Tokstolt

Jag pratade med min Ewa <3 och hon tyckte faktiskt att jag ska vara stolt över mitt 2012. Det är jag! Jag blir nästan lite förvånad när jag tittar i backspegeln och ser vad jag har åstadkommit på HELT egen hand.

Mitt 2011 slutade väl helt ärligt inte så bra, det var extrema smärtor och ekonomisk krasch för att få ordning på det eländet. (foten bla) Men jag gjorde det. Jag reste mig och fick ordning på mitt liv. Under det gångna året har jag bytt jobb, bostad, målat om hela min stuga och lagt in den första stora slanten till den grävning och byte av avloppsrör som pågår just nu.

Jag är inte bara stolt. Jag är tokstolt. Fast jag vet att det finns gott om folk med blandade åsikter om mina val. Men jag lever i nuet och jag bygger mig därmed ett liv för mig och mina döttrar för hur nuet ser ut nu och de kommande åren. Det NU som man kan anta alltså. Och för det nuet passar oss en enkel hyreslägenhet i stan och jag tänker kämpa tills sista blodsdroppen för att kunna behålla vår lilla stuga i Skåne. Det passar oss så som livet har blivit och därmed ÄR. Min stora tjej säger att hon ska ge sig iväg till USA som aupair när hon gått ur trean (det bestämde hon för flera år sen och hon viker sig inte) Jag är glad för varje dag jag får ha henne hemma. Men förmodligen blir det ett rum tomt alldeles för snart.

Jag kan inte bygga en materiell verklighet för att jag kanske ska träffa någon någongång. Det är ekonomiskt omöjligt för mig. Den dagen det händer, OM det händer - så kommer allting givetvis att kunna omprövas. Då blir det något annat. Och jag är förbannat trött på att höra hur stark jag är och hur jag klarar allting själv. För det är inget annat än en fasad.

Bit ihop eller bryt ihop, det fanns för mig inget val. Det kommer inte komma någon och laga dina trasiga fot - du måste hitta en hjälp på egen hand. Det kommer inte komma någon och måla om din stuga - gör det själv eller se den förfalla. Det fanns inget val.

Tänk på det innan du dömer. Jag är varken kall, hård eller osårbar. Men jag är stolt över mitt 2012.

2012 års bekännelser

Kära dagbok, jag summerar här mitt 2012!

Som säljare: Här finns det nästan bara ett ord att använda och det är ett av mina absoluta favoritord. För det har varit ett förskräckligt roligt och lärorikt år! Jag hade väl aldrig kunnat ana, att det var så här det skulle bli? Vilken total och välkommen frivolt jag plötsligt slog 2012, jag kan bara summera det med ordet: FANTASTISKT!

Som mamma: Ett bra år. Jag kan inte minnas några jättekonflikter eller större missöden med mina små änglar under de senaste 12 månaderna. Vi har varit goda vänner trots alla hormoner som har sprutat. Visst finns det tillfällen då jag undrat om två stängda dörrar och ett tyst nylle till kvällsmaten, är det enda man ser av sina barn när dom är 15 och 17? Och svaret är JA. (ibland) Men nästa dag har dom kanske kommit och krupit upp i soffan hos mig och lättat sina hjärtan. Det har varit värt varenda tyst minut. Och flytten gjorde oss så gott, dom trivs här och är harmoniska - precis som jag. Under 2013 önskar vi oss lite mindre gips bara, om jag nu ska peka på något som kanske inte varit så lyckat.


Som flyttorganisatör: Katastrof. Särskilt under sept-okt.

Som semesterfirare: Den branschen kan jag! Årets semester gjorde jag väldigt bra. Både den turkiska och den skånska. Ibland plockar jag fram varma sekvenser ur minnet, där jag sitter på min baksida och njuter av kvällssolen, där jag står på stegen och målar min stuga under den klarblå himlen i 30 graders värme, där jag sitter på cykeln och rullar nerför backarna på Ven den perfekta dagen, där jag ligger och flyter i Medelhavet och samlar nya krafter, där jag sitter med mina vänner och njuter ännu en stökig kollektivmiddag, eller där jag och Jennie skrattar så tårarna rullar - på en bensinmack i Båstad. Åååh, så mycket kraft jag får av mina semesterminnen. Som semesterfirare 2012 får jag VG = Väl Godkänt.

Som potentiell flickvän: Här finns det helt klart lite att jobba på. Men jag anser dock (väldigt ödmjukt) att jag varit en mycket god potentiell flickvän. Problemet har bara varit att övertyga en potentiell pojkvän. Med detta har jag misslyckats totalt och har istället fått bjuda på ett par smärtsamma vurpor. En rejäl saltomortal under april och maj månad, satte sina spår! Nästa känslomässiga och totalt oväntade kullerbytta tror jag nog att jag slog i november minsann... Då blev jag precis så otäckt yr som man blir när man är 40 år men plötsligt känner sig som 15. Förlåt mig för den frivolten, men den var härlig... Jag ångrar dock inte en minut av gymnastikövningarna 2012. Men man lär så länge man lever.

Som dotter: Fylld av en helt ny insikt. Nämligen att inga mammor varar för evigt - inte ens min egna. Jag är tacksam för att allt det blev av den historien just i år, var en väckarklocka. Man kan alltid vara en bättre dotter, nu är jag det. Och jag är så tacksam för att lilla mamsingen får finnas lite till.

Som bloggare: Disaster. Jag överväger allvarligt hur jag ska göra med år 13? Jag hinner lixom aldrig fundera ut nåt finurligt längre. Jag är dessutom ständigt livrädd att fel människor ska hitta den här sidan och sedan döda mig smärtsamt, långsamt och välförtjänt. (vad tror ni Jonny, Sonny, Ronny och Conny tycker tex?)


2012 blir i mitt minne förändringens år. Jag bytte jobb (ny tjänst i kombo med ny chef gjorde att samma företag kändes som ett helt nytt) bil och bostad. Det är mycket på ett och samma år för någon (mig) som inte är så pigg på att rucka på sina fasta punkter till höger och vänster. Det har varit turbulent, tufft, galet och mycket, mycket lärorikt. Jag har fått ordning på många saker och långsamt kan jag konstatera att mina "dippar" är allt mer sällsynta. Jag är stark, harmonisk och mår väldigt bra. Jag har t.o.m börjat lära mig att vara ensam. Jag är verkligen askass på det... Nog för att jag var väldigt ung när jag fick lära mig att ta hand om mig själv, den biten klarar jag bra. Men känslomässigt... Katastrof... Jag har så mycket att ge, jag har så mycket som jag vill dela. Jag är helt stympad och handikappad när jag inte har någon att ta hand om och ge det till. Men jag lär mig. Jag vet bara inte om det är bra eller dåligt, för jag vill egentligen inte alls vara själv.

Under 2013 ska jag fortsätta jobba med saker som jag vill förändra. Jag tänker inte kalla det för nyårslöften, för det är inte min grej. Men jag uppmanar mig själv att nå vissa mål:
1, Jag ska få ordning på mat och motion och vårda min allt mer skraltiga kropp.
2, Jag ska inte slösa med min tid och min energi.
3, Jag ska alltid försöka att göra mitt bästa.

Tack till alla som regelbundet följer denna dagbok. Någon gång kanske här kommer stå nåt vettigt... (håll ut)  Kram på Er och Gott Nytt År!

Shopping-vm

En dag, i ett svagt ögonblick - har jag visst lovat mina barn Ullared... Mitt i mellandagsrean är det nämligen inte pintjockt med folk som tänker på det plejset. (Enl tidigare erfarenhet) Så idag smäller det!

Men det blir visst bara jag och Emelie när vi nu kommer till skott. Lilltrollet har visst förköpt sig i Götet dit hon for med en kompis häromdagen, och shoppade upp nästan alla sina julklappspengar. Det barnet, det barnet...

Nähä! Let's go.

Kära barn

 

DJ Kajs & Beatbox Gajs... Ja, vad säger man. I think she´s got it from me?

 

Fix!

Den som såg konstiga saker på fejjan igår kväll kan vara lugn, det var inte jag. Det var bara Andreas som blev så alldeles till sig över att hans lag vann, drack sig stark och kom över min lur... Jädra onge. Stryk skulle han ha! Fast innan dess fick vi faktiskt ett och annat vettigt sagt oxå. Vi summerade året till en bit mat och med en skithockeymatch i bakgrunden. Det är skönt (och lärorikt) att ha en killkompis, han levererar en del sanningar som jag annars inte hade reflekterat över... Jag gillar sanningar, även om dom är tuffa.Tänkvärt.

Inte blev det nåt målat igår inte. Det kom ju hela tiden nåt annat emellan! Men lite fix har jag allt fort gjort. Tex så har jag packat upp mina senaste Gotlandsfynd och fått upp dom på plats! Galet vad jag shoppade sist jag var över... Men den butiken är bara helt makalös, jag skulle kunna köpa hela! Vad sägs tex om dom stora, tunga ljusstakarna i fönstret för 99:-? Heltokigt. Den svarta tavlan var desto dyrare, men man kan inte få allt här i världen.

 

 

Och väggtexten har jag fått upp oxå! Det hördes ev några (hundra) svordomar eka i köket under tiden och snett och jävligt blev det. Men en enkel match för mig som är så himla pysslig... Eller inte. Och den stora plåtburken hittade sin plats på te & kaffe-hyllan. Gu så pyssligt.

 

Ikväll vankas det fläskfilé uppe på Månen hos Annelie. Vi hade först tänkt gå ut på byn en sväng och äta nåt gott, men kom på att vi lika gärna kan laga mat själva. (vi orkade inte helt enkelt) Ska bli mysigt!

Amen...

...det är ju hockeyfredag! Hade jag glömt döh!

Linköping - Håve döh! Och vem passar det bättre att se den matchen med - än östgöten själv döh? (Andreas, exkollegan) Så nu hamnade jag visst på Ålerys.

Det kan bli slagsmål. Må bästa laget vinna. (Läs håve)

Rycket

Det var en gång en tidsoptimist som sa att hon skulle vara klar i sitt nyinflyttade bo den 1 dec. Yeah, right... Det var hon inte!

Så tanken med den här julledigheten är faktiskt att göra det sista stora rycket. Hallen ska målas och Emelies rum ska målas. Badrummet uppe ska få sig en köss och mängder av prylar ska upp på väggarna.

Och idag är ju en gyllene dag att sätta tänderna i locket på färgburken och bända upp den igen. Så vad väntar hon på? Jooo... Varje år före nyår gör I k e a så här:

Och varje år är hon där och hamstar, sen kan man ha dom på sitt stugområde eller hemma eller nån annanstans när man är många. För det är rasandes snyggt att kunna servera bubbel i likadana glas till väldigt många (typ 20 pers) på en gång... Dessutom kan man göra botten upp och sen kasta det över axeln, när det inte kostar mer än ett engångsglas. Görsnyggt. ;)

Så först upp och köpa dom. Och en hylla som ska vara över kökssoffan!

Tjopp.

Kajsa & Clara

Häromdan fick jag tillslut ett seriöst klipp som var lite längre. Kvallen är kass på både ljud och bild, men jag kan ändå konstatera att det var nog tur att jag inte var en av dom som satt i den fullsatta kyrkan. Jag hade skämt ut mitt barn med mina tårar...

Den bästa dagen?

Jag tror att det bästa med julen är mellandagarna. Underbart lata dagar som jag får göra vad jag vill med. Idag har jag unnat mig en dag utan att göra något alls...

Fast jag började dagen med att maila mr Boss:
-Jobbar du idag?
- Japp, jag sitter på kontoret.
- Ok, jag måste ha ut statistik ur systemet för att redovisa årsbonusarna innan 4e jan. Kan du ta reda på hur vi får fram dom siffrorna tror du...?
- Var bara lugn. Jag fixar det där till alla avtalskunder.Var ledig nu!
- Jaha... Så jag behöver inte ens ta mina egna menar du?
- Nej, just det. Kanhända att jag behöver hjälp med nån mailadress, så i så fall hör jag kanske av mig sen.

Jaha... Världens bästa chef satt alltså idag och gjorde mitt jobb. Som jag hade tänkt gå in och peta med nån dag denna veckan. Vad har vi gjort för att förtjäna honom? Så jag släppte alla tankar på arbete och sprang in i reakaoset en stund. Klippte en parfym för halva priset (eftersom min neccesär saknar hänglås och det är en ständig överraskning hur mycket som finns kvar i den...) och var sen tvungen att reta dottern lite... och hålla en lektion i mitt och ditt. ;)

 Sen har jag småpillat här hemma och börjat förbereda lite för nästa ryck av målning och fix. Snart kommer det... (rycket) Vilken dag som helst nu. Och jag har tänkt. Tänkt på hur fort ett år går och hur mycket som har hänt 2012... Och jag har verkligen försökt att komma på vilken dag som var den absolut bästa detta år!? Så svårt! Jag har flera kandidater. Hm... Måste tänka några dagar till på den.

Kvällen har tillbringats i soffan med bästa dottern (emme), varma mackor, te och lite tevemys. Älskar alla dom här dokumentärerna som dom visar dessa dagar. Idag har jag kikat på den om Stones och den om Roxette. (tv on demand kan vara århundradets uppfining, just love it) Sen började det ramla in foton och filmsnuttar i mobilen. Det var Jensan som satt hemma och längtade efter sommaren. Så snart var vi igång med att peppra varann med videoklipp.

Det här är helt klart från en dag som går in på årets topp 10. Vejsan som matar Jennie och mig med ärtor! <3

Jullov!

Hurraaa! Nu är det jullov! Nu får vi göra vad vi vill! 1 hel vecka from idag är jag ledig! Grattis AKP! Tack AKP!

Efter en något försenad annandagsmiddag är vi hemma igen. Bror och Co satte sig i Mikaels (brorsonens) precis nyrekondade bil i Borås för att åka vid 12snåret. Det gick jättebra! I flera minuter... Sen fick brodern ett allergianfall. För rekondprylarna var inte på något sätt oparfymerade och ut ur fläktarna kräktes den fräscha doften (och miljarders kemikalier) av nytvättad bil. Dom fick vända illa kvickt, preppa brodern med alla mediciner dom kom över och försöka stoppa hans astmaanfall. Dom klarade det såpass att dom kunde undvika sjukan och chansade på att ge sig iväg ändå. Dock i broderns egna skitiga bil... Men det gick bra och sent om sider dök dom upp. Bror lite extra blek om nosen och med dagens whiskeyröst och brorsonen på ett jävligare humör än någonsin. (det gäller att hålla i prylarna och vakta sin tunga de dagarna, han går knappt att ha i ett möblerat rum)

Men nu är det klart. Årets julstök är över! Nu är det fet nerförsbacke mot våren och vi gillart. Fick förresten några goa "vi-är-här-och-kollar-till-det-bilder" från Ricky som fick oss att ååååha och längta nåt alldeles förskräckligt efter kommande våraktiviteter. Han och Jennie som firat julen hos syster Sanna och Svåger Pelle kikade till det lite innan dom vände hemmåt. Thanx!

Nähä, nu firar vi jullov med glöggafton tycker jag! Micke och hans syster Maria är på g hit och jag tror jag ska slänga ihop nåt smakens innan dess? Vad går fort tro? Gu så planerat som vanligt.

Tjopp!

Kl 14 i H-borg idag var det så här vårigt och härligt... Himlen är blå, gräset är grönt - precis som vanligt. December biter inte på Skåne.

Annandag!

 

Vi åkte hem igår em, efter körlektioner och julamiddag, för jag fick panik. Men va roligt det va med tjejerna! Först ut var såklart Emelie, hon börjar ju övningsköra på riktigt nu. Men kors i krösamoset vad svårt det är att förklara hur man gör! Och i vilken ordning! Jag vet ju inte, jag bara kör ju... Men vi höll på en bra stund, tills hon kände sig nöjd för dagen. Gick mycket bättre än jag trodde, så lägger jag vi lite krut så har jag kanske privatchaffis till hösten?

Sen hade jag ju lovat att även det lilla glinet skulle få prova, bara för att få slippa tjatet... Så nu har hon gjort det och jag lever fortfarande.

Hört under bilfärd Gsås By...: "Men vadå kopplingen? Hur ska jag veta vilken pedal som är vilken, det går ju inte att se nånting där nere?!"

För 2a natten i rad har jag sovit som ett barn. Utan att vakna en endaste gång och som en dö grävling idag när klockan ringde vid sju. Halleluja så skönt! Det går knappt att förklara! Inatt har jag fått ihop sju timmar utan ett enda avbrott, jag vet knappt när det hände sist. Och jag har verkligen ingen aning om vad det beror på för jag har inte gjort nåt särskilt annorlunda dom här dagarna. Märkligt men jag klagar inte!

Nu ska vi strax iväg tebax till skogen, för klockan 13 har jag lovat att ha middagen klar på bordet där! Bror med brorson, brorsonson och Co kommer dit, vi blir totalt 11 pers med hjälp av lite "släkt i släkten" och det är ju ovanligt för att vara vi. Dock en annandagstradition.

Och jag ska pyssla om min store, lurvige och alltid mycket törstige katt oxå (han bor hos min mor i skogen) och sen raketfart hem - för ikväll kommer det lite vänner hit på glöggafton. :)

Nu kör vi!

 
Jag är så sugen på att ta hem honom ett tag. Men han mår inte väl inomhus, för han tror han är en hund och vill leka med vatten, apportera när man kastar saker till honom och vara ute i skogen och jaga hela dagarna. Nåt blev fel när han vaccinerades...


Nils Pettersson

Körklara

Så hur fördriver man bäst en dag i skogen? Jo, man kan lära sin barn att köra bil, det är en underskattad sport!

När jag var liten fick jag köra traktor så fort jag nådde ner till pedalerna. Och innan dess satt jag i farbror Runes knä och styrde, medan han skötte fotarbetet. Dom här små latmaskarna är ju för bövelen 15 och 17! Hög tid att börja.

Då ska vi se... Var är det minst isgata och mest ingenting ivägen tro? Grusvägen utanför ser ju fantastisk ut!

Kramkalas

Ingen julafton som går till historien precis, men helt ok. Två höjdpunkter tar jag med mig.

1, Bror fick fram en låda med gamla foton. När jag undrade varför JAG aldrig fanns med på knappt en enda bild, så fick jag veta att det var för att jag inte var född. Så elakt. Men han hade bilder på min pappa som jag aldrig har sett. Och på min mormor och på sig själv. Och 1(!) på mig!

2, När vi landade i Gsås på kvällen fick jag den briljanta idén att svälja allt vad stolthet heter å knata in i V ä s t erg å r d e n hos min gamla extrafamilj. Dom var där hela släkten och firade, så jag tog med mig mina barn och klampade in. Succé och vemod. Det är så hemskt att se när livskraften runnit ur dom gamla... Dom flesta var sig så lika, men min extrapappa (farbror Rune) hade blivit så gammal och skör... Det gjorde så ont!

Men dom blev så glada. Det var en enda härva i hallen av kramar och glada röster. Men till slut var jag bara tvungen att säga till Ann-Louise, som en gång var som min syster:
-Men du, den här lilla minsta varianten du har - kan man få ta sig en titt på henne?
- Va? Vem? Sally?
- Ja... Heter hon så...?
- Hon sitter här å tittar på julkalendern... Menar du att du aldrig har sett Sally?
- Nä... Jag vet att ni fick en sladdis men har aldrig träffat henne...
- Oj... Hon är fem...

När vi gick rykte Emelie mig i jackan och viskade:
- Mamma... Ann-Louise grät när ni kramades, varför gjorde hon det...?
- För att... För att vi blev rörda.
Och Kajsa sa:
- Vilka var alla dom där andra? Dom visste vilka vi var! Läskigt!
- Ni har träffat dom många gånger. Det har bara gått en stund sen sist...

Nähä. Dags för frukost. När kan vi med att åka hem tro?

Uppifrån å ner:
Min bror
Min pappa
Min pappa
Mamma, mormor och brorsan
Jag...

Åppesittarkväll

Det var väl lika bra att runda av den galna helgen med en galen söndagskväll? Joråsåatte... 8 galna män och 3 lugna och förståndiga kvinnor, en bubblande badtunna i snöstorm i trägårn och sen ostbricka och lite Bingolotto på det. Smaka på den! Juligare än så är svårt att få till det. Foton på dä? Nää.

Jag har fortfarande inte gjort nån Jansson... Men jag har handlat! Tog in matpåsen från bilen när jag kom hem. Alltså nu...Inte klokt va tiden går när man har trevligt. Men gått om tid imon förmiddag ju!

Annars får jag nog vara nöjd med dan före dan. Jag har fått gjort nästan allt jag borde, jag har varit omgiven av galna, glada människor mest hela dan och jag har sagt God Jul till dom som betyder nåt. På ett eller annat vis.

Nu ska här bara sovas en sväng. Kan ev bli svårt med tusen nya intryck i skallen, tankar på de senaste timmarna - det var väääldigt långt hem... (foton på dä? Nää...) och ett dygn som jag redan vänt upp å ner. Sova kan bli en utmaning.

Jag tror minsann att det redan har varit julafton en stund. Den började ju inte så tokigt i alla fall.

God Jul govänner!

Julstök

 

Jaha, den som var i närheten av Bymarken inatt kan omöjligt ha missat var det var fest. För det var ett hus som var totalt upplyst i mörkret och stog och hoppade tills sent, sent inatt. Pettsson var dock duktig (eller astrött efter fredagens bravader) och fick skjuts hem strax efter 11-snåret. (undrens tid är ännu inte förbi.) Om man gör en titt in i min kamerarulle (det gör man helst inte) så ser det ungefär likadant ut på ganska många bilder. Hur det ser ut i andras rullar vågar jag inte ens tänka på.

Hjälp vilken helg. Fiffigt av mig att ta de sista dagarna innan jul till att totalt lämna verkligheten och fly in i ett tillstånd som innebär full aktivitet hela nätterna och noll aktivitet på dagarna... För nånstans kommer det ju att bli julafton i alla fall. Och innan dess är det oundvikligen lite som ska fixas.

Fast i år skiter vi i det. Vi skiter t.o.m i att låtsas. Nu bara gör vi det här, checka av skiten lixom. Barnen är stora, dom önskar sig mest pengar. Gamlingarna är gamla, dom önskar sig mest att dom får vara med om en jul till. Vi andra gör det som krävs. Så i år fimpar vi klapparna från alla till alla och maten blir väl ungefär hälften av vad det brukar vara. Så i mitt fall innebär det bara:

1 styck Jansson ska svängas ihop (ev måste jag handla ihop det lite till den först, ansjovis är ingen lagervara hos Pettson...)

3 människors kläder ska vara tvättade i oparfymerat tvättmedel (min bror är allergisk)

3 julblommor ska inhandlas

1 styck badrumsskåp ska inventeras och kompletteras. Det ska finnas såpass med hygienartiklar så att 3 pers kan göra sig snygga utan att lukta nåt. (parfym alltså. svett funkar) Men jag tror att jag har allt utom oparfymerat balsam... Hm..

Och jag har 1 julklapp som jag tänker köpa likförbannat. Eller 2 kanske. Sen blir det nog faktiskt Åppesittarkväll på Bymarken i samma kåk som stog och hoppade inatt... Just dä ja, måste tjacka duttpenna! Det är bare å styre åpp ét!

Åppet på stan i dag tro?

PS... Å det är ju roligt när ens barn håller koll på en... Vem är mor och vem är dotter här lixom...?

 

Suck

Nähä, efter en slitsam dag i soffan är det dags att ta på sig ansiktet inför kvällsskiftet. Jag orkar inte! Jag är helt slut, vill bara lägga mig ner och sova.

Snälla nån kom och rädda mig från det här livet! Jag orkar inte med det här mer. Jag är för gammal för det här.

Ojdå

Vi tänkte smutta i oss lite rötjut och sen gå och äta en bit på vinoteket igår. Men det blir ju sällan som man tänkt sig. Eller aldrig typ. För vi blev sittandes här då jag ändå hade hela kylen fylld av julklappar i matväg. Så det blev ostar och korvar och vin. Och mera vin. Och sa jag vin?

Man blir väldigt kreativ efter en stund. Och som alltid i vanlig ordning så spann vi på om vad vi vill göra med våra liv. I alla fall våra arbetsliv... Jahapp. Nu är vi jäkligt sugna, vi får väl se om det blir verklighet av drömmarna nån dag. Vi är helt galet sugna på att hoppa på ett projekt som jag är övertygad om kommer bli succé.. Vi saknar bara ett par mille var. Men drömma kostar inget.

Sen hamnade vi på en grabbfest med 7 sällskapssjuka män, två kvarter bort här på Taapa. Det är ju inte varje dag man gör det! Så där passade vi på att stanna länge. Sen tog vi med oss grabbfesten till Vinoteket. Och sen till SK. Och sen... Ja. Jag är trött idag.

Det finns visst fler människor än jag som inte tänker fira jul sådär värst in i hoppsan med stora släkter. Dom människorna gör partaj istället när dom känner sig ensamma. Så nån smart man bjöd in 71 pers hem till sig ikväll för han tänkte att så här innan jul är det väl ändå inte så många som kan komma. Men det var det... 35 anmälda och där halkade även jag in på ett bananskal. Så ikväll är det påt igen. Samma grabbgäng som igår... Hm.

Och så jul då med ja. Vad har jag kvar att ordna till den? Typ allt. Men det hinner jag nog imon? För om jag ska orka med kvällen måste jag nog vila upp mig lite nu.

Det här kan ev vara årets bild.

 

Tji rullgardin

Men hallå. Den här glida-runt-fredagen blev visst inte så glidig... Men är det rekordår så är det. Och har vi sagt att vi ska köra ända in i kaklet hela vägen - tills sista arbetsdagen i dec är gjord, så har vi. Men nu tar jag lunch, för det är jag värd...

Och efter denna kulinariska upplevelse till lunch tar jag semester! Jag tänker inte spekulera i hur långvarig den kan tänkas bli, för tidsoptimisten har gjort det igen. Men målet är att hålla mig borta från allt arbete tills den 2a januari. Jag väntar på att det ska kännas skönt... Just nu känns det bara som om den här ledigheten kommer jäkligt olägligt. Jag är fortfarande uppe och snurrar på högvarv.

Jul ja. Det är det visst strax. Som megasladdis finns det inte så många kvar att fira den med. Men jag är lyckligt lottad som har mina fina barn. Och jag är ännu mer lyckligt lottad som lyckades hitta rätt far till dom, som låter mig ha dom från kl 12 på julafton och resten av julhelgen. VARJE år! Alternativet hade varit att stänga in sig och dra ner rullgardinen och låtsas att det vore vilken dag som helst, när det blir dax för finalen. Och jag har min mamma, som överlevde höstens äventyr och därmed inte lämnade mig ensam kvar på jorden med sitt monster till gubbe. (Det är min fasa i livet och om det inträffar blir det rullgardinen igen) Och jag har min bror och brorson. Icke att förglömma! <3

Men vad vore livet utan vänner? En av dom är på g hit nerför backarna just nu. Vi tänker glömma allt vad familjetraditioner och jul och elände heter och knäcka en flarra rött. Sen fortsätter vi nån annanstans. Det är inte ju inte julafton än på länge.

Ha en go fredagskväll go vänner! Det blir ingen rullgardin ikväll heller.

I Mölndal lixom

Den här dagen går till historien som konstig. Fast roligt konstig. En sån där dag då det mesta kan hända men det är lixom inget märkligt med det. Man bara rycker på axlarna och ler. Fast glad blir man! I alla fall jag.

Idag hade jag planerat att byta ut tacka-fira-och-klappa-varandra-på-axeln internt mot att göra ungefär detsamma - externt. (omväxling förnöjer) Så med bilen full av julatårtor styrde jag mot Götet imorse. (fördelen med just en kartong tårta är att man kan bara lämna in den med orden "den här kan ni ha till kaffet sen i eftermiddag" så slipper man vara med och äta eländet själv.) Sagt och gjort.

Som lixom i farten råkade jag oxå sälja första etappen i sagan om de tre tornen. Det är en väldigt liten etapp för mig (påbyggnaden av torn två) som mest innehåller spa-anläggning, relax och konferans - men dock oxå toppas ca 25 exklusiva hotellrum. (det är till dom rummen jag kommer in i bilden) Så ingen stor affär på något sätt... MEN! Vad tror ni om chanserna för torn tre (ca 500 rum...) som är på g, om mina prylar redan sitter i torn två? Just det ja... Halva inne hade jag sagt om jag varit av det andra könet. På tal om det... Så vem klev in hos min kund om inte en av grabbarna från v e n t n n y t t-gänget?? Jamen självklart kände han min kund... Dom var gamla polare(!) och skulle käka lunch. Såklart. För just idag var världen sådär oförklarligt liten... som jag ju inte är fantast av...

(mittentornet, påbyggnationen som är ungefär från "bron" och uppåt... 3ans schakt skymtar till höger)

Så jag var ju tvungen att åka och flukta på skapelsen och samtidigt passa på att boka en visning ihop med min kund på hela byggnationen. Om vem träffar jag på då, om inte min gamla klasskamrat Annika,från grundskolan - som jag inte sett på 25 år!? Hon jobbar i repan och på kontoret där... Galet va kul att få krama om henne. Och konstigt... Det är en så märkligt känsla att känna nån så väl och inte ha en janne om de senaste 25 åren.... Och ändå är allt sig så likt. Mycket, mycket konstigt. Man kan lixom inte sluta titta. Och man kan inte sluta tänka att vederbörande ser ut som sin mamma... (fast Annika och hennes mamma är vackra) Hjälp. Ser jag ut som MIN mamma? Tänk om jag gör det? Min mamma ser ju ut som mormor när jag tänker efter... Suck. Nåväl, eftersom jag ränner i Gbg en eller ett par dar i veckan för det mesta numera, så bestämde vi oss för lunch i januari. (jag och Annika, inte mormor) Så kul!

På väg till dagens sista besök (en sur konsult som bor i en udda lokal) får jag en ingivelse att svänga in mot ett område (M ö l n d a l s S j u k h u s) där det borde finnas ett parkeringshus, när trafikljuset plötsligt slår om till rött. Så jag vrider över till högersvängsfilen i sista sekund, hamnar bakom en bil och där står vi och väntar. Inga andra bilar, bara vi. Mannen som kör den lutar sig lite snett framåt och jag konstaterar trött att "Den där nacken känner jag igen... väldigt mycket... faktiskt skulle jag kunna peka ut den nacken bland hundra andra nackar..." Men jag tänker att det är omöjligt. Vad skulle vederbörande Jönskvarnabo göra i Mölndal? I bilen framför mig vid ett rödljus? Just nu, just här, just idag? Det ska också tilläggas här att jag har numera noll glasögon. (jag har ju lagt dom på en bensinmack i Borås sålänge...) Jag kan alltså omöjligt se vem schöen det är som sitter i bilen framför? (jag är tacksam om jag reder ut vägskyltarna utan glojärn) Men jag är helt säker, jag bara känner det i hela kroppen. Jag bara VET att det är han! (jag visste inte ens vad karln har för bil, så det var inte den jag kände igen) Jag bara vet. Väääldigt konstig känsla, men är det konstiga dagen så är det.

När det blir grönt och han svänger, kör fram till t-korset, vänder och kommer rakt emot mig, får vi det bekräftat... Jag tror vi blev lika förvånade båda två. Nog för att vi springer på varandra överallt. Men i Mölndal lixom??? Hur stor är sannolikheten? Jag har fortfarande ett fånigt flin i ansiktet.

Jahapp! Vilken dag! Så himla glad för halva inne på GT, nästan att jag vågar mig ut till kontoret imon. Det måste jag förresten... För nu har jag fikat på riktigt. Imon fortsätter vi att klappa på varandra i klubben för inbördes beundran... Och nu har visst jag lovat att leverera nåt smaskigt till den tillställningen. Så nu ska här bakas!!!

Så här såg det ut när vi firade rekordet  häromdan, och Pettsson hade fixat rajraj.

Om jag hade druckit whiskey (jag avskyr whiskey, hur mycket jag än har försökt lära mig) så tror jag att jag hade tagit en rejäl pinne nu. Det är lixom en sån typ av kväll. Fira lite, fixa lite, piffa lite, baka lite, njuta lite. Men nu gillar jag ju inte whiskey. Fast glögg gillar jag ju!

Hej tomtegubbar slå i glasen...!

Idag...

...är det jag som har fikat på jobbet. ;)

Eller... Idag passerar vi rekordet, och jag fick i uppdrag att ordna partajet för det!

Inte så dum som man kan tro

Det var inte jag som var dum i huvudet. "Ja-a du... Det var inte mycket att hasa runt på det här... Det förstår jag att du vill byta." sa dom när jag rullade in på N y b e r g s bil kl 07.00. Det var förra årets sulor och dom var helt slut!! Hur skulle jag kunna veta det? Jag är tjej och jag vet ingenting om bilar. Jag bara kör ju...

Ha! Så himla skönt att få det bekräftat. Nu kör vi!

Hurraaaaaaa!

There is no fraktur in the boat-leg! Lyckan är oändlig och total. Hurra, hurra, hurra! Det har läkt som det ska men är förstås känsligt fortfarande då muskulaturen ännu är kass runt området. Så gips av. Känner nu tydliga associationer med "wax on, wax off". Vi byter bara ut det mot gips och kör gips on, gips off. Off är helt klart det läget vi gillar bäst och där är vi nu. Mycket bra läkare som sa:
- Använd juluppehållet till att låta bli träning, i januari kan du köra igen om det känns bra. Du kan ju springa runt och va försiktig i evigheter men nångån måste du ju börja leva. Så kör på! Se till att träna upp handen igen bara.
Körde hem en febrig, huvudvärkig och halsond - men betydligt gladare och lättare liten flicka från R y h o v. Om hon har ont är dock oklart, för det skulle hon ALDRIG erkänna nu när hon har läkaren på sin sida...

Och gaalet så mycket jag har hunnit med idag! Två kundbesök i Borås, snabbt tebax till Jönkan för en gosig lammgryta på nya S j ö n, gips av på sjukhuset, och sen en em på kontoret i Taberg. Det är inte svårt att vara effektiv när det flyter.

Så vad har jag lärt mig idag? Jo...
1, Det är inte Tommy jag är allergisk mot. Eller hans mat. Idag åt jag hans goa lunch utan att bli det minsta sjuk eller kli-ig. Kanhända är HAN lite småallergisk mot MIG nu bara? För han gick runt bland borden och frågade om maten smakade bra när vi åt. Och inte kan jag bara flyta in i mängden inte, (jag vet bara inte hur man gööör) så när han kom till oss så spände jag ögonen i honom, log och svarade.
- Nämen, det här va ju inge vidare...
Jag har sällan sett en så diplomerad kock så lång i ansiktet.
- "Jasså...? Ja..." stammade han sårat. "Men man måste ju få säga vad man tycker.."
- Skojar bara med dig... Det smakar jättebra. Och soppan vi fick till förrätt var fantastisk! Men det måste du ju få höra hela tiden, tänkte att det blir lite tjatigt för dig.
Jag har sällan sett en så sårad kock le så stort.

2, När man har gett en dyr lur till en dotter för att hon har brutit sitt båtben och sedan får svart på vitt att det faktiskt inte VAR brutet på riktigt denna gången, utan bara en jävla pärla - så blir hon jättarg när man försöker kräva tillbaka den dyra luren. Så nu har vi gjort en deal om att hon måste helt enkelt gå och bryta nånting annat för att få ha den kvar. Bara en tidsfråga innan det sker antar jag.

3, Däck utan dubb är totalt livsfarliga. Idag var jag SÅ nära att dra rätt in i T a h e-rondellen i full sula. Mina förbannade däck bet inte ett skit när jag bromsade. Vilken syn det hade varit! En rondell-hund, en hoper snö och så jag... Så nu har jag krupit in till chefen på mina bara knän och bett om att få byta ut mina helt nya odubbade... Så här lät det:
- Hej. Jag tänker lägga på dubbdäck på min bil istället och slänga dom andra åt helvete.
- Hej. Jasså det tänker du?
- Ja, det tänker jag.
- Då gör du det denna veckan. För du kommer inte hasandes med den jävla fakturan nästa år.
- Tack.
(vi lindar inte in det så mycket)

4, Om man super bort sina glasögon på en bensinmack i Borås så är dom borta för alltid. Bilkörning utan glojärn = huvudvärk.
Skit oxå.

Etthundratjugo!

Efter en slapp helg i soffan utan att jag fick nånting vettigt gjort alls - har jag nu återupptagit mitt liv i etthundratjugo. Den slappa helgen var dock oändligt skön, jag kan bara konstatera att jag behövde den hur dåligt samvete jag än fick. Man måste få slappa, det gör andra människor, för det har jag hört. Jag måste bara lära mig hur man gör.

Men idag behöver jag inte tänka på några dåliga samveten av den anledningen. Nope, jag stog upp kl 06 och åkte till jobbet ungefär tio över. Sen har jag jobbat, jobbat, jo-ob-bat, raceråkt hem till döttrar som sent omsider av olika anledningar bestämde sig för att stanna här minst en dag till, kastat ihop en hembakad pizza till dom små liven, sjuss in i ugnen och nu skriver jag detta inlägg samtidigt som jag tar på mig skorna och bättrar på sminket från kl 06. För nu börjar kvällsskiftet. Ikväll står nåt omväxlande och trevligt på agendan, nämligen... TADAAA:
JULBORD!

Men lite variation är det allt, för ikväll är vi på T a b e r g s t o p p e n. Och det bordet går minsann inte av för hackor. Kan ev vara Smålands bästa. Å vet ni vad? Det är det sista!!! Halleluja. Nu ska jag inte äta en skinkbit innan julafton. Nästa år.

Å nu är pizzaeländet klart. Tjopp!

Dagens tips!

Korinter fastnar INTE på apelsiner! 😳

Det är tydligen nejlikor som man har använt i århundraden. Försök med det istället.

Dagens Jonny

Nähä, jag tror minsann det är dags att bjuda på en inblick i det här oootroligt spännande singellivet. Minns ni Jonny? Han som åt upp mitt smink och svalde det i en enda klunk utan att blinka? Om inte så kan ni friska upp minnet här:
http://petterssonskan.blogspot.se/2011/11/jonny-del-3.html

I alla fall... Jonny boy har gjort comback. Han har varit tillsammans med någon som han träffade i samma veva som ovan inslag, men nu har har dom tydligen brutit upp. Så vem hör han av sig till så fort han tycker att det känns lagligt? Jodåsåatte... Moi. Jag begriper fortfarande bara inte varför. Eller är helt enkelt mäns värld så himla enkel att det är jakten som är det intressanta? Att dom vill ha det dom blivit nekade? Är dom så förbannat korkade? Vuxna karlar? (jag känner att jag drar alla över en kam här... Men det är lika bra! Då behöver ingen känna sig bortglömd.) För jag sa ju faktiskt NEJ... REMEMBER?

Så när han hörde av sig för ett tag sen och ville ha en ny chans, för han tyckte att allt hade blivit så dumt och fel förra gången så... Så var jag inte sen att hålla med om det. För ALLT blev verkligen galet. (vi har mer historia än det jag delat med mig av i Jonny del 1, 2 och 3) Det finns i verkligheten både en 4a och 5a oxå... Jag sa nej även då, jag är en fin flicka. (Host host...) Så nu är han på tå!

Så vad är problemet tänker ni? Är hon dum i huvudet Pettssonskan? Varför bemödar hon sig ens att svara när korkhuvudet hör av sig? Jamen det är ju just det jag är... Dum. För jag kan inte släppa saker som jag inte förstår!!! Varför är han en idiot i verkligheten när han inte är det på pappret? Varför blir allting fel när alla förutsättningar finns för att det ska bli rätt? Och jag som ändå inte hade nåt bättre för mig vid tidpunkten för hans comback tog faktiskt beslutet att jamen what the fuck? Varför inte? Det skulle kanske dessutom få mig på bättre tankar än dom dumma jag gick runt med i huvudet just då... Han kunde få vara min idiot om han nu så gärna ville.


Men nää! Så var det faktiskt inte. För jag VILLE verkligen att det skulle gå bättre den här gången. Jag är inte mycket för kravspecar. Jag tror mer (jag veeet av eeenorm erfarenhet) att trillar man dit, så trillar man dit! Oavsett hur många rätt eller fel han har. Om han är målare eller månfarare. Gift eller singel. Man kan tyvärr inte bestämma vem det sker med... Det hade varit väldigt praktiskt. Men om man nu ska peka på småsaker som man kan få önska sig, eller om vi kallar det bra förutsättningar - så har Jonny följande rätt:

1, Han har stora barn. Med stora menas tonåringar och uppåt. På gränsen till utflugna alltså och det gillar vi. Jag är inte sugen på att börja om med småfolk. Pluspoäng
2, Han har en mycket bra ordning på sitt liv. (verkar självklart men tänk att det är det inte alls kan jag berätta! Se på Målarpelle...) Dvs, han är vuxen, tar hand om sig själv, sitt hem, sin ekonomi och sina barn på ett vuxet, myndigt och ordningssamt sätt. Pluspoäng.
3, Han har ett fantastiskt fint, välstädat, varmt och inbjudande hem. (ren bonus)
4, Han har ett bra jobb sen många år. Han är snickare... Vilket varken är rätt eller fel. Jag har har inga synpunkter på yrkeskategori så länge det inte är extremt åt något håll. (i det här fallet är det enda jag kan tänka på att jag verkligen skulle behöva bli kär i en snickare, det vore lösningen på många problem) Stora pluspoängspaketet på den!
5, Han ser bra ut och har alltid fina kläder. Plus plus.
6, Han är en gentleman. Det gillar vi fett. PUSS! (ok, ok... nu bortser vi från incidenten i soffan. Jag menar för övrigt. En del kallar det fjäsk, men jag säger - DET FUNKAR!)
7, Han är duktig på mat och vin. Gillar, gillar, gillar.
8, Han är singel. Stort plus.
9, Han gillar mig. Hm... (Vad är det för fel på karln?)

Så vad kan gå galet? Rent teoretiskt är vi ju redan gifta???

Svart som natta

Var uppe med tuppen i vanlig ordning. Fem över sju la jag sista handen vid mitt ansikte och tänkte just börja rota runt i väskan efter dagens kläder - när det blev kolsvart.

Bild på min resväska...

Nu snackar vi inte mörkt, utan just kolsvart!!! Tänk er själva - en hel ö mitt i havet utan ström kl sju en decembermorgon... Jag såg inte handen framför mig! Så småningom hittade jag ut från badrummet, trevade mig fram till min väska och fick tag i första bästa skynke. Sen famlade jag vidare ut i vestibulen och över den lilla innegården (som är fylld av barr-historier, aj) och in i huvudbygnaden där reception och frukost finns. Det lilla hotellet har kanske 25 rum och var inte direkt fullbelagt, så när den goa tjejen i receptionen fick syn på mig sken hon upp likt ett av de hundra ljus hon höll på att tända.
- Hej! Va skönt att du kom... Det här är min värsta fasa! Ensam på hotellet och strömmen går! Jag är lite mörkrädd...
- Godmorgon! Ja, det var väldans så svart det blev... Händer det ofta?
- Nej! ALDRIG varit med om förut. Jo, nån gång på sommarn har det väl hänt på vissa ställen. Men nu är hela ön strömlös verkar det som! Pratade just med min mamma som bor i Slite och där var det oxå svart. Det måste ha hänt nåt allvarligt.
- Hm... Nu känns det ju mycket bättre... Bäst jag tar kaffe innan det kallnar! Men du ska se att dom får ordning på´t, det är väl bara nån som står på sladden.
- Det är väl nån som skottat snö och grävt av nån kabel kanske? Jag fattar inte varför reservaggregatet inte går igång!
- Jaha... Men båten härifrån går på diesel va...?
- Jo... Men rederiets incheckning och sånt. Det kan bli problem om inte deras reserver funkar heller...

Och  INGENS reservaggregat gick igång... För nån hade dragit ur den stora sladden på fastlandet. Så efter tidernas längsta vardagsfrukost med mörkrädd receptionist som gick efter mig som en hund...-

Utanför fönstret är det Visbys huvudgata som "syns". Adelsgatan...

- bestämde jag mig för att det inte fanns mycket mer jag kunde göra. Datanätet gick ju nämligen oxå åt pepparn och 3gnätet försvann. Samtalsnätet funkade dock så jag ringde och stämde av med min kund om dagens event: Jullunch och dragning för 50 inbjudna pers hos min återförsäljare.
- Hej, det är jag... Va mörkt ni har...
- Ja, det här är ju helt fel dag! Jag som skulle dammsuga hela butiken precis! Och maten! Ingen idé att du är här före 11, det blir bara stimmigt.
- Ta det lugnt Johan, det ordnar sig.  Det är ändå bara det kalla på julbordet som är det goda...
- Haha, så sant. Känns som ganska hög risk att vi får nöja oss med det.

Åh, va synd... Inget internet och inget kundbesök på de närmsta 3 timmarna... Så jag gick tillbaka till mitt rum (nu förbi taggbuskarna istället för PÅ) drog på mig långkallingar, träningsbrallor, björnfofitottotan och diverse annat ludd och sen gick jag Visby runt.

Vilken underbar förmiddag! Jag gick länge, länge innan jag vände tillbaka till hotellet. Många fina bilder blev det. Tillslut fick G o t l a n d s E n e r g i på nån reservmackapär och lyckades få ut ström till stora delar av ön. Då kom datanätet tillbaka och verkligheten vände åter. Men det var en härlig känsla att ströva runt i Visby i gryningen utan att det lyste en enda lampa någonstans. Overkligt.

Nu har jag ett par timmar kvar på båten. Tänker sjunka ner i min vilstol (usch, det gungar på rätt bra...) och lyssna färdigt på min ljudbok. Sen bilresa hem från Oskars. Borde vara hemma i Jönkan runt 22? Emme drog till en kompis i Göteborg, Kajsis ska jag hämta i Bryd efter nån lussenatt vid 01. 07.50 imon bitti ska det magnetröntgas båtben på R y h o v... Sen ska jag ta helg.

Tjopp.

Lusse lelle

Det här är världens mysigaste plats att vara på just nu, svårt att hitta någonstans i landet där det är mer julstämning tror jag. En halvmeter kritvit nysnö, (det råder saltförbud på hela ön) 3-4 grader kallt, adventspynt och julmusik i varje vrå. Älskar Gotland. Av hela mitt hjärta, från Klintehamn och upp till nordligaste Fårö! Funderar ev på att aldrig mer åka härifrån.

MEN! Just idag missar jag några saker därhemma som jag gärna hade velat vara med om... Det är väl inte optimalt att vara borta just över Lucia. Men båtarna stämmer så dåligt på vintern (det går bara en förmiddagsbåt i veckan) så om jag inte hade åkt igår så hade jag fått åka miss i nassen. Det är jobbigt... Dessutom är det mycket billigare att vara här 2 nätter än 1. (sjukt men sant, chefen glad) Se själv www.destinationgotland.se 995:- För båt med bil, inkl 2 nätter på hotell vintertid. Galet! Ta med dig nån du tycker om och åk hit! Högsommaren ska man undvika - det är mitt bästa tips. Man kan inte klona sig tyvärr, men just idag hade det suttit fint. Saknar:

1. Min lilla Lucia med gipsklumpen nerkörd genom en lusseklänningsärm. Solosång som av säkra (och opartiska) källor ska vara hela lusseframförandets bästa... Snyft. Men jag fick en mailad video och några högst seriösa bilder.

2. Idag på jobbet skulle jag varit Lucia och min säljkollega sjärtgosse. Vi skulle högst hemligt dykt upp på fikat och lussat för hela företaget extremt seriöst, med peruker och hela kittet. Nu föll det... Istället fick Staffan (vår konstruktör) ta på sig peruken och ljuskronan. Skulle ge vadsomhelst för att få se det framträdandet.

3. JP! Måste få tag i en JP från idag. Tydligen är där en artikel om min goa vän Linda som har hotellet. Hon är 28 år ung och hon köpte stället och började driva det från scratch när hon var 21. Galet med ruter i den bruden!

Nähä. Förövrigt har jag gjort två viktiga iaktagelser på morgonen.

1, Jag måste skaffa mig en systemkamera.
2, Råkade dricka gotländskt kärlekste till frullen. Jag kommer att bli livsfarlig idag! Hur ska detta sluta?!

Se upp gutar!

Halkigt kan jag löva...

Vinter

1 cm pudersnö på muren? Jamen tjäna. Det här påminner mer om... Eh... Sälen!

Lägg ut!

Det var mycket fina vägar och nästan inget snöfall alls till Oskars. Rullade in på färjeterminalen en 1 timma å 20 min före avgång, nytt personbästa. Stoor eloge till väghållningen i östra Småland! Det kom mycket snö i de här trakterna igår, då var det kaos. (Ölandsbron stängdes av igår em tex) Men nån måste ha slitit hela natten, nu på morgonen var det både skottat å saltat. Bara de 3 sista milen var isgata, men jag hade ju gott om tid...

Ser fram emot att få tillbringa resten av arbetsveckan i ljuvliga Visby!! Ingen trängsel är det heller... Vi var bara ca 30 bilar plus 2-3 tradare som körde på båten. 79 passagerare sa kapten just i högtalarna. (det blir många flytvästar per person...) Härligt!

Nu ljuder hornet, det smäller i plåtarna - vi lägger ut. Jag sitter längst fram i försalongen och kikar ut i skärgården! Det blir tre timmar av effektivt arbete där jag inte kan bli störd på telefon. (Jag har köpt wlansbiljett för överfarten, men samtalsnätet på mobilen försvinner strax.) Vardagslyx. ;)

Håll skinnet spänt!

Visst var det nån som sa att jag skulle ha ett par lugna goa arbetsveckor fram till jul? Jag hade nog nån inre föreställning om att jag skulle lulla runt lite lätt till mina kända kunder och mest bara umgås lite samtidigt som jag höll skinnet spänt. Hm... I verkligheten gick det i alla fall åt pepparn. Eller nja... Hålla skinnet spänt visade sig inte vara några större problem. Just nu kan det se ut så här:
Frulle: Julfrulle med gröt, sill och skinkmacka
Lunch: Julbord
Em-fika: Lussekatt
Middag: Julbord, eller om jag har ledig kväll- ett glas vatten.
 (jag äter inte av allt...men ändå...) Men det andra, det där med att lulla runt och bara vara trevlig - det har inte börjat än... För när dom sista faten är slickade är det bara att sätta sig med dagens vanliga jobb. Jag hade behövt köra på rätt länge ikväll, men jag blev sur och åkte hem. Jag har faktiskt barn!! (som iofs inte är hemma utan ute på sitt egna, men det är ju ingen som vet)

Men jag har en plan! Den består av att den här kvällen tänker jag njuta av, jobba kan jag göra på båten imon. Jag hann träffa Kajsis en stund innan hon gav sig iväg och hon var fortfarande mitt lilla solsken med gipsklump på ena handen och med nya luren som en klisterlapp i handflatan på den andra. Julen är räddad hos PetterssonGeijers! Emme kommer snart hem och då blir de te-mys. Sen ska det bara packas för min lilla tripp över till gutarna (är nu längst in i garderoben och letar efter byxor med resår i midjan, som ska klara ett par gotländska julbord). Sen tänker jag helt enkelt slänga mig i soffan och titta på en film, för det har jag hört att andra (normala) människor gör.

Om morgondagens båttur eller tidiga bilresa till Oskars, tänker jag inte spekulera så mycket. Men när jag bokade de här dagarna i Visby så såg jag ett vackert, frostigt landskap med 1 cm pudersnö på ringmuren, blå himmel och fantastiska fotomöjligheter framför mig... Kuling och snöstorm var inget som direkt dök upp i mitt huvud just då. Jaja.. Det verkar ju lugna sig tills imon...  Och jag är så himla korkad att jag tror att jag har en chans om båteländet välter. Sist jag åkte och det var 3 meters vågor så tänkte jag: "båten tar 1500 pers. Kapten sa just att vi är 128 passagerare på denna överfart. Om det blir stökigt kan jag bara rafsa åt mig 5 st flyvästar för det kommer ändå räcka till alla, ta 1 på mig på kroppen och sen 1 på varje arm och ben. Det är kallt i vattnet men jag är fet. Jag kommer klara mig i spat tills ytbärgarna kommer. Inte hälften så farligt som att flyga, där mular man direkt." Sen somnade jag.

Logiskt tänkande, eller hur? Japp. Vi får väl se. Har jag nån egen flytväst i garderoben tro?

Lutfesken!

Söndag = Bakdag. Idag blev det saffransdoftande vetelängder, fyllda med mandelmassa och mörk chokladen. Yummie! Bjöd mina fina vänner (Ninna å Annelie) på trekaffe och skön pratstund. Mysigt! Och jag är i bakartagen igen! Åh, vad roligt det är! Trivs så enormt i nya köket, skulle kunna ägna dagarna i ända till att baka och laga mat där. Men nu är frysen full, jag får inte in ens en endaste hallongrotta.

Så tur att dom små liven ska stanna kvar här ännu en vecka! Detta torde ta kraftigt på bullpåsarna. Passar bra eftersom dom var extra hos pappsen under mina 2 intensiva veckor på resande fot. Och nu skulle visst han iväg på nåt VM i bada, i Turkland.

Vi (jag och pappa Bjölle) har idag gjort en gemensam aktion för att vända neråtvända mungipor uppåt igen. Efter en hel söndag med tysta leken drog jag med mig flickebarnet till köpcentrat. Hon hittade inget hon ville ha (inte lätt att varken prova eller få på sig särskilt mycket med en stor gipsklump på armen) så hon gick ut å ställde sig utanför bilen igen. (Med kommunens längsta underläppsput)

Jag gick iväg på ett eget uppdrag och sen ut på parkeringen. Kramade henne länge, länge å sa att allt kommer bli bra! Vi ska hjälpas åt minsann! Så sträckte jag fram en pappkasse mot henne.
- Men nu åker vi hem Kajs, på vägen kan du kika lite på den här. Här får du! Det är från mig och pappa. För att vi älskar dig.

Det finns inga mungipor i världen som kan motstå lite modern teknik. "Jag tror jag drömmer" sa hon när vi åkte hem. Nu sitter hon i köket och sjunger... Hon är så glad. (den gamla har varit i tusen bitar sen i somras) Det sved i plånkan, men det var det värt.

Strax hämta Emme vid stationen, hon har tillbringat helgen i Götet. Sen ska här sovas! Imon Mjölby/Linköpng. Jag hoppas på att ha vädergudarna med mig!

Ps. Idag är det Annadagen, då lägger man lutfisken i blöt. Det finns 2 människor på jorden som kommer ihåg det å grattar mig då... Varje år... Den ena är lilla mamsingen. Den andre är min gamla chef från TP. Stort genuint TACK från djupet av mitt hjärta till båda. Det värmer så mycket.