Som alla stora, viktiga, långvariga och riktiga relationer har den här vuxit fram under en lång tid. Det började redan förra vintern. Det otränade ögat såg kanske inte. Men jag såg hur glad han blev bara jag klev in i butiken där han jobbar. Han kunde inte nog hjälpa mig. Efter ett tag lärde han sig vad jag ville ha. Han visade mig glatt objekt efter objekt när jag kom med mina stora inköparögon om lördagsförmiddagarna. Ofta fick han sälja. Lördagen efter berättade jag alltid hur bra mitt inköp blivit. Jag smekte hans ego och berömde honom för att han hittat och sålt just rätt saker till mig.
Nu hade jag inte varit där på länge. När jag igår klev in, rak i ryggen som en fura, med stora nyfikna ögon - var han den första som klev fram och hälsade glatt. Jag visade honom ett kvitto från mars på en byrå som jag köpt, men sen helt glömt bort att hämta! "-Finns den kvar månne? Eller har ni sålt den till nån annan när jag helt enkelt inte kom och hämtade den?" Han blev helt ifrån sig. Trodde att den nog minsann var såld och om han bara hade vetat att den var min så hade han minsann sparat den. Jag fick följa med honom ut på lagret och leta! Upplagt för lite romantik! Men vi höll oss till kund och expedit... Som sagt, en långvarig relation har inte bråttom i början...
Såklart var den såld. Igen. Till någon som hade hämtat den denna gången. Jag intygade med mitt största leende att det inte gjorde något alls. Sa till honom att det var ju bra för då kunde dom ju tjäna dubbelt upp på mig och jag gjorde en god gärning. Dessutom försäkrade jag att jag minsann redan fått syn på en ny i möbelrummet. Och se det var nyckeln... Då fick jag en kram! Den första manliga kroppskontakt på månader! Och som den värmde! Du milde. Han sa tårögd till mig att jag var en beundransvärd människa och tackade mig om och om igen. Och sen steg han över alla regler och utbrast:
"-Om jag bara hade varit 50 år yngre så hade jag friat te dej!"
För 50 år sedan såg Wille säkert jättebra ut. Förmodligen hade han både hår och tänder. Men det stora varma hjärtat har han kvar. Och stenkoll på läget. Trots att han måste vara minst 86. Han jobbar ideellt på Erikshjälpen SecondHand vid Biltema-rondellen och har sålt alla mina renoveringsobjekt (läs älsklingsmöbler) till mig. Jag blir glad bara jag ser honom.
Snart är det lördag igen. Ny shopping och nya kramar. Det gäller att ha huvudet på skaft. Kärleken kan dyka upp där man minst anar det.
 |
| Lördagens fynd. Espressokoppar. Så söta att jag genast måste köpa mig en espressobryggare. =) |