Tisdagsmys?

Började dagen med att glömma matlåda och frukostmacka på hallbyrån. Dock alldeles ljuvligt ute så väl framme på jobbet bestämde jag mig att det var värt att vända om för.

Men först skulle jag bara lasta ur mina utemöbler och hänga in dom en vända i våtlacken. (vi lackar vitt idag...) =) Givetvis rev jag hål på mina byxor när jag tråcklade stolarna ur bilen. (vi snackar dessutom sur finne som får jobba över, stressad akp och kl 07.00 - alltså innan min talförmåga för dagen har infunnit sig...) Jag lyckades ändå säga flera svordomar. Även på finska.

Vände hemmåt igen och körde såklart på en fågel. (modell större) Begravde den inte... Så om någon saknar lunch finns det i min grill. Räcker förmodligen till 2. (kan ha varit en pelikan) Fick även ett samtal där jag blev upplyst om att jag var ensam säljare på kontoret idag och att det vore bra om jag vore på plats...

Första samtalet var en reklamation. (reklamation är ett fint ord för utskällning)
Kajsa ska med svansen till Kiropraktorn.
Jag ska besiktiga bilen på vägen hem. (inkl fjäderfä)
Bara mys alltså.

Vad jag försöker säga är att om någon vill mig nåt idag, så kan det vara en fördel att stryka mig lite medhårs.

Men...


...tack vare fågeluslingen kom jag att tänka på den här. Får mig alltid att le.

Kanske tom kan vända en stökig tisdag? Jag försöker verkligen!!!

Sommar = Check!

Dagens handling var inte något som jag hoppade jämfota av glädje för att jag fick utföra. Men när jag kom hem från Maxi och packade upp, så insåg jag att sommaren är här...

Svenska jordgubbar och solskyddsfaktor kan vara det somrigaste som finns i en matkasse.

Storaste dottern var hemma! (därav en halvfull jordgubbsförpackning) Vi planerade inköp av skor och acessoarer till stundande skolbal och examensdag. Det vill till att sluta 9an om ett par veckor minsann. <3 Att sluta 9an kan vara det somrigaste som finns i ett Petterssonskt hem.

I hela köket ligger grejor framme som skall till Skåne. Plastglas, böcker, kryddor... You name it. Att snubbla över saker som är på väg till stugan men ännu inte packade... - kan vara det somrigaste som finns på ett köksgolv.

Nu ska jag provpumpa skånecyklar. (wish me luck) Skånecyklar är cyklar som transporterar oss från lilla stugan och ner till havet varma dagar när det är för varmt att vara på Furet. Först ska dom bara själva transporteras till Skåne. Det är ett meck när man inte har dragkrok. Har jag sagt att meck kan vara det somrigaste som finns i en bil utan dragkrok?

Sen ska vi fira lite Mors dag oxå! Hade ni Mors dag igår? Synd! Jag har min kvar... =) Det får bli glass. Glass = Sommar

Tjing!

Mor lilla mor...

...vem är väl som du? Ingen i hela världen.

Gårdagen är nu ältad och smält. Det var en salig röra av Playtones, regn, Jill J, regn, röd Fun Light, borttappade vänner och ännu mera regn. Jag var i skick som en dränkt katt när ja lade mig i torken inatt. Men Lundkvestarna är ändå Lundkvestarna. Alltid lika kul att ses. Och nu med facit i hand hade jag inte behövt att oroa mig för gamla spöken. Jag träffade många från min gamla värld. Och de sa alla att jag var en bra människa och att spöken inte var bra människor. Tack! Äntligen klarnar det för folk! Det var så skönt. =)

Ett av få minnen jag har av min pappa, är hur vi brukade plocka liljekonvaljer till kära modern på Mors dag. Han tog min lilla hand i sin och sen genade vi genom kohagarna och över stenmurarna tills vi kom ut på grusvägen på andra sidan byn. Så pekade han och sa: "Titta Anna-Karin, Hassel, stenröse, lite lövskog och lite sluttning. Då finns det liljekonvaljer. Men också orm. Så var alltid försiktig! Konvalj och orm trivs på samma ställen... Där borta under hasselträdet är jag säker på att du kan plocka en jättebukett." Han hade så rätt. Jag saknade dig så idag Pappa. (Idag också...)

Det känns som om kära mor oxå hade tänkt på det... Väldoftande vitt guld i varje rum på Anneberg. Vilka buketter!

Och det är inte alla som åker å grattar sin mamma idag och själva får med sig världens bukett hem. <3





Supertrevlig morsdagsmiddag. Pratade länge med brodern. Han verkar må ganska bra. Han hade pekat finger å jagat livet ur en långtradarchaffis som körde för långsamt. Igen. Så allt i sin ordning mao. Sen gav han mig världens idé! Världens mest användbara Skåneidé... Ska forska i den i veckan. Sen kanske det kan bli ett altandäck i sommar ändå... Tack bror! <3

Älskar dig lilla mamma. Du måste alltid finnas.

Laddar...

...och gör mig redo för nya upptåg.

Detta trots att soffan skriker efter mig. Hade lätt kunnat vila upp mig i den idag. Så sugen på att leta fram Baksmällan å få några goa garv. Gårdagens bio "Baksmällan del ll" gav helt klart mersmak. Galet rolig. Precis som ettan. Se dom!

Men nu dags att ladda om och kasta sig handlöst in i fiendeland. Partaj på Åminne Bruk i den djupa småländska skogen i Värnamo står på programmet. Det kommer att gå bra! Å jag saknar min Ewa såå... Annars hade jag nog hoppat.

Dags att ringla dit tror jag minsann.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gamla tanter...

...ska inte fela foppåll! Aaaaaaj!!!

Men jag var grym i målet igår. Täckte nästan hela genom att bara finnas till.

Imorse var jag tvungen att oja mig lite över Morgonhälta för bästa kollegan. Hade hon aldrig hört talas om. Tipsade istället om Hälsporre. Kära barn. Det tror jag väl ändå inte. Internet är lika farligt som alla världens läkarböcker zusammen. (tyskan hänger i sen gårdagens mys med Wolfgang)

Googlade iaf på Hälsporre. "inflamation i fotens hinna, vanligast i medelåldern... resultatet av lång tids felbelastning..."

Det var ingen bra googling en fredag. Medelåldern? Vad menar idioterna? Snart ramlar jag väl in på sajter om Gikt oxå. Kan likaväl hoppa över 40-årskrisen å gå i pension direkt. Hej lårbenshals!

Detta får inte hända. Måste genast gå och köpa mig en bunt hålfotsinlägg. Det har man i den här branschen har jag hört. Sen stod det oxå att bästa botemedlet är bio och att ev efter det trampa runt lite i Rådhusparken och kika på scenen där Rockbjörnen avgörs. Får försöka med det mä!

Tjong!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Från terrier till rottweiler på en månad

Dagens fotbollsträning ballade ur. Hejdlöst.

Liten flicka med förstörd svanskota var lovad att få gå på och känna på läget lite försiktigt idag. Inte för att hon har mindre ont direkt, utan mer för att det inte verkar göra nån skillnad om hon rör sig eller inte. Hon får lixom inte mer ont. Ondast gör att sitta still... Och på tisdag är det kiropraktordax. Allt innan dess har inte hänt...

Mamman och tillika tränaren lurade sig själv och sa att "lite lugnt kan hon allt va med..." Lufsa runt lite på topp och halvhjärtat få iväg nåt skott då och då. Jojomensan. Visste vad som skulle hända men hoppades väl nånstans långt därinne att om andra kan finträna lite så borde vi oxå kunna. Dotera och jag...

Men nej. Har ni någonsin sett hur det ser ut när man släpper loss en kopplad, vrålhungrig rottweiler som fått korn på ett köttstycke? SÅ såg det ut på Furuviks C-plan i afton. Men jag har aldrig sett henne bättre. Jag tror hon ägde bollen 75 % av den totala speltiden. Det var inlägg efter inlägg, hörnor, brytningar, uppspel, nickar och oräkneliga mål. Och två av sina egna jämnade hon med marken när de kom i hennes väg. (1 lårkaka, 1 stämpling) Lilla fröken Geijer var något sugen efter en månad på bänken.

Två gånger den första kvarten sa jag till henne på skarpen att tagga ner. Sen gav jag upp. Sen bara blängde vi elaka bläng på varann. Tills hon skällde ut MIG! "Varför i hela världen är du själv med då om du har så himla ont i hälen?!"

Just det ja. Jag har ju själv ont. Dock ingen spänstig idrottsskada. Utan mer effekten av 3 säsonger i Converse. (de första stegen varje morgon går inte att räkna som steg, jag måste göra nåt åt det) Stefan (tränarkollegan) asgarvade. Ok då. Jag erkänner. Vi är kanske inte så himla olika ändå. Men Lill-Kajz har talang. Det har jag aldrig haft. Den har hon fått ifrån pappsen. Jag har bara bidragit med envisgenerna.

Ikväll ber jag högre makter att hon ska få vara hel och frisk och inte sluta med fotbollen för nån 183 centimeters yngling med moped som kommer emellan. För helt opartisk måste jag säga att hon kan bli hur bra som helst. Damlagets tränare stod vid linjen och följde henne dreglande med blicken... Han hade 6 st skadade till helgens match i sitt lag. Jag sa bestämt nej så fort han öppnade munnen. Hon är bara 13 år och 11 månader. Och skadad. (och hon behöver aldrig få veta vad vi pratade om)

Så. Det var skönt att få skryta lite. Men om det är något man ska få vara stolt över så är det väl sina barn? Dom är ju utan tvekan det bästa jag gjort i hela mitt liv. Och den lilla evighetsmaskinen som gick under namnet "Den lilla terriern" är ingen terrier längre. Hon är en fullvuxen rottweiler.

Tysken kommer!

Idag kommer den tyska leverantören på heldagsbesök!
- Det kanske du Anna-Karin, kan ta hand om?
- Mhm? Ööh... Eller njaaa? Eller va...?
- Toppen!

Just tyska är inte mitt paradnummer. Men jag kan flera meningar:
"Ich heise Gullan"
"Ich habe mein Motorrad gefahren"
"Heute abend?"
"War es gut für Sie"

Och några söta ströord:
"Dummkopf"
"Auf wiedersehen"

Vilken repertoar! Det gäller bara för lilla mig att lista ut NÄR man använder VILKEN strof? Sen blir det såklart succé! (Ursäkta ev stavfel. Tyska är som sagt inte min kopp.)

Det här kan bli en grymt spännande och lärorik arbetsdag.
 
  Don´t mengen the war!

Tack Gud för googletranslate-appen...




Men det blir smaskig lunch. Högst upp på Tabergstoppen. Überstyvt!

 

Dagens evenemangstips...

...kommer från Steffo, vår egen lufthjälte! Han tipsar nämligen om:

Eldkvarn och Luftens Hjältar
Plats: Folkets Park i Dalsjöfors
Tid: Den 27e aug 2011, kl 19.00
Pris: 300:-

Detta går ju bara inte att missa! Sicket kalas!!! I´ll be there.

Give joy to get joy!

Ja, så är det visst. Tänkte inte på det... Årets största "det är synd om mig, jag orkar inte om världen är emot mig det minsta"-period verkar vara över. Det är "tur" att jag ibland blir påmind om att jag har vänner som också har sitt. Alla har sitt. Min beskärda del av kakan är absolut inte den sämsta. Tvärtom. Fy skäms Pettsson. Och ja. Nu skäms jag. Jag skäms för att jag glömmer bort hur bra jag har det. Skärpning!

Tog sovmorgon idag! Började jobba 10.30... Jodå såatte... TV-eleändet och de få stackars lampor som fortfarande fungerar satte ju såklart igång igen miss i nassen. När jag just lyckats somna. Sen var det kört. Kl 6 imorse mailade jag mina kollegor att det vore bäst för dom att jag fick sova ut... Sen drog jag täcket över huvudet igen. Det sägs ju att man ska bryta mönstret ibland? Så det gjorde jag idag. =)

Nu är jag stark igen. Snart okrossbar. Så ikväll ska jag ska jag göra alla vuxensaker som den elaka världen tycker att jag borde pyssla med lite mer tydligen. Tänker börja med att köpa proppar och proppa i proppskåpet. Köpa fel glödlampor igen och kanske lyckas byta runt lite. (klädkammaren är prio 1, kul färgkombo på mig idag...)  Laga cykelpunka. Inte gråta över de tusenlappar jag fick lägga på bilskruttet. Kopiera stugnyckel och skicka till Skåne = bananer & myror ut!Städa lite till nån fet rockplatta. Tvätta mycket och sen bara blåsa undan askmolnet. Det var nog allt.

Du som tycker att det låter som en kul kväll - är välkommen att göra mig lite sälle. Jag bjuder på en varm kram.

Tjing!

Perfekt!

Perfekt avslutning på den här dagen! För DÄR gick strömmen på halva Mariebo. Givetvis bor jag på den halvan som blev utan!

Vet ni hur tyst det blir när tom kyl å frys slutar surra? Hoppas jag har riktigt fett med oxfilé å strutsbröst som ligger å blir förstört nu. Galet vad jag ska krydda den försäkringsnotan! "Nä, det är inte broccoli - det är tryffel!!!"

Nu finns det nog inget mer som kan gå sönder. Å inget mer som kan jävlas. Mobilens batteri räcker med lite tur tills alarmet ska pipa om 5,5 timma. Med lite tur förresten... Glöm det då.Tur is not in da house just nu.

Jag kommer försova mig. Å vara elak tillbaka mot världen hela dan. För den är elak mot mig! Payback!!!

Annars är allt bra. Bitter är jag inte heller.

Godnatt världen. Godnatt Jönköping Energi - jag orkar inte vänta på er. Godnatt Mariebo. Godnatt KOLSVARTA Mariebo. Du hade visst redan slocknat...


- Posted using BlogPress from my iPhone

En liten kram kanske?

Tungt
Eländigt
Patetiskt
Idag reder jag inte ut det!

Två timmar sen mina barn lämnade hemmet för en vecka. Jag saknar dom så jag mår illa. Imorgon har det gått över. Imorgon är en ny dag. Ny chans.

Men just nu, just idag så känner jag att en kram hade suttit fint. En liten j**la kram bara. Från vem som helst. En idiot hade funkat. Tänker på en just nu. Hmm... Nä, jag tar tillbaka. En idiot hade inte funkat trots allt. Ingen kram alltså.

Ett litet ynka sms hade kunnat rädda mig. En liten j**la sms-kram kanske? Nää... Telefonen är stendöd. Tror tyvärr inte ens det hjälper om jag köper en ny.

En tanke då? Bara en liten tanke i en liten j**la telepatiöverföring bara? Ä va f***n!

Men men. Man kan inte få allt. En bra sås reder sig själv.

Jag går och lägger mig istället.

Dagens utbrott!

Om inte Grimsvötns slutar upp med sitt utbrott genast - är det stor sannolikhet att JAG kommer att få ett fett stort utbrott!

Världens bästa döttrar...

...tror jag faktiskt att det är jag som har. Men jag slänger in ett "peppar peppar".

Lägenheten är intakt, grannarna har inte ringt mig och det mesta verkar lugners... Trots att dom har varit ensamma hemma sen igår förmiddag. En lördagsnatt alltså. 14 och 16 år gamla, ensamma hemma en lördagsnatt alltså...

Vad jag vet än så länge så verkar det som om dom tog mina ord på allvar när dom inte ville åka med till Skåne just den här helgen. När jag var tvungen att åka för att ordna upp saker som inte kunde vänta längre. "Det kommer inte att bli ofta, men om ni sköter det här riktigt bra så kan det i alla fall bli tal om fler gånger." Kanske att dom hajade den...?

Fördelen med just dom här döttrarna är att dom skvallrar på varandra... Fast dom vet inte själva om att den andra gör det. Så läs inte det här är ni snälla... =) Så tillslut brukar det mesta komma fram och mamman sätter dit dom. Det är tur att dom inte vet hur mamman gjorde när hon själv var 14 eller 16 och blev ensam hemma mer än en halvtimma... Men det måste väl ändå vara presskriberat nu?

Så nu får vi ta igen helgen med ett ordentligt söndagsmys! Det regnar lite. Mys... Vi är småtrötta. Mys... Och DÄR kom jag på att jag har glömt bananer i stugan! Om ett par veckor kan vi snacka om bananmys...

Skit oxå. Varenda ohyra i hela Råådalen kommer att sukta efter 24an. Jag måste hitta på nåt. 1 st nyckel. Och den är här... Lite spontana kundbesök i Skåne i veckan kanske?

Dagens Coelho

"Don't live every day as if it were your last. Live every day as if it were your first"

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv... Det är ju det jag försöker göra! Typiskt att nån annan alltid hinner sno mina ord innan jag lyckas få ihop dom till en mening själv... Hmpf. Å hmm... Kanske det är därför det är han och inte jag som är världsberömd författare.

Tänkte inte på det...

Men sämre fredagseftermiddagar kan man ha. Sitter i solen å laddar för kvällens klassfest för Kajsisen. Klassföräldrar är vi visst. Det ska seglas å paddlas Kajak, grillas å mysas på och vid Vättern.

Bjölle å jag har fixat en femkamp. Mest Bjölle... Det blir han som får organisera. Jag kompletterar som vanligt med att improvisera när det krävs. Men självklart har jag hand om grenen "Spotta groda" Det är ju mitt paradnummer. =)

Ska faktiskt bli riktigt sköj!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Senaste skvallret...

...från Tranemoskogarna säger att galna flickebarn är på väg till Ockelbo. Hade gett hur mycket som helst för att få höra denna presentation på bredaste västgötska inför Victoria & Daniel.

Tänk vad dom är med om! Gaaalningar!!!

This is art...

http://arbetarbladet.se/nyheter/ockelbo/1.3163161-bergslagen-dukas-upp-pa-wij-tradgardar

Moder Bord...

Ja ja... Det ordnar sig...

Knepig dag. Mycket motgång. Ensam på jobbet med min eminente chef. Kaos är förnamnet. Kalabalik efternamnet. Saker fortsätter att gå sönder. Lampor, eluttag, tankkort, bilar och annat sånt som gör livet alldeles för enkelt genom att bara fungera som vanligt.

Men märkligast ändå är att dagens fadäser ännu inte haft omkull mig. Hur kan jag vara så olika stark? Måste lida av något. Vilken annan dag som helst så hade jag gnällt och gnällt och kanske varit en smula negativt inställd. Idag har jag ryckt på axlarna. Inte för att jag känner mig särskilt stark eller glad idag. Utan bara allmänt på ryck på axlarna - humör. Ja ja... det ordnar väl sig liksom... Slutar aldrig att bli förvånad över mig själv.

Sen ringde min gamla chef från TPför att fråga om en sak. Vi hade väl pratat än om inte det hade ringt på alla andra linjer samtidigt efter en halvtimma... Serien om att aldrig sluta bli förvånad fortsätter här. Blev så himla glad när jag hörde den rösten! Vi hörs inte så ofta längre. Jag saknar honom galet mycket. Hur i hela världen kan jag sakna någon som jag bråkat så kopiöst med? Papprena flög, väggarna skallrade. Få människor i världen har lyckats med att göra mig så arg. Why??? Vi är ju världens vänner när vi fått lugna ner oss och säga förlåt. Jag vet ingen mer som det är så jä*la skönt att säga förlåt till. För det var så lätt. Sen brukade vi käka lunch och så var allt bra igen. Det är liksom min grej. Det är max antal minuter jag kan hålla mig arg. Sen går det bara över, även om jag inte vill.

Jag har bara aldrig förstått varför han så lätt kunde göra mig så topp tunnor... Faktiskt är det intressant när jag tänker på det så här i efterhand. Det måste vara hans fel. Men jag föredrar ett rejält bonnagräl som rensar luften istället för ett tjuv och rackarspel som ska pågå tills nån förlorar.

Fortsätter kvällen med att försöka förstå mig själv. I skog och mark. Kan ta en stund.

How to understand women...

Snor den här bilden från en kompis och bjuder på  Dagens tips:

Försök inte att förstå kvinnor.

Vi förstår oss inte själva ens.

Den 19e maj

Det är den 19e maj idag. 2001 fick en oväntad vändning den här kvällen. Från svart till ljusrosa.

Jag kan inte förstå att det har gått tio år.

Svärmor x 2. Check.

Jaha... Så var det bekräftat. Mina svärsöner är fördubblade till antalet. Från 50 till 100 %. Jag har nu inte bara en. Utan två.

Ibland är dom här bägge döttrarna öppna som böcker. Idag är en sån dag. Faktum är att jag fått mycket mer information än vad som kanske var nödvändigt. Håller på att vänja mig vid tanken på vad en gänglig yngling på dryga 1,80 meter gör med mitt lilla oskyldiga flickebarn. Hm... Vänj mig, vänj mig, vänj mig. Nää... Går inte. (lämna aldrig någon ensam hemma)

Sen kom dom på sig. Då försökte dom snabbt lägga över fokusen på sin oskyldiga mamma. Dom stod i köket och skrattade, gapade och pekade på mig och sa enhälligt att dom tyckte att jag själv borde skaffa mig en pojkvän!

Hahaha! Humor. "Jag jobbar på det flickor... Men ni måste förstå att det inte finns lika många att välja på i min ålder som när man är 15... Dom flesta som är bra är ju lixom redan tagna." Hm... Det förstod dom. Och dom tyckte att det verkade jobbigt ju! Jag kunde bara bekräfta... Men sen kom dom ändå med några godhjärtade och finfina förslag. Kajsa hade en lärare på sin skola som hon tyckte var assnygg för att vara vuxen... (dock får jag inte sätta foten på hennes skolgård. jag är alldeles för pinsam) Emelie höll fast vid fotbollstränaren som verkar ha det jobbigt hemma. (hon droppade den på mig redan vid påsk) Jag gapskrattade åt båda alternativen och körde ut dom ur köket.

Men den där lilla försenade friggeboden skulle sitta som en smäck nu. Kan bli trångt i lilla stugan på semestern... Tur att det i alla fall är högt i tak. Inga småpojkar dom har hittat inte. Att flickorna själva bara är två äpplen höga verkar inte spela någon roll. Håhåjaja...

Inte konstigt att dom går omkring och sjunger och ler hela dagarna. =)

Lycka är...

...glada döttrar.

Idag när jag kom hem från jobbet var jag inte ens förvånad över att ingen var hemma. Börjar vänja mig vid att dom inte är här ens när dom är här... Att dom har egna liv. Gör egna saker efter skolan såklart. Även om det inte finns nån aktivitet i kalendern. Det var svårt i början. Men nu börjar jag faktiskt komma över det.

Efter en stund trillade den största varianten (nr 1) in . Hörde att hon skrattade när hon klev över tröskeln. Så jag ropade från köket:
 - Heeeej.... Va skrattar du åt?
- Inget!
Sen gick hon in på sitt rum. Fortfarande leendes och nynnandes på nåt.
Nr 1 mår bra - Check.

En stund senare dök även den lilla varianten (nr 2) upp. Givetvis i släptåg med sin sambo. (Tess, nr 3...) Dom sitter lixom ihop dom där bägge. När dom ramlade över tröskeln asgarvade dom. Jag låg i det läget under nr 1´s säng och försökte få igång internet. Men försökte ändå konversera. Dock inte lika glad på rösten längre. (j**la sladdjä*lar:
- Heeej.... Vad garvar ni åt?
- INGET! i kör...
- Nähä... Ska ni bo här idag?
- JAAA! i kör...
Sen gick dom in i köket och tömde kylen. Fortfarande flamsandes. Jag rusade efter dom med dammtussar över hela mig och fick konversera i flera minuter medans dom åt upp allt som gick att äta.

Visade sig att nr 2 hade sett på film i skolan och "nästan" somnat. "Det var faktiskt bara nästan jag somnade mamma" Och sen en fantastisk historia om en film med däck och en bäck. Och en skolfröken som slet sitt hår och en klass som asgarvade när nr 2 hade svarat: "kossan drack upp bäcken" när hon nyvaken fått frågan om vad som hände med däcken...? Nya asgarv och sen in på rummet i konstant flams.

Nr 2 och nr 3 mår bra. Check.

Håhåjaja... Själv var jag minsann som ett ljus när jag gick i skolan. Det här måste vara pappans gener. Men dom verkar lyckliga. Jag tror jag kan lämna hela ligan en stund. Dom lär inte märka att jag är borta.

Det är asenkelt att vara mamma.

Sura äpplen & Pannkakor

"If you only walk on sunny days, you´ll never reach your destination..." Nää... Så är det ju såklart... Ibland måste man ta i lite mer. Även om det inte känns bra. Det låter inge vidare i mina öron. Men är tyvärr alldeles sant.


Har jag sagt att jag älskar maj månad? Galet så vackert det är ute. Allting blommar. Var tvungen att åka över Sandseryd hem för alla jasminers skull. Och för all hägg och all äppelblom. Och för att det ryktas att polisen bevakar E4an.

Börjar inse att jag snart måste klättra in i en bikini. Bland folk alltså. Det kommer bli en fadäs. Kan bli lika stökigt som att försöka få på sig en bärsele. Mitt gamla trix att det alltid går att köpa en som är större, låter inte lika smart längre. (bikini alltså. inte bärsele) FINNS det större tro?

Nähä... Traska runt i lövskog och ta bilder på minsta snigel ger ju kanske inga större positiva överraskningar i provhytten. Här krävs nog både hårdhandskar och löparskor. Vatten och bröd. Och ett mindre mirakel.

Rekade spåret uppe på Axamo igår. Helt ofrivilligt faktiskt, plötsligt när jag var som mest vilse stod jag i stort sett mitt på landningsbanan å då var det lixom bara ett stenkast kvar till spåret. Det behöver definitivt bultas till. Jag ser det som min uppgift. Trots att jag absolut inte kan springa. Aldrig kunnat. Kommer aldrig att kunna.

Har jag sagt att jag är envis oxå? Och fiffig? Extremt jobbigt att bli omsprungen hela tiden... Då känner jag mig ännu mer värdelös. Så jag springer varvet på fel håll. Och MÖTER alla istället. Då blir alla långbenta gaseller istället irriterade på MIG. Moi.. Vägbulten på fel håll. Det känns mycket bättre. =)

Gu så smal jag kommer bli när jag sprungit/krälat/ålat 4,8an idag. Frågan är om jag inte redan nu kan beställa en storlek mindre? Sen kommer kottarna. Det kommer att tjatas om pannkakor. Snälla mamma... Då får jag göra pannkakor och blunda när dom smaskar i sig. Säga nej till dom små änglarna en måndag när dom just kommit hem är heeelt omöjligt.

Problemet med Petterssons A-K och pannkakor är att hon bara kan göra 7 st. Varken fler eller färre. Det är ett mysterium. (jaaa, jag veeet. jag är en sjuk människa.) Fungerar dåligt i ett huhåll på fyra pers. Eller på fem. (har jag minsann fått höra) Kanske är det meningen att vi bara ska vara 3 forever? För då funkar det ju utmärkt. Alla blir mätta.

Men just idag är jag mer för mirakel. Övertaligt antal pannkakor bortskänkes! Välkomna!

Tjing!

Go söndag!

Timmar i skog och mark! Typ 3... Oj, vad mycket jag hittar till fots! Ett underskattat färdmedel... "Men titta här går ju en liten väg... Undra var man kommer om man tar den...?" På det humöret var jag idag. Då blir det långt och tar tid... Men jag hittade:
En landningsbana
En djurkyrkogård
Ett minisommarstugeområde
En ridbana för fälttävlan
En flera km lång ridväg (får man gå på dom? kände mig ivägen...)
Samt grodor, flygfän, fästingar, fåglar och annat oknytt. Galet vad det kröp all over me när jag kom hem. Tur att jag inte betalar för vattnet här du... Och dom sista km gick jag mest och hallucinerade om ett rejält fotbad. Så det fick det bli oxå.

Timmar med smattrande tangentbord! Psykopatstoryn har fått nytt liv. 2 nya kapitel. (och 1 gammalt raderat, nästan 1 helt iaf) Så jag antar att man kan säga 2 steg fram och 1 tillbaka. Tänk om jag får ihop den? Jisses. Ser nästan ljuset i tunneln. Hoppas på att det inte är tåget? Hur jag ska knyta ihop säcken är en annan femma. Men just nu är jag bara glad att jag är på´t igen. Lite bekymrad dock. Märker att jag glömmer saker med tiden. Saker som jag skrivit stolpar om att ha med. Hm... Å andra sidan finns det prylar som aldrig kommer att försvinna. Får väl foka på dom istället.

På tal om floskler så var jag i en annan gammal låda och rotade runt oxå. Hittade av en tillfällighet en gammal bortglömd textrad som inte ens finns med i den berömda bibeln. "Det retar mig i hela ansiktet" Hahaha. Hade helt glömt bort den.

Men nu visar det sig att kylen är tom oxå. Ingen har handlat. Hm... Verkar hamna på mina axlar. Mot maxi... I foppatofflor ev... Typiskt att ingen annan kan handla nu när mina fötter och ben knappt orkar ur soffan. Det retar mig i hela ansiktet!

Nu så!

Dags att sluta hänga läpp. Nya krafter idag! Blir jag galen så blir jag. Ingen ska i alla fall kunna säga att jag inte kämpade emot.

Kunde tom somna om när jag vaknade 06,20! Så efter ett litet städryck och en dusch är nu frukosten just svald. Sent... Long time no see...

Passar perfekt att svänga över till kaffe och glass på en gång. Förmiddagsfikat och frullen växer lixom ihop idag då... Så nu en snabb tur till Månen och lyssna på det senaste smasket om vad som händer i idiotträsket. Själv har jag inte mycket att inflika i den branschen. Var längesen jag hade en idiot på kroken. Nuförtiden är världen full av alldeles för bra folk. Jag vet inte vilket som är värst? (ok då... kanske inte FULL AV. men nån enstaka har jag allt sett)

Knappt nån idé att borsta tänderna emellan frukosten och 11-kaffet va?

Kom igen söndag! Nu kör vi.

Ps... Toklängtar efter dom här små varianterna av mig själv nu oxå. Imon tror jag minsann att dom dyker upp. =) (Ev har den här bilden en 5-6 år på nacken, men nowdays är det helt omöjligt att få båda två att befinna sig i samma ruta samtidigt.)

Lyckliga dagar i Mellbystrand! <3

Sicka sköningar!

Trassel...

...hos den här sidans moder är det just nu. Självaste Blogger gick i diket ett par dagar och lyckades sumpa alla inlägg efter den 11 maj. Inte för att jag varit jätteflitig men ett försvann nog för mig. Inte för att det var något av värde heller... Men jag har lite svårt att skriva om det ur minnet. Kanhända att hackersen lyckas återskapa det så småningom.

Vad det gick ut på var i alla fall att jag tyckte synd om mig själv, hade en dålig dag, (bara det vanliga alltså) gjorde en deal med mig själv för att komma ur sängen på morgonen och köpte mig en resa till Turkiet som plåster på såren. (helt ny tröstmetod dock)

Så nu går jag mest och väntar på att det ska bli den 13e juni. Jag väntar även på att det ska bli helg. Det är det visst nu! Gu så skönt.

Ställde mig upp på mitt kontor, (långt efter att jag borde gått hem) släppte alla papper och lät dom signa ner på mitt skrivbord. Svor en ramsa över ett fraktbolag, gav upp, släckte lampan, vinkade glatt till chefen och gick hem och letade efter något roligt att läsa som skulle få mig att varva ner.

Hittade en go gammal klassiker i min kökssoffa. Plöjt igenom den i em. Lätt att tro att den bara är rolig. En av få böcker jag läst där jag kommer på mig själv med att ligga ensam i soffan och skratta högt. Fristående kapitel om vanliga människors liv. Episoden som heter "Fotboll" får tårarna att rinna. (handlar inte om fotboll... utan om en man som tänker på en match mellan Örebro-Hammarby när han ligger med sin tjej för att han inte ska komma för snabbt till finalen)

Men faktum är att berättelserna också säger något mer. Om man läser mellan raderna. (dock inte fotbollskapitlet...) Och det ska man ju göra. Definitivt om det är Fredrik Lindström som är pappa till innehållet. Han pissar på alla oss svenskar som går på sparlåga och inväntar livet som det ska bli sen. Otroligt skickligt formulerat. Otroligt nyttig och lärorik. I min värld är Lindström kung. Finns att låna hos Petterssonskan för den som vill.

Läs den!!!

Uppåttjack - check!

"Ensam är ingenting man är. Det är något man känner sig." Någon klok sa det till mig en gång. Jag stjäl den lite idag.

För idag är den uppenbar. Lider sällan av ensamhet. Men ibland så... Ibland när jag blir påmind om att det finns andra människor på jorden. Som hade funkat ypperligt... Är i akut behov av lite skojsigheter i tillvaron. Just nu är det blekt på den fronten.

Och jag är så trött på att bli påmind om saker som jag inte kan göra något åt. Ska det vara bra för? Förstår inte det. Än. Men det är ju så det ska vara. För allt har en mening. Det säger min mamma.

Idag är jag hopplöst ynklig. Inte ens Furet kan rädda mig. Så patetiskt klen att jag var tvungen att göra en deal med mig själv imorse innan jag kunde ta mig ur sängen. Det var extremt tungt att ens tänka på att sätta fötterna på golvet utan några som helst mål med dagen. Så jag lovade mig själv att hitta på nåt skojigt. Bryta mönstret med något annorlunda. För att pigga upp mig själv lite. En ren muta alltså. "Om du går upp nu AKP så får du göra något jätteroligt" Eller för den som sig så vill: ”Unna mig” något. (Fastän jag avskyr uttrycket  ”unna mig”, borde inte finnas. Det är totalt missanpassat.) Men i alla fall. Jag borde göra något skoj.

Något att se fram emot. Något konkret som jag vet att jag kommer kunna njuta av och som jag banne mig är värd. Helst för inga pengar alls. För pengar är det också blekt med. Mycke som är blekt nu… Att ha jätteskoj utan pengar är en svår kombo också. Men jag fick faktiskt ihop det hyfsat tillslut.

Så… Nu har jag fyra veckor på mig att leta fram och få ihop:

En trave pocketböcker

Kläder av sommarkaraktär

Solglasögon

Euros

Pass

Ännu mera eurosar

Sen ska det och njutas. Helt utan tankar, baktankar, framåttankar. Eller andra tankar.

Turkland 13e juni.                     

Check!

På månen...

... skiner solen. Mmm.

Måsten & Sol, a no no-combination

Har en del måsten idag. Några saker som jag verkligen borde. Vuxenstuff. Städa och motionera och kolla upp en del saker som jag inte känner att jag har stenkoll på…

För vem ska göra det i mitt enmansföretag om inte jag gör det? Inga. Hon är kass fröken inga. Lämnar både disken, tvätten och dammsuget ogjort.

Allt, allt ska man behöva göra själv…

Det är svårt nu. Det är varmt ute. Solen steker. Kroppen skriker efter värmen ju mer jag ens snuddar vid tanken om vintern som gått. Just motionspunkten är inga problem att få in. Skulle kunna ägna timmar ute i skog och mark om kvällarna. Och det är ungefär det jag gör nowdays. Kan inte få nog av det ljumna och det gröna.

Jag älskar skogen. Och havet. (Har jag sagt det?) Its a no no-combination också… Varför tror ni jag håller till i Småland och vid Skånes kust?

Jag älskar landet också. Alltså riktiga fet-landet. Doften av gödselstack! Kohagar med tusen maskrosor. Stenmurar och smultron. Faluröda stugor. Surret från höfläkten om sommarn. Ägg och spenat i bondens kök om kvällen. Kossornas tomma blickar när de står slöa och idisslande i hagarna. Känslan av att sitta på en häst i galopp över en åker som aldrig tar slut. Ett kvällsdopp i sjön med hödamm över hela kroppen mitt i slåttern. Och tuppen som gal innan ens solen haft vett att gå upp ordentligt.

Och storstan. Fläskigaste asfaltskvartéren i Sthlm. Flemminggatan på Kungsholmen när det regnar och bussen är försenad. Doften i tunnelbanan. Vårsolen på Dramatens trappa. Värmen på Olearys i Götgatsbacken på Söder en mörk vinterkväll. Musslorna på La Familia på Alströmmergatan. Maria Kyrka. Cykla genom Rålambshovsparken längst ut och hoppa i Mälaren från Smedsudden under Västerbron. Norrmälarstrand en blåsig vinterdag. Stå på S:t Eriksbron och känna tåget som dunkar under.  

Contradiction är det engelska ordet. Den svenska översättningen gör det inte rättvist. Ibland är jag bara en enda stor contradiction! Jag kan inte välja.

Men idag blir det varken det ena eller andra. Men Jönköping är fantastiskt vackert. Och jag har mina ställen här också… Ett nytt favvisplace är tex kompisens balkong. Där finns det soool! Och bubbel. It´s a yes yes-combination. Vi blir kloka där också ibland. Och det är ju ändå det som är meningen med livet? Ibland kommer vi inte fram till nåt endaste. Men vi har i alla fall haft trevligt under tiden. Så får det bli! Jag avskyr tisdagar. Har bestämt mig för att försöka sätta lite guldkant på dom i stället. Så kanske dom inte blir så hemska?

Mina måsten kommer att finnas kvar. Imorgon kan det regna. Man ska leva som man lär. Jag har hundra bra ursäkter till. Fast egentligen behövs dom inte. Njuuut!!! Det är en skyldighet för den som har chansen.

Tjing!

Elände och sånt

Idag är det nog mest elände. Eller mothugg. Missflyt. Ingenting alls. Eller bara allmänt, rent och vanligt bläää. Två sociala tidsfördriv har jag tagit mig an idag.

Nr 1, farbror doktorn. Det var inte bara jag. Det var lilla dottern med mungiporna vid knäna och den långa mamman med den positiva uppsynen som gick tillsammans. För den lilla dottern med mungipornas skull - för att dom ska vända sig uppåt igen. Det kommer dröja sa farbror doktorn. 6 månader trodde han. Då grät vi en skvätt. Först dottern. Sen jag.

Nu var det ju inte mungiporna vi sökte för. Utan svansen. I alla fall svansfästet. Svansen föll av när trollungen var liten tror jag. (för hon är en trollunge, en bortbyting - det är jag helt övertygad om.) Farbror doktorn briljerade med sina kunskaper och stämplade dokumentet med: Spricka eller fraktur in da svanskota, No röntgen på flickebarns centrala delar i den åldern accepted. Hjälper ändå inte, gipsa går lixom inte. (ska gudarna veta - först måste man få tag i ungen!) Vila, inte träna, var stilla, och vänta ute! Det är den nya kuren. Som iofs är väldigt lik den gamla. Bara "vänta ute" som är nytt. Jag tror det betyder "vänta ut det..." - bara att han var lite dansk. Dottern med mungiporna tror att det betyder "vänta ute..." fortfarande. (innebär att hon lagligen inte är hemma, utan just det... ute!)

"Nixus fotbollus under inga omständigheterus." Betyder ingen fotboll alls denna säsongen på latin. Oxå ett läkarspråk. Hon förstod inte det heller. Hon tror att det betyder att hon kan spela om hon bara nickar istället för skjuter.

"Enormus konfliktus." Familjegräl på latin.

Nr 2, lilla söta frisören. Hon skrattade åt mig. Mitt hår växer snabbast i kommunen. Hon undrade om jag får i mig mycket B-vitamin? Typ öl? Öh... ja... Kanske nån? Skit oxå. Man kan inte dölja nåt nuförtiden. Hursom helst var hon så himla eländes gravid. Dumma, dumma frisör. Varför blir dom alltid gravida så fort man hittat nån man gillar? (kanske för att nån annan gillar dom skarpt oxå... hm.) Nu måste hon ju va mammaledig och sånt stök. Eländes elände.

Men se då är det så fiffigt ordnat här i världen att jag minsann får mig en tankeställare när jag vältrar mig i mina i-landsproblem. Det är mycket djupa anknytningar nu.

Det fanns en till Anna-Karin i min klass i skolan. Anderssonskan. Vi var AKA och AKP. Nu har hon gift sig. Med Perssons päjk. Alltså en AKP till! FÖR SCHÖÖEN ANNA-KARIN, KOM PÅ NÅT EGET! =) Hon säger att hon läser det här eländet mitt i sitt eget elände... Och hon kan behöva lite uppmuntran minsann. (jag tror hon gillar när jag skäller lite på henne...)

Hennes syskonbarn är så sjukt så sjukt. Den sortens sjukdom som är varje förälders största mardröm. Som inte borde finnas. Som inte har någon rättvisa med sig över huvud taget! Som tog min pappa när jag var liten. Tårarna rinner för andra gången idag när jag tänker på Anna-Karins och lillasyster Malins familjer. Hur kan livet få vara så hemskt? Ingen 4-åring i världen kan förtjäna det.

Vem som helst får skaffa barn. Alkoholister och narkomaner. Mördare och våldtäktsmän. Dom ungarna får minsann vara friska och ställa till det så gott dom kan i världen för sin taskiga bakgrunds skull. Just nu känns det så i alla fall....

Men små söta, skötsamma idrottsfamiljer... Näääe. Det är sannerligen inte rättvist. Det finns inga ord Anna-Karin. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Att jag kan slänga mig i väggen med mina svanskotor och träningsförbud hjälper ju er och Malins familj föga... Men jag tänker på er ska du veta! Jag tänker så det knakar. Vill bara hämta hem mina egna ungar från "ute" och krama dom sönder och samman för att dom lever. För att dom hittills har klarat sig.

Jag hoppas oxå att vi kan ses snart! Saknar solvarma dagar på den lilla stranden i Alanäs. Där fick vi beundra varandras söta barn lite ibland. Livet var enkelt då...

Styrka och Kärlek till er Anna-Karin! Tusen millioner kramar från oss.

Life is hard.

Med en veckas...

... perspektiv på tillvaron, sen min senaste dikeskörning - så måste jag nog ändå säga att det är en vacker värld ändå...

Om vi nu ska bli lite djupt fundersamma så här en söndagsem här ute i solen, så tror jag att livet egentligen handlar om att lära sig hur man lever det. Att ständigt lära sig saker helt enkelt. När vi föds är vi bara tomma skal att fylla. Nästan...

Det finns olika sätt att få lärdom på. Ibland de mest förvånande, otänkbara och minst attraktiva. Men dock är facit detsamma. Vi kommer dit ändå.

Jag har lärt mig flera nya saker den senaste tiden. På helt oväntade vägar. Inte heller de bekvämaste. Fått saker bekräftade som jag anade. Och det har gett nya tankar som motionerar min hjärna. Det är en kick för mig! Hur jobbigt det än är så är det utvecklande att bli knuffad ur spår. Det gör mig levande!

Det är så jag vill ha det. För levande vill jag absolut känna mig.

Snart är jag så melankolisk att jag kan skriva om 2001. Det var svårare än jag trodde. Men det kommer.

/Mulle

Döttrar och sol...

...vad mer kan man behöva i livet?

På min tioitopp-lista över favoritsaker tror jag faktiskt att dessa saker är nr 1 och nr 2. Att de sedan sammanfaller med lördag och söndag är ju nästan för bra för att vara sant.

Svart i blicken förvisso... Men man kan inte få allt här i världen.

Idag är det tjejfotbollens dag. Lagfotografering. Och bortamatch. Puh. Det är mycket på en och samma dag för en livsnjutare som hatar att boka upp sig... Häromdagen sa någon till mig att jag är som en tonåring - för jag gör bara det som jag vill. Hm... Den bet. Är det så? Gör jag det? Är det bra? Eller ens lagligt? Jag som tycker att jag är som en pensionär... Som vägrar att lämna min kolonilott om det inte är absolut nödvändigt.

Det går inte så bra för lilla fotbollslaget i år... Kan lätt räkna ihop på mina tio fingrar vilka spelare som är hela i både F96 (som vi samarbetar med) och i F97... Förra veckan var riktigt otäck. Claras ben gick av. Bokstavligen. Skenben och vadben. Smäck! Sen är det fötter, knän som inte håller, knän som är ur led, axlar ur led, armar, svanskotor, halsfluss och käkinflamationer. Inga glada miner just nu...

Dagens stora projekt är att få ihop folk. Gärna med lite bollsinne. Ringt alla klubbar utom brottarnas... Känns som att det bara skulle ge upphov till fler ryggar ur led. Så om ni känner nån som känner nån... Do not hasitate! Alla statister är välkomna. Gärna med falsk-leg om man är över 14. Då blir det smidigare.

Och den som bara vill se nåt roligt kan ju komma till Habo kl 18. Kan bli tvåsiffrigt. I räva.  

Tjong!

Dagens svanskota...

är en katastrof!

Nu blire egen meducin!!! Efter 6 veckors jätteont tänker jag leka doktor själv. Härmed ordinerar jag den stackars tösen en rejäl kur med inflamationshämmande! Det kan ju iaf inte göra saken värre?

För nu måste vi få ordning på den där svansen, det där humöret och det där träningsförbudet som inte gör en människa glad!

Mot Kronans och pillerhyllorna!



Ps... Gårdagens samtal med sjukvården går fortfarande på repeat i skallen. Hittar nya guldkorn hela tiden, ju mer jag lyssnar på det.
- Har du tittat och sett om det syns något...?
- Det är sällan man får titta i röven på sin 14-åring du...

Nysattack!

Big time! Galet vilken omgång. 32 nysningar. Än så länge. Long time no see.

Sjö?                Nope

Gräs?              Nope

Vin?                Kanske lite...

Vissen gammal basilika?        Jupp. Lots off...

Uteslutningsmetoden säger att att det är gammal rutten basilika som jag är allergisk mot. Ett helt nytt spår. Skönt... Att det inte är vinet!

Snacka om nostaligi!!!

Imorgon kommer del 1. Just nu är jag alldeles för lätt i sinnet.  (min dotter har gjort mig på tok för glad) (min granne oxå.) Döttrar och vänner is da shit.


Allergen...

10 år av himmel och helvete

Just nu är det mycket nostalgi hos Petterssonskan. Bestående av katastrof, lycka, humor, sorg, glädje, galenskap och insikt. Jag har tioårsjubileum i varannanveckas-liv.

För den 1 maj 2001 flyttade jag från barnens pappa till en egen 2a i Bankeryd. Jag kommer att minnas maj månad från det året i hela mitt liv. Jag minns nästan fortfarande varje enskild dag. Det var helvete och himmel. En salig röra av ytterligheter.

Jag vantrivdes i min lägenhet från dag 1. Jag hade inget. Inget! Möblerna i barnens rum bestod av en våningssäng. (jag har eldat upp den nu) Och utmed ena väggen gjorde jag en hylla för deras saker bestående av flyttkartonger. Det skulle ta mig år att komma på fötter rent materiellt. Jag var fattig som en kyrkråtta. Men livet blev levande.

Vem hade kunnat tro att de närmsta tio åren skulle bli som de blev? Jag trodde det sannerligen inte. Jag trodde nog inte direkt att livet skulle vara enkelt. Men jag inbillade mig nog att det skulle vara enklare än vad det blev.

Jag minns att jag tänkte att jag kanske träffar någon ny. Vi gör en ny familj. Jag kommer kunna leva ett familjeliv med någon annan. Någon som jag passar bättre ihop med. Hur svårt kan det va? Så blev det inte...

Jag minns att jag tänkte att jag kanske inte träffar någon ny. Jag ska leva ensam. Ensam med mina barn. Det kommer att vara skönt. Hur svårt kan det va? Så blev det inte...

Jag minns att jag tänkte att jag kanske hittar tillbaka till barnens pappa. Han är ju en fantastisk man. Världens bästa pappa. Vi kanske kan starta om när vi varit ifrån varann ett tag? Vi lovade varann att inte stänga dörren. Vi klängde oss fast vid ett sista halmstrå med det löftet. Hur svårt kan det va? Så blev det inte...

Om kvällarna satt jag i min lilla lägenhet och grät. I alla fall de första tre veckorna. För att jag krossade vår familj. För att jag förstörde livet för mina barn. För livet jag berövade deras far. Bara för mitt egos skull. Tårarna kommer fortfarande om jag börjar tänka på det. Jag kom aldrig över det. Men jag har lärt mig att leva med det. Ändå vet jag att jag gjorde rätt. Det är en svår kombination.

Kanske är det därför jag blir gråtmild så fort jag ser grönskan och äppelblommen spricka ut om vårarna? Doften och färgerna påminner mig om det mest turbulenta jag upplevt i mitt liv. Om hur allting ändrades och blev annorlunda. Inget blev någonsin igen som förut. Plötsligt är jag där igen.

Följ med mig på min nostalgitripp. =)

 Allting börjar med den.