Röda dagar

Nämen då verkar den här veckan snart vara gjord. Vem har ritat den här almanackan? Får man dra röda streck varsomhelst? Verkar ju inte klokt. Inser ju att om jag ska åka till Skåne imon efter jobb så kanske jag borde packa nu då? Eller varför inte skjuta på det tills imon bitti?

På tal om skjuta så fick jag ikväll min fina plan alldeles sönderskjuten. För jag tänkte stänga av mitt liv för en vecka och bara andas ut lite på nån solig ort. Det hade varit SÅ skönt att bara få samla ihop sig lite och landa innan det är dags för sommarlov i Skåne. Restresorna har aldrig varit billigare och Jennie och jag har länge varit på väg! Hon hade absolut varit värd en veckas egotrip till solen. ❤️ Men aldrig blir det som man tänker. För den enda veckan som vi kunde få till det har nu nån ritat in en studentbal mitt i! Plågsamt blev jag upplyst om detta för en stund sen - det finns folk som alltid bara ska förstöra och förstöra... I detta fall Mr "jag träffar dig överallt för jag ska finnas i ditt liv" (NU vet jag verkligen inte vad han är bra för) Suck. Tydligen är man en dålig mor om man missar den där balen! Hmm... Jamen okej då.

Jaha. Bara slit å släp. Jag är helt vilse när jag inte står med min väska nånstans för att checka in eller ligger på solstolen i stugan. Det är ju detta som är hemma alltså? Börjar kännas diffust som alltid så här års. Känslan av att inte räcka till någonstans är en av de värsta som finns. Snart drömmer jag väl om nätterna igen att mina barn kommer bort. Det brukar jag göra när jag blir otillräcklig. 

Idag har jag klivit ur mitt medlemsskap på VV. Mina 6 månader har gått!!! (Ojdå, jag har visst fortfarande inte varit på nåt möte som ju skulle varit så hiiimla bra...) Målet var -21 kilon och jag missar det med 2 ynka pannor. Typ. Trodde jag skulle vara vansinnig för det, men det är jag inte... Faktiskt så jäkla nöjd över 19 loosade så det stör mig inte! (men tänk om jag börjar bli vuxen äntligen? Huh...) 

Hej nyckelben. Välkomna tillbaka. 

Jag ska göra mig av med dom där 2 kilosarna. Och fler därtill! Det får bara ta lite tid, jag har accepterat det nu. (så vuxen så hälften vore nog)

Igår hade jag "utvecklingssamtal" med Mr Coach. Detta brukar innebära att man ställer in allt en hel eftermiddag och inte gör upp några planer för kvällen, då det kan vara läge att sitta hemma å fundera över vart i livet allt gick fel och sen kanske gråta en skvätt. Så det var vad jag förberedde min agenda med när han plötsligt stod i min dörr och sa:

"-Jag tror vi ska ha utvecklingssamtal. Mitt kontor om tio?"

Jaha, det var bara att släppa allt. Att få ett helt utvsamtal med Mr Coach är samma sak som att vinna högsta vinsten. Folket som glider förbi utanför när det pågår sneglar avundsjukt in genom rutorna... Alla vet hur lyxigt det är och önskar att det var deras tur. Sen kliver man ut som ny. På gott och ont. Alla psykologer i världen kan slänga sig i väggen. För det finns ingen mer som kan "se rakt in i en" som han. 

Så igår small det och ungefär som vanligt: 10 minuters jobbsnack och resten personlighet och beteende. Det var bara det att det tog inte 4 timmar som det brukar. Det tog bara 2. Vi hade för schöen inget att reda ut!

-Hur är det AKP?

- Det är bra. 

- Hur mår du?

- Jag mår jättebra. 

- Jaha, hur är det hemma då?

- Det är bra! Jättebra. 

- Och på jobbet då?

- Det är jättebra. 

Försök bygga ett djupt samtal på den inledningen om du kan... Men han kan han. Så sen dissikerade vi allt eftersom. Och jag fick nog det största berömmet jag fått i hela mitt liv. Skulle verka skrytigt och fånigt att säga exakt vad han sa, (det är ju ändå jag som gett ödmjukhet ett ansikte..) så jag väljer 1 st skrytsak:

"- Jag har aldrig sett nån göra en sån resa som du har gjort på 2 år. Aldrig sett en sån utveckling. Gör exakt som du gör och lär dina kollegor, dom har mycket att lära av dig."

Och jag kunde säga ärligt "tack" - det hade jag aldrig kunnat förut. Då hade jag försökt snacka bort berömmet. Men nu kan jag ta det. Lite självförtroende är en mycket behaglig upplevelse. Lipade ingenting på hela kvällen... ;)

Nähä. Packa!

Hejdå alla goa gubbar

Måste ju bara sumera min roligaste arbetsvecka någonsin. Oj, oj. Kommer leva på den så länge, så länge! Fem dagar med så många, långa skratt att käkarna är ömma. Norrland är ju den absolut roligaste rundan, för då är alla med hela tiden, ingen kan åka hem å slagga och det blir liksom som en nöjesresa när man är på resande fot i ett annorlunda landskap en hel vecka. Så vilken final! På gott och ont, för såklart ännu svårare att kliva av tåget då. 

Sista kvällen var det svårt att återuppliva många i gänget, efter onsdagens spontana sjöslag. (inte för mig, jag kom nog aldrig riktigt ikapp övriga och dessutom är jag ju en evighetsmaskin) Och vi var överens om att utnämna onsdagen till den stora avskedsfesten. Men inte kunde vi bara gå och sova efter hockeyn! Nope. Vi var ett järngäng på 5-6 st som gjorde Umeå tillslut. Bodde på lite olika hotell men fick ändå ihop denna skara på en barrunda som slutade först vid kl 02...

Det var lika jäkla ljust i Ume. Här är när vi knatar hem över bron miss i nassen. Typ halvtvå. 

Boda och Jensa. J som är den ena av de två bröderna Dupont, som alltid är glada, galna och gör mig på så gott humör. Men den andre brodern var inte med denna rundan. (Vilket gjorde att man aldrig behövde fundera över vem som var vem...) Vi hängde ihop hela veckan, det är ju bara så att vissa klickar man 100% med och så blir det så med automatik. 

Kan säga att efter 5 dagar som ensam kvinna med 15 grabbar/gubbar/män - är jag så egoboostad som man möjligen kan bli. Madre Mia som dom jobbat i skift med att smickra mig. Dom påstår att det klär mig att jag tappat 19 pannor. Nån sa tom att han först inte såg att det var jag, och undrade vem den snygga bruden var! Haha.. Give it to me baby! Sista kvällen hade vi ett långt samtal där jag försökte förklara för dom hur svårt det kan vara att vara ensam höna i en tuppgård på 15 och ändå gå och lägga sig ensam om kvällarna. För det hade jag inte behövt om jag inte varit principfast... Det finns alltid lycksökare som vill ha lite kortvarigt mys, dom är inte svåra att urskilja. (men det är inte min grej, jag är skapligt rädd för att bli utnyttjad...)  

Men tänk dig själv - singeltjej, ömhetstörstande, som inte önskar sig nåt hellre än att få ligga sked (eller gaffel...) bland 15 smickrande, uppvaktande en hel vecka... Jag borde tamejfan få en fläskig guldmedalj i återhållsamhet och självbehärskning. Jag sa till dom:

"- Tänk om du var ensam man bland 15 smickrande tjejer en hel vecka. Hade du somnat ensam om kvällarna då???"

Det blev väldigt tyst. Sen sa en av dom:

"- Du har rätt. Fy fan va jobbigt. Och det är inte vilken tjej som helst som hade fixat den här jargongen... Men du löser det, för du har så mycket skinn på näsan, så vi tänker aldrig på det!"

Är det en komplimang eller inte? Funderar fortfarande på den. 

Så jag höll mig till dom säkra korten, som jag vet var jag har. (Som Hasse och Jensa och Mårten) Vi har haft så roligt, helt overkligt att det är slut på detta! Men Hasse träffar jag ju, vi ska ju till O p p i g å r d s i augusti! 

Kan inte ladda upp filmer här dessvärre, annars har jag kameran full med galen humor. Här är V e n t n y t t m a n n e n...

Varje dag när vi plockade ihop så pikade jag honom för hur roligt det såg ut när han vek sin bordsduk i tio minuter. Tillslut gjorde han en mantel av den och sprang omkring som Stålmannen. 46 år, helt tokgalen, jag fattar inte vad han får allt ifrån ens. Tror aldrig jag träffat nån som är roligare. 

Tro det eller ej, men på flygplatsen hade alla fått tillbaka krafterna och det var många som plötsligt blev flygrädda när vi satt och väntade ett par timmar. 

Sen var det kramkalas i en halvtimma när vi skulle skiljas åt då första flighten gick. (SAS, vi flög lite olika)  Tårarna trillade på Pettson när dom sa att det kommer bli så tomt utan mig. Guuud som jag saknar dom redan. 

Men vet du vad jag kom på? Jag har ju fortfarande tillgång till den här turnéns schema... Kanske kommer jag av en händelse befinna mig i samma stad, samma dag nån gång framöver. ;)

Fiffigt va?

Final

Hur är det ens möjligt att det är fredag imon när det alldeles nyss var måndag morgon? De här dagarna har bara försvunnit och jobbat är nåt vi gjort bara lite sådär i förbifarten. Liten lunchmässa mellan elva och halvtvå är bara en liten bagatell lixom. Idag var det nån i gänget som sa att det är tur att de här turnéerna bara är en vecka och inte två, för redan efter ett par dagar så har ju samtliga ballat ur. 

Igår var det lixom som upplagt för partaj. Vi bestämde att vi skulle käka på hotellet (gratisbuffé) jag körde en timmas löpning på gymet och hamnade på efterkälken. Jensa och jag igen (standard när vi checkat in) men körde inte lika länge, så han gick i förväg. 

Det var sol och 22 grader, självklart spontangick hela ligan till B i s h o ps. och trillade ner på uteserveringen i solen - när jag fortfarande stod på löpbandet. Nån var iaf vänlig å ringde mig för att säga att jag skulle komma dit istället. Jag skulle ju bara duscha... Sen ringde Coach... Han satt i bilen på väg nånstans och var pratglad så vida pass. När man får dom minutrarna med honom så säger man inte nej. Där gick ytterligare 40 minuter! 

Gym utan luft kan vara det värsta som finns. Svetten bokstavligen stänkte när jag sprang! Jag eftersvettades i en timma...

Så när jag tillslut nådde puben kan jag säga att formen var redan god på mina vänner. Det kändes i hela luften att det skulle bli kalas. Herregud vilket sjöslag det blev... Hela Schellefte var ute å njöt öl i finvädret. Mårten trollade, Peter sjöng, Hans klädde ut sig, 25-årige Jocke raggade upp en 43-åring - och sen kom partytricken. Det var cigaretter långt upp genom näsan ända in i hjärnan och i alla möjliga kroppshål. Jag vet inte om jag någonsin skrattat så. Dom var som galna kalvar på grönbete. 

Jag var näst intill chockad, för ja - visst brukar vi käka och dricka en öl eller ibland två (faktiskt på riktigt så stannar det alltid där) sen brukar vi va i säng vid elva. Men igår! Vi stängde för schöen stället! Det var en klen liga som käkade frulle imorse. En av medlemmarna försökte äta frukost tre gånger. Sen gav han upp å gick upp på rummet å la sig. Göta Petter... 

För det är ju ikväll som är sista kvällen med gänget! Ever! Fy Fabian, jag börjar nästan lipa när jag tänker på det. För det här är min toksista mässrunda. Hur ska livet gå vidare utan dom här människorna? Jag är emooot! Vi bor så utspritt så många vet jag att jag inte kommer springa på igen. Eller iaf inte på länge, länge. Hur ska vi kunna ladda om för ikväll? För finalen? Jag tror det blir lugnt. Det känns helt omöjligt att slå gårdagen. 

Men vi börjar med middag å sen hockey på hotellet. Fyyy så deppigt. 

Årets naturupplevelse

Så vad minns jag från idag? Många mil i bil (ca 40) genom skog å skog å skog...Galna historier, många skratt och tillslut en mycket komisk kväll i Lule ute på Nord-k a l o t t e n, där vi ska va imon. 

Jag hoppade minibussen idag å åkte med Jensa och hans norrländska kollega Peter (boende i Piteå) för dom tänkte göra lite sightseeing på vägen. Vi körde över Gällivare, Jokkmokk och Boden bla, så vi fick längtan efter årets naturupplevelse tillfredsställd. Helt galet
så vacker naturen är här uppe. Skulle kunna vandra runt här utmed älvar och forsar i vecka efter vecka. 

Storheten, lugnet, DEN TOTALA TYSTNADEN och doften av frisk, klar och ren natur gör mig tokreligös. Vi stannade bl.a. till strax före Jokkmokk vid H a r s p r å n g s f a l l e t just som ösregn och dimma byttes mot sol och moln och 19 grader. Sicket flyt!!

Det finns så mycket tokigt på vägarna här uppe...

Det här var så sjukt vackert. 

Fem älgar och ett femtiotal renar senare, nådde vi Lule strax efter 19 på kvällen...

Världens dummaste djur...

Här är inte mycket mörkare. Å då ska solen ändå just gå ner. Sen går den upp igen efter en halvtimma typ. 

Halv tolv. Och nån har glömt släcka. 

Det finns ett skapligt problem som jag slåss med denna resa. Jag sover alltid med fönstret lite öppet på hotell, (jag är ju så himla varm, klimakteriet du vet...) mest kanske för jag inte klarar den där torra hotellrumsluften. Jag måste ha luft! 

När man sover med fönstret på glänt kan man inte dra för mörkläggningsgardinen just där som fönstret står öppet - för då blir effekten lika med inte alls... Drar jag för så blir det mörkt. Men då blir det ingen luft. Jag får alltså välja:

Mörkt och varmt. 

eller

Ljust och svalt. 

Hmm... Imon bitti har jag dragit ihopa ett gäng som ska gå morgonprommis med mig! Kl sju är det avgång från receptionen, så bäst att kvarta. Efter gårdagens fadäs är jag ganska överens med mig själv och ytterst redo för att prova mörkt och varmt. 

Mordor

Det gick jättebra med flygeriet hit igår! Ha! Som om inrikesflyg skulle vara nåt jag hade ont av?! Tsss... Piece of kaka minsann. Två flighter, lätt som en plätt-check på den. Tom somnade till lite på sistasträckan och vaknade med ett ryck när det började plinga för landning. Tittade ut som hastigast och fick en chock! Snö och is och elände! Inte schöen var vi överens om det?

Lapphelvetet. 

Kontra Skåne...

Jag hade bara kollat väderprognosen - den sa 15 plusgrader, sol och moln för Kiruna. Rättvist tyckte jag. Men ingen hade sagt att det inte finns några löv på träden!? Får dom inte det här? Det är en väldigt skum känsla med 15+ men inget grönt. Någonting med Kiruna ger mig en stark känsla av melankoli. Det är liksom...hm..MORDOR! Om Saruman stod med sin käpp högst upp på gruvan och det välde ut lite troll och Orcher - så hade jag inte blivit förvånad alls. Det är det där svarta, karga...Kan inte förklara. 

Vi skulle göra en gruvtur igår em och knatade iväg till turistbyrån. Men då var de inställda hela denna veckan för nån utbildning! Maxotur. Så Jensa och jag körde en timma på hotellets gym istället. Helt ok att lufsa på löpbandet med milsvid utsikt över snöklädda berg. Det finns gym med sämre utsikt, helt klart. 

Förutom melankolin finns det ett litet, litet dilemma med en detalj här. För här har dom inte hajat att på natten har vi mörkt. Denna bild tog jag från mitt hotellrumsfönster kl 03.30 - när mina ögon inte begrep varför dom skulle sova mer... Jag förstår dom, det är ju dag i Orchernas land! Eller... Ljust är det iaf och mörkare än så här blev det visst inte. Sjukt är det. 

En liten nysattack på det (fönstret öppet, lite pollen som verkar börja fundera på att dyka upp här..) sen kunde jag såklart inte somna om. Skit oxå, det blir en lång dag. 

Idag är den lugnaste mässdagen, väldigt få anmälda (de kommande är tokfulla) så både jag och Hans (som oxå bara är sidekick denna turné) funderar över om vi inte bara skulle klippa Kebban istället. På riktigt! Klart man vill se Kebnekaise om man ändå är här. 

Näääe. Sov nu Pettsson. 

Tarmvred & Flygskräck

Vilken vecka, vilken helg! Livet går i 120 (bokstavligen) kors å tvärs genom landet just nu. Många mil i bil har fått ett ansikte!

Men bra vecka, mycket bra. Och annorlunda... Men allt är annorlunda nu för tiden, det dyker upp så många förvånande saker hela tiden att jag nästan slutat reagera. Jaha lixom. Idag blev det så här. Rycker väl på axlarna då. 

Det har varit en mycket skön helg i Skåne, där jag ännu är kvar. Älskar söndagskvällar här, när alla åkt hem, stugorna är tomma och det stora lugnet lägger sig över sommarstaden. Då sitter jag i kvällssolen på min uteplats, lyssnar på göken nere i dalen och njuter deluxe-njutet! MEN, dock inte denna kväll - för den här eftermiddagen har det regnat konstant sen kl två! Vad händer med världen? (Nu är det fint igen, men hur blött är det inte ute?) Och inte ens göken kan beté sig som han brukar. Igår kväll när jag och Åsa satt utanför deras med ett glas vin hörde vi plötsligt galandet så nära. Närmare och närmare och en helt tokig volym på ljudet. Så kom det en fågel å flög lågt över våra huvuden, samtidigt som den tokskrek: KOKO, KOKO, KOKO. 

Jag tittade med höjt ögonbryn på pippin som jag nästan fick i huvudet, sen tittade jag på Åsa och sa:

"-Det var göken..."

Vi skrattade så tårarna rann. Inte fan kommer göken och flyger förbi? Den sitter ju i nåt träd nånstans långt bort och man ser den aldrig. Men det är ju det jag säger. Inte ens göken är normal nu för tiden. Världen är sannerligen uppåner. 

Den här myllan är verkligen pintjock av djur och flygfän. Dagens i-lands infann sig när jag gick min dryga milrunda i förmiddags. Har du någonsin sett en motionär i löparkläder som letar förbrilt efter någonting i sin sport-bh? I km efter km? Nähä... Då skulle du varit i Skåne idag, för den synen har många skåningar nu fått se. När jag gick sträckan utmed havet så var där plötsligt svärmar av flygetyg som inte tog slut. Det är nån sorts minibagge eller loppa som brukar finnas i tången på våren och försommaren. Satan så ettrig. Jag fick med mig några innanför kläderna. Dom kröp runt tills dom hade det varmt och mysigt... JAG KÄNDE HUR DET KRÖP MEN JAG KUNDE INTE HITTA DOM! Så långt efter strandsträckan, uppe på cykel å gångbanan mot inlandet - kanhända nån undrade om jag letade efter strutarna (dom var ju här nyss?) eller vad schöen jag höll på med? Det gjorde jag inte!!! Jag ville bara kasta ut DJUREN!

För att runda av denna knepiga söndag köpte jag mig helt enkelt pizza till kvälle. Jag har inte köpt å ätit en pizza på minst 6 månader. Kanske 7 eller 8 tom... Men borta i ett bostadsområde på R a u s ligger en pizzeria som är Sveriges bästa. Deras frutti de mare, är helt sjuuukt god. Med färska musslor, citron och vitlökssås... Jag skulle bara ha en sån idag! Hur tror du att en mage som i vanliga fall inte ens får nåt bröd (extremt sällan iaf) reagerar på en plötslig pizza med alla tillbehör? Madre Mia så sjuk jag blev. Jag har tarmvred av en helt ny kaliber. (Tarmvred advanced) Tur att jag har nära till toan. Det kommer dröja innan jag försöker lira med en pizza igen. 

Så med lite lätta magplågor tvättar jag och packar det sista. För nu är vilan slut och jag ska ut på vägarna igen. Denna gång big time! Imon bitti får jag skjuts av Sanna eller Pelle som kör mig till Ängelhom-Hborgs flygplats, för där går första flighten mot Kiruna(!) kl 8,30. (Byte på ARN) Kanske bra att jag stillade mina cravings efter pizza, imon kan vara min sista dag i livet när jag tänker efter... 2 flighter upp till Kiruna, innebär två lyft, två landningar och fyra hemska stunder av dödsångest. Blir kallsvettig när jag tänker på det redan nu. Varför tog jag inte nattåget istället? För att det tar 20 timmar...

Jag har ju inte kvar Norrland. Så min Sthlmskollega som har det nu skulle iväg på vårt allra sista V e n t - N y t t (minimässan med de 10 andra företagen) med start på tis. (Imon är bara resdag) Men så förra veckan kläckte han att det var så många anmälda att det var tvek att han redde ut det själv..och undrade om inte jag kunde tänka mig att haka på? Norrland behöver man inte fråga Pettsson två gånger om precis... Och coach då, vad skulle han tycka om det, att vi åkte bägge två? 

"-Åk bara, det låter som en toppenidé. Det är jättebra när ni korsbefruktar varandra!"

(ett av hans favvisuttryck som vi alla inte är lika förtjusta i...)

Jaha? Så en vecka i Norrland med det där galet goa gänget? Alla flyger upp (vi kommer sammanstråla på ARN, för gemensam sistasträcka) sen har vi två minibussar och en "wrentawreck" för alla prylar, vilket innebär att vi reser helt gemensamt (som en cirkus på riktigt) och bor på samma hotell. Kiruna, Lule, Skellefte och till slut Ume på fredag, varifrån vi flyger hem. Jag ska bara vara sidekick åt kollegan, bara löka med som understöd, klättra upp på Kebnekaise ett par gånger och bara njuta av den allra sista turnén med gänget. (Vi var tvungna att hoppa av när vi signade för Håve, för det kostade en slabba...) 

Så vilken final! Sol och varmt ska det bli med. Kan vara en av mina roligaste arbetsveckor nånsin som ligger framför mig (om jag bara överlever resan dit). Betalt får jag oxå. Det är ju ingen hejd på hur bra jag har det. 

Ska försöka uppdatera lite här och dokumentera denna resa, kan va kul att ha kvar i framtiden. 

Tjing!