2010 - ajöss

2010 var en transportsträcka. Eller möjligtvis en språngbräda eller trampolin till 2011. Förvisso en helt ok och mycket bra transportsträcka. Men dock inte mer än så.

Jag inser att de största åren i mitt liv har alla varit ojämna. (utom ett)

1981- där startar allt
1987- förvirringen o verkligheten dyker upp
1990- allt i mitt vuxna liv utgår från detta år och kommer alltid att göra (jämt årtal som är ett undantag som bekräftar regeln)
1993- världen öppnar sig
1995 - det största som kan hända 2630 g, söt och näpen som en liten prinsessa
1997 - det största händer igen 3530 g, söt och snäll och väldigt trött...=) (redan då)
2001 - den största olyckan och den största lyckan varvade i en skakande tvättmaskin som om möjligt kan snurra runt på ett och samma år
2003 - kliver nån in som ska göra mig till den jag är för många år framöver, bygga upp och sen rasera hela mitt årtionde helt totalt i onödan. Med facit i hand, 2003 hade jag kunnat rädda mig själv. Men jag valde att somna tryggt.
2007 - vaknar jag av de största grytlock som går att hitta
2009 - har en alldeles egen nyårsafton den 1a jan som jag aldrig kommer att glömma. Och om våren en väska med sedlar mot en stuga vid havet. Sedan sol och hav och bad i Spanien med älskade döttrar. En sommar med grusgångar av lycka, älskade vänner och varm trygg kärlek. Lovely.

2001 och 2009 toppar min lista i ett väldigt märkligt årtionde. Vilken tur att jag nästan är medelålders och kommer att veta hur jag ska bemöta nästa!

Välkommen 2011 - vad kommer du med till mig? Just give it to me baby! Jag är redo.

Gott Nytt År mina vänner!

Semesterveckans checklista

Att göra, prio 1:
Städa källarförrådet - inte hunnit
Städa skafferiet - inte hunnit
Rensa o städa garderoben - inte hunnit
Storstäda hela hemmet - inte hunnit

Att göra, prio 2:
Motionera mycket, länge och oavbrutet - inte hunnit
Sy kuddfodral - inte hunnit
Borra hål i taket - inte kunnat
Håll en låg profil rent allmänt - hahaha

Att göra, lägsta prio typ 107 (när allt annat först är gjort):
Laga god mat och njut - check
Umgås med vänner - check
Sitta framför datorn - check
Dricka vin om kvällarna - check
Dricka kaffe - check
Ännu mer kaffe, Lungo, Espresso o Latte - check, check, check
Köp mer samarin - check

Undvik helt:
Att gå på systemet dan innan nyårsafton - fan...
Att handla på Maxi dan innan nyårsafton - men...färska råvaror...?
Att skriva nya kapitel innan jag städat - men... jag skulle ju bara...
Att lägga pengar på Fåfäng - hm...det blev inte så dyrt...
Att få utbrott när man kommer hem till nerdragna persienner kl 13.40 - förlåt...
Att serva två ungdomar med mat och skjuts - eller hur...
Att få den vita chokladmoussen att skära sig - helvetes jävla snuttrecept...

Men annars är jag i fas!

Och...

...pussa på Liten när hon bäddat o städat! - check

Dagens tips!

Säg inte fel.

Många svåra ord på tapeten nu. Och ibland förstår man inte riktigt utan vill veta mer noga. Då behöver man be personen ifråga att definiera sig. Alternativt att specifiera sig. Så be om det då.

Dagens tips är att inte be personen ifråga att DESINFICERA sig. Det blir en väldigt konstig stämning efteråt.

=)

Tack

Tack alla söta som hört av sig med fina ord om inlägget "29 år och 2 dagar..." Jätteglad blir jag för att jag berör!

Jag tror nog att alla har sin historia som har gjort oss till den vi är... Detta var en liten del av min. =) Glöm inte bort att Du är unik! Precis som alla andra.

Kramar till folket!

VM i sovmorgon

Oj.

VM i sovmorgon avgörs just nu på Mariebo. Själv förlorade jag på tiden 10.03. Pip. Övriga deltagare kämpar fortfarande. (dom har talang)

Jaha? Hur gör man nu då? Känns som om jag slösat bort en halv ledig dag. Ångest!!! Många år sen jag sov så länge. Kan inte ens minnas när det hände senast? Vart är världen på väg!? Lunch på stan kl 12 oxå. Tjena. Måste svälja yoghurten först bara...

Nähä. En lungo i farten and off we go!

29 år och 2 dagar...

...har gått sedan min storebror ringde på dörren hos oss mitt i natten.
...har gått sedan min mamma frågade honom: Är det slut nu?
...sedan han svarade: "Ja, det är det." och tog emot henne i sina armar när hon föll ihop.

Det är julaftons morgon. Vi ligger i soffan och läser Borås Tidning. Jag ligger på hans arm. Låtsas att jag läser också. Men egentligen njuter jag bara av att få ligga där med honom. Han är varm. Luktar gott. Och så läser han lite för mig ibland och småskrattar. Jag skrattar också. Och kryper närmare. Ännu närmare. Och jag önskar en enda önskan. Att han ska få stanna hemma över julen. Att han ska vara pigg och orka skoja med mig. Att allt ska vara lite som det var en gång.

Men han börjar hosta. Måste sätta sig upp ordentligt. Tidningen faller till golvet och jag halkar snabbt av hans arm. Han slutar inte. Det blir bara värre. Han hostar och hostar och hostar. Sen rinner det blod ur mungipan. Mamma står vid telefonen vid hallbyrån. Tvekar. Hon hoppas, hon önskar. Men hon ser blodet och vet att det inte går att vänta mer. Hon skakar och är halvt hysterisk. "Vad är det för nummer?" gapar hon. Min syster hjälper henne. "90 000 mamma. 90 000 är det."

Jag är så besviken. Vi hade jättemysigt. Äntligen var han hemma. Det är ju julafton! Nu vet jag inte var jag ska ta vägen och allt går så fort. Ambulansen kommer och jag får gå ut för att visa vägen in och hålla upp dörrar. Ambulansmännen försvinner in men jag blir stående kvar utanför vår port. Fastfrusen. Paralyserad. Förstelnad av skräck. Jag är bara nio år. Och jag är den enda på hela Lindormsgatan som står ensam ute, i julklänning, med trätofflor på fötterna och en dagstidning under armen.

Står orörlig vid ambulansens öppna lucka när de kommer ut med honom på en bår. Han har en mask över munnen. Men han ser mig. Och han får tag i min hand när han ska skjutas in i bilen. Vi håller hårt i varandra och min arm följer med när båren knuffas allt längre in. Han trycker min hand så hårt... Men vi måste släppa. Luckan går igen med en smäll och han är borta.

Det var sista gången jag såg min pappa. Men han finns kvar i mig och i mina barn. För alltid. Ibland önskar jag bara att han kunde fått se allt som blev från honom. Men han var så god. Änglarna kunde inte vänta. Dom ville ha honom på självaste julafton.



Nelly Furtado – Stars

There are so many stars in the sky tonight
Which one will I take in my hand?
There are so many ways I could live my life
Which one will I make part of my plan?
There are so many spirits in the air tonight
Trying to pull me away

You're a part of me
You're in every breath that I breathe
And every step forward that I take
And then I take a step backwards
if I don’t see your face

You're a part of me
You're in every song that I sing
And in every bird that sings to me
This is what I dream
To be real
This is my reality

Vattnet som frös

Utan vatten i 2 dagar försmäktar vi på denna ö. Japp. För det gör man. För det är jävligt svårt att laga middag till 12 pers utan vatten. (1 gluten, 2 diabetes, 1 jodallergiker, 2 som inte äter lök, 1 som inte äter vitlök, 1 som inte äter korv, 1 döv) Det är svårt. Men inte svårast. Duscha utan vatten är jävligt svårast. Tack tant Ulla och farbror Rune för lån av badrum och årets "gu va ni växer och blir snygga flickor". (Att också JAG blivit längre tyckte de absolut.) =)

Att se på tv tillsammans med någon som hör väldigt dåligt är jävligt jobbigt. Men inte jobbigast. Att prata med någon som är döv är jävligt jobbigast. Att vedebörande inte ens är släkt med mig ska inte få mig att tro att jag kan slippa undan. Tack Sonyericsson för "inear-lurarna" som gör att man kan stänga av verkligheten, se helt oförstående ut och bara peka lite oskyldigt informerande mot öronen när någon vill kommunicera på 180 decibell.

Att äta frukost i lugn och ro är omöjligt. Särskilt när någon som är döv hela tiden lyfter av hela plattan på vedspisen och lägger in ved den vägen så att röken lägger sig tät i hela köket och får julskinkan att smaka enrisrökt medwurst. Men det är inte omöjligast. Att äta frukost i lugn och ro när det står en häst utanför och slickar på köksfönstret är jävligt omöjligast. Men tack skimmelhingsten för att jag fick rusa ut en stund i stövlar och långkallingar, få en varm hästapuss, promenera med dig till närmsta stall och vädra bort röklukten ur hår och kläder för en stund.

Livet i stan ska ju hålla ett bra mycket högre tempo än livet på landet har jag hört. Men det är en myt. Det är skönt att vara hemma i stan igen. Men här händer ju inte ett skit.

Home sweet home.

Men det är skönt att kunna gå ut och ta igen sig lite..

Fy

Fy så patetsik och trångsynt jag är. Det finns faktiskt massor av människor som inte ens har någon att fira Julen med. Människor som är helt ensamma, inte har något hem, inga pengar att köpa en endaste klapp för och ingen som bryr sig om de är levande eller döda.

Fy, fy på mig Pettsson som ens kan med att gnälla över en Jul i detta överflöd. Jag tar genast tillbaka allt. Jag har ju en familj (om än i lite reducerad skara) och jag har ett varmt hem, människor som älskar mig, så mycket mat jag kan önska mig och får till och med nån julklapp. Fy skäms.

Men man borde få välja. Det skulle väl inte vara så farligt om man kunde välja att avstå från Julen? Kanske ganska många svenskar skulle göra det då? Eller kanske i alla fall en del? "I år har vi valt att inte ha Jul" Vad skönt det skulle vara. En laglig ursäkt liksom. Och överflödet kunde vi ju ge till dom som behövde det bättre. Visst borde man få välja?

Juleländet

Det kommer att bli Jul i år igen. Nu är det nära. Var många år sen jag la så lite kraft och energi på eländet. Men i år känns det extra uppgivet.

För några år sen gjorde jag ett ryck och försökte allvarligt få inblandade att inse att det ev skulle kunna gå att ändra lite traditioner och rutiner. Men nej. Gick ju såklart inte.

För ett tag sen sa nån att julen är mysig för det enda man gör är att man slappnar av, äter god mat och softar med dom man bryr sig om mest. Låter ju helt underbart. En sån jul har jag aldrig haft. 

Tack o lov för timmarna hos min bror varje år. Det är Julafton med julstämning och julefrid. Kalle Anka, kaffe i soffan, vacker gran och tomte. Dom timmarna går alldeles för fort. Sen är det 6 nya mil i bilen...

I år har jag gett upp. Nu åker vi bara runt lite lätt apatiska.

Jaha. God Jul då.

Om kramar

Att bara kramas med någon som man tycker väldigt mycket om - är en ganska jobbig upplevelse.

Av alla ganska jobbiga upplevelser är kramas en av de bästa.



Tack min vän för att du fanns när jag behövde dig som bäst, för ikväll och för att du fortfarande är min vän.

Söndagstankar

Varför känner jag varje år att jag har koll på Julen och är i fas? Facit visar ju alltid något annat?

Hur kan en helg gå så fruktansvärt fort? Och om jag inte går och lägger mig - blir den lite längre då?

Starkvinsglögg är inte alls så söt som vinglögg. Ovärdelig information för oss som måste hålla nere på sockret. Man blir dessutom både gladare och varmare av den. En winwin-situation helt enkelt.

Är fortfarande förvånad över Någon.

Hur kan man gå upp 1 kg av 750 g ostkaka? Skitvåg. Fattar ju vem som helst att det är fysiskt omöjligt.

Det är ingen mening med att ha snöskyffeln i bilen. Den behövs för att nå fram till den. :S

Hur ska jag hinna färdigt med allt på jobbet innan torsdagen är slut?

När blir Liten frisk?

Och vilken dag skulle alla filmer vara tillbaka som jag har lånat till henne?

Måndagsångest. Here we go.

Ont!

Har:
...en jättesjuk Liten
...huvudbry
...en skön lördag ändå
...ingen aptit
...en stor oro för att det kommer saknas en solosångerska i kyrkan på skolavslutningen
...en jättesnygg Stor, nyss hemkommen från frissan
...ingen lust att vara bland folk
...blivit utloggad på Spotify och kommer inte ihåg inloggningsprylarna
...förlamningsgelé injicerad i armarna =)
...hört vinjetten till Eclipse väldigt många gånger nu

och

tidernas fullständiga, totala skrivkramp.

Oj

Snöstorm!
Taberg var kaos.
Vissa var galna.
Jag var knasig.
Någon var oväntad.

Men somnar lycklig.

Kompisars kompisar och hemmagjord glass

Knepiga människor finns det gott om. Fler än vad som behövs. Men färre än det krävs för för att de ska ta överhanden.

En kategori av människor med skrämmande syn på sig själva och världen är bloggande tonåringar. I underkläder (i bästa fall) visar de gladeligen upp sin lekamen för varenda snuskgubbe på internettet som har intresse. Och det har dom kan jag lova. Intresset alltså... Med putande läppar och kolsvarta sminkade ögon kråmar dom sig framför kameran, med en urringning ner till naveln och visar" dagens outfiiiit, moooahh". Kära barn. Hur mycket uppmärksamhet kan man rimligen behöva för sitt ego när man är 13, 14 eller 15? Någonting måste vara fel. Några skulle behöva prata med någon som talar om för dom att dom duger ändå.

Efter kvällens middag halkade vi in på ämnet gamla kompisar. Med tanke på ovan ämne hamnade vi även på gamla kompisar som nu har nya kompisar. Och kompisars kompisar... Och hur livet hade sett ut om man inte hade valt det eller det utan nåt annat eller inget av det. Och hur man gör glass. Ett helt vanligt samtal för den som går i högstadiet alltså. Skillnaden ikväll var att JAG fick vara med. Lite svårt att hänga med stundtals. I synnerhet i sekvensen om hur man gör hemmagjord glass med snö. Mitt enda moderliga tips där var att man ska låta bli den om den är gul.

Efter att sedan ha sett några skräckexempel i etern (nu snackar vi inte glass längre) måste jag helt opartiskt säga att mina egna ungar är dom bästa i världen.

Ikväll ska jag be aftonbön. Och tacka Gud för att jag fått smarta, förnuftiga, vackra, friska, underbara, snälla och duktiga barn. Som nu är ungdomar. Som sedan kommer att bli vuxna. Och hamna varsomhelst utan sin mamma eller pappas beskydd och ändå kunna ta hand om sig själva och veta vad som är rätt och fel.

Om någon läsare möjligtvis är ännu mera opartisk i denna lilla kärleksförklaring till mina hjärtan, så bjuder jag på den. =)

Ny dag!

"Res dig upp, ställ dig upp, gör det du ska.
Ge aldrig upp, så ställ dig upp.
En ny dag!

Och drömmar som du har eller drömmar som du sitter på
Förvalta dom väl
Spela roll om dom är pyttesmå
För dom finns där, öppnar upp din sfär!

Det är en bra dag för att flyga satelliter!"

http://www.youtube.com/watch?v=CYHR2mOlLGs&feature=related

På citat-toppen ikväll

1, De människor som fått mest ut av livet är inte de som levt ett sekel, utan de som levt varje minut.

2, De flesta flickor skulle inte drömma om att göra de saker de drömmer om.

Annadagen

Lägg lutfisken i blöt! För idag är det Annadagen, den heligaste dagen på året. Åtminstone om vi ska tro på lilla mamman. Och det ska vi ju göra? Annadagen är inte Annadagen innan lilla mamsingen har ringt och berättat för (i år) 38e gången att man ska lägga lutfisken i blöt och hur uppvaktad jag alltid har blivit på Annadagen. Särskilt av min morfar när han levde. Och vilken tur jag har som har två namnsdagar. Den 2 aug är det ju Karin med minsann! Då blev jag också firad. Men bara av morfar.

Själv har jag inget minne av detta ihärdiga uppvaktande. Mina minnen består av berättelserna om uppvaktningen den 9e december varje år. Om jag försöker allt jag kan så minns jag något litet stycke i halvklabbig makramé eller en glasmosaiktavla som jag skulle uppskatta som present. Det var mormor och morfar det... Underbar mormor och morfar hade jag. Och dom gav mig säkert presenter. Men jag var så liiiten...

Så jag har lyssnat med ett halvt öra 37 gånger nu när utläggningen har kommit. Men i år dröjde den. Och vet ni vad? Som jag väntade! Hade nästan gett upp hoppet när klockan var 18.30... DÅ ringde mitt hjärtas lilla mamma 83 bast och med lots of myror i benen. Åtminstone under detta historiska samtal då hon är så uppspelt att jag nästan inte hinner säga hej i luren innan alltihop kastas över mig likt färgglad konfetti. Faktum är att konfettin fullkomligt hälls över mig så att jag får kämpa för andetagen...

För säkerhets skull blev den 38e upplagan en utbyggd variant med en kortvariant av hur det var när jag föddes också. Rött ljus genom hela stan, upp på båren, ut kom jag, 3 min o 45 sek, brorsan kommer flåsandes till akuten, är du far? nä, jag är son! Sådär ja, kortvarianten har blivit kortare med åren. Hon utelämnar hela delen om dr Möller och moderkakan i klädnypor och enhandsgreppet om min vrist och A-barnet och... Tanten börjar bli gammal.

Men i dag blev jag så glad när gamtanten ringde och hällde konfetti. Att det dröjde ända till halvsju var bara för att hon ville försäkra sig om att jag hunnit öppna posten och hitta kortet som hon skickat också!

Vi hade ett jättemysigt samtal idag. Mycket kärlek och värme och tom lite tårar. Jag älskar dig mams. Du måste alltid finnas.  <3

Dagens tips!

Klipp dig aldrig hos en ny frisör.

Du kan bli galen.

Den här...

...hade jag ju nästan glömt bort. Fy skäms. Ska aldrig hända igen.

Den här plattan är vinter för mig. Mmm. Lovely.

Ulf Lundell – I Ett Vinterland

Tits

Vilken 2a advent vi har. Snöigt, tyst, småförkylt och mysigt. Småförkylt hos vissa alltså. 13åringar utan vilja att hålla sig lugna när det behövs tex. Idag tänker småförkyld gå på julmarknad. Och den stora elaka mamman ska göra allt hon kan för att avstyra detta. Någonting måste man väl ha och säga till om ändå? Har en plan. Jag väcks inte idag. Thihi. Då kommer det inte att vaknas och inte att hinnas med någon julmarknad för småförkyld. Å så fiffigt.

Idag ska det bakas ljuvliga saffransdoftande Lussetuttar! Även om det känns som om jag fortfarande är mätt från fredagens fanfuckintastic julbord. All heder till Höganloft och deras kallskurna bord. Innebar att jag aldrig ens blev intresserad av det varma... Framåt kaffet hade jag däremot lite plats för ostkaka, mandeltårta, kladdkaka med kardemumma, skumtomtar och paj med vaniljsås. Ähm. En liten Mattias Special från Prima på det igår kväll oxå - sen är det ganska uppenbart att det får bli ett besök på friskis i eftermiddag med...

Men jag säger som min gamla mamma alltid har sagt:"Det gäller att passa på när det bjuds. Man vet aldrig när man får något nästa gång." Klok tant. <3

http://www.isaberg.se/doc.asp?M=100000558&D=600002038&L=SE

Lussetuttar

Underbart

Underbar vinterdag
Underbara döttrar
Underbart lördagsmys
Underbart liv

Det svänger i den här branschen.

Från och med Du

Hörde Oskar Linnros låt på radion när jag åkte hem från jobbet. Otroligt hur något så banalt kan beröra så mycket.

Har du någonsin mött någon som skakat om hela ditt liv? Någon som fått dig att se på dig själv med nya ögon och fått dig att förstå vem du verkligen är? Jag har det. Jag är lyckligt lottad. Och jag är så ytterst tacksam för att jag fått vara med om det. Kanske blir det inte alltid i form av en person, utan kan lika väl vara en större händelse som får dig att börja se dig och ditt liv på ett annat sätt. Det är som att se riktigt dåligt och få ett par extremt skarpa glasögon. Jag önskar alla människor den upplevelsen. För den är fantastiskt.

För mig förändrades livet av en person jag mötte på ett väldigt oväntat sätt. Och åren som följde lärde jag massor om mig själv och andra. Än idag lär jag mig nya saker tack vare den tiden. Det är därför jag älskar ”Från och med Du”.  För att den bekräftar något stort. Hur banal den än är.

Vem är din Från och med Du?

Oskar Linnros – Från och med Du

Att göra

Ring arbetsförmedlingen. I ett annat land. Spanien eller Grekland funkar fint.
Säg upp lägenheten.
Sälj bilen. (om den inte startar så hota köparen med kniv)
Köp 4 enkla flygbiljetter.
Kidnappa döttrarna och lilla mamman i skogen.
Gråt en liten tår. (skrapa bort den från kinden med isskrapan)

Hejdå.

SMS från en kär gammal vän

"Hej!
Dina beställda varor finns nu och 2 veckor framåt att hämta.
Mvh Systembolaget A6 Jönköping"


Nyårsafton är räddad! =)

Dagens tips!

Gå inte till jobbet i kjol och högklackat när det är 13 minusgrader och en halvmeter snö. Kalasbyxorna håller inte för skaren.

Grantjuvar eller Det var inte jag

Förra året vid den här tiden var det julmarknader och loppisar i skogarna kring Tjotaheiti. Den som färdades på väg 132 kunde skåda ett uppträde av märkligt slag. En grå Nissan Qashqai och två vuxna kvinnor. Qashqaien hastigt parkerad i väggrenen och de två vuxna i dikena runt omkring. Om man var snabb vill säga. Om man var snabb kunde man se dom stå bredbenta i dikena, med stadiga tvåhandsgrepp runt smågranar och ihärdigt kämpande för att dra dem ur tjälen. (Jävlar vad dom sitter!) Var man inte lika snabb såg man bara några snabba älgakliv rakt in i skogen för skydd bakom träden. För man får ju inte ta granar...Även om små bebisgranar med hel rot luktar gott och överlever från första advent till tjugondag knut utan att barra.

En vän och skogsägare berättade för mig en gång om hatet till grantjuvarna. Hur han vet på förhand var de brukar slå till och komma och överraska dem när de som bäst håller på att packa in bytet i bilen. Sällan stammar folk så mycket tydligen. Jag kan tycka att det inte låter som hela världen att bli av med en liten gran när man har tusentals och knappast har namngett dem alla. Men där var vi inte överrens. Heller. Han påstod att det var jämförbart med att ta med sig en kofot, gå till någons hus och bända bort en bräda och ta med sig hem på axeln. För man förstör precis lika mycket! Han sa också att dom som ringer på dörren och frågar om dom får ta en gran - kommer lyckliga hem. För då kan han gå med dom ut och visa var det bäst går för sig att förstöra lite grann. Om det har att göra med att han är osams med grannen har jag inte vågat spekulera i...

Så tänk på det! Ta inte en gran! Du gör någon ledsen. Fråga istället. Och för den som såg en påpaltad, rakryggad kvinna i stor björnfofitottota i skogen igår- så vill jag bara säga att det var inte jag.



Gran med hel rot.

En fling minsann

Jag har en fling. =) Blir alldeles varm i magen när jag tänker på honom. Han förgyllde min lördag. Ja, hela min helg faktiskt.

Som alla stora, viktiga, långvariga och riktiga relationer har den här vuxit fram under en lång tid. Det började redan förra vintern. Det otränade ögat såg kanske inte. Men jag såg hur glad han blev bara jag klev in i butiken där han jobbar. Han kunde inte nog hjälpa mig. Efter ett tag lärde han sig vad jag ville ha. Han visade mig glatt objekt efter objekt när jag kom med mina stora inköparögon om lördagsförmiddagarna. Ofta fick han sälja. Lördagen efter berättade jag alltid hur bra mitt inköp blivit. Jag smekte hans ego och berömde honom för att han hittat och sålt just rätt saker till mig.

Nu hade jag inte varit där på länge. När jag igår klev in, rak i ryggen som en fura, med stora nyfikna ögon - var han den första som klev fram och hälsade glatt. Jag visade honom ett kvitto från mars på en byrå som jag köpt, men sen helt glömt bort att hämta! "-Finns den kvar månne? Eller har ni sålt den till nån annan när jag helt enkelt inte kom och hämtade den?" Han blev helt ifrån sig. Trodde att den nog minsann var såld och om han bara hade vetat att den var min så hade han minsann sparat den. Jag fick följa med honom ut på lagret och leta! Upplagt för lite romantik! Men vi höll oss till kund och expedit... Som sagt, en långvarig relation har inte bråttom i början...

Såklart var den såld. Igen. Till någon som hade hämtat den denna gången. Jag intygade med mitt största leende att det inte gjorde något alls. Sa till honom att det var ju bra för då kunde dom ju tjäna dubbelt upp på mig och jag gjorde en god gärning. Dessutom försäkrade jag att jag minsann redan fått syn på en ny i möbelrummet. Och se det var nyckeln... Då fick jag en kram! Den första manliga kroppskontakt på månader! Och som den värmde! Du milde. Han sa tårögd till mig att jag var en beundransvärd människa och tackade mig om och om igen. Och sen steg han över alla regler och utbrast:
 "-Om jag bara hade varit 50 år yngre så hade jag friat te dej!"

För 50 år sedan såg Wille säkert jättebra ut. Förmodligen hade han både hår och tänder. Men det stora varma hjärtat har han kvar. Och stenkoll på läget. Trots att han måste vara minst 86. Han jobbar ideellt på Erikshjälpen SecondHand vid Biltema-rondellen och har sålt alla mina renoveringsobjekt (läs älsklingsmöbler) till mig. Jag blir glad bara jag ser honom.

Snart är det lördag igen. Ny shopping och nya kramar. Det gäller att ha huvudet på skaft. Kärleken kan dyka upp där man minst anar det.



Lördagens fynd. Espressokoppar. Så söta att jag genast måste köpa mig en espressobryggare. =)



Alltid redo!

Nu kör vi!

Var är min visselpipa nu då?

Sovmorgon! Sov till nästan halvåtta. Gudomligt skönt och välbehövligt. Dundrade ner i källaren (upprät med blicken stadigt i höjden 1,70) och hittade såklart ingen stake. Att leta på golvet när man har en rygg som är spikrak är inte en ny favoritsyssla. Men jag lyckades komma på ett knep och fick ihop kroppen i 90 grader och kunde vaggande scanna av kartongerna på golvet. Fick vara snabb för det var lätt att få framvikt kände jag. Hade varit grannt ifall jag fått skrika efter nån granne som fick dra mig upp ur änglahåret. ;)

Ibland när man vaknar har man en direkt känsla av att det är något man glömt. Efter några sekunder ploppar det upp som en reklamfilm i huvudet. Inte för att det brukar hända mig. Men man har ju hört talas om folk som glömmer fotbollsträningar och andra oförlåtliga saker. Plötsligt blev den här dagen bara lite kortare än jag först tänkt mig...

Två utmaningar står på programmet idag:
1, Gräv fram bilen (några tusen kubik ny snö inatt visst)
2, Sätt ihop en fotbollsträning och stå hurtig och positiv med visselpipan i mun kl 11.00 i Attarpshallen...Och ge 18 st 13-åringar vad dom tål i 1,5 timma. =)

I love you Treo comp!

Å, så mysigt...

Åt pipan

Såklart klarade inte kroppskruttet min självordinerade hälsokur. Längesen jag var så risig. Sovit ett par timmar i em på ännu mera tabletter. Men blev definitivt inte piggare. Ska ligga raklång (bokstavligen) i soffan hela kvällen oxå.

På måndag ska jag råna en bank. Hittade ett par halvgenomskinliga stödstrumpor från 97 (sist jag var gravid). Dom får duga. Sen ska jag ringa den bästa naprapaten i stan, muta med mina miljoner för en tid på studs och sen inte gå därifrån innan han har låst upp mig.

Orkar inte ens hämta staken i källaren. Men har en plan om att jag är piggare imorgon när jag vaknar som vanligt vid halvsexsnåret. Då kan jag smyga ner osedd och på så vis få i ordning på ritualen till frukost. För om jag äter frukost utan att tända det första andventsljuset skulle ju öööh.... inte jättemånga se det heller.

Hurra!

Min nackspärr har flyttat på sig! Istället för att knyta ihop vänster axel och skuldra sitter den nu mitt i nacken! Precis som en riktig nackspärr ska göra. Vilket innebär att jag inte kan tävla mot lutande tornet i Pisa längre- utan känner mig lika löjligt rak och upprät som en förskräckt Basil Fawlty istället. Att jag inte kan titta åt varken höger eller vänster kommer säkert inte att ha någon betydelse i min vardag. Jag kan ta bussen vettja! Den går minst en gång i timmen (klockslaget kan dock inte JL garantera theese days) med lite flyt. =)

Dubbla painkillers till frukost. Mm. Sen in i dimman. Sen tror jag tamej f*n att jag ska träna i alla fall. För nu orkar jag inte vänta längre. Går det åt pipan kan jag ligga i soffan och äta upp hela mitt apotek resten av dagen och har jag riktig tur håller det i sig så att jag får vara hemma på måndag... Att slippa jobba på måndag gör mig gladare redan känner jag. Eller om det är dom små vita som börjat hjälpa nu kanske?

Jag tänker i alla fall åka till Erikshjälpen och se om dom har några längdskidor! By bus offcourse...

=)

Underbara fredag

En skön fredagskväll i soffan. Lite bubbel, en god bok och ögon som kommer att somna... Lovely. =)

Lite snö till 1a advent.

Fikabordet - Tisdag

Fikabordet - Torsdag

Hur ska denna vinter bli? 

Synska är vi

Nu vet jag varför vi hade ångest på söndagskvällen. Det var ju för att vi skulle vakna upp idag mitt i verkligheten där:

* nackspärren som jag just skrämt iväg är tillbaka. Dock i muterad form. Lutande tornet i Pisa- släng dig i väggen
* jag glömt att vrida upp värmen igen på de element jag igår stängde av- då jag hade värmesvallningar efter joggingturen
* det är en snöhög ute på parkeringen. Den innehåller min bil.
* det snöar extremt mycket. Mycket mer än något hårspray i världen klarar.
* dottern tillkännager "Skit oxå. Jag kommer bli SÅÅ myllad idag! Dom älskar att mylla mig- för jag är den enda som inte lipar. Då tycker dom det extra kul att se hur många gånger jag klarar"
* mylldotterns mössa är fortfarande inte torr från gårdagens mul. När man är 13 år finns det bara 1 mössa. Även om lådan är full. Hon tar på den tjocka, fuktiga, slibbiga yllesörjan och går till bussen.
* bussen inte kommer.
* jag kör förbi busshållplatsen och vinkar till fel barn. (nackspärren begränsar synfältet)
* radionyheterna meddelar: snöoväder är på väg in över landet!

Ungefär där är resten av dagen förstörd. Oavsett vad som händer. Tills jag får ett mail av en klok människa som känner mig väldigt väl. Han påminner mig om att det finns massor av saker att vara glad över, upptäcka och uppleva. Tack för att du finns och får solen att skina även en snöig dag. (men tro inte att jag någonsin förlåter dig för att du gifte dig med någon annan)

Ikväll ska jag tända ljus, krypa upp i soffan, upptäcka chokladmousse och kaffe och uppleva när vackra Maria Forsberg vinner (?) Biggest Looser. Så himla tokigt är det inte ändå. Humörsvängningar är underskattad skit. =)

Idag har vi börjat samla på en ny snöhög på jobbet. För nu hade den gamla precis smält.

Undrar varför...

...hela ligan har måndagsångest denna kväll. Tre tårögda flickor (inte helt jämngamla) har kramat varann godnatt och protesterat högljudt över stundande måndag. Stortrollet snörpte med munnen och vägrade släcka lampan och Lilltrollet fick jag stoppa om till ljudet av skrattblandad gråt.

Kan det vara så enkelt som att vi har underbara helger? När dom tar slut blir kontrasten för stor...Dock har vi inte slitit ut varandra denna helg. Syskonen har knappt sett varandra alls. Men jag fick åtminstonde träffa dom en dag var. =)

Jag minns helger då vi alla tre satt tysta och hoppades att det snart skulle bli måndag. I en annan tid i ett annat liv. En tid när vardagarna var mycket enklare än helgerna. Det ska vi aldrig vara med om igen.

Tack måndagsångest. Du bevisar så mycket.

Gå inte på den lätte

Dagens tips:

Ha inte mobilen i fickan när du är ute och joggar i snöfallet (välj annan musikkälla). Snö är också vatten. Bara väl kamouflerat.

Banne mig!

Har tagit upp mitt gamla projekt. DAMP/Psykopat/Narcist-historien. Fantastiskt roligt. Hur kunde jag någonsin tycka att jag körde fast? Har ju samlat hur mycket förarbete som helst. Fick ihop ett helt kapitel igår. Nu kan jag inte sluta. Tangentbordet smattrar nästan av sig självt. =) Nu ska den banne mig bli klar. Om jag så ska behöva ge mig in i fiendeland för att kunna knyta ihop säcken!

Vid pennan/Kajza Kobra

Passande

Är åtminstonde säker på en sak. Världen är konstig. Och en ypperlig plats att bli galen på. När jag flippar ur är jag ju i alla fall på rätt ställe.

Kan bli tokigt

Är färdig med djupdykningarna för den här veckan får jag hoppas. Stark idag! Grymt stark. Sålt för 110 000 utan att blinka. Så det var en go arbetsdag. Tom chefen drog på smilbanden när jag vrålade ut mitt självförtroende. ;)

Farlig idag. Är riktigt rädd att det kan sluta illa. Helt fel dag att vara farlig. Hoppas verkligen helt ärligt att jag inte får grepp om ett lillfinger. För då finns en risk att jag kommer få ångra mig sen. Hjälp! Nu är jag rädd för mig själv.

Snacka om humörsvängningar.... Har jag åkpass i den här patetiska bergodalbanan tro?

Nähä. Time!

What about now?

Livet är konstigt. Jag är konstig. Framför allt jag tror jag. Tror jag lider av en ny och okänd typ av bokstavssjukdom. Symptom:
1,Om jag får som jag vill blir jag nöjd. FÖRST! Sen blir jag missnöjd och undrar om jag skulle gjort annorlunda.
2,Om människor i min omgivning reagerar som jag hoppats blir jag nöjd. FÖRST! Sen blir jag missnöjd och tycker att dom borde reagerat annorlunda.
3,Om jag väljer något jag vill blir jag nöjd. FÖRST! Sen ångrar jag mig...

Helt enkelt är det så att jag vill det som inte går. (VDSIG) Någon kommer att ställa den diagnosen på mig om jag inte får hjälp.

Måste vända denna dag. Påminna mig själv om vilket bra liv jag har.

Här är en glimt av en väldigt lycklig dag. =) Påskafton 2009. Premiärmåltiden i min lilla sommarpärla. Människor som jag älskar. Längtar så till bekymmersfria Skåne. Efter att få smälla igen grinden bakom mig och glömma världen utanför. Miss you much. All of you... <3

Glad lixom

Ser fram emot helgen! Hockey på lör em med en vän jag inte umgåtts med på länge. Det är nice uppe i vår loge, trevligt i vip-baren i pauserna och säkerligen blir det lika trevligt att fortsätta ner på stan efteråt. Some catching up to do!

Fredag imorgon! Hur fort går en arbetsvecka på en skala? Inte hälften så snabbt som en helg - men ändå. Ska försöka få lite mer sömn inatt än föregående... Döttrar med översovande kompisar är inte en smekning mot min nattsömn. Sista gången inatt jag hörde fnitter var klockan halvfyra. Men dom har roligt. Vill inte vara gnälltanten... Sova kan jag göra i graven. :)

Delat ut reklam med mina fotbollstjejor idag! Eller - jag satt i bilen och K sprang som en tätting, gata upp och gata ner. Istället för träning tyckte vi tränare... Men nästa vecka kommer Mia från Friskis och kör skiten ur oss igen! Måste nästan börja vila lite för det passet redan. Hm. Vid närmare eftertanke får det bli en konditionspass på löpbandet imon. Slarvat lite. Skärpning Pettsson!

Godingar. Sprang som stollar på gatorna ikväll. <3

Svart tack

Dagens tips:

Tappa inte den öppna burken med finmald svartpeppar ner i den vidöppna kaffebryggaren. Starkt morgonkaffe får en helt ny innebörd.

Uttråkad

Jaha. Nästa fas...Uttråkad, big time. Måste hitta på nåt. Livet måste vara mer än att jobba och laga mat till hungriga tonåringar. I bästa fall. Varannan vecka blir det ju bara jobba...

Veckans konstaterande: Alla män med potential som jag känner är gifta, upptagna eller i värsta fall helt ointresserade av mig. (läs homosexuella på det sista alternativet) Summan av kardemumman är helt enkelt att någon annan hann före, medans jag roade mig med ööhhh....inget.

It´s all in your mind

Idag är det bättre. Rackarns vilket dyk jag gjorde igår. Inga fler sådana tack!

It´s all in your mind. Javisst, så är det. I det här fallet i alla fall. Man kan själv bestämma och styra över sina tankar. Igår gjorde jag inte det. Jag lät dem galoppera fritt, hoppade upp på den farligaste hästen och flög okontrollerat över alla staket som fanns. Är inte ledsen, missnöjd eller tveksam över mitt beslut. Skillnaden igår var väl bara att jag inte orkade kämpa på. Det var lättare att sjunka ner i träsket än att ta ett stort kliv ur.

Nästa gång det händer skall jag tänka på det. Att det behövs så lite för att inte falla dit. Vet att det inte alltid hjälper. Och ibland måste jag nog också tillåta mig att ha en sådan dålig dag. Att inte sörja alls vore kanske ännu märkligare.

Hur som helst så hjälpte det varken med Hoppa Hulle eller Fågeldansen som jag fick ett hett tips om av en av mina trogna läsare. (den enda) Men tack ändå!

Ibland har man tur

Duktigt Pettsson!

En bra måndag! Trots att livet återigen visar sig i annan form. Det är allt bra konstigt, saker bara händer. Gärna allt samtidigt. Eller inget alls.

Muchos mysko.

Lunch för en regnig lördag

Ingen dag jag vill tillbringa ute precis. 3-4 plusgrader och regn, bara regn, sen imorse. Njuter av hemmets lugn och vårdar trötta ben i soffan efter träning på Friskis.

En god, god lördagslunch fick vi i oss idag också - dottern och jag. Den var mumma för en hankatt. Men även för oss flickor. =)

Rygbbiff - helstekt i grillpanna och sen strimlad. Tillsammans med grönsaksplock och limeyoghurt i tortillabröd. Mmm. Life is good.

Kvällens tips!

Ät inte popcorn i linne. Dom man tappar ramlar ner och fastnar mellan tvillingarna.

Tips nr 2:

Gräv inte med salta fingertoppar i bh:n. Då svider det hela fredagskvällen.

Tänk vad en liten lapp kan göra

Till slut flyttade ju mina grannar som höll på att ha ihjäl mig. Och varandra. Kan undra om min lilla lapp hjälpte dom på traven?

Fas 4

Nu är den här. Förstår inte hur snabb jag är! Verkar vara en blandad sörja av olika ingredienser på bokstaven i. Såsom, insikt, irritation och en ihållande känsla av att ha kommit ett stort kliv framåt. Gillar Fas 4 mycket. Stanna hos mig!

Ikväll blir det fredagsmys med döttrar. Fast det är torsdag. Ibland kommer dagarna helt enkelt inte i rätt ordning. Då får man ordna upp det på egen hand. Imorgon kör vi reprisen. Hög riskfaktor att det blir utan döttrar. Fredagsmys med mamma på en fredag är inte prio 1.

Fick just höra...

...att livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet. (Nils Simonsson)

Tänk på dä!

Äntligen lite vanlighet

En helt vanlig dag. Längtar jag ju inte efter så ofta. Men nu har jag gjort det - och idag kom den. Den helt vanliga dagen, med jobb som funkade ok, föräldramöte, handling och för lite tid kvar innan det är dags att träffa kudden. Skönt. Urskönt.

Kollade in nya CityGross! Dvs, jag och resten av stan. Dagens flyt fortsatte när jag stegade förbi de 2 timmar långa köerna, drog mitt redan fixade CG-kort och betalade i självscanningskassan. =) Kommer blir fler gånger. Skojsigt!

Imorgon ska jag ha ännu mer flyt. Ännu mer vanlighet. För det har jag bestämt. Så det så. Sen är det nästan fredag. Gud hör bön.

Ojdå

Det blev ju ingen bra dag på jobbet idag... Trots mitt superförsök att vara positiv och glad. Blev ju bara ett kapitel till skrivet i gårdagens bok om elände. Men det här borde vara botten? Har bestämt att det är så. Nu är jag på väg upp! I alla fall när vi snackar jobb.SNYGGT JOBBAT AKP! Det var ju ändå med de orden ringande i huvudet som jag lämnade chefens kontor och åkte hem. Tänkte inte på sprit en enda gång på hemvägen. Tänkte på döttrar. Ljuvliga, älskvärda, underbara och bara mina döttrar. Älskar dom så. (inga nycklar, plånböcker eller mobiler borta just nu)

Men är fortfarande jätteintresserad av den där lilla morfinsprutan. Skulle kunna tänka mig ett par Valium också. Men imorgon! Då kommer allt vara bättre.

Voj voj. Så här trött är jag faktiskt nu. Vem ska laga middag?

PS. För känsliga läsare vill jag bara poängtera: ingen kritik, inget negativt mot min arbetsplats eller någon kollega. Det var enbart beroende på mig själv som dagen blev lite svår. /P

Jag väljer bra.

När jag vaknade av alarmet hade jag den starka känslan av att det var fel. Att det var lördag och jag glömt stänga av på fredagskvällen. Efter några snurriga tankar ramlade jag tillbaka in i verkligheten och insåg med en käftsmäll att det är TISDAG. Efter gårdagens muntra tillställningar borde det innebära katastrof. Jag skulle kunna vältra mig i olycka och gnälla hela dagen.

När jag borstade tänderna tänkte jag på att jag är fri att välja. Jag kan välja att starta upp denna tisdag som en pissdag. Eller så kan jag välja att starta upp en bra dag. Med positivt tänkande och försöka plocka fram all energi jag förmår.

Jag väljer att det ska bli en bra dag. Och jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så. Om det inte räcker kan jag känna mig nöjd ändå. =)

Något starkt någon?

Har haft en hemsk arbetsdag. Allt blev fel. Tom allt som gick rätt var fel. Sen kom det fina direktörer, i fint luktagott och i fina bilar. En av dom skrek: HALLÅ T E L E P R O F F S!!! VISSTE INTE ATT DU JOBBAR HÄR! DU SOM HAR HJÄLPT MIG SÅ MED MIN TELEFON! Öhh. Javisst? Eller... Visst kände jag igen honom. Men namn. Inte min grej lixom. Så jag försökte lite smidigt att krypa till korset. Visade sig vara grundaren till min nuvarande arbetsplats. Hoppsan. Jodåsåatte...

Rundade av dagen med att försöka smita förbi chefen. Gick ju såklart inte. Så han sågade mig vid fotknölarna och sen var det bara att stappla ut till bilen på det som var kvar av smalbenen och åka långt bort från det bygget. Överväger fina orsaker för att slippa åka dit imorgon. I bilen hem funderade jag på vad mitt barskåp innehåller. Kom fram till: Sangria, Baylis, 1 dl Whiskey, 1 starköl och 1 folköl. Inget av det känns klockrent ikväll. I synnerhet inte till pannkaka. En liten spruta morfin hade suttit som en smäck! Passar till allt. Men ack så svårt att få tag i theese days.

Fina dottern var i alla fall hemma och böjd över läxböckerna. Frågade mig vad Blötdjur är för något? Hm. Det är någon som gillar att bada väldigt mycket, sa jag. Som du och jag sötnos. Men det var fel. Blötdjur är snäckor och bläckfiskar och sånt slem. Såna som har både slem och skal vanligtvis. Visste faktiskt inte jag! Sen kom hon fram till att hon arbetar med reptiler oxå. Jag svimmade nästan av att bara se de tecknade bilderna i hennes bok. Smala djur som springer på marken utan fötter har den effekten på mig. Dom är liksom inte logiska. Och jag blir så rädd så jag får hjärtstillestånd. På riktigt. Tom på Buttricks. Så då fick jag vänligt hänvisa till lilla pappsen och kunde inte komma med fler ovärdeliga tips.

Nähä. Nu blir det en tur till Maxi. Sen pannkaka med fläskigt mycket sylt och grädde. Sen Bigest Looser. Sen ångest.

Säger som R Gröhn när han satt med flackande blick och bägge fötterna i Skånes största råddebo: EN KOPP SPRIT NÅGON?

PS. För känsliga läsare vill jag bara poängtera: ingen kritik, inget negativt mot min arbetsplats eller någon kollega. Det var enbart beroende på mig själv som dagen blev lite svår. /P

Int är jag bitter int.

Ska inte vara bitter mer. Färdigbittrat! Jag har ett fantastiskt liv. Så det så. För i vartenda bitterträsk jag dyker ner i så står det stora skyltar: SKYLL DIG SJÄLV PUCKO! Och det är precis det jag gör nu. Bittrar inte. Skyller mig själv istället. Fas 3 tror jag att jag minsann. Snabbt jobbat Pettssonskan! Ska skylla mig själv hela dan. Kanske imorgon oxå. Sen borde jag ramla över i fas 4. Vad kan det vara för jävelskap tro?

Precis innan klockan ringde drömde jag att det var midsommar. Alla skulle följa med till Furet utom en. En som inte ska vara med mer. Plötsligt blev det uppenbart. Tack Gud för att det inte är midsommar. Har jag sagt att jag älskar hösten och vintern? Höst känns underbart. Ska vara på rehab tills april. Ska hjärntvätta mig med toaborsten om det behövs. Kommer vara som ny o dofta förföriskt av WC-Anka Citron när jag får se Furet igen till våren. =)

Vackert. Men får jag gå i ide nu?

Årets oktober bjuder på underbara färger i fantastiskt väder. Lovely. Good for me. Men enl mig så är det på våren och sommaren som man LEVER! Om någon har ett litet piller man kan ta så att man somnar hårt och vaknar upp framåt april (förutsätter att någon betalar räkningarna och tar hand om döttrarna under tiden)- så är jag spekulant.

SMS-tumme?

I wish! Nejdå. Det är den friska kölden som talar om att den är här för att stanna. Inne på Clas Ohlsson (vid beslagen och nyss funna ståltråden) sprack aset. Fick be en expedit (tyvärr kvinlig. Knappt en man i sikte på hela Clas Ohlsson. Vad händer med världen?) om papper och plåster innan jag blödde ner hela avd J.

Men kan inte sluta tänka på hur smidigt det är ordnat för mig. Vilken tur jag har! Kan krypa ner i sängen med mina nya vita bommullshandskar om kvällarna utan att det blir eeh, ööh, konstigt... "Hej lilla gubben. Vill du att mamma ska klappa lite på dig med sina sammetssträva fingervantar?" Nu behöver jag ju inte oroa mig för det. Ett problem mindre! =)

Singellivet är fantastiskt smidigt. Eller i alla fall smidigt. Fantastiskt vet jag inte.

Att vara singel är busenkelt

Men väldigt tyst. Och tomt. Förstår inte hur det kan vara sån skillnad. Vi levde ju inte på varandra precis. Kanske är det bara det här gamla hyreshusets fel?

Sen mina grannar flyttade blev det  tyst. Ibland undrar jag om det verkligen bor någon där uppe? Skillnaden mellan åtskilliga par med stampande fötter, barnaskrik (läs vrål) och gapskrikande vuxnas gräl och de här tysta indianernas mockasiner -är enorm. Har lust att gå upp och krama indianderna för varje gång jag får äta frukost utan att behöva fundera över om jag behöver ringa polisen. Men kanske skulle de se detta som märkligt? Jag försöker i alla fall le så brett jag kan och hälsa översvallande varje gång vi möts. Kanhända uppfattar dom mig som kontaktsökande istället. Deras korta hej bekräftar nog detta...

Men tyst är det. Så tyst att köksklockan på väggen ger mig huvudvärk. Minns inte att det varit så här tyst någonsin i detta boende. Men så är jag också som enammast denna helg. Önskar att ordet självvalt hade satt plåster på mina sår. Kan upplysa om att så är inte fallet.

Hursomhelst är det asenkelt. Skitsmidigt. Och billigt. Gjorde trerätters till mig själv i fredags! Efter träning (3e dagen på raken utan nåd) och på gränsen till avsvimning slog jag till med:
 Förätt: Leverpastejsmacka med gurka.
 Varmrätt: Leverpastejsmacka med gurka.
 Dessert: Earl Grey-te med mjölk och honug.
Mums! För att maximera min effektivitet slurpade jag i mig allt på en gång. Det ska ju ändå blandas i magen. Sen somnade jag i soffan. Hann inte ens tända stearinljuset på bordet. Jag kommer bli rik.