Lite kaos
Lite glömska
Lite succé
Lite tur
Lite flyt
Lite bakslag
Lite ångest
Lite lycka
Lite sorg
På måndagsmötet i måndags förkunnade jag för mina kollegor att "den här veckan är jag inne (på kontoret) hela veckan." "men... jag känner mig själv så jag får väl panik och i så fall blir jag ute tors-fre om jag får till det"
Igår ons stod mr Boss i min dörr, lade huvudet på sned, flinade och sa:
-"Har du liggsår än? Det är ju redan onsdag..."
Och det kunde han fethaja att jag hade, åtminstone sitt-sår! Hur lång kan en vecka i en kontorsstol bli? Allvarligt. För nån som är van att vara ute och rulla (och som sen dessutom levt ute i det fria i 5-6 veckor alldeles nyss) är det detsamma som tortyr att bli inlåst på ett kontor framför en dator.
Så igår em raggade jag upp en potentiell affär i Gbg och i förmiddags körde jag dit för att ta hem den. Det var kanske inte by the book, det var på chans, det var på känn - och det är då jag brukar lyckas som bäst. Ett kvarter med lägenheter är därmed sålda idag. Check på den. Och jag fick rulla väg och rasta den där lilla vita faran som stått alldeles putt utanför kontoret hela veckan. Check på den. Nu är vi vänner igen.
Ett snabbt inhopp på Lager i Mölndal och där sålde dom visst tjocka vinterjackor för 100 spänn. Istället för 1900:- Hmm... Var tvungen att köpa en av ren snålhet. På vägen hem funderade jag på vem som möjligtvis kan ha sytt den...? Små barnhänder? Bestämde mig för att aldrig göra om det.
Sen ett snabbt inhopp till på hemvägen, denna gång i Borås hos min broder. Han satt i hammocken i trägården och lekte sitt nya företag som han genast startade upp när han lagt ner det gamla. "man kan ju inte bara sluta jobba helt tvärt, jag tror jag måste varva ner lite lagom vettu" Så nu har han kvar alla sina gamla kunder ändå från sitt tryckeri, bara att han trycker inte prylarna själv längre. Han lägger ut jobben till andra tryckerier (efter ett helt liv av kontakter i den världen) "det här är mycket lönsammare vettu, så slipper jag hela produktionsskiten" "sitter här i hammocken och sköter det vettu och kastar lite bollar åt Bossen under tiden"
Bossen ja. Det är hans en och en halv meter höga schäfer med en halvmeters mun och femcentimeterständer på höjden. Han kom i galopp runt husknuten samtidigt som jag lade handen på trädgårdens grind och skulle kliva in. Om inte brorsan kommit galopperande efter ( i foppatofflor, med en pärm under armen och läsglasögonen på svaj i håret) och kommenderat hundmonstret att stänga munnen - så hade han ätit upp mig innan jag hunnit säga "korrektur".
För det var just ett korr jag skulle titta på och godkänna, som hade hamnat i broderns brevlåda imorse. Korret på vår far och mors nya gemensamma gravsten... Vi tittade, var överrens om att det blev jättebra och sen rullade tårarna resten av vägen hem.
Hemma var det lite mellanmål som snabbt inmundigades och sen hoppade jag i träningskläderna för kvällslöpet. Hm... Men imon är det fredag och då är det vägdag i mitt nya liv när jag kliver ur sängen såsom vår herre skapade mig. Innan dess borde jag ha införskaffat en våg... (för den "gamla" är kvarglömd i stugan sen semestern, för då skulle jag minsann väga mig då och då för att saker inte skulle skena iväg... och det gjorde jag ju... not.) Men man kan ju ha en här och en där eller hur? Dom kostar ju inte så mycket.
Det var nog en syn när jag mycket stressad och iförd spänstiga träningskläder, snabbt och målmedvetet stegade in med bestämda steg på Mediga M a r k t och köpte mig en personvåg. Måste sett jävligt ambitiöst ut.
I förmiddags blev jag påmind av nån om ett elljusspår här i stan, där jag inte satt min fot på x antal år av olika anledningar. Men den största anledningen är nog att det är minerad mark... Så tänkte jag lite på det i min lilla bil när jag körde litegrann i lilla Göteborg... Och så kom jag på att varför ska jag inte nyttja alla den här stadens elljusspår när det finns några jättefina!? Jag älskar ju dom! Dom är ju mina också! Fan ta alla andra människor som man kan möta där. Tog tjuren vid hornen och körde direkt från Media M a r k t rakt upp till det mest minerade av dem alla: H a l l b y! Demonstrativt klev jag ut och satte fötterna hårt i backen med ett mycket bestämt stonefejs. (jag såg nog inte så värst charmig ut...) Och sen klippte jag milen. Bara för att markera lixom.
Jag minns den milen sen många år tillbaka. Jag har krälat, krupit, ålat, flåsat, dött, svimmat, spytt, hulkat, gått och tagit några steg som går att likna med löpning kring det jävla eländet för länge sen. Men idag när jag tittade på tavlan för att friska upp minnet så stod det: 10 km - lätt.
Jaha? Lätt? Dom har lett om den där slingan sen sist jag var här då alltså? För den jag mindes var allt annat än lätt. Den var det mest halkiga, kuperade helvete nån ens kan komma på att trycka in i en elljusslinga, med stigar smalare än ett normalt fotavtryck och uppförsbackar som i praktiken var som små bäckar att vada i. Så brant uppför du kan tänka dig.
Pettsson började den med argt stonefejs, spända armar, vaksam blick och spring i benen idag. Hon slutade med att gå omkring, dyngsvett, myggbiten, lerig och asförbannad runt H a l l b y - stugan för att hitta den som satt upp tavlan och skrivit "lätt" - bara för att få mörda honom litegranna. Lätt??? MY ASS!!!Det var ju för i hecklefjäll samma runda som för 10 år sen OCH DEN VAR INTE LÄTT!!!!! Det borde sitta en röd plupp efter texten 10 km och stå: "en nära-döden-upplevelse och för den som inte har nya skor" Nya skor hade jag också eventuellt.
Nu är det en helt vanlig kväll där jag betalar priset för att jag rullade vägar idag istället för att sitta på kontoret. Dvs ensam-middag tillsammans med orderskrivning. (men orderskrivning kan en säljare leva med, offerterna är värre...) Bananpannekaka med hallon och kvarg fick det bli till det.
Tjopp