Den här killen är ju ett geni. Kunde inte ha sagt det bättre själv.
31 januari 2013
Lappsjuk
Så. Nu har jag klarat av nästan två dygn i sjuksäng. Nu får det vara nog.
Den här killen är ju ett geni. Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Den här killen är ju ett geni. Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Ny värld
Vaknade upp till en värld som inte var hälften så varm vid halvsexsnåret, alltså ungefär samma tid som alltid (utom igår då jag sov ända till 7,40 utan att blinka). Min första tanke var att jag var frisk! Å jämförelsevis är det nog så, termometern visar bara 38,2 idag. Däremot är huvudvärken kvar och tillkommit har även ett nytt fenomen. Nämligen en riktigt tung, rasslig och djupt sittande hosta! Den gör ont. Aj, tack för den.. Men jag är inte förkyld och har inte ont i halsen. Mycket, mycket märklig sjuka som jag verkligen inte har en aning om vart den kommer ifrån.
Idag är jag hursomhelst som ny. Efter en dusch, bra frulle, 2 alvedon som jag tillslut fick tag i igår (hallelujamoment) och bäddat rent i min kära säng, är jag näst intill toppfräsch. (Sängen ser bara makalöst skön ut fortfarande, men försöker att inte titta däråt) Jag är nu tom kaffesugen å ska försöka mig på en kopp.
Sen tänker jag faktiskt jobba en stund, mailen går lika varm som jag gjorde igår. Vi får se hur länge jag håller.
Idag är jag hursomhelst som ny. Efter en dusch, bra frulle, 2 alvedon som jag tillslut fick tag i igår (hallelujamoment) och bäddat rent i min kära säng, är jag näst intill toppfräsch. (Sängen ser bara makalöst skön ut fortfarande, men försöker att inte titta däråt) Jag är nu tom kaffesugen å ska försöka mig på en kopp.
Sen tänker jag faktiskt jobba en stund, mailen går lika varm som jag gjorde igår. Vi får se hur länge jag håller.
30 januari 2013
Hetast i stan
Det är märkligt så stökigt det blir i skallen när man har feber. Jag har nog sovit minst hälften av dagen, men det känns som om jag har tänkt samma tankar även då jag sovit, som de timmar jag varit vaken.
Hela dagen har jag fantiserat om att gå till Willys och handla Alvedon, glass och nåt käk som bara går att värma till, typ tomatsoppa. (Har inte en enda tablett hemma, bara en dunder-värk-sak från fot-epoken. Betvivlar att den tar febern?) Och jag har varit SÅ nära flera gånger. En gång kom jag till köket, en gång till soffan, en gång till badrummet och en gång orkade jag bara sträcka ut handen efter luren. (Det var nu...)
Imorse var jag även helt säker på att jag skulle gå på 1a lektionen i min keramik-kurs som är om en kvart. Inga problem om jag bara gick å köpte lite Alvedon först, då skulle jag fixa ett par timmars drejande lätt. (Då tänkte jag inte på att det skulle vara ett problem att bara fixa själva tabletterna) Helt självklart oxå att den kursen börjar idag just idag, när jag har över 39 graders feber för första gången på 15 år. Nån som är förvånad? Fock.
Men nu laddar jag. Jag är het som en kamin och funderar över hur det skulle se ut om jag bara tar plånboken i hand å sen bara tar på mig nåt på fötterna? Bara för att svalka av mig lite lixom? SÅ skönt det vore. (Å så mycket snö jag skulle smälta undan) Men det ligger en skola precis intill, tänk om jag möter nåt sent fritidsbarn, det kan få men för livet. Vill jag ju inte orsaka.
Jaha. Nu gör jag det. I efterhand kommer det att synas exakt vilken väg jag tog. Det blir där det inte längre finns nån snö.
/Gumman tö
Hela dagen har jag fantiserat om att gå till Willys och handla Alvedon, glass och nåt käk som bara går att värma till, typ tomatsoppa. (Har inte en enda tablett hemma, bara en dunder-värk-sak från fot-epoken. Betvivlar att den tar febern?) Och jag har varit SÅ nära flera gånger. En gång kom jag till köket, en gång till soffan, en gång till badrummet och en gång orkade jag bara sträcka ut handen efter luren. (Det var nu...)
Imorse var jag även helt säker på att jag skulle gå på 1a lektionen i min keramik-kurs som är om en kvart. Inga problem om jag bara gick å köpte lite Alvedon först, då skulle jag fixa ett par timmars drejande lätt. (Då tänkte jag inte på att det skulle vara ett problem att bara fixa själva tabletterna) Helt självklart oxå att den kursen börjar idag just idag, när jag har över 39 graders feber för första gången på 15 år. Nån som är förvånad? Fock.
Men nu laddar jag. Jag är het som en kamin och funderar över hur det skulle se ut om jag bara tar plånboken i hand å sen bara tar på mig nåt på fötterna? Bara för att svalka av mig lite lixom? SÅ skönt det vore. (Å så mycket snö jag skulle smälta undan) Men det ligger en skola precis intill, tänk om jag möter nåt sent fritidsbarn, det kan få men för livet. Vill jag ju inte orsaka.
Jaha. Nu gör jag det. I efterhand kommer det att synas exakt vilken väg jag tog. Det blir där det inte längre finns nån snö.
/Gumman tö
Golvad
Jag är golvad och smällhet. Nästan så att det ryker om mig - det skulle med enkelhet gå att steka åpp en lättare lunch på min rygg. 39,4 graders feber och betongkepa. Vad händer med världen?
Självklart är det då den ramlar in. Den försenade handlingen som jag väntat på i två månader. Det stog mina prylar i den. OCH konkurrentens. Jahopp. Kommer inte kunna räkna på den idag i alla fall, det har jag nu insett. Men jag gjorde ett försök imorse när den kom, innan jag började tänka på hur mycket mjukare det var att sova utan datorn i sängen. Sen somnade jag stenhårt mitt i en beräkning.
Och nu har jag varit vaken i flera minuter. Gonatt. Zzzzzzzz
Självklart är det då den ramlar in. Den försenade handlingen som jag väntat på i två månader. Det stog mina prylar i den. OCH konkurrentens. Jahopp. Kommer inte kunna räkna på den idag i alla fall, det har jag nu insett. Men jag gjorde ett försök imorse när den kom, innan jag började tänka på hur mycket mjukare det var att sova utan datorn i sängen. Sen somnade jag stenhårt mitt i en beräkning.
Och nu har jag varit vaken i flera minuter. Gonatt. Zzzzzzzz
29 januari 2013
Så himla kallt?
Förstod inte varför det var så kallt på jobbet i em. Huttrade, surade och stängde tillslut dörren till mitt kontor och vred på elementet allt vad det hade. Nån liten försynt kollega vågade sig så småningom kliva in i min lilla kuvös och upplyste mig ännu mer försynt om att jag hade väldigt varmt på mitt kontor... Då frös jag t.o.m om benen! Då fryser man... Sen kom jättevanten i halsen. Och sen huvudvärken. På fem minuter bara, PANG!
Och jag som tänkt hela dagen på den smaskiga omelett jag skulle göra på mina kanonfina ägg när jag kom hem, släpade mig hem och svängde ihop den så fort jag kom innanför dörrn. Sen fick jag i mig kanske en tredjedel efter tappert kämpande. Då mår inte Pettsson bra.
Nu är det långkallingar, mysbyxor, tjock fleecetröja, raggsockor och scarf och filt. Hjälper inte. Fryser så jag hoppar i alla fall. Det är bara att acceptera, min kropp orkar inte som förr! Jag är en gammal sleten tant som det är väldigt, väldigt synd om. Nästan lika synd om som en man som är förkyld. Men bara nästan.
Det här är inte bra! Inte nu!
Och jag som tänkt hela dagen på den smaskiga omelett jag skulle göra på mina kanonfina ägg när jag kom hem, släpade mig hem och svängde ihop den så fort jag kom innanför dörrn. Sen fick jag i mig kanske en tredjedel efter tappert kämpande. Då mår inte Pettsson bra.
Nu är det långkallingar, mysbyxor, tjock fleecetröja, raggsockor och scarf och filt. Hjälper inte. Fryser så jag hoppar i alla fall. Det är bara att acceptera, min kropp orkar inte som förr! Jag är en gammal sleten tant som det är väldigt, väldigt synd om. Nästan lika synd om som en man som är förkyld. Men bara nästan.
Det här är inte bra! Inte nu!
Ägglossning
Det är fint att komma till jobbet när min kungliga hovleverantör av ägg hunnit före.
Superfina, bruna, i olika storlekar precis som dom är på landet. Precis som dom ska va! För nästan inga pengar alls.
Blir det en bra tisdag i alla fall tro? Om inte så har jag ju 25 ägg att kasta. Nähä. Nu kör vi.
Superfina, bruna, i olika storlekar precis som dom är på landet. Precis som dom ska va! För nästan inga pengar alls.
Blir det en bra tisdag i alla fall tro? Om inte så har jag ju 25 ägg att kasta. Nähä. Nu kör vi.
28 januari 2013
Kaos
Mamma mia, vilken dag. Trodde aldrig att jag skulle komma ifrån jobbet, men nu är jag hemma. Det snurrar i skallen, men jag har fått gjort massor. Tror jag. Jag tappade kontrollen strax efter lunchtid, sen var det bara att stampa på varje brand i den ordning dom började pyra. Vid tretiden satt vi bara på varsin kontorsstol och fnissade åt situationen, den är helt kaotisk. (och snart ohållbar) Om inte produktionschefen klappar ihop, all hans personal går hem och han stänger verksamheten helt - så har vi ett nytt rekord när fredagen kommer. (vilket är högst troligt att vi har) Då ökar vi årets januari med dryga 20% gentemot förra årets januari. Det är rätt mycket på 3,5 säljare... Så på fredag blir det kalas. Igen. Jag har maten. Igen. Det är ett jävla firande.
Så vad ska jag göra med dom två timmar som är kvar av den här måndagen innan jag stupar i säng? Va? Nåt riktigt skojigt måste jag ju kunna hitta på? Just det ja. Betala räkningar har jag lovat mig själv. Åh va roligt.
Och mina små har flyttat över till pappsen idag. Tystnaden ekar. Inte för att jag ser dom särskilt mycket ens när dom är här, men det gör så ont när ingen springer och rycker i kylskåpsdörren, när ingen blött ner hela badrummet, när ingen strör grejor omkring sig i hallen och när ingen kommer och pussar mig godnatt... Jag kommer aldrig att vänja mig.
Jaja. Det kommer fler måndagar får jag hoppas. Den här blir nog inte mycket mer än så här.
Så vad ska jag göra med dom två timmar som är kvar av den här måndagen innan jag stupar i säng? Va? Nåt riktigt skojigt måste jag ju kunna hitta på? Just det ja. Betala räkningar har jag lovat mig själv. Åh va roligt.
Och mina små har flyttat över till pappsen idag. Tystnaden ekar. Inte för att jag ser dom särskilt mycket ens när dom är här, men det gör så ont när ingen springer och rycker i kylskåpsdörren, när ingen blött ner hela badrummet, när ingen strör grejor omkring sig i hallen och när ingen kommer och pussar mig godnatt... Jag kommer aldrig att vänja mig.
Jaja. Det kommer fler måndagar får jag hoppas. Den här blir nog inte mycket mer än så här.
Och ja, jag vet. Mitt ena öga ger sig iväg när jag är slut.
Dagens gåta
Vad är anledningen till psykbryt på bilden "finn ett fel" nedan? Av totalt 14 st huvar i storleken extra-enorm-gigantisk visas här ett axplock på 3 exakt likadana, på plats på taket.
Va? Ser den i mitten högre och anorlunda ut? Naaäe, det tror jag inte... Om det finns fler tillfällen då det finns en 30 meters lyftkran på plats och kan lyfta upp en ny? Jasså inte det nä.
Nähäpp. Nämen jag lägger väl nån timma till på detta då. Någon som kan trolla? Tveka inte på att höra av dig i så fall. Jag säger upp mig lite så länge.
Andas. In. Ut. Och igen.
Nähäpp. Nämen jag lägger väl nån timma till på detta då. Någon som kan trolla? Tveka inte på att höra av dig i så fall. Jag säger upp mig lite så länge.
Andas. In. Ut. Och igen.
27 januari 2013
Helgens...
....alla timmar bara försvann. Helt osannolikt snabbt närmar jag mig nu finalen med älgakliv.Tiden sen i fredags em känns bara som en enda gröt när jag försöker lura ut vad jag har åstadkommit? Inget? Massor? Kan inte bestämma mig för vilket.
...smicker var nåt i hästväg. Där gick du omkring och trodde att jag var iskall. Och här gick jag omkring och trodde detsamma. Jag måste nu bara berätta för hela omvärlden att så är inte fallet! Jag är högst populär, och mycket hett villebråd. I fredags blev jag uppraggad av en 28-åring. Han klev helt sonika fram till mig och mina vänner och förmedlade sina tankar, högt och tydligt mitt i en mening. Efter att jag hostat upp vinet som jag satte i vrångstrupen försökte jag lista ut vem det var som utsatte mig för skämtet? Vem han slagit vad med? Om han hade en hjärnskada? Eller om han möjligtvis var ordförande i Blinda & Korkades riksförbund? Men nejdå. Det var äkta kärlek vid första ögonkastet hävdade han. Söte lille valp. (han var jättesöt, görsexig, oskyldigt pojkig, artig, smart och tokig. Nån liten oskyldig piercing i ögonbrynet kanske men det har ju ungdomen.) Jag log och bestämde mig för att han var packad och att han skulle ta fram skämskudden när han nyktrat till... Men när han nyktrat till...
fick jag ägna ett antal timmar till att övertyga honom om att jag snart blir 41 och att han inte blir mer än 28 och att det ev var ett problem. Men det hade ingen som helst betydelse för lille voffsingen och han blev putt och sa att jag hade fel inställning. Sällan har jag hört så många klyschor, den ena sämre än den andra: "ålder är bara en siffra" "du vet hur det är med riktigt fint vin... det blir bara bättre med åren.." och bluttan blä. Så jag fick byta taktik och försökte på ett vänligt sätt istället förklara att det egentliga problemet är att jag inte vill ha en VALP utan faktiskt kan tänka mig en MAN. (säg det snällt till nån om du kan...) Hujeda mig. Men det bet inte heller, jag behöver gå en kurs i kommunikation. Så jag håller fortfarande på att leta efter snälla argument! Hur länge orkar en kärlekskrank 40-årig tant stå emot? Expriment pågår forftarande. Men kontentan är: Han gör underverk för mitt för tillfället väldigt sargade självförtroende. Jag är het.
...mys, har varit en enda ormgrop med döttrar. Matmys, soffmys och filmmys så det står härliga till. Allt från brunch till Hypnotisören. (Kajsas kommentar: va? kan man hypnotisera i verkligheten? Jag trodde bara det var på film! Dagens ungdom är så itutade med att allt som händer på film bara händer på film - att dom inte vet vad som är sant och inte. Lika intressant som skrämmande.) Jag skäms ingenting för att jag inte fått nånting direkt vettigt gjort på hela helgen. (fast mysa med döttrar och laga mat är ju ganska vetttigt?)
...praktiserande av lektion 1 och 2, har gått ganska bra. Jag sover som ett barn för tillfället (ja, jag vaknar okristeligt tidigt men jag sover gott och sammanhängande 6-7 timmar/natt) Jag har varvat ner, inte haft några problem med lite lägre krav och jag har bett om hjälp. (emelie fick gå ut med soporna igår) Dessa hjälpmedel i min personliga utvecklingsplan har nog tyvärr fått stå lite åt sidan i veckan som förflutit. Det har varit så rörigt att jag haft full sjå att hålla huvudet över vattenytan och inte alls kunnat fokusera på mitt nya tänk så mycket jag har velat. Jag inser att det är dags att inplementera lektion 3, det blir den hittills svåraste och avser det ämne som är grund för hela samtalet. Nämligen: Sluta ta skit och sätt ner foten.
Coach förstod inte alls min strategi att alltid vända andra kinden till. Han hade ruskigt många otäcka exempel på vad som kan hända om man sväljer i för många år. Vi blev nästan osams där... Men såklart har han rätt, han fick mig att förstå det tillslut. Så hur gör man? Det här är min skräck i livet. Jag kommer nu bli obekväm för människor som är vana vid att kunna köra över mig. Jag ska absolut inte bli varken en skata eller näbbgädda. Så hur sätter man ner foten? Jo, fick jag lära mig - man säger bara så här när man blir överkörd av tåget: "Nu gör du mig ledsen.Det här är inte ok för mig."
Vaaaaaa? Vad säger du om den? Låter ju busenkelt, eller hur? Man får säga så, det är helt ok! Det är så man sätter en gräns tydligen. Och om man sätter en gräns vinner man respekt. Det är alltså nu den riktigt svåra biten börjar. Men jag är laddad, nu bara väntar jag på ett tillfälle där jag blir kraftigt överkörd så jag kan säga dom fina orden och se vad som händer. Men jag får förmodligen vänta ända tills imon.
Nähä. Orkar vi se en film till tro?
...smicker var nåt i hästväg. Där gick du omkring och trodde att jag var iskall. Och här gick jag omkring och trodde detsamma. Jag måste nu bara berätta för hela omvärlden att så är inte fallet! Jag är högst populär, och mycket hett villebråd. I fredags blev jag uppraggad av en 28-åring. Han klev helt sonika fram till mig och mina vänner och förmedlade sina tankar, högt och tydligt mitt i en mening. Efter att jag hostat upp vinet som jag satte i vrångstrupen försökte jag lista ut vem det var som utsatte mig för skämtet? Vem han slagit vad med? Om han hade en hjärnskada? Eller om han möjligtvis var ordförande i Blinda & Korkades riksförbund? Men nejdå. Det var äkta kärlek vid första ögonkastet hävdade han. Söte lille valp. (han var jättesöt, görsexig, oskyldigt pojkig, artig, smart och tokig. Nån liten oskyldig piercing i ögonbrynet kanske men det har ju ungdomen.) Jag log och bestämde mig för att han var packad och att han skulle ta fram skämskudden när han nyktrat till... Men när han nyktrat till...
fick jag ägna ett antal timmar till att övertyga honom om att jag snart blir 41 och att han inte blir mer än 28 och att det ev var ett problem. Men det hade ingen som helst betydelse för lille voffsingen och han blev putt och sa att jag hade fel inställning. Sällan har jag hört så många klyschor, den ena sämre än den andra: "ålder är bara en siffra" "du vet hur det är med riktigt fint vin... det blir bara bättre med åren.." och bluttan blä. Så jag fick byta taktik och försökte på ett vänligt sätt istället förklara att det egentliga problemet är att jag inte vill ha en VALP utan faktiskt kan tänka mig en MAN. (säg det snällt till nån om du kan...) Hujeda mig. Men det bet inte heller, jag behöver gå en kurs i kommunikation. Så jag håller fortfarande på att leta efter snälla argument! Hur länge orkar en kärlekskrank 40-årig tant stå emot? Expriment pågår forftarande. Men kontentan är: Han gör underverk för mitt för tillfället väldigt sargade självförtroende. Jag är het.
...mys, har varit en enda ormgrop med döttrar. Matmys, soffmys och filmmys så det står härliga till. Allt från brunch till Hypnotisören. (Kajsas kommentar: va? kan man hypnotisera i verkligheten? Jag trodde bara det var på film! Dagens ungdom är så itutade med att allt som händer på film bara händer på film - att dom inte vet vad som är sant och inte. Lika intressant som skrämmande.) Jag skäms ingenting för att jag inte fått nånting direkt vettigt gjort på hela helgen. (fast mysa med döttrar och laga mat är ju ganska vetttigt?)
...praktiserande av lektion 1 och 2, har gått ganska bra. Jag sover som ett barn för tillfället (ja, jag vaknar okristeligt tidigt men jag sover gott och sammanhängande 6-7 timmar/natt) Jag har varvat ner, inte haft några problem med lite lägre krav och jag har bett om hjälp. (emelie fick gå ut med soporna igår) Dessa hjälpmedel i min personliga utvecklingsplan har nog tyvärr fått stå lite åt sidan i veckan som förflutit. Det har varit så rörigt att jag haft full sjå att hålla huvudet över vattenytan och inte alls kunnat fokusera på mitt nya tänk så mycket jag har velat. Jag inser att det är dags att inplementera lektion 3, det blir den hittills svåraste och avser det ämne som är grund för hela samtalet. Nämligen: Sluta ta skit och sätt ner foten.
Coach förstod inte alls min strategi att alltid vända andra kinden till. Han hade ruskigt många otäcka exempel på vad som kan hända om man sväljer i för många år. Vi blev nästan osams där... Men såklart har han rätt, han fick mig att förstå det tillslut. Så hur gör man? Det här är min skräck i livet. Jag kommer nu bli obekväm för människor som är vana vid att kunna köra över mig. Jag ska absolut inte bli varken en skata eller näbbgädda. Så hur sätter man ner foten? Jo, fick jag lära mig - man säger bara så här när man blir överkörd av tåget: "Nu gör du mig ledsen.Det här är inte ok för mig."
Vaaaaaa? Vad säger du om den? Låter ju busenkelt, eller hur? Man får säga så, det är helt ok! Det är så man sätter en gräns tydligen. Och om man sätter en gräns vinner man respekt. Det är alltså nu den riktigt svåra biten börjar. Men jag är laddad, nu bara väntar jag på ett tillfälle där jag blir kraftigt överkörd så jag kan säga dom fina orden och se vad som händer. Men jag får förmodligen vänta ända tills imon.
Nähä. Orkar vi se en film till tro?
26 januari 2013
Folk har ju inte koll!
Och vem i hela världen var det som sa att jag hade lagt mina gamla brillor på en mack i Borås? Det hade jag ju inte alls!
Däremot verkar det som om dom hamnat nån osynlig stans i bilen. Så igår morse när jag graciöst kravlade mig ur, med en stor kaffe i ena handen, datorn, handväska och matlåda i den andra handen - så rev jag helt enkelt ut dom på backen och trampade på dom. Jodåsåatte... För det upptäckte jag minsann sen när jag skulle åka hem på eftermiddan.
Jösses. Folk har ju ingen koll.
Där ligger dom ja...
Däremot verkar det som om dom hamnat nån osynlig stans i bilen. Så igår morse när jag graciöst kravlade mig ur, med en stor kaffe i ena handen, datorn, handväska och matlåda i den andra handen - så rev jag helt enkelt ut dom på backen och trampade på dom. Jodåsåatte... För det upptäckte jag minsann sen när jag skulle åka hem på eftermiddan.
Jösses. Folk har ju ingen koll.
Där ligger dom ja...
Gårdagen
Men så trevligt det var att få prova mat & vin-kombinationer! Mmmm. Njuter fortfarande när jag minns alla smaker. Mycket, mycket trevligt. Vi satt kvar länge i baren och avhandlade veckan efteråt. Lugnt mingel på den nivån är precis min grej i mitt nya pensionärsliv tror jag. Rundade av med den godaste kaffedrink jag någonsin druckit! Innehöll mörk choklad å vanilj (utan socker) och kan bara konstatera att det inte bara är köket som är suveränt på sjön. Baren är utan tvekan stans bästa, aldrig sett ett sånt utbud. Värt ett besök!
Sen hann vi även titta in på småländska en sväng innan C-festivalen. Den var för övrigt inte mycket att ha... En halvtimmas kö trots förköp. Vi pensionärer blir ju bara irriterade! Hatar när dom tar in så mycket folk, kan omöjligt vara lagligt. Så jag checkade in hemma hos Emme strax efter kl ett, vuxet så det stänkte.
Vad hittas det på idag tro? Om Annelie behagar krypa ur den där badtunnan nån gång skulle vi ju i alla fall kunna få oss en anständig frulle på nåt hak. Tror jag måste ta tag i detta...
Sen hann vi även titta in på småländska en sväng innan C-festivalen. Den var för övrigt inte mycket att ha... En halvtimmas kö trots förköp. Vi pensionärer blir ju bara irriterade! Hatar när dom tar in så mycket folk, kan omöjligt vara lagligt. Så jag checkade in hemma hos Emme strax efter kl ett, vuxet så det stänkte.
Vad hittas det på idag tro? Om Annelie behagar krypa ur den där badtunnan nån gång skulle vi ju i alla fall kunna få oss en anständig frulle på nåt hak. Tror jag måste ta tag i detta...
25 januari 2013
Sirapshuvud
Jag vaknade halvtre inatt och kunde inte somna om, så det funkar dåligt att jobba idag Sirap i hela huvudet. Men jag har helt klart gjort mitt för den här veckan, jag tänker släppa allt vad arbete heter och kasta in handduken redan kl 12.30 idag. Resten av dagen ska jag bara ägna åt att laga mig själv, med hjälp av döttrar, vänner och trevligheter.
Det kan bli ett par timmars sömn på eftermiddagen, det skulle göra denna kropp som ny. Sen redan vid 16,30 börjas det med mat och vin-provning på S j ö n. Mmm.... Sen blir det nog att möta upp nästa gäng på årets C o v e r f e s t i v a l på Harrys.
Ikväll är kvällen när alla evenemang i denna stad händer samtidigt. Jag missar hockey-aw´n men får ändå vara nöjd med att jag lyckas klämma in 2 bra prylar. Det är precis vad jag behöver för att glömma veckans djupa elände som jag mest simmat runt i utan att komma någon enda stans. Min mamma är så kass, det är så fruktansvärt jobbigt. Och plötsligt ska 3 syskon som inte har så särskilt mycket kontakt börja re i detta.Tänk dig själv: 2 människor, 86 och 89 år gamla i år, båda mer envetna än synden och noll sammarbetsvilliga, som bor ensamma i ett litet torp, 8 mil bort, mitt ute i djupa skogen där dom eldar med ved och skottar snö fastän dom inte längre klarar av det... Hur ska vi kunna hjälpa dom när dom absolut inte vill ta emot någon hjälp och absolut inte flytta på sig? Läget är mycket akut och vi kommer ingenstans.
Jag ägnade kvällen igår till att försöka ge min bild till min helt ovetande syster om vad som hände i det huset när jag växte upp. (hon är 9 år äldre och bodde aldrig där med oss) Om hur maktlös jag är idag och hur motarbetad jag blir om jag bara ens försöker ringa dit och fel person svarar. (Om jag ringer dit och gubben svarar, så lägger han helt sonika på luren när han hör att det är jag - och talar inte om för mamma att jag ringt. Sen hackar han på henne genom att upplysa henne om vilken dålig dotter jag är som aldrig hör av mig.)Jag vet inte hur mycket som gick in hos syster min... Men nu ska jag försöka släppa detta för ett antal timmar och bara plåstra om mig själv lite.
Dagens tips!
Låt inte din mamma bli gammal och skröplig. Det river upp helvetet på jorden.
Ha en go fredagskväll govänner.
Det kan bli ett par timmars sömn på eftermiddagen, det skulle göra denna kropp som ny. Sen redan vid 16,30 börjas det med mat och vin-provning på S j ö n. Mmm.... Sen blir det nog att möta upp nästa gäng på årets C o v e r f e s t i v a l på Harrys.
Jag ägnade kvällen igår till att försöka ge min bild till min helt ovetande syster om vad som hände i det huset när jag växte upp. (hon är 9 år äldre och bodde aldrig där med oss) Om hur maktlös jag är idag och hur motarbetad jag blir om jag bara ens försöker ringa dit och fel person svarar. (Om jag ringer dit och gubben svarar, så lägger han helt sonika på luren när han hör att det är jag - och talar inte om för mamma att jag ringt. Sen hackar han på henne genom att upplysa henne om vilken dålig dotter jag är som aldrig hör av mig.)Jag vet inte hur mycket som gick in hos syster min... Men nu ska jag försöka släppa detta för ett antal timmar och bara plåstra om mig själv lite.
Dagens tips!
Låt inte din mamma bli gammal och skröplig. Det river upp helvetet på jorden.
Ha en go fredagskväll govänner.
24 januari 2013
Nähä...
Den här kvällen glömmer vi va? Japp, det gör vi.
Jag tror tom att det är fullständigt tillåtet att dra täcket över huvudet och låtsas att allt är bra imorgon. Japp, det är det. Fredag. Sug på den.
Gonatt allt jävla elände, ilska, besvikelse, orättvisa och smärta. Vi ses imon.
Jag tror tom att det är fullständigt tillåtet att dra täcket över huvudet och låtsas att allt är bra imorgon. Japp, det är det. Fredag. Sug på den.
Gonatt allt jävla elände, ilska, besvikelse, orättvisa och smärta. Vi ses imon.
Pssst...
Kl är 16.15 och det ljust utanför kontorsfönstret! Är det inte underbart så säg?
Inte för att jag kommer få njuta av det, det är många timmar kvar innan jag kan åka hem idag... Men ändå! Lite lycka är det allt!
Men hur roligt har jag inte då? Beräkning av system för r ö k g a s e v a k u e r i n g i trapphus i ett 22-v å n i n g s h u s... Ev kan mitt huvud ha gått i bitar innan jag knäckt den nöten. Eller så blir jag knäpp. Den här dagen har varit galen, men äntligen börjar telefon lugna ner sig.
Paus slut, nu kör vi. Hur många Pascal var det nu jag skulle räkna på igen?
Inte för att jag kommer få njuta av det, det är många timmar kvar innan jag kan åka hem idag... Men ändå! Lite lycka är det allt!
Paus slut, nu kör vi. Hur många Pascal var det nu jag skulle räkna på igen?
23 januari 2013
Det är nog ingen idé...
Att prata med någon som är djupt deprimerad är ungefär som att prata med en vägg. Då och då far tanken genom huvudet att det är ett skämt, att hon driver med mig - för det är så osannolikt. När det går upp för mig att det verkligen är så långt ifrån något skämtsamt man kan komma, tar det istället oerhört mycket på krafterna... Så maktlös jag blir plötsligt.
Det kan låta ungefär såhär när jag prata med lilla mamsingen nuförtiden:
- Hej lilla mamma, hur är det idag?
- Jasså... hej.. Nej, det är väl inte så värst.
- Nähä. Känns det bättre eller sämre än igår då?
- Nä, det är nog ingen skillnad.
- Nähä. Vad är det som är värst då?
- Det går inte att förklara, det är bara så hemskt allting.
- VAD är det som är så hemskt? Din kropp är friskare än på många år nu sen dom opererade dig.
- Men jag tror ju att jag ska dö.
- Varför tror du det?
- Alla dör.
- Jaa... Men det är väl ingen direkt nyhet mamma?
- Nej. Men jag har liksom bara kommit på det nu. Alla våra bekanta dör nu.
- Men lilla du. Det har dom ju gjort i 10 år, men du har ju alltid varit pigg ändå! Det är precis som när man är gravid, då ser man barnvagnar överallt!
- Ja, fast med barn är jag då inte i alla fall...
- Det var ju skönt att höra. Jag menar bara att du bara har fått för dig det här. Det händer bara i din hjärna.
- Jamen nu känner jag att det är min tur. Jag bara vet det, går inte att förklara. Jag tänker att jag ska dö hela tiden.
- När då?
- Ja-a... Jag tänker några timmar i taget. Först tänker jag att nu ska det bara bli middag. Och sen ska jag bara klara mig fram till eftermidagskaffet.
- Men mamma... Jag tror att du klarar dig till kaffet... Kände du likadant igår?
- Ja.
- Och hur gick det igår? Överlevde du till kaffet?
- Ja... Jo... Det gjorde jag ju. Men som sagt, det kan bli närsom.
- Men tänk så då! Att du kände ju likadant igår, men det gick ju vägen! Alltså borde du överleva idag oxå?
- Nja... Det känns inte så.
- Nähä... Men om du nu tror att du ska dö vilken minut som helst, vill du inte göra nåt roligt då?
- Nej, det är nog ingen idé...
- Men Mamma! Om du bara har ett par timmar kvar, vill du inte ta tillvara dom då? Ska du bara sitta på kökssoffan och vänta?
- Det finns inte så mycket att göra här...
- Men lilla, lilla älskade mamma, om du ska dö innan kaffet och får göra precis vad du vill fram tills dess - vad skulle du vilja göra då?
- Ja-a... Jag tänkte att vi kanske kunde titta lite på tv...
- Men suck. Jaja. Jag kan verkligen inte förstå det här mamma. Men om det var jag som inte trodde att jag skulle klara mig till fikat, så hade jag nog velat träffa mina barn en stund.
- Jasså... Ja... Nej, det är nog ingen idé...
- Nähä... Jag ringer imon igen mamma, så får vi se om du kanske inte känner dig lite gladare då.
- Jaha... Ja, då får vi se om vi hörs... Som sagt, jag tar några timmar i taget...
Av min gamla, levnadsglada, lilla krutgumma till mor finns inte ett spår. Det här är en gammal, skröplig och glädjelös tant som jag inte känner. Hon drar inte ens på munnen. Hon bara tror att hon ska dö och kan inte tänka på nånting annat. Jag vill ha min mamma tillbaka! Men det verkar väldigt avlägset, hon är djupt, djupt nere i en deprision som vuxit fram de senaste månaderna. Men i 1 vecka nu har det varit fullständig katastrof, man får dra orden ur henne och lyckas som bästa hålla igång ett samtal på fem minuter. ´
Imorgon ska hon träffa en läkare. Jag hoppas innerligt att dom inte bara skickar hem henne igen. Då får jag åka in med henne till psyket på egen hand och vägra åka därifrån innan hon fått hjälp.
Det kan låta ungefär såhär när jag prata med lilla mamsingen nuförtiden:
- Hej lilla mamma, hur är det idag?
- Jasså... hej.. Nej, det är väl inte så värst.
- Nähä. Känns det bättre eller sämre än igår då?
- Nä, det är nog ingen skillnad.
- Nähä. Vad är det som är värst då?
- Det går inte att förklara, det är bara så hemskt allting.
- VAD är det som är så hemskt? Din kropp är friskare än på många år nu sen dom opererade dig.
- Men jag tror ju att jag ska dö.
- Varför tror du det?
- Alla dör.
- Jaa... Men det är väl ingen direkt nyhet mamma?
- Nej. Men jag har liksom bara kommit på det nu. Alla våra bekanta dör nu.
- Men lilla du. Det har dom ju gjort i 10 år, men du har ju alltid varit pigg ändå! Det är precis som när man är gravid, då ser man barnvagnar överallt!
- Ja, fast med barn är jag då inte i alla fall...
- Det var ju skönt att höra. Jag menar bara att du bara har fått för dig det här. Det händer bara i din hjärna.
- Jamen nu känner jag att det är min tur. Jag bara vet det, går inte att förklara. Jag tänker att jag ska dö hela tiden.
- När då?
- Ja-a... Jag tänker några timmar i taget. Först tänker jag att nu ska det bara bli middag. Och sen ska jag bara klara mig fram till eftermidagskaffet.
- Men mamma... Jag tror att du klarar dig till kaffet... Kände du likadant igår?
- Ja.
- Och hur gick det igår? Överlevde du till kaffet?
- Ja... Jo... Det gjorde jag ju. Men som sagt, det kan bli närsom.
- Men tänk så då! Att du kände ju likadant igår, men det gick ju vägen! Alltså borde du överleva idag oxå?
- Nja... Det känns inte så.
- Nähä... Men om du nu tror att du ska dö vilken minut som helst, vill du inte göra nåt roligt då?
- Nej, det är nog ingen idé...
- Men Mamma! Om du bara har ett par timmar kvar, vill du inte ta tillvara dom då? Ska du bara sitta på kökssoffan och vänta?
- Det finns inte så mycket att göra här...
- Men lilla, lilla älskade mamma, om du ska dö innan kaffet och får göra precis vad du vill fram tills dess - vad skulle du vilja göra då?
- Ja-a... Jag tänkte att vi kanske kunde titta lite på tv...
- Men suck. Jaja. Jag kan verkligen inte förstå det här mamma. Men om det var jag som inte trodde att jag skulle klara mig till fikat, så hade jag nog velat träffa mina barn en stund.
- Jasså... Ja... Nej, det är nog ingen idé...
- Nähä... Jag ringer imon igen mamma, så får vi se om du kanske inte känner dig lite gladare då.
- Jaha... Ja, då får vi se om vi hörs... Som sagt, jag tar några timmar i taget...
Av min gamla, levnadsglada, lilla krutgumma till mor finns inte ett spår. Det här är en gammal, skröplig och glädjelös tant som jag inte känner. Hon drar inte ens på munnen. Hon bara tror att hon ska dö och kan inte tänka på nånting annat. Jag vill ha min mamma tillbaka! Men det verkar väldigt avlägset, hon är djupt, djupt nere i en deprision som vuxit fram de senaste månaderna. Men i 1 vecka nu har det varit fullständig katastrof, man får dra orden ur henne och lyckas som bästa hålla igång ett samtal på fem minuter. ´
Imorgon ska hon träffa en läkare. Jag hoppas innerligt att dom inte bara skickar hem henne igen. Då får jag åka in med henne till psyket på egen hand och vägra åka därifrån innan hon fått hjälp.
22 januari 2013
Sovplats, check
Jag har nu inte bara en säng. Jag har även en hel sovalkov! Med stjärnor! Eller ett sånt där tält som vägarbetarna brukar ställa upp på gatan när dom ska ner i nån brunn och fräsa runt. Hm... Måste lura lite på detta. Ev ryker hälften ner imon.
Inte så glamouröst kanske, fast det duger till mig. (Som sagt, alldeles för snart kan det bli ett sovrum ledigt på 2a våning.) Men inuti är det urmysigt! Jag tänker knoppa nu, jag har slitit idag. Och faktiskt helt på egen hand. (Kan ju inte be om hjälp med ALLT)
Gonatt stjärnor.
Inte så glamouröst kanske, fast det duger till mig. (Som sagt, alldeles för snart kan det bli ett sovrum ledigt på 2a våning.) Men inuti är det urmysigt! Jag tänker knoppa nu, jag har slitit idag. Och faktiskt helt på egen hand. (Kan ju inte be om hjälp med ALLT)
Gonatt stjärnor.
Ny syn på tillvaron
Då rullar vi igen. Hejdå kontoret, jag är redo för Västergötland. i dagens nya brillor kommer jag inte missa en enda trafikregel. ;) Gu va det klarnar allt... Känner mig nästan lite sträng i dom! (Låter dom gamla ligga kvar på macken i Borås så länge)
Självklart är jag laddad för succé. Hej Skövde!
Självklart är jag laddad för succé. Hej Skövde!
20 januari 2013
Misslyckas, check.
Det är nu jag ska checka av lektion två och säga att det var ju inte så svårt! Men se det kommer inte att hända, i alla fall inte idag...
Det här är asjobbigt, jag mår inte alls bra. Det river upp så mycket tankar att det bara snurrar i mitt huvud. Dessutom har jag hela dagen gått omkring och känt mig som om jag är sjuk. För det här är det tempot jag skulle hålla om jag var sjuk...
Fast just med själva misslyckandefasen går det väldigt bra. Min plan på 3 st aktiviteter misslyckades jag med tex. Jag kunde inte låta bli tvättstugan, den var ledig och välkomnande och det blev en jäkla massa tvätt när vi röjde runt här igår. Dessutom hade jag glömt bort att jag ska få besök ikväll som ska hjälpa mig med ännu en grej. (be-om-hjälp-grejen går som ett hejsan just nu) Hade helt glömt bort detta, så när han ringde nyss och sa att han blir lite sen fattade jag först inte vad han snackade om. Just det ja... Jag är inte bara dum och oduglig, jag är åderförkalkad oxå.
Dagens lunch sumpade jag duktigt med. Skulle testa min paradrätt pannkaka i en för mig helt ny variant, nämligen med fiberhusk och mandelmjöl istället för det vanliga vita eländet. Gick såklart fett åt pepparn och tog en bra stund innan jag kom på hur man får till dom. En 3 pannkakor lång stund tog det... När jag kom till den fjärde blev den gyllenbrun istället för kolsvart. (dom första hade jag inte ens kunnat ge till hunden om jag hade haft nån...)
Så det där med att misslyckas har ju faktiskt gått riktigt bra. Nu ska han väl bli nöjd coach, när jag berättar om det? Och nu ska jag bara känna efter och känna hur ok det känns att misslyckas lite ibland. Hm...? Inte så värst va? Känns inte alls bra, det här är skitjobbigt.
Det här är asjobbigt, jag mår inte alls bra. Det river upp så mycket tankar att det bara snurrar i mitt huvud. Dessutom har jag hela dagen gått omkring och känt mig som om jag är sjuk. För det här är det tempot jag skulle hålla om jag var sjuk...
Fast just med själva misslyckandefasen går det väldigt bra. Min plan på 3 st aktiviteter misslyckades jag med tex. Jag kunde inte låta bli tvättstugan, den var ledig och välkomnande och det blev en jäkla massa tvätt när vi röjde runt här igår. Dessutom hade jag glömt bort att jag ska få besök ikväll som ska hjälpa mig med ännu en grej. (be-om-hjälp-grejen går som ett hejsan just nu) Hade helt glömt bort detta, så när han ringde nyss och sa att han blir lite sen fattade jag först inte vad han snackade om. Just det ja... Jag är inte bara dum och oduglig, jag är åderförkalkad oxå.
Dagens lunch sumpade jag duktigt med. Skulle testa min paradrätt pannkaka i en för mig helt ny variant, nämligen med fiberhusk och mandelmjöl istället för det vanliga vita eländet. Gick såklart fett åt pepparn och tog en bra stund innan jag kom på hur man får till dom. En 3 pannkakor lång stund tog det... När jag kom till den fjärde blev den gyllenbrun istället för kolsvart. (dom första hade jag inte ens kunnat ge till hunden om jag hade haft nån...)
 |
| Ååh så mysigt. Kanske kan starta en matblogg? |
 |
| Men sen fick jag ordning påt. Goda! |
Lektion 2
Jaha, det här går ju lysande. Be om hjälp, check. Jag har överlevt natten utan att nånting hemskt har hänt, jag krigade med ett dåligt samvete en stund men lyckades sen lägga ner den diskussionen med mig själv. (Ewa och Jörgen har nämligen alltid ett totalt späckat schema, har nyligen själva flyttat in i världens största hus och har en oändlighet med fix framför sig. Jag stal rakt av en hel lördag från 11-20 med potentiell arbetstid ur deras liv. Sug på den.) Idag vaknade jag upp med irriterande och mycket oförtjänt huvudvärk mitt i lektion 2 som är en naturlig följd av lektion 1.
Lektion nr 2:
"Sänk kraven på dig själv och sluta lek att du är fantastisk. Det är ok att misslyckas ibland."
Så hur gör man den? Är den månne lite svårare än 1an? Är vi redan på överkursen här? Jag har faktiskt inte en jäkla aning. Och den ställer till det djupt, djupt därinne. För varför ska jag inte sträva efter att vara fantastisk? Det är väl bra eller? Men det tyckte coach inte alls och frågade:
-Varför tycker du att det är så bra om du är fantastisk och presterar felfritt?
- Jo, för då kan ingen klaga, då finns det inget att anmärka på som jag har gjort och då blir jag inte upphovet till en konflikt och ingen råkar illa ut.
Jag inser att det är här den svåra biten börjar på riktigt. För jag vet inte hur man gör detta utan att skämmas. Jag ska alltså inte förbereda en plan för varje dag för att få ut maximalt av den. Nu är klockan tex halvelva och jag har precis avslutat en alldeles för sen frukost. Det river och sliter i mig över förlorade morgontimmar och över vad jag kunde använt dom till, istället för att ligga i min sköna säng och lyssna på min bok. Jag ser hundra saker jag skulle behöva/vilja ta itu med här hemma, men jag övar mig på att låta bli. Jag måste börja nånstans så jag sätter 3 mål för dagen.
1, Jag ska gå en långpromenad.
2, Jag ska lyssna färdigt på min bok i soffan.
3, Jag ska handla och förbereda mat för veckan.
Jag ska alltså inte börja spackla nånstans, inte jobba nånting, inte förbereda något av veckans kommande möten, inte ens läsa ett enda mail, inte tvätta idag igen för det gjorde jag ju faktiskt i fredags, inte springa ner i källarn med alla prylar och inte ringa runt till folk för fikasällskap. Jag ska bara göra mina tre saker och ikväll när jag får ångest över att jag bara lät denna dag gå till spillo ska jag övertala mig själv om att det gjorde den inte alls. För det räcker så, jag behöver inte uträtta mer på en söndag. Det är tillräckligt och fullt lagligt.
Så! Vad väntar jag på! Hög tid att sätta igång och göra ingenting. Lektion två kommer gå åt helvete.
Lektion nr 2:
"Sänk kraven på dig själv och sluta lek att du är fantastisk. Det är ok att misslyckas ibland."
Så hur gör man den? Är den månne lite svårare än 1an? Är vi redan på överkursen här? Jag har faktiskt inte en jäkla aning. Och den ställer till det djupt, djupt därinne. För varför ska jag inte sträva efter att vara fantastisk? Det är väl bra eller? Men det tyckte coach inte alls och frågade:
-Varför tycker du att det är så bra om du är fantastisk och presterar felfritt?
- Jo, för då kan ingen klaga, då finns det inget att anmärka på som jag har gjort och då blir jag inte upphovet till en konflikt och ingen råkar illa ut.
Jag inser att det är här den svåra biten börjar på riktigt. För jag vet inte hur man gör detta utan att skämmas. Jag ska alltså inte förbereda en plan för varje dag för att få ut maximalt av den. Nu är klockan tex halvelva och jag har precis avslutat en alldeles för sen frukost. Det river och sliter i mig över förlorade morgontimmar och över vad jag kunde använt dom till, istället för att ligga i min sköna säng och lyssna på min bok. Jag ser hundra saker jag skulle behöva/vilja ta itu med här hemma, men jag övar mig på att låta bli. Jag måste börja nånstans så jag sätter 3 mål för dagen.
1, Jag ska gå en långpromenad.
2, Jag ska lyssna färdigt på min bok i soffan.
3, Jag ska handla och förbereda mat för veckan.
Jag ska alltså inte börja spackla nånstans, inte jobba nånting, inte förbereda något av veckans kommande möten, inte ens läsa ett enda mail, inte tvätta idag igen för det gjorde jag ju faktiskt i fredags, inte springa ner i källarn med alla prylar och inte ringa runt till folk för fikasällskap. Jag ska bara göra mina tre saker och ikväll när jag får ångest över att jag bara lät denna dag gå till spillo ska jag övertala mig själv om att det gjorde den inte alls. För det räcker så, jag behöver inte uträtta mer på en söndag. Det är tillräckligt och fullt lagligt.
Så! Vad väntar jag på! Hög tid att sätta igång och göra ingenting. Lektion två kommer gå åt helvete.
19 januari 2013
Förlåt mig...
...lilla soffa. Men nu överger jag dig för gott. För jag har en säng!!!
Äntligen fick jag tummen ur, hyrde ett släp och släpade ut Jörgen (som har dragkrok på sin bil) i 12 minusgrader och hämtade sängeländet i T a b e r g. (Tuomo fick vackert fiska upp den ur containern i sista sekunden efter mitt lilla utbrott häromveckan) Sen bar vi in den, (det låter ju jäkligt enkelt, men har jag sagt att jag bor på 3e våning utan hiss?) nu har jag bäddat och går sneglandes och undrar om jag inte kan få hoppa ner i den snart? Äntligen! Min goa säng! Jag har inte sovit i den sen den 5e oktober. Galet så skönt det ska bli.
Den är så stooor! Jag tänker bre ut mig åt alla håll och kanter! Det finns ju t.o.m plats för två... Nån som villligga? komma och titta? Jag börjar absolut få ordning här nu. Gardiner har jag mä! Fint ska det va minsann. =)
Äntligen fick jag tummen ur, hyrde ett släp och släpade ut Jörgen (som har dragkrok på sin bil) i 12 minusgrader och hämtade sängeländet i T a b e r g. (Tuomo fick vackert fiska upp den ur containern i sista sekunden efter mitt lilla utbrott häromveckan) Sen bar vi in den, (det låter ju jäkligt enkelt, men har jag sagt att jag bor på 3e våning utan hiss?) nu har jag bäddat och går sneglandes och undrar om jag inte kan få hoppa ner i den snart? Äntligen! Min goa säng! Jag har inte sovit i den sen den 5e oktober. Galet så skönt det ska bli.
Den är så stooor! Jag tänker bre ut mig åt alla håll och kanter! Det finns ju t.o.m plats för två... Nån som vill
Lektion 1
Med tanke på det samtal jag hade häromdagen, praktiserar jag idag lektion nr uno. Samtalet med min coach gick ungefär ut på följande:
Anna-Karin, du gör saker jättebra. MEN... Du kan välja att göra saker som du alltid har gjort dom - och fortsätta att ha det jättejobbigt. Eller så kan du ändra på små saker och få ett mycket lättare och enklare liv. Busenkelt, eller hur? Så idag ägnar jag mig åt lektion nr 1.
Lektion nr 1: "Sluta tro att du är superwoman och be om hjälp."
Jag trodde att det var en klyscha, att folk går omkring och skyller på hur dom har haft det i sin uppväxt och därför är dom som vuxna kraftigt dumma i huvudet, mördare, har udda böjelser eller bara lata. Stackars dom. Men så är det inte alls säger coach. Han säger att det ÄR så på riktigt! Att man formas av sin uppväxt och därför sitter beteendet djupt rotat inuti efter hur man blev formad.
Detta är en aha-upplevelse för mig som aldrig har trott att det var lagligt att tänka så. I min uppväxt kunde jag inte be om hjälp utan att det fick väldigt stökiga, obehagliga eller jobbiga konsekvenser. Kontenta: be aldrig om hjälp, lös allting själv så kanske det inte händer nånting. Men nu är jag vuxen. Nu ska jag lära mig att be om hjälp och förstå att inget farligt kommer att hända. (Jag är skeptisk. Mycket...)
Jag börjar med dom jag litar på mest, fantastiska Ewa och hennes Jörgen. Igår mailade jag en lång lista till honom på saker som jag behöver hjälp med. Idag är dom här och hjälper mig med det som superwoman inte kan och därför inte är superwoman. För jag kan inte (nu säger jag det här högt, fy bubblan va läskigt och va ont det gör) ...jag kan inte borra i betong och jag har inte tålamod att få upp saker rakt!
Jag övar mig en gång till. Det var ju faktiskt inte så farligt:
- Jag kan inte allting.
Men det kan Jörgen. Superman. Eller om vi kallar honom Lasermannen.
Anna-Karin, du gör saker jättebra. MEN... Du kan välja att göra saker som du alltid har gjort dom - och fortsätta att ha det jättejobbigt. Eller så kan du ändra på små saker och få ett mycket lättare och enklare liv. Busenkelt, eller hur? Så idag ägnar jag mig åt lektion nr 1.
Lektion nr 1: "Sluta tro att du är superwoman och be om hjälp."
Jag trodde att det var en klyscha, att folk går omkring och skyller på hur dom har haft det i sin uppväxt och därför är dom som vuxna kraftigt dumma i huvudet, mördare, har udda böjelser eller bara lata. Stackars dom. Men så är det inte alls säger coach. Han säger att det ÄR så på riktigt! Att man formas av sin uppväxt och därför sitter beteendet djupt rotat inuti efter hur man blev formad.
Detta är en aha-upplevelse för mig som aldrig har trott att det var lagligt att tänka så. I min uppväxt kunde jag inte be om hjälp utan att det fick väldigt stökiga, obehagliga eller jobbiga konsekvenser. Kontenta: be aldrig om hjälp, lös allting själv så kanske det inte händer nånting. Men nu är jag vuxen. Nu ska jag lära mig att be om hjälp och förstå att inget farligt kommer att hända. (Jag är skeptisk. Mycket...)
Jag börjar med dom jag litar på mest, fantastiska Ewa och hennes Jörgen. Igår mailade jag en lång lista till honom på saker som jag behöver hjälp med. Idag är dom här och hjälper mig med det som superwoman inte kan och därför inte är superwoman. För jag kan inte (nu säger jag det här högt, fy bubblan va läskigt och va ont det gör) ...jag kan inte borra i betong och jag har inte tålamod att få upp saker rakt!
Jag övar mig en gång till. Det var ju faktiskt inte så farligt:
- Jag kan inte allting.
Men det kan Jörgen. Superman. Eller om vi kallar honom Lasermannen.
Kan inte sluta
Åhååå så bra den är. Kommer inte få nånting gjort ordentligt innan jag lyssnat klart. Går ständigt med en lur i örat och är fånigt frånvarande. Galet otäck, men löjligt spännande. Och jag har nästan 8 timmar kvar!
18 januari 2013
Julafton
Så står jag här tillslut utanför europas största centrallager och väntar på att bli insläppt i porten. Efter ett års arbete, 48 steg fram och 49 tillbaka och sen några steg fram till - så får jag ligga. I alla fall på lagerhyllan. Eller i alla fall ett 40-tal av våra prylar. Just i detta nu knappas våra artikelnr in i systemen och jag är här för att få mig en rundvandring och lära mig hur det funkar.
Det är stort här. Det är så stort att dom t.o.m har drive-thrue här. För tåg... För mig är det ännu större. Rena julafton.
Det är stort här. Det är så stort att dom t.o.m har drive-thrue här. För tåg... För mig är det ännu större. Rena julafton.
17 januari 2013
Dagens obegripliga
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om den här dagen. Jag måste först bara fundera över om det vore så klokt? Hm... Det vore det kanske inte...
Men om jag försöker dra det lite kort utan att lämna ut nån annan än mig själv så blir det nog ungefär så här:
Jag har idag haft en två och en halv timmas samtal med en av de klokaste människor jag någonsin träffat. Och jag har fått mig en jävla tankeställare. En av de absolut största i mitt liv.
Det är en positiv händelse. Men den är tung! Så tung, så tung. För den innebär ett kommande hästjobb som bara jag själv kan göra. När jag har gjort det förmodar jag att även mina sömnproblem kommer vara lösta. Det blir en ren bonus.
Till den som inte förstod ett skvatt av denna rappakalja, kan jag trösta med - att det är det nog ingen annan som gjort heller... Men håll ut, med tiden kommer det nog mera.
Men om jag försöker dra det lite kort utan att lämna ut nån annan än mig själv så blir det nog ungefär så här:
Jag har idag haft en två och en halv timmas samtal med en av de klokaste människor jag någonsin träffat. Och jag har fått mig en jävla tankeställare. En av de absolut största i mitt liv.
Det är en positiv händelse. Men den är tung! Så tung, så tung. För den innebär ett kommande hästjobb som bara jag själv kan göra. När jag har gjort det förmodar jag att även mina sömnproblem kommer vara lösta. Det blir en ren bonus.
Till den som inte förstod ett skvatt av denna rappakalja, kan jag trösta med - att det är det nog ingen annan som gjort heller... Men håll ut, med tiden kommer det nog mera.
Kortslutning
Så mycket som jag har lärt mig idag (eller blivit varse) har jag inte gjort på säkert 10 års tid. Det bara snurrar i mitt huvud, mentalt är jag helt slut.
Jag kommer slockna som en klubbad när jag når mitt hotellrum. Jag vet knappt var jag är.
Joho. Det vet jag visst. 10 mil kvar till Örebro. Kafferast slut.
Jag kommer slockna som en klubbad när jag når mitt hotellrum. Jag vet knappt var jag är.
Joho. Det vet jag visst. 10 mil kvar till Örebro. Kafferast slut.
16 januari 2013
En märklig sorg
Just som jag tror att han ska gå dunsar han ner i soffan med jackan på. Jag tvekar en stund, men ser att han plötsligt inte har nån brådska längre, han är bara väldigt lugn. Så tillslut sätter jag mig försiktigt på fotpallen mittemot. Jag tänker att det vore nog bra om han gick nu, men ändå känns det bra. Det är ok.
Vi börjar prata. Jag minns inte om vad, men efter en stund frågar han hur min mamma mår, hans favorit i min värld. Jag berättar kort om stroken, om operationen och den efterföljande depressionen. Han blir bestört, han hade ingen aning. Vi pratar vidare om Anneberg, om att jag inte vill ha det, för att det är förstört och han nickar sakta. Han vet precis.
Vi pratar länge. Jag frågar om hans mamma, han berättar. Vi PRATAR verkligen. Tvåvägskommunikation. Lyssnar, pratar, förstår. Det känns som det är för allra första gången. Snart sitter jag bredvid honom i soffan och visar bilder på tjejerna. Jag visar filmerna när dom kör bil och på Kajsa när hon sjunger. ALDRIG skulle jag göra det! Aldrig skulle han ens få se dom igen. Jag minns när jag sa det. Jag minns hur jag tänkte att vi ALDRIG mer kommer att ses eller ens prata med varann. Jag minns hur jag kastade min förlovningsring långt ut i Vättern och tänkte att han aldrig skulle bli insläppt i mitt hus igen. Och nu sitter vi här. Fyra och ett halvt år har gått och vi sitter i samma soffa. Det är ett stort steg för mänskligheten. Tiden läker...
Det finns inget groll i luften, ingen irritation, ingen prestige. Bara en sorg. Jag ser på hans ansikte, på varje välbekant drag som jag känner så väl, men ändå är det en främling jag ser. Jag tittar på allt det välbekanta och förundras över hur bekvämt det känns att sitta här med någon som jag upplevt alla de där hemska sakerna med. Hur är det möjligt? Jag ser honom tårögd av bilderna på tjejerna - och jag undrar var det gick fel? Jag tror att vi genuint hatade varandra. Varför? När under våra 6 år började resan mot helvetet? Jag kan inte minnas det, inte peka på en punkt. Jag minns bara hur jag önskade att han bara skulle älska mig, precis som jag var - för den jag var. Det gjorde han aldrig.
Men ikväll är det som om det aldrig hade hänt. Vi minns bara det glada. Allt det som var bra. Vi minns bilsemestern i den lilla röda Opel corsan över de branta, norska bergsvägarna. Semestrar, lyckliga dagar, minnen. Vi ler. Vi pratar. Sensation.
Så går han tillslut. Jag vill bara att han ska gå, utan hejdå, utan nåt jobbigt i hallen, utan att förstöra att vi lyckats en hel timma. Bara gå. Men han måste bara säga nåt.
- Jag är glad att se att du har det bra. Att du mår bra. Efter allt jag... Efter allt som.. Alltså... Jag vet att jag var en skitstövel. Jag är så glad att du har det bra.
- Ja, jag har det bra. Jag har allt jag behöver.
- Jag visste alltid att du skulle fixa det.
- Jag fixade det. Ha det bra nu.
- Okej... Hejdå.
- Hejdå.
Han säger fler saker, fast dom vill jag inte dela med mig av. Men dom gör mig ledsen. Inte för att han saknas, det gör han inte. Utan för att livet kunde vara så enkelt, men vi gör det så svårt. Det gör mig sorgsen.
Imorgon är är det borta. Imorgon är det bra igen. En ny dag i min nutid, min verkliga värld som är en bra värld. Jag behöver bara lägga mig ner och blunda.
Vi börjar prata. Jag minns inte om vad, men efter en stund frågar han hur min mamma mår, hans favorit i min värld. Jag berättar kort om stroken, om operationen och den efterföljande depressionen. Han blir bestört, han hade ingen aning. Vi pratar vidare om Anneberg, om att jag inte vill ha det, för att det är förstört och han nickar sakta. Han vet precis.
Vi pratar länge. Jag frågar om hans mamma, han berättar. Vi PRATAR verkligen. Tvåvägskommunikation. Lyssnar, pratar, förstår. Det känns som det är för allra första gången. Snart sitter jag bredvid honom i soffan och visar bilder på tjejerna. Jag visar filmerna när dom kör bil och på Kajsa när hon sjunger. ALDRIG skulle jag göra det! Aldrig skulle han ens få se dom igen. Jag minns när jag sa det. Jag minns hur jag tänkte att vi ALDRIG mer kommer att ses eller ens prata med varann. Jag minns hur jag kastade min förlovningsring långt ut i Vättern och tänkte att han aldrig skulle bli insläppt i mitt hus igen. Och nu sitter vi här. Fyra och ett halvt år har gått och vi sitter i samma soffa. Det är ett stort steg för mänskligheten. Tiden läker...
Det finns inget groll i luften, ingen irritation, ingen prestige. Bara en sorg. Jag ser på hans ansikte, på varje välbekant drag som jag känner så väl, men ändå är det en främling jag ser. Jag tittar på allt det välbekanta och förundras över hur bekvämt det känns att sitta här med någon som jag upplevt alla de där hemska sakerna med. Hur är det möjligt? Jag ser honom tårögd av bilderna på tjejerna - och jag undrar var det gick fel? Jag tror att vi genuint hatade varandra. Varför? När under våra 6 år började resan mot helvetet? Jag kan inte minnas det, inte peka på en punkt. Jag minns bara hur jag önskade att han bara skulle älska mig, precis som jag var - för den jag var. Det gjorde han aldrig.
Men ikväll är det som om det aldrig hade hänt. Vi minns bara det glada. Allt det som var bra. Vi minns bilsemestern i den lilla röda Opel corsan över de branta, norska bergsvägarna. Semestrar, lyckliga dagar, minnen. Vi ler. Vi pratar. Sensation.
Så går han tillslut. Jag vill bara att han ska gå, utan hejdå, utan nåt jobbigt i hallen, utan att förstöra att vi lyckats en hel timma. Bara gå. Men han måste bara säga nåt.
- Jag är glad att se att du har det bra. Att du mår bra. Efter allt jag... Efter allt som.. Alltså... Jag vet att jag var en skitstövel. Jag är så glad att du har det bra.
- Ja, jag har det bra. Jag har allt jag behöver.
- Jag visste alltid att du skulle fixa det.
- Jag fixade det. Ha det bra nu.
- Okej... Hejdå.
- Hejdå.
Han säger fler saker, fast dom vill jag inte dela med mig av. Men dom gör mig ledsen. Inte för att han saknas, det gör han inte. Utan för att livet kunde vara så enkelt, men vi gör det så svårt. Det gör mig sorgsen.
Imorgon är är det borta. Imorgon är det bra igen. En ny dag i min nutid, min verkliga värld som är en bra värld. Jag behöver bara lägga mig ner och blunda.
15 januari 2013
Dagens skräll
Om förra veckan på jobbet var en rivstart så har det nu eskalerat till ett rent och totalt kaos. Mailen strömmar in, mobilen ringer på nytt innan jag hunnit lägga på pågående samtal och mötena tonar upp sig i en växande hög som vi hela tiden får skjuta framför oss. Att ge sig iväg ut på vägarna verkar i det närmaste omöjligt just nu, jag är fast på kontoret och är livrädd över att jag ska bli kvar där. Det börjar helt klart märkas att vi nu i ca 1 år varit ute och rört runt i grytan i ny regi. Galet! Det snackas om lågkonjuktur i vår bransch... VAR DÅ? undrar vi. Det är förstås mycket angenäma bekymmer vi brottas med här... Men dock är inte tanken att jag inte ska kunna lätta från kontoret, så förstärkning är på g, 2 nya friska ska vi ha in. Annons ute i slutet av veckan, tack och lov. Annars hade jag snart slutat, apatiskt stirrande in i väggen som vilken mosad grönsak som helst.
Men två pauser har jag unnat mig idag.
1. Mitt på dagen klämde jag minsann till med det minst väntade, men mest tantiga du ens kan fantisera ut - och dundrade helt enkelt in på F o l k u n i v e r s i t e t e ts hemsida och anmälde mig till en kurs. I vadå??? Spanska? Engelska? Lite vanlig allmän franska, eller varför inte ett par matlagningslektioner? Nope. Här skräller vi ordentligt och kliver direkt in i tantgenerationen helt utan krusiduller. Jag hoppar över sisådär 10 år och väntar nu med iver på min första sävliga nybörjarlektion i keramik!
Ja, du läste rätt, här ska drejas, ringlas och kringlas! I min fantasi har jag redan gjort en jäkligt snygg te-servis med stora, grova, buckliga vita muggar som kommer göra vilken inredningsbutik som helst avundsjuk och lägga höga bud för att få köpa mina skapelser. I verkligheten vet jag innerst inne att jag ska vara glad om jag lyckas få fram en ginglig askkopp som jag kan ge i julklapp till någon som jag inte tycker om. (typ morsans gubbe, fastän han inte röker) Det kommer bli precis med detta som det blev med den där gitarrkursen jag gick en gång. (jag blev aldrig så bra att jag fick lämna det inledande undervisningsmaterialet. Efter 4 veckor med omläxa på "Lilla snigel" tröttnade jag, skolkade resten av veckorna och la gitarren på hyllan) Det kommer bli precis likadant med drejskivan. Men nu är jag åtminstone 40 och begriper det i förväg. Noll förväntningar alltså! (eller hur... har redan rekat i köksskåpen så det finns plats...)
2. Dagens andra paus blev en runda i bygghandeln och på asex. Nu ska här "byggas" (vi snackar stänger och krokar) sovalkov!! Och ja ja... det blir en säng i den alkoven med, vilken dag som helst nu... Men just nu är tjejerna hos pappsen, så det är bara att välja och vraka om nätterna. =) Sen en kort promenad i snöyran. Härligt var det!
Men nu är det bara till att gräva ner sig i offerthögen ett par timmar till. Kundbesök 7.30 imon bitti och sen rakt in i den kokande grytan igen. På tal om gryta ja... Vem gör matlåda tills imon? Det kan bli kallskuret.
Tjopp!
Men två pauser har jag unnat mig idag.
1. Mitt på dagen klämde jag minsann till med det minst väntade, men mest tantiga du ens kan fantisera ut - och dundrade helt enkelt in på F o l k u n i v e r s i t e t e ts hemsida och anmälde mig till en kurs. I vadå??? Spanska? Engelska? Lite vanlig allmän franska, eller varför inte ett par matlagningslektioner? Nope. Här skräller vi ordentligt och kliver direkt in i tantgenerationen helt utan krusiduller. Jag hoppar över sisådär 10 år och väntar nu med iver på min första sävliga nybörjarlektion i keramik!
Ja, du läste rätt, här ska drejas, ringlas och kringlas! I min fantasi har jag redan gjort en jäkligt snygg te-servis med stora, grova, buckliga vita muggar som kommer göra vilken inredningsbutik som helst avundsjuk och lägga höga bud för att få köpa mina skapelser. I verkligheten vet jag innerst inne att jag ska vara glad om jag lyckas få fram en ginglig askkopp som jag kan ge i julklapp till någon som jag inte tycker om. (typ morsans gubbe, fastän han inte röker) Det kommer bli precis med detta som det blev med den där gitarrkursen jag gick en gång. (jag blev aldrig så bra att jag fick lämna det inledande undervisningsmaterialet. Efter 4 veckor med omläxa på "Lilla snigel" tröttnade jag, skolkade resten av veckorna och la gitarren på hyllan) Det kommer bli precis likadant med drejskivan. Men nu är jag åtminstone 40 och begriper det i förväg. Noll förväntningar alltså! (eller hur... har redan rekat i köksskåpen så det finns plats...)
2. Dagens andra paus blev en runda i bygghandeln och på asex. Nu ska här "byggas" (vi snackar stänger och krokar) sovalkov!! Och ja ja... det blir en säng i den alkoven med, vilken dag som helst nu... Men just nu är tjejerna hos pappsen, så det är bara att välja och vraka om nätterna. =) Sen en kort promenad i snöyran. Härligt var det!
Men nu är det bara till att gräva ner sig i offerthögen ett par timmar till. Kundbesök 7.30 imon bitti och sen rakt in i den kokande grytan igen. På tal om gryta ja... Vem gör matlåda tills imon? Det kan bli kallskuret.
Tjopp!
14 januari 2013
Om jag drömmer lite...
Jag veeet att det bara är januari. Men jag har börjat tänka på det och då är det svårt att släppa. Ikväll hamnade jag dessutom bland en massa gamla bilder, då var det tok-kört... Kan inte sluta tänka på hur livet ser ut på sommarhalvåret. Bara 2,5 månad kvar tills det är april, sen börjar det så sakteliga. Jag längtar SÅÅÅ!
Minns vår fantastiska påskvecka för ett par år sen. Galet vad vi jobbade och röjde! Blandat med kaffepaus och härliga kvällar där vi turades om med maten. Vädret var helt osannolikt bra för årstiden. En av mina bästa semesterveckor nånsin.
Midsommar med långbord i min trädgård. Kan göra vem som helst sjuk av längtan.
Tjejerna som ska tälta i trägårn... Tillbringa natten i nåt jordgubbsland, sova hela förmiddagen och svettas i tältet när solen börjat steka. Och jag... Jag snubblar över linorna när jag försöker smyga förbi på väg mot min morgonrunda, när jag först bara ska kolla hur många par skor det står utanför...
Emelie och jag som njuter av Gröningen en lat dag utan måsten...
Galningarna som man aldrig vet var man har. Rätt vad det är så står nån av dom i trägårn. Eller CYKLAR genom min trädgård. (Ricky special)
Eller bara en fnissig kväll där vi monterar möbler och dricker cider. (det är en underskattad kombo)
13 januari 2013
Sköna söndag
Jag tror jag har lurat bort eländet. Det var en febrig natt och jag vaknade lätt kallsvettig. Men efter en dusch var jag som ny, vanten i halsen är inte alls lika stor idag. Inte hundra men jag tror ändå dock att jag skrämt iväg skiten. Har man vunnit kommunmästerskapen i immunförsvar så har man. Emelie är likadan... medans Kajsa får ALLT. Muchos myskos.
Jag vaknade dessutom med spenderbrallorna på. Eller kanske inte bokstavligen då... Men sen blev det faktiskt en del shopping idag. Jag behövde pigga åpp mig lite, med lite färger. Varför har jag en garderob med 80 % svarta kläder när jag inte alls känner mig som nån som ska gå klädd i svart hela tiden? Muchos myskos det mä.
Kajsis har spelat innebandymatch. Jag vågade inte ens titta på... Men jag ställde en försiktig kontrollfråga när jag hämtade upp henne efteråt.
- Alla armar och ben hela?
- Japp.
- Gått.
(I den här familjen frågar vi inte efter seger eller förlust. Armar utan gips räknas som seger)
Jag har nog inte mycket mer att säga om idag... Jag skulle kunna berätta om att jag dessvärre återigen har ägnat ett antal timmar på grubbel som jag trodde att jag släppt hyfsat. Men nej... Och jag tror dessvärre inte att någon mår bättre av att jag släpper ut mina tankar här heller. Och inte blev jag mycket klokare av grubbleriet heller. Så nu släpper jag det... Eller försöker. Imon är det jobb och det är bra, då får hjärnan hålla sig upptagen med frågor som det faktiskt finns svar på.
Men mest av allt har jag bara varit glad idag för att Karin är vaken och och kan skicka sms! Så jäkla härligt. Nu ska här lagas medda! Mammas biffar stog på önskelistan hos döttrarna. Så gärna så... Jag kommer i mina brallor igen. Gått! Det är bara att köra på. (jag har brallor i mindre storlekar oxå, som ligger i garderoben och skäms medans dom väntar på sin tur)
Och pssst... Nu är det vår. I alla fall hemma hos mig.
Jag vaknade dessutom med spenderbrallorna på. Eller kanske inte bokstavligen då... Men sen blev det faktiskt en del shopping idag. Jag behövde pigga åpp mig lite, med lite färger. Varför har jag en garderob med 80 % svarta kläder när jag inte alls känner mig som nån som ska gå klädd i svart hela tiden? Muchos myskos det mä.
Kajsis har spelat innebandymatch. Jag vågade inte ens titta på... Men jag ställde en försiktig kontrollfråga när jag hämtade upp henne efteråt.
- Alla armar och ben hela?
- Japp.
- Gått.
(I den här familjen frågar vi inte efter seger eller förlust. Armar utan gips räknas som seger)
Jag har nog inte mycket mer att säga om idag... Jag skulle kunna berätta om att jag dessvärre återigen har ägnat ett antal timmar på grubbel som jag trodde att jag släppt hyfsat. Men nej... Och jag tror dessvärre inte att någon mår bättre av att jag släpper ut mina tankar här heller. Och inte blev jag mycket klokare av grubbleriet heller. Så nu släpper jag det... Eller försöker. Imon är det jobb och det är bra, då får hjärnan hålla sig upptagen med frågor som det faktiskt finns svar på.
Men mest av allt har jag bara varit glad idag för att Karin är vaken och och kan skicka sms! Så jäkla härligt. Nu ska här lagas medda! Mammas biffar stog på önskelistan hos döttrarna. Så gärna så... Jag kommer i mina brallor igen. Gått! Det är bara att köra på. (jag har brallor i mindre storlekar oxå, som ligger i garderoben och skäms medans dom väntar på sin tur)
Och pssst... Nu är det vår. I alla fall hemma hos mig.
Dagens lycka
Fick just världens bästa sms av hallinskan. Så underbart att höra! Vilken enorm lättnad. Vad är väl en liten hjärntumör... Härligt Karin! <3<3<3
12 januari 2013
Nej...
Jaha... Jag är småfrusen, har en lovikkavante nerkörd i halsen och har legat i soffan utan energi mest hele eftermiddan. Hostig börjar jag bli med. Det är synd om mig helt enkelt.
Jag blir sällan förkyld eller influensasjuk. Lite allergichocker eller en och annan söndertrampad häl, det kan så vara... men allt sånt därnt annat som går som en löpeld bland min omgivning - det biter lixom inte på mig. Så vad är det här för jäkelskap?
Ska jag bli sjuk? Det tänker jag inte. En stor kopp te och sen många timmars sömn. Med lite tur kan det vara borta imon bitti då?
Vill inte, vill inte, vill inte.
Jag blir sällan förkyld eller influensasjuk. Lite allergichocker eller en och annan söndertrampad häl, det kan så vara... men allt sånt därnt annat som går som en löpeld bland min omgivning - det biter lixom inte på mig. Så vad är det här för jäkelskap?
Ska jag bli sjuk? Det tänker jag inte. En stor kopp te och sen många timmars sömn. Med lite tur kan det vara borta imon bitti då?
Vill inte, vill inte, vill inte.
Så...
...försvann även fredagen med buller å bång och den första hela arbetsveckan är gången lika snabbt som den dök upp.
Hade små planer på en aw under em igår. Men med tanke på att jag startade dagen med att gräva fram bilen kl 6 på morgon och sen var det fullt ös (MER än fullt ös) resten av dan - så hittade jag mig själv sovandes som ett barn i soffan kl tre på eftermiddagen. Skööönt var det! Kl halvfem ville jag inte sticka ut minsta tå i snön (eller ens utanför filten).
Sen kom Emme hem. Sen kom Kajsis hem. Sen kom Annelie. Dom var hungriga. Jag var fullständigt yrvaken och mitt allra snyggaste med en alldeles ny frisyr (kudden satt nästan kvar) men kan inte hjälpa att mitt hjärta ömmar för hungriga magar. (jag får ångest, måste genast hjälpa dom stackarna - det har jag fått med mig av min egna mor...) Så jag intog genast min position framför spisen. (Gör jag så gärna, fast just igår krävdes det ett par skopor kallt vatten i ansiktet först.) Det blev helt enkelt hemmagjorda hamburgare med extra allt och onödigt mycket tillbehör (fast utan bröd för min del) innan K skulle iväg till kompisar. Sen fick jag sälle i soffan ett par timmar. Det var en riktigt go fredagskväll efter en ordentlig rivstart på arbetsåret 2013.
Idag finns det flera alternativ på livskvalité eller tillhörande aktiviteter.
1. Jag kan lösa sängproblemet. (Ååå va roligt, can't wait)
2. Jag kan ligga mera i soffan.
3. Jag kan städa mitt bo och gå till torget och köpa tulpaner. (Tanter ska ägna sig åt tantgöra)
4. Jag kan strunta i allt och åka till Falköping och köpa ost, för det har jag tänkt länge.
Jag tror att alt 2 ligger bra till. Jag är nog inte redigt pigg. Go lördag govänner!
Hade små planer på en aw under em igår. Men med tanke på att jag startade dagen med att gräva fram bilen kl 6 på morgon och sen var det fullt ös (MER än fullt ös) resten av dan - så hittade jag mig själv sovandes som ett barn i soffan kl tre på eftermiddagen. Skööönt var det! Kl halvfem ville jag inte sticka ut minsta tå i snön (eller ens utanför filten).
Sen kom Emme hem. Sen kom Kajsis hem. Sen kom Annelie. Dom var hungriga. Jag var fullständigt yrvaken och mitt allra snyggaste med en alldeles ny frisyr (kudden satt nästan kvar) men kan inte hjälpa att mitt hjärta ömmar för hungriga magar. (jag får ångest, måste genast hjälpa dom stackarna - det har jag fått med mig av min egna mor...) Så jag intog genast min position framför spisen. (Gör jag så gärna, fast just igår krävdes det ett par skopor kallt vatten i ansiktet först.) Det blev helt enkelt hemmagjorda hamburgare med extra allt och onödigt mycket tillbehör (fast utan bröd för min del) innan K skulle iväg till kompisar. Sen fick jag sälle i soffan ett par timmar. Det var en riktigt go fredagskväll efter en ordentlig rivstart på arbetsåret 2013.
Idag finns det flera alternativ på livskvalité eller tillhörande aktiviteter.
1. Jag kan lösa sängproblemet. (Ååå va roligt, can't wait)
2. Jag kan ligga mera i soffan.
3. Jag kan städa mitt bo och gå till torget och köpa tulpaner. (Tanter ska ägna sig åt tantgöra)
4. Jag kan strunta i allt och åka till Falköping och köpa ost, för det har jag tänkt länge.
Jag tror att alt 2 ligger bra till. Jag är nog inte redigt pigg. Go lördag govänner!
 |
| Frulle. Älskar mitt nya liv. |
10 januari 2013
Torsk
Amen skitmatch... Rikard å jag ska inte gå på idrott ihop. Det blir nån olycka över det hela och våra lag förlorar. Sist vi försökte var det öster som åkte på däng av jumbon L-krona, när det bara krävdes 1 poäng för att dom skulle vara klara för allsvenskan. Och så jättetorsk idag. Jag bestämde att det var hans fel. Nästa gång går vi på teater eller nåt annat tävlingslöst.
Men fantastisk mat. Torsk (fast inte som i förlust) som var helt enormt bra och smälte i mun. Nöjda, glada kunder efter en målrik match. (Dom var från Västervik, Kalmar och Halmstad, hyfsat opartiska å hade inte mycket att inflika mer än att dom gillade många mål) Nu är dom förmodligen ännu gladare. Dom såg i alla fall väldigt glada ut när jag sa hej och tackade för mig efter att ha lotsat dom till scandicbaren.
Så jag är hemma och i säng! (Provar Kajsas den här natten, hon stannade hos pappsen då jag inte kunde hämta efter träning ikväll) Varje morgon när jag vaknar undrar jag ett ögonblick var jag är.. Det är olika varje gång. Fascinerande hur man kan känna så utan att ens ha lämnat hemmets lugna vrå.
Nähä. Måste knoppa. Det var kaos idag! Blir tiiidigt imon för att försöka bringa nån form av ordning innan 13 st bakis dyker upp. Dieselvärmaren är ställd på 06.15...
Tjopp!
Bra bild akp...
Men fantastisk mat. Torsk (fast inte som i förlust) som var helt enormt bra och smälte i mun. Nöjda, glada kunder efter en målrik match. (Dom var från Västervik, Kalmar och Halmstad, hyfsat opartiska å hade inte mycket att inflika mer än att dom gillade många mål) Nu är dom förmodligen ännu gladare. Dom såg i alla fall väldigt glada ut när jag sa hej och tackade för mig efter att ha lotsat dom till scandicbaren.
Så jag är hemma och i säng! (Provar Kajsas den här natten, hon stannade hos pappsen då jag inte kunde hämta efter träning ikväll) Varje morgon när jag vaknar undrar jag ett ögonblick var jag är.. Det är olika varje gång. Fascinerande hur man kan känna så utan att ens ha lämnat hemmets lugna vrå.
Nähä. Måste knoppa. Det var kaos idag! Blir tiiidigt imon för att försöka bringa nån form av ordning innan 13 st bakis dyker upp. Dieselvärmaren är ställd på 06.15...
Tjopp!
Bra bild akp...
09 januari 2013
Svaret på gåtan
Den som såg en stressad kvinna med en omgång kladdig hårfärg rinnandes utför hela huvudet, rusandes över Taapa sent ikväll, såg inte mig. Det var bara nån som var väldigt lik. Om nån såg samma kvinna (med en handduk virad om nacken) kasta sig in i en bil med en femtonårig som liknar min, så var det inte heller jag. Inte heller hon (med hårfärg som skulle sköljts ur för länge sen) som jagade 26ans buss i samma bil med samma femtonåring och fick fatt i den borta vid tändsticksområdet - var jag. Jag skulle aldrig gå ut under tiden jag färgar håret! Men det var likt.
Hög tid för sänggång! (Eh..läs soffgång.. Just nu har jag visst ingen säng. Alls.) Jag laddar för att få ihop så många timmar som möjligt, det kan behövas inför det kommande dygnet. För imon kommer min åf Rikard från Växjö och med sig har han en skara på 12 sköna gitarrister (kunder). Totalt med ett par andra kunder och lite annat löst folk blir vi 16 glada för fri hopp å lek i Jönkeboda.
Så vad roar man dom små liven med? Vi börjar med lite allmänt samkväm i stan, sen middag och hockey (surprise!) och sen finns det en risk att det kan bli sent. Jag har varit med förr när Rikard varit på det humöret. Men jag har varit så himla fiffig och anmält mig frivilligt som chaufför hela kvällen. För på fredan har jag nämligen fullt schema med samma liga på fabriksvisning och företagspresentation (den ska jag visst svänga ihop mä.. gott om tid..) ute i T a b e r g.
Nähä. Dags för lite sov. Och jag har äntligen löst gåtan. Inte konstigt att jag inte fått nån logik i varför jag sover så ojämnt.
Stackars sate...Vem det nu än kan va... Men hör av dig till mig, så vi kan reda ut det här.
Hög tid för sänggång! (Eh..läs soffgång.. Just nu har jag visst ingen säng. Alls.) Jag laddar för att få ihop så många timmar som möjligt, det kan behövas inför det kommande dygnet. För imon kommer min åf Rikard från Växjö och med sig har han en skara på 12 sköna gitarrister (kunder). Totalt med ett par andra kunder och lite annat löst folk blir vi 16 glada för fri hopp å lek i Jönkeboda.
Så vad roar man dom små liven med? Vi börjar med lite allmänt samkväm i stan, sen middag och hockey (surprise!) och sen finns det en risk att det kan bli sent. Jag har varit med förr när Rikard varit på det humöret. Men jag har varit så himla fiffig och anmält mig frivilligt som chaufför hela kvällen. För på fredan har jag nämligen fullt schema med samma liga på fabriksvisning och företagspresentation (den ska jag visst svänga ihop mä.. gott om tid..) ute i T a b e r g.
Nähä. Dags för lite sov. Och jag har äntligen löst gåtan. Inte konstigt att jag inte fått nån logik i varför jag sover så ojämnt.
Stackars sate...Vem det nu än kan va... Men hör av dig till mig, så vi kan reda ut det här.
Idag...
...opereras min kompis Karin hos specialister i Linköping.
Jag vet att det kommer gå bra, det är svårt att hitta någon mer positiv och odramatisk kvinna. Hon är helt fantastikt tapper och stark. Men det kommer mala i mig tills jag vet att hon har vaknat. Och tills jag vet att hon har vaknat upp som den hon var när hon somnade.
Fina, fina Karin. Jag längtar tills vi kan ses och skratta igen.
Jag vet att det kommer gå bra, det är svårt att hitta någon mer positiv och odramatisk kvinna. Hon är helt fantastikt tapper och stark. Men det kommer mala i mig tills jag vet att hon har vaknat. Och tills jag vet att hon har vaknat upp som den hon var när hon somnade.
Fina, fina Karin. Jag längtar tills vi kan ses och skratta igen.
08 januari 2013
Dra åt helvete
Jamen, den här dagen går nog inte till historien som nåt världsomspännande. Var det nån som sa häromdan nånting som "mina dippar blir allt mer sällsynta" och "jag är harmonisk och mår väldigt bra helt enkelt"??? Vem fan var det det som sa det? Idiot.
Åtminstone gäller det inte idag. Ord som "asförbannad" "sur som en citron" "evigt grubblandes och muttrandes" eller "jävligt ledsen och håglös helt enkelt" pryder nog dagens krönika mer rättvist.
Fuck this day! Hatar tisdagar. Jävla tisdag. Jag ska aldrig mer gå upp en tisdag. Men jag har sparat min omgivning över förväntan om jag får säga det själv. Och det får jag ju, vem skulle annars säga nåt? Ok, ok, jag erkänner. Jag har skällt ut en kollega så väggarna skallrade. Men bara 1!!! Och han förtjänade det.
Jävla sockeravgiftning. Jag skyller på den. Eller så är det nåt med månen och stjärnorna, nåt astrologiskt. Eller tänk om det är klimakteriet som kommer störtandes. Vore rätt åt mig. Det kan vara vad som helst, jag kan komma på hur många anledningar ni vill. MEN VÄRLDEN ÄR ORÄTTVIIIIIIIIIIIIIS!!! Kom ihåg det för helvete om du har haft en bra dag.
Om jag hade haft en säng hade jag gått och lagt mig i den och dragit täcket över huvudet. MEN DET HAR JAG INTE!!! Och jag orkar knapp förklara varför. Men det var ungefär som så, att jag inte visste vad jag fick plats med när jag flyttade in här, så Jensan och jag körde och ställde den i måleriet på mitt jobb sålänge. (den fick inte plats i källaren) Under tiden har jag haft en liten annan säng som jag nu slängt ut. För när som helst skulle jag ju nu åka och hämta hem den riktiga som jag nu vet får plats. Typ nu. Och det kunde jag ju ha gjort idag tex. Men nu till dagens tips.
Dagens tips!
Ställ inte din säng i måleriet på ditt jobb.
FINNJÄVELN SOM JOBBAR DÄR KAN FÅ SPELET OCH SLÄNGA DEN I RESTAVFALLSCONTEINERN NÄR HAN STÄDAR TILL JUL!
Inatt ska jag sova jämte Emelie. Hon älskar mig oavsett. För jag är hennes mamma.
PS. En 140säng att sälja någon? Bäddmaddrass finns.
Åtminstone gäller det inte idag. Ord som "asförbannad" "sur som en citron" "evigt grubblandes och muttrandes" eller "jävligt ledsen och håglös helt enkelt" pryder nog dagens krönika mer rättvist.
Fuck this day! Hatar tisdagar. Jävla tisdag. Jag ska aldrig mer gå upp en tisdag. Men jag har sparat min omgivning över förväntan om jag får säga det själv. Och det får jag ju, vem skulle annars säga nåt? Ok, ok, jag erkänner. Jag har skällt ut en kollega så väggarna skallrade. Men bara 1!!! Och han förtjänade det.
Jävla sockeravgiftning. Jag skyller på den. Eller så är det nåt med månen och stjärnorna, nåt astrologiskt. Eller tänk om det är klimakteriet som kommer störtandes. Vore rätt åt mig. Det kan vara vad som helst, jag kan komma på hur många anledningar ni vill. MEN VÄRLDEN ÄR ORÄTTVIIIIIIIIIIIIIS!!! Kom ihåg det för helvete om du har haft en bra dag.
Om jag hade haft en säng hade jag gått och lagt mig i den och dragit täcket över huvudet. MEN DET HAR JAG INTE!!! Och jag orkar knapp förklara varför. Men det var ungefär som så, att jag inte visste vad jag fick plats med när jag flyttade in här, så Jensan och jag körde och ställde den i måleriet på mitt jobb sålänge. (den fick inte plats i källaren) Under tiden har jag haft en liten annan säng som jag nu slängt ut. För när som helst skulle jag ju nu åka och hämta hem den riktiga som jag nu vet får plats. Typ nu. Och det kunde jag ju ha gjort idag tex. Men nu till dagens tips.
Dagens tips!
Ställ inte din säng i måleriet på ditt jobb.
FINNJÄVELN SOM JOBBAR DÄR KAN FÅ SPELET OCH SLÄNGA DEN I RESTAVFALLSCONTEINERN NÄR HAN STÄDAR TILL JUL!
Inatt ska jag sova jämte Emelie. Hon älskar mig oavsett. För jag är hennes mamma.
PS. En 140säng att sälja någon? Bäddmaddrass finns.
07 januari 2013
VM i kvitton
Förutom skallebanken och att det givetvis inte gick och sova inatt, får jag nog vara nöjd med min comeback i vardagen. Men varför i hela friden sover man gott i flera veckor och sen plötsligt så fort man vet att man ska upp och jobba så går det käpprätt åt hecklefjäll? Vad är problemet? Vad är det för fel på mig? Vid tolvsnåret somnade jag till som först - bara för att vakna 20 min senare. Sen var det ju lögn i helsicke att somna om igen... Jag vägrar att halka in i det där igen.
Men lycka är att upptäcka att man ligger ute med 4500:- på jobbet som man inte fått ersättning för. Jag tyckte väl att det var vääldigt mycket månad kvar på den här lönen... Så - där rök fiskpinnarna tebax in i frysen. Nu blir det bara oxfilé igen. Och lite mera avlopp i Helsingborg. Det är ju ingen hejd på vilka roliga hål det finns att fylla.
Mina vänner stöttar mig helhjärtat, totalt och fullt i mitt nya nyttiga liv där jag just nu håller på att gå igenom den mycket besvärliga, sockeravgiftande fasen. (Om jag skäller ut någon utan anledning de närmsta dagarna så kan vederbörande bara strunta i det) Jag har just ägnat en kvart till att förklara för Annelie att i år blir det inget semle-race genom stan, oavsett hur mycket vi annars brukar ägna oss åt det. Men hon gav sig inte. "En liten minisemla och en promenad bara då?" sa hon tillslut sårat med putande underläpp. Det är inte riktigt så det funkar att bli av med sitt sockerbehov... Det handlar om att utesluta varje liten kolhydrat tills kroppen är övertalad och därmed tappat intresset för dito. Att trycka i sig en semla och sen tro att man kan kompensera det med en promenad... är inte riktigt att göra kroppen en gentjänst. Tråkigt men grymt effektivt. Men som sagt, tack för oändlig support som alltid.
Jag överväger att krypa ner jämte Emelie (som dök upp för en stund sen för mammavecka) i bingen ikväll. Jag sov alltid hos henne när hon var liten, för att hon drömde så mycket oroligt. Eller för att jag själv sov bättre där om jag ska vara ärlig... Jag vet att hon gladeligen skulle ligga sked med mig natt efter natt det frusna lilla stycket. Kanske dags att försöka med det igen.
Natti natti.
Men lycka är att upptäcka att man ligger ute med 4500:- på jobbet som man inte fått ersättning för. Jag tyckte väl att det var vääldigt mycket månad kvar på den här lönen... Så - där rök fiskpinnarna tebax in i frysen. Nu blir det bara oxfilé igen. Och lite mera avlopp i Helsingborg. Det är ju ingen hejd på vilka roliga hål det finns att fylla.
Mina vänner stöttar mig helhjärtat, totalt och fullt i mitt nya nyttiga liv där jag just nu håller på att gå igenom den mycket besvärliga, sockeravgiftande fasen. (Om jag skäller ut någon utan anledning de närmsta dagarna så kan vederbörande bara strunta i det) Jag har just ägnat en kvart till att förklara för Annelie att i år blir det inget semle-race genom stan, oavsett hur mycket vi annars brukar ägna oss åt det. Men hon gav sig inte. "En liten minisemla och en promenad bara då?" sa hon tillslut sårat med putande underläpp. Det är inte riktigt så det funkar att bli av med sitt sockerbehov... Det handlar om att utesluta varje liten kolhydrat tills kroppen är övertalad och därmed tappat intresset för dito. Att trycka i sig en semla och sen tro att man kan kompensera det med en promenad... är inte riktigt att göra kroppen en gentjänst. Tråkigt men grymt effektivt. Men som sagt, tack för oändlig support som alltid.
Jag överväger att krypa ner jämte Emelie (som dök upp för en stund sen för mammavecka) i bingen ikväll. Jag sov alltid hos henne när hon var liten, för att hon drömde så mycket oroligt. Eller för att jag själv sov bättre där om jag ska vara ärlig... Jag vet att hon gladeligen skulle ligga sked med mig natt efter natt det frusna lilla stycket. Kanske dags att försöka med det igen.
Natti natti.
Jobba
Jaha, den gär gången verkar det vara på riktigt. Ingen har kommit in till mig och tyckt att jag ska gå hem. Jag har inte heller känslan av att jag absolut vill göra det, för idag känns det rätt ok att vara här.
En liten omställning är det allt, men i det stora hela känner jag nog att jag är färdig med ledigheteriet. Det ska bli rätt skoj att komma igång igen! Jag behöver bara fundera ut vad jag ska bita tag i först? Nytt på himlen under hösten var Göteborg/Bohuslän/Västergötland. Jag har bara inte hunnit börja på Bohuslän och Västergötland än... I gengäld ska jag bli av med Norrland! (annons är nu ute för förstärkning som ska utgå från sthlm och även ta den nordligaste delen) Det ska bli otroligt skönt att slippa omkomma i en flygolycka.
Jaha? Den här veckan ska nog gå att fylla. Tors-Fre har jag visst bjudit hit 13 kunder... Dom ska vallas och jag har fina idéer om hur det ska gå till. Fram tills dess tänker jag enkom sitta och finkamma byggsajterna - för denna vecka utlovas b y g g h a n d l i n g e n för torn tre bli offentlig! Så vad kommer det att stå i den? Står det mina prylar eller konkurrentens? Spänningen är OLIDLIG!
Jaha... Bohuslän... Vad bygger man där tro? Och var? Och Västergötland? Mamma mia, jag har ingen aning om var man börjar. Jag tror jag ska börja kasta pil och se var jag hamnar.
Nu kör vi!
Tjopp.
En liten omställning är det allt, men i det stora hela känner jag nog att jag är färdig med ledigheteriet. Det ska bli rätt skoj att komma igång igen! Jag behöver bara fundera ut vad jag ska bita tag i först? Nytt på himlen under hösten var Göteborg/Bohuslän/Västergötland. Jag har bara inte hunnit börja på Bohuslän och Västergötland än... I gengäld ska jag bli av med Norrland! (annons är nu ute för förstärkning som ska utgå från sthlm och även ta den nordligaste delen) Det ska bli otroligt skönt att slippa omkomma i en flygolycka.
Jaha? Den här veckan ska nog gå att fylla. Tors-Fre har jag visst bjudit hit 13 kunder... Dom ska vallas och jag har fina idéer om hur det ska gå till. Fram tills dess tänker jag enkom sitta och finkamma byggsajterna - för denna vecka utlovas b y g g h a n d l i n g e n för torn tre bli offentlig! Så vad kommer det att stå i den? Står det mina prylar eller konkurrentens? Spänningen är OLIDLIG!
Jaha... Bohuslän... Vad bygger man där tro? Och var? Och Västergötland? Mamma mia, jag har ingen aning om var man börjar. Jag tror jag ska börja kasta pil och se var jag hamnar.
Nu kör vi!
Tjopp.
06 januari 2013
Nytt liv
Så vem försöker jag lura? Jag kan inte göra nånting i liten skala, det vet jag ju efter 40 års försök. Antingen så GÖR jag det, eller så gör jag det INTE!
From idag är det slut på slapplivet, sockerlivet, fikalivet, dålig-mat-livet och allt annat syndigt liv. Jag har nu veckohandlat för en ryslig massa pengar och tänker förbereda HELA veckans måltider till punkt och pricka. (då är det inte lika lätt att trilla dit) Hur jag ska lösa arbetsdagar då jag mest ligger på vägarna har jag inte räknat ut än. Men it will come to me med tiden.
I Pettssons kyl finns nu bara nyttiga, levande nyttigheter. Och den som from nu ser mig äta det minsta sockerkorn har lagligen rätt att reta mig för resten av livet. Gör det! På mig bara! Jag ska ha min kropp tillbaka!!! Nu jävlar.
När börjar det märkas nån skillnad tror ni? Imon? Nähä, hög tid att börja med lunchen. Bäst att jag skyndar mig innan den vissnar.
Hiiit ska jag! Hela vägen hiiit! Jag var fett olycklig men jag var smal. Nu ska jag dit och jag har alla förutsättningar för att slippa vara olycklig den här gången. Så det så!!!
From idag är det slut på slapplivet, sockerlivet, fikalivet, dålig-mat-livet och allt annat syndigt liv. Jag har nu veckohandlat för en ryslig massa pengar och tänker förbereda HELA veckans måltider till punkt och pricka. (då är det inte lika lätt att trilla dit) Hur jag ska lösa arbetsdagar då jag mest ligger på vägarna har jag inte räknat ut än. Men it will come to me med tiden.
I Pettssons kyl finns nu bara nyttiga, levande nyttigheter. Och den som from nu ser mig äta det minsta sockerkorn har lagligen rätt att reta mig för resten av livet. Gör det! På mig bara! Jag ska ha min kropp tillbaka!!! Nu jävlar.
När börjar det märkas nån skillnad tror ni? Imon? Nähä, hög tid att börja med lunchen. Bäst att jag skyndar mig innan den vissnar.
Hiiit ska jag! Hela vägen hiiit! Jag var fett olycklig men jag var smal. Nu ska jag dit och jag har alla förutsättningar för att slippa vara olycklig den här gången. Så det så!!!
05 januari 2013
Dagens tortyr
Idag är jag sällskapssjuk och rastlös. Idag är ALLA andra plötsligt upptagna med nåt annat. Det är ren och skär tortyr.
Eller värsta sortens ensamhet. Välj själv.
Eller värsta sortens ensamhet. Välj själv.
Skor
Två härligt lediga dagar kvar att njuta av! Jisses vad dom rullar på.
Hade en trevlig kväll hos Ewa å Jörgen i ett hus där rummen aldrig tog slut! Fantastisk mat, tror jag måste göra om den redan idag. Och vi var lugna och fina, så jag körde hemmåt redan vid niotiden igår morse.
Lilltrollet hade fått lov att stanna här för hon och Clara skulle på bio å sen ville dom sova här. (FF kan va det bästa som finns i den åldern...) Men hon räknade nog inte med att jag skulle vara hemma före 10 morgonen efter. Och jag skulle kunna berätta om hur jag klev in i hallen och snubblade huvudstupa över ett par skor i storlek 45 och ett par i 43. Det är så märkligt med den där lilla söta och näpna Clara - HON HAR JU SÅ STORA FÖTTER! Och dessutom ett par extradojjor med sig, ett par storlekar mindre... Samtliga skoägare sov dock som grisar. Jag vågade inte ens gå upp på övervåningen, för jag ville inte veta vem som sov var. Det finns nämligen bara hälften så många sängar där uppe som det fanns skopar i hallen.
Men jag ska inte fördjupa mig i det.
Idag blir det en tvättäkta njutlördag med traditionellt innehåll. Torget, ehjälpen och mys och fix här hemma. Nästan helt klar med hallen, bara fula skohyllan å alla fula skor jag inte vet var jag ska göra av. I min fantasi har jag redan köpt en liten byrå, målat den vit och slängt i hela eländet i den. Kan man göra så? Ha alla skor i två feta byrålådor? Jag tror att jag kan.
Och ikväll kan det bli lite middag med vänner här. Godmorgon härliga lördag!
Hall nu
Strl 45
Hall före
Hade en trevlig kväll hos Ewa å Jörgen i ett hus där rummen aldrig tog slut! Fantastisk mat, tror jag måste göra om den redan idag. Och vi var lugna och fina, så jag körde hemmåt redan vid niotiden igår morse.
Lilltrollet hade fått lov att stanna här för hon och Clara skulle på bio å sen ville dom sova här. (FF kan va det bästa som finns i den åldern...) Men hon räknade nog inte med att jag skulle vara hemma före 10 morgonen efter. Och jag skulle kunna berätta om hur jag klev in i hallen och snubblade huvudstupa över ett par skor i storlek 45 och ett par i 43. Det är så märkligt med den där lilla söta och näpna Clara - HON HAR JU SÅ STORA FÖTTER! Och dessutom ett par extradojjor med sig, ett par storlekar mindre... Samtliga skoägare sov dock som grisar. Jag vågade inte ens gå upp på övervåningen, för jag ville inte veta vem som sov var. Det finns nämligen bara hälften så många sängar där uppe som det fanns skopar i hallen.
Men jag ska inte fördjupa mig i det.
Idag blir det en tvättäkta njutlördag med traditionellt innehåll. Torget, ehjälpen och mys och fix här hemma. Nästan helt klar med hallen, bara fula skohyllan å alla fula skor jag inte vet var jag ska göra av. I min fantasi har jag redan köpt en liten byrå, målat den vit och slängt i hela eländet i den. Kan man göra så? Ha alla skor i två feta byrålådor? Jag tror att jag kan.
Och ikväll kan det bli lite middag med vänner här. Godmorgon härliga lördag!
Hall nu
Strl 45
Hall före
03 januari 2013
I hallen!
Dagens målning gick galant. Med det menas att det är så få m2 att jävlas med att svordomarna blev oxå ganska få. Det jobbigaste är dock allt som skulle ner och nu UPP på väggarna igen.
Jag hinner inte klart idag, för nu måste jag knoppla mig iväg till eWa med dubbelwe. Men det går åtminstone att skönja en klar förbättring. Nymålat med nya krokar (Gotlandskrokar såklart) är i alla fall bättre än sunktapet med spackelfläckar. Så det så.
Tjopp!
Ps, det kom en galning förbi med ful mössa och en roller i hand. Begripert inte, men det verkar som om dom släpper ut vilket folk som helst från hospitalen nuförtiden.
Jag hinner inte klart idag, för nu måste jag knoppla mig iväg till eWa med dubbelwe. Men det går åtminstone att skönja en klar förbättring. Nymålat med nya krokar (Gotlandskrokar såklart) är i alla fall bättre än sunktapet med spackelfläckar. Så det så.
Tjopp!
Ps, det kom en galning förbi med ful mössa och en roller i hand. Begripert inte, men det verkar som om dom släpper ut vilket folk som helst från hospitalen nuförtiden.
 |
| Före... |
 |
| Efter... |
 |
| Galningen... |
Bonusdagar
Amen tjäna, vilken överraskning. Min semester var ju inte slut!
Det var så otroligt stimmigt och kaotiskt i nov el början av dec när vi kryssade i den där semesterlistan för jul och nyår. Jag minns att jag gick in till ekonomimaria och tillsammans räknade vi semesterdagar och komptimmar så att jag skulle kunna vara ledig så mycket som möjligt men ändå inte tömma precis rubb och stubb. Och jag minns att vi fick ihop det jättebra och väldigt nöjd kastade jag mig iväg mot nästa affär, eller nästa stad, eller nästa julbord...
Men nånstans efter det så har jag börjat tänka den 2a. För det var saker som jag behövde få gjorda innan det drar igång igen på riktigt. Det var oxå min allra första tanke när jag vaknade dagen efter annandagen och mailade jobbet direkt. Men nån annan löste ju allt det där så det behövdes ju inte. Och det finns nu inplanerat med folk på kontoret resten av veckan - så när jag rensat undan det som kändes bra, så åkte jag helt sonika hem igen. Och började feja som en galning hemma!
Vilken bonus! Tänk dig själv att du tror att semestern är slut, du sitter på jobbet och muttrar och funderar allvarligt om vad som verkligen är meningen med livet - när nån kommer och talar om för dig att det förväntas att du är ledig 5(!) dagar till! Det här är mitt allra bästa semestertips. Låtsas att det är slut, gå upp mitt i natten, åk till jobbet och muttra - och sen bara säg att du skojade. Jag lovar att det är så man uppnår semesternjut på högsta nivå, även om det bara finns ett regnigt januari utanför rutan. TID! Vad är mer värdefullt än tid theese days? Kan inte komma på nåt.
Det skulle vara oväntat besök i så fall, just vad jag fick igår kväll. För plötsligt frågade Kajsa om hon fick komma över till mamsen och sova här. (det är pappavecka) Såklart! Så vi gjorde filmkväll med all in. Stor godispåse (det där med kroppen har jag inte börjat med än) och 2 st M a r i a W e r n-filmer på raken, utslagna i varsin soffa. Vardagslycka. Men jag undrar vad som orsakade att hon plötsligt fimpade kompisgänget och en hel jullovskväll för att ligga sked med modern? Nåt måste ha hänt som ska förebyggas. Väntar med spänning på att få se en krossad ny telefon eller få ett samtal om att hon var onykter på nyår. Spännande.
Nu ska jag måla hallen, sen ska jag handla ihop lite gott och köra ner till Värnamo. Ewa och hennes hjärta har precis flyttat in i ett litet hus (265 kvm bara, lite enkelt sådär) och laga medda och umgås på hög nivå. Mys, mys, mys.
Det var så otroligt stimmigt och kaotiskt i nov el början av dec när vi kryssade i den där semesterlistan för jul och nyår. Jag minns att jag gick in till ekonomimaria och tillsammans räknade vi semesterdagar och komptimmar så att jag skulle kunna vara ledig så mycket som möjligt men ändå inte tömma precis rubb och stubb. Och jag minns att vi fick ihop det jättebra och väldigt nöjd kastade jag mig iväg mot nästa affär, eller nästa stad, eller nästa julbord...
Men nånstans efter det så har jag börjat tänka den 2a. För det var saker som jag behövde få gjorda innan det drar igång igen på riktigt. Det var oxå min allra första tanke när jag vaknade dagen efter annandagen och mailade jobbet direkt. Men nån annan löste ju allt det där så det behövdes ju inte. Och det finns nu inplanerat med folk på kontoret resten av veckan - så när jag rensat undan det som kändes bra, så åkte jag helt sonika hem igen. Och började feja som en galning hemma!
Vilken bonus! Tänk dig själv att du tror att semestern är slut, du sitter på jobbet och muttrar och funderar allvarligt om vad som verkligen är meningen med livet - när nån kommer och talar om för dig att det förväntas att du är ledig 5(!) dagar till! Det här är mitt allra bästa semestertips. Låtsas att det är slut, gå upp mitt i natten, åk till jobbet och muttra - och sen bara säg att du skojade. Jag lovar att det är så man uppnår semesternjut på högsta nivå, även om det bara finns ett regnigt januari utanför rutan. TID! Vad är mer värdefullt än tid theese days? Kan inte komma på nåt.
Det skulle vara oväntat besök i så fall, just vad jag fick igår kväll. För plötsligt frågade Kajsa om hon fick komma över till mamsen och sova här. (det är pappavecka) Såklart! Så vi gjorde filmkväll med all in. Stor godispåse (det där med kroppen har jag inte börjat med än) och 2 st M a r i a W e r n-filmer på raken, utslagna i varsin soffa. Vardagslycka. Men jag undrar vad som orsakade att hon plötsligt fimpade kompisgänget och en hel jullovskväll för att ligga sked med modern? Nåt måste ha hänt som ska förebyggas. Väntar med spänning på att få se en krossad ny telefon eller få ett samtal om att hon var onykter på nyår. Spännande.
Nu ska jag måla hallen, sen ska jag handla ihop lite gott och köra ner till Värnamo. Ewa och hennes hjärta har precis flyttat in i ett litet hus (265 kvm bara, lite enkelt sådär) och laga medda och umgås på hög nivå. Mys, mys, mys.
02 januari 2013
Är du inte ledig idag?
Hjälp. Något har blivit fel, det är bara jag som är vaken i världen. Så kändes det i alla fall när jag apatiskt och med två mycket små och grusiga ögon letade igenom Taapas kolsvarta gator efter en min bil kl sju imorse. Att det ska vara så svårt att komma ihåg var man parkerar bilen? Jag behöver verkligen komma på nåt knep för att lösa det problemet.
Det var en chock att komma till jobbet. Det kändes fånigt och overkligt. Hur i hela härligheten kan det bli så efter knappt två veckors ledighet? Jag ägnade 10 minuter i en sval dusch imorse till att försöka vakna och under varje enda vattendroppe som föll försökte jag komma på ett riktigt bra kryphål till att få stanna hemma. Vara sjuk? Ringa och smygkolla hur mycket komp jag hade kvar? Eller bara rymma till ett annat land utan att säga nåt till nån? Kunde inte fatta att semstern bara var borta lika fort som den kommit. Och var ända in i röven på Cyndee Peters tog dom här veckorna vägen? Jag hade en ENORM ledighet framför mig, jag skulle hinna med SÅ mycket. Det kändes som om jag blivit lurad!
Att starta upp från noll efter 12 månaders jävla urladdning (det var precis så det kändes nämligen) är oxå precis så tungt som det låter. Och här kom nästa chock. Folk jobbar faktiskt! Det kändes ännu mer overkligt. Såna här dagar ska telefonen vara tyst och mailen stilla. Så är icke fallet... Jag är inte pigg och trevlig - men jag kan spela! Men det kändes fortfarande bara väldigt fel att vara här...
Så när chefen nyss ställde sig på tröskeln, lyfte ena ögonbrynet och sa:
- Skulle inte du vara ledig idag?
så tänkte jag att den mannen har ju noll koll...
- Ööh... Naee.. Det kan jag vara om du vill, men det tror jag inte..
- Nähä. För det står "K" på dig på semesterlistan. Och "K" betyder ju kompledig. "J" betyder jobba och det står det på mig tex...
- Jaha... Gör det...?
- Ja. Det är bara att vika ner sig och gå hem.
Amen va schöen. Tidsoptimisten och livsnjutaren AKP hade ju kryssat i den där jäkla listan för evigheter sen och har väl inte direkt kikat på den på samma evighet... I HUVUDET var jag bara ledig tills den 2a. I verkligheten var det visst nåt annat. Det är nåt fel på mig, jag behöver vård.
Jaja, men nu är jag ju ändå här. Fan oxå.
Det var en chock att komma till jobbet. Det kändes fånigt och overkligt. Hur i hela härligheten kan det bli så efter knappt två veckors ledighet? Jag ägnade 10 minuter i en sval dusch imorse till att försöka vakna och under varje enda vattendroppe som föll försökte jag komma på ett riktigt bra kryphål till att få stanna hemma. Vara sjuk? Ringa och smygkolla hur mycket komp jag hade kvar? Eller bara rymma till ett annat land utan att säga nåt till nån? Kunde inte fatta att semstern bara var borta lika fort som den kommit. Och var ända in i röven på Cyndee Peters tog dom här veckorna vägen? Jag hade en ENORM ledighet framför mig, jag skulle hinna med SÅ mycket. Det kändes som om jag blivit lurad!
Att starta upp från noll efter 12 månaders jävla urladdning (det var precis så det kändes nämligen) är oxå precis så tungt som det låter. Och här kom nästa chock. Folk jobbar faktiskt! Det kändes ännu mer overkligt. Såna här dagar ska telefonen vara tyst och mailen stilla. Så är icke fallet... Jag är inte pigg och trevlig - men jag kan spela! Men det kändes fortfarande bara väldigt fel att vara här...
Så när chefen nyss ställde sig på tröskeln, lyfte ena ögonbrynet och sa:
- Skulle inte du vara ledig idag?
så tänkte jag att den mannen har ju noll koll...
- Ööh... Naee.. Det kan jag vara om du vill, men det tror jag inte..
- Nähä. För det står "K" på dig på semesterlistan. Och "K" betyder ju kompledig. "J" betyder jobba och det står det på mig tex...
- Jaha... Gör det...?
- Ja. Det är bara att vika ner sig och gå hem.
Amen va schöen. Tidsoptimisten och livsnjutaren AKP hade ju kryssat i den där jäkla listan för evigheter sen och har väl inte direkt kikat på den på samma evighet... I HUVUDET var jag bara ledig tills den 2a. I verkligheten var det visst nåt annat. Det är nåt fel på mig, jag behöver vård.
Jaja, men nu är jag ju ändå här. Fan oxå.
01 januari 2013
Dag 1
Mamma mia vilket nyårspartaj det blev av en stillsam middag. Jag var bjuden till lite folk som jag lärt känna via fotbollen i Bryd, när jag höll på där. Det passade mig väldigt bra så slapp jag skumpa iväg till J & R i Borås som traditionen annars bjuder. (förutom förra året då) Jag träffar dom så mycket nu ändå, även på vinterhalvåret sen jag började rota runt i Götet och åker förbi hele tin.
Döttrarna var på egna fester, en i Habo och en i Bryd. I år var det pappsens tur att håva in dom miss i nassen och jag släppte det åt honom. Så vi var 13 pers i en galet vacker lägehet på 225 kvm på B ä ck a l y c k a n just nedanför stadsparken. 3 unga herrar i sällskapet var dessutom från Australien och bara här på semester hos släkt och vänner. Så det blev en nyårsmiddag på engelska. Galet så många skratt när dom förundrat berättade om sina iakttagelser av oss knepiga svenskar. Dom tyckte tex det var helknepigt att vi sorterade flaskor och burkar i färgat, ofärgat och metall. Varför slängde vi det inte i en och samma bytta bara? Men lite schysst att man får pengar tillbaka om man bara stoppar allt på rätt ställe. Och kräftor? Hur i hela världen skulle dom ätas? Vi hade en förrätt bestående av ostpaj och 1 st kräfta från Sävsjö, hemmafiskad och mycket välsmakande...
- Just grab the head and suck it...
Det var kvällens kommentar och ett asgarv som återkom hela natten. Ni skulle sett deras ansikten.
Jag var hemma halvfem imorse, så jag antar att det nya året nu är ordentligt infirat. Om 13 kan jag än så länge bara känna att det är väldigt likt 12. Men det är januari! Det är definitivt på rätt sida strecket! Så underbart att inse att det nu vänder och blir nerför.
Det finns oxå saker som jag gjorde under 12 som jag INTE är särskilt stolt över. Jag försöker nu för allt vad tygen håller att inte få dom med mig över till 13. Men en av sakerna som jag inte hann med när jag var så upptagen med att fixa allt annat förra året - var att ta hand om min kropp. (och den är tyvärr fortfarande kvar trots årtalsskifte) Jag ser nu därför ut som jag gör och det blir from idag full fokus på att komma iordning igen. Både kropp och själ ska nu bli ordentligt ompysslade.
God fortsättning govänner!
Döttrarna var på egna fester, en i Habo och en i Bryd. I år var det pappsens tur att håva in dom miss i nassen och jag släppte det åt honom. Så vi var 13 pers i en galet vacker lägehet på 225 kvm på B ä ck a l y c k a n just nedanför stadsparken. 3 unga herrar i sällskapet var dessutom från Australien och bara här på semester hos släkt och vänner. Så det blev en nyårsmiddag på engelska. Galet så många skratt när dom förundrat berättade om sina iakttagelser av oss knepiga svenskar. Dom tyckte tex det var helknepigt att vi sorterade flaskor och burkar i färgat, ofärgat och metall. Varför slängde vi det inte i en och samma bytta bara? Men lite schysst att man får pengar tillbaka om man bara stoppar allt på rätt ställe. Och kräftor? Hur i hela världen skulle dom ätas? Vi hade en förrätt bestående av ostpaj och 1 st kräfta från Sävsjö, hemmafiskad och mycket välsmakande...
- Just grab the head and suck it...
Det var kvällens kommentar och ett asgarv som återkom hela natten. Ni skulle sett deras ansikten.
Jag var hemma halvfem imorse, så jag antar att det nya året nu är ordentligt infirat. Om 13 kan jag än så länge bara känna att det är väldigt likt 12. Men det är januari! Det är definitivt på rätt sida strecket! Så underbart att inse att det nu vänder och blir nerför.
God fortsättning govänner!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)