6,5 km i kyla och lite snålblåst hjälpte föga. Snutt oxå! Nu är jag illa ute. Såpass att jag börjar bli smått desperat.
Varför i hela världen började jag tänka på det gamla knepet med ishallen? Det är nånting med en div2-hall. Det är något med ljuset, kylan, doften, draget, ljudet och det höga taket. Det botar och helar och smeker min själ. Tanken har nu vuxit sig enorm. Desperata försök att bli av med skallebank är bättre än inga försök alls?
Alt 1.
Kinnarps arena är allt för välisolerad. Kan likaväl gå och sätta mig i vardagsrummet och titta på nåt gammalt inspelat hockeyvm på tv. Diss.
Alt 2.
Åka 7 mil till Nittorp och den gamla välbekanta favvishallen. Hoppas på att nåt hockeybockylag har match eller att det åtminstonde är öppet för allmänhetens åkning. Därefter leta upp ett gammalt blekrött sittunderlag med den blåa texten "NITTORPS IK" mitt på och slå mig ner mitt på den västra långsidan, snett över hemmautvisningsbåset där det drar som värst (åååå nostalgiii)och hoppas på att ingen känner igen mig. Vilket är mission impossible på en ort med 136 brevlådor. Diss.
Alt 3.
Ta på mig björnfofitottotan och åka 1,5 mil till Norrahammar och smyga osedd in på HC Dalens juniorträning... Har aldrig varit i den hallen. Men verkar lovande. Ser ut som ett ruckel, kan vara riktigt dålig isolerad och tillräckligt med aktivitet för att det ska vara öppet för nån div 2-träning eller juniormatch. Hm...Vet dock inte om det är träbänkar att sitta på vilket är ett krav för att få rätta känslan i arselet. Fördelen med alt 3 är att jag har god chans att inte bli igenkänd. Finns bara 2-3 tänkbara kandidater och låg sannolikhet att de är där idag... Nackdelen är att folk kommer undra varför det sitter en frysande, julfet, fånleendes, 38årig kvinna med rosiga kinder ensam i timmar som vädrar efter svettiga ungdomar på isen. Finns det kvinnliga pedofiler?
Jag är en sjuk människa. Riktigt störd och illa därann med väldigt udda böjelser. Håll koll på Nyheterna imorgon. Jag kan vara med.