Det verkar som om juleländet tänker komma i år oxå. Men jag har varit smart och upptäckt det i tid. Därför kommer jag att vara förberedd! Rustad för krig upp till tänderna och i intagen stridsposition - redo för plötsliga slag från alla håll! Så det det så!
Min frissa gjorde misstaget häromdagen att börja prata om julfirandet. Eller...hon frågade hur jag firar jul? En känslig fråga som jag alltid mycket noga svarar kort och undvikande på, men en väldigt tydlig ton som säger att det är färdigpratat om det. Så jag sa bara:
"-Vi firar med mina syskon i Borås. Hur firar ni?"
Men se... Hon var inte nöjd där. På pratsjuka frisörers vis var hon tvungen att gräva vidare. Djupare, hårdare! Jag försökte lika tydligt undvikande på nästa fråga igen med ett kort:
"- Nja..vi har det lite stökigt kring jul så vi blåser inte upp det så värst."
Och se det är självaste utlösningsknappen hos en frisör, att få en sådan mening till svar visade det sig. För då var hon bara tvungen att kontra med:
"-Stökigt? Vaddå stökigt? Hur kan det vara stökigt?"
Suck. Big misstake.
Så jag suckade och gav henne den korta varianten så barmhärtigt det gick.
"-Min pappa dog på julhelgen när jag var liten. Han lämnade hemmet för sista gången i ambulans på julaftons morgon. Detta har väl aldrig skapat den gladaste stämningen övriga julaftnar efter det. Och förra året dog min mamma. På dan före dan. Så julafton när andra åt sin jullunch - så hade vi en ceremoni med en präst på bårhuset. Sen åkte vi hem till brorsan och tittade på Kalle Anka. Jul är för mig som alla helgons-helgen ungefär. Tusentals levande ljus som fladdrar i mörkret och julsånger som strömmar ljuvt ur högtalarna - för att hedra våra närmaste döda. Det är för dom vi tänder ljusen och lyssnar på sångerna. Alla helgon gånger tio lixom. Alla helgon som käkat anabola.
Ha! Där fick jag tyst på henne i alla fall. Men hon får skylla sig själv för att hon grävde. Dock inser jag att världen bör besparas från den beskrivningen, för världen kan inte riktigt hantera den. Så jag har bestämt mig för att inte återge den nåt mer. (Bara här och nu)
Men i alla fall! Vad jag försöker säga är att jag redan i okt/nov insåg att julen kommer ingen levande människa undan. Jag tänkte på julsången som strömmade ur högtalarna just som jag skulle börja med julköttbullarna - när min syster ringde och skrek i telefonen att vår mamma var borta för gott. Hur ska jag någonsin kunna höra den julsången igen? Hur ska jag någonsin kunna höra NÅGON ENDA av alla dessa julsånger som sedan skrålades ut i varena högtalare de kommande dagarna och veckorna?! Hur ska jag kunna känna doften av hyacinter, apelsiner, pepparkakor och se alla levande ljus fladdra utan att bryta ihop och tro att jag är tillbaka i de där hemska dagarna utan början och utan slut, där vi bara låg i fosterställning i soffan och endast lämnade hemmet i absoluta nödfall? Det går ju inte, det hajjar jag ju. Men vad jag oxå insåg redan under hösten är att jag kommer heller inte kunna undvika det! För julen kommer man inte undan!!! Den är där, vart du än går och vart du än vänder dig! På radion, på jobbet, i affärerna, på tvn hos dina vänner och utanför på gatorna. Den. Går. Inte. Att. Undvika. Den kommer att knocka mig!
Så! What to do??? Slå tillbaka såklart! Så jag har gjort Jul i år. Kära hjärtanes som jag har gjort jul! Här är granar, hyacinter, kottar, apelsiner och julstjärnor på bredden och tvären.
För att inte tala om musiken! Inget annat än regelrätt julmusik spelas nu i detta hem! Redan förförra lördagseftermiddagen (vi snackar nu mitten av november) letade jag reda på den värsta låten av dem alla, tände alla stearinljus som kunde uppbringas, värmde mig en stor glögg och bara tryckte på play. KÖÖÖR LIXOM! Tårarna sprutade, längtan efter fosterställning i soffan tog mig som en våg och jag ville bara boka mig en 1-månads utlandsresa till Kurrekurreduttöarna (där jul inte finns) så fort som möjligt.
Men jag lipade på...och härdade ut. Sen kom Ninna å Annelie och vi gjorde stan. Det var skönt och så var premiären gjord, redan i november. Och i fredags kväll/natt bakades det lussetuttar med saffransdoft (till julmusik och glöggdrickande såklart) så här stod härliga till! Hälften av bagarna somnade förvisso på kökssoffan (jorå, Kronblom finns på riktigt och bor i Huskvarna) men hälften av oss (jag) bakade på. Sen vaknade Kronblom och gjorde chokladflarn med pepparkakskryddor (då var det natt) och diskade upp efter fredagshaveriet i mitt kök, men då hade jag själv tappat orken.
Stackars Emelie ramlade in miss i nassen mitt i värsta julstöket och just som jag lyfte sista plåten ur ugnen, med den mycket spontana kommentaren:
"-Va?! Har ni bakat lussetuttar?"
"-Eh..Ja...?"
"-Jaha?! Då är det seriöst får jag säga, om du har invigt honom i våra Lussetuttar!"
Det barnet är ev lite lillgammalt. Men hon har rätt. Nu måste jag döda Kronblom, för att han känner till receptet.
Men först ska jag ta mig en glögg och spela Stilla natt. När den 24e kommer så kommer mina ögon vara torra. Så det så.
