Så äntligen kom lite nyheter som vi hoppas får fortsätta vara positiva. Min storebror är vaken, morfinhög, ett revben fattigare och har en ihoplappad lunga - men är oxå utan den "sak" som man kunnat plocka bort på framgångsrikt sätt. Dom vet fortfarande inte vad det är för "sak", men är hoppfulla om att det är ofarliga prylar. Vi kan bara fortsätta att hålla alla tummar och tår tills det kommer fler svar på analyser. Och att bli av med ett revben (eller nästan ett helt i alla fall) är ju inte precis en smekning. Så tryckeriet får nog i alla fall vänta tills nästa vecka. ;) Men är det inte värre än så så finns det ju stort hopp om ett tillfrisknande. Kom igen nu brollan!!!
För övrigt har jag haft en helt ok dag. Sytt ihop nästa vecka (galet vad fort det går nu!) och är nu tokredo för fredag. Men nu ska jag träffa kudden. Jag sover om nätterna igen! Jag tar det som ett tecken på att jag har tagit rätt beslut.
Gonatt märkliga värld.
31 maj 2012
30 maj 2012
Släpp
Idag har jag haft en konstig arbetsdag som inte blev riktigt så effektiv som den borde... Men man kan inte alltid vara på topp. Jag har i alla fall börjat fundera över hur jag ska lägga upp nästa vecka. Inte är det lätt inte. Med en röd dag MITT i som förstör hela veckan för den som har sina marker långt borta. Vi får se hur jag får ihop det...
När jag kom hem satt jag still och stirrade jag rakt fram i en timma. Ingenting riktigt når fram till mig idag. Som att hälla vatten på en gås. Vid två olika tillfällen har jag pratat ca 3 min med Velpelle. Och inte under något av dessa kvalitétssamtal hann han komma fram till sitt ärende. (vi hade inte tid, det bröts, det bröts igen...) Och jag ligger inte sömnlös längre. Jag börjar inse att den där människan han först var, som jag föll så pladask för - nog egentligen inte finns. Sorgligt, onödigt men tyvärr sant. Och då är det inte så svårt att fortfarande känna sig som en gås... För jag är föga intresserad av nån som är 41 år men inte har bättre ordning på sitt liv än vad den här muppen har. Tragiskt med människor som inte förstår vad dom gör sin omgivning eller hur dom upplevs. Jag släpper. Det rinner av mig.
Så när smset kom från Kajsis att hon var i Bryd men hade glömt sina fotbollsdojjor, var jag inte sen att ta chansen att få åka dit. Det är något speciellt med 4 fotbollsplaner fyllda av ungdomsaktivitet, bekanta tränaransikten, föräldrar som kikar på en u17-match och doften från kaffe och korv i kiosken. Det gör mig lugn, ger mig känslan av hem. Så jag släppte allt och åkte dit med skorna och sen stannade jag kvar på träningen och kikade växelvis på matchen. Så himla mycket glädje det finns i en idrottsförening! Den lägger sig som bommull kring hjärtat.
Och tjejerna kom en efter en och talade om att jag var saknad. Jag blev alldeles rörd, gu va jag saknar dom .
"Du MÅSTE följa med till Laxa! Annars blir det ju inte lika kuuul!" sa världens goaste målis.
Ev hade jag tänkt att följa med som förälder nån dag... Men jag minns hur det var ett trist pendlande mellan Helsingborg och Halmstad förra året. Hm... När träningen gick mot sitt slut hade Stefan och Putte övertalat mig att åka med som tränare och bo med tjejerna på anläggningen. Göta Petter. Säg inget till Kajsa, hon kommer bli galen. Dubbel-hm... Men jag tänker: Va faan ska jag annars göra på min semester? Sitta ensam i en stuga och glo? Nää... Jag kan lika gärna vara med på cupen. Då får jag åtminstone träffa lite folk.
Av broderns elände vet jag inte mer innan imorgon. Det blev uppskjutet tills imon och dagen har enbart bestått av förberedelser. Imorgon kväll borde vi veta vad han har i sin lunga. Om det är nåt som är "aktivt" eller inte... Det är hemskt att inte veta. Det är hemskt att vänta. Jag hoppas att dom pumpar i honom lugnande. Ingen borde få vara med om det som han går igenom.
Sista 20 av träningen fick våra tjejer kolla på U17 som är det lag dom själva hoppa ut och in i, då och då... Som ni ser satt dom så fint och väluppfostrat och bara tittade i rent utbildningssyfte.
Den som har ögon i ryggen ser även från detta håll.
När jag kom hem satt jag still och stirrade jag rakt fram i en timma. Ingenting riktigt når fram till mig idag. Som att hälla vatten på en gås. Vid två olika tillfällen har jag pratat ca 3 min med Velpelle. Och inte under något av dessa kvalitétssamtal hann han komma fram till sitt ärende. (vi hade inte tid, det bröts, det bröts igen...) Och jag ligger inte sömnlös längre. Jag börjar inse att den där människan han först var, som jag föll så pladask för - nog egentligen inte finns. Sorgligt, onödigt men tyvärr sant. Och då är det inte så svårt att fortfarande känna sig som en gås... För jag är föga intresserad av nån som är 41 år men inte har bättre ordning på sitt liv än vad den här muppen har. Tragiskt med människor som inte förstår vad dom gör sin omgivning eller hur dom upplevs. Jag släpper. Det rinner av mig.
Så när smset kom från Kajsis att hon var i Bryd men hade glömt sina fotbollsdojjor, var jag inte sen att ta chansen att få åka dit. Det är något speciellt med 4 fotbollsplaner fyllda av ungdomsaktivitet, bekanta tränaransikten, föräldrar som kikar på en u17-match och doften från kaffe och korv i kiosken. Det gör mig lugn, ger mig känslan av hem. Så jag släppte allt och åkte dit med skorna och sen stannade jag kvar på träningen och kikade växelvis på matchen. Så himla mycket glädje det finns i en idrottsförening! Den lägger sig som bommull kring hjärtat.
Och tjejerna kom en efter en och talade om att jag var saknad. Jag blev alldeles rörd, gu va jag saknar dom .
"Du MÅSTE följa med till Laxa! Annars blir det ju inte lika kuuul!" sa världens goaste målis.
Ev hade jag tänkt att följa med som förälder nån dag... Men jag minns hur det var ett trist pendlande mellan Helsingborg och Halmstad förra året. Hm... När träningen gick mot sitt slut hade Stefan och Putte övertalat mig att åka med som tränare och bo med tjejerna på anläggningen. Göta Petter. Säg inget till Kajsa, hon kommer bli galen. Dubbel-hm... Men jag tänker: Va faan ska jag annars göra på min semester? Sitta ensam i en stuga och glo? Nää... Jag kan lika gärna vara med på cupen. Då får jag åtminstone träffa lite folk.
Av broderns elände vet jag inte mer innan imorgon. Det blev uppskjutet tills imon och dagen har enbart bestått av förberedelser. Imorgon kväll borde vi veta vad han har i sin lunga. Om det är nåt som är "aktivt" eller inte... Det är hemskt att inte veta. Det är hemskt att vänta. Jag hoppas att dom pumpar i honom lugnande. Ingen borde få vara med om det som han går igenom.
Sista 20 av träningen fick våra tjejer kolla på U17 som är det lag dom själva hoppa ut och in i, då och då... Som ni ser satt dom så fint och väluppfostrat och bara tittade i rent utbildningssyfte.
Den som har ögon i ryggen ser även från detta håll.
Nej, hon har inte DAMP. Jag tror inte det i alla fall.
Saknar dom. <3
Kämpa!
Idag opereras han, min bror. På T h o r a x-kliniken i Göteborg, samma klinik där han satt med vår pappa för 31 år sedan. Jag kan bara försöka föreställa mig hur jobbigt han tycker att det är, men jag vet vad han tänker. Det vet vi alla. För vår far kunde dom inte göra nånting åt. Bara långsamt skaka på sina huvuden och sen sy ihop honom igen, precis som han var. Det var överallt...
Han var så glad när han vaknade upp. Han trodde att han köpt sig tid, några år till. Hoppet fick ny kraft för några minuter. Men sen... När dom talade om för honom att dom bara hade öppnat och stängt... Läkaren gav honom 8 veckor. "Jag tror omkring 2 månader. Max. Tyvärr. Men mirakel kan ske, det vet man aldrig." Vilken sorg... Brorsan satt ijämte. "Kämpa farsan, kämpa!" Det var den 15e april.
Han kämpade till jul. Ingen trodde sina ögon. Utom jag, som inte visste någonting alls. Men nu vet vi var vår envishet kommer ifrån.
Jag förstår hur min bror avskyr den kliniken, jag förstår hur rädd han är. Men idag kommer det att gå bra! Det är inte 1981, förutsättningarna är inte dom samma. I min tanke håller jag hans hand. Idag blir det inte mycket gjort.
Kämpa brorsan, kämpa.
Han var så glad när han vaknade upp. Han trodde att han köpt sig tid, några år till. Hoppet fick ny kraft för några minuter. Men sen... När dom talade om för honom att dom bara hade öppnat och stängt... Läkaren gav honom 8 veckor. "Jag tror omkring 2 månader. Max. Tyvärr. Men mirakel kan ske, det vet man aldrig." Vilken sorg... Brorsan satt ijämte. "Kämpa farsan, kämpa!" Det var den 15e april.
Han kämpade till jul. Ingen trodde sina ögon. Utom jag, som inte visste någonting alls. Men nu vet vi var vår envishet kommer ifrån.
Jag förstår hur min bror avskyr den kliniken, jag förstår hur rädd han är. Men idag kommer det att gå bra! Det är inte 1981, förutsättningarna är inte dom samma. I min tanke håller jag hans hand. Idag blir det inte mycket gjort.
Kämpa brorsan, kämpa.
29 maj 2012
Lite senare
Vaknade och kände att knuten i magen var lite mindre! Klev upp direkt innan det gick över och tänkte att den här jäkla regniga tisdagen skulle få sig en match. Växjö och lunch med en trevlig kund stog på agendan. Det var skönt att komma ut på vägarna igen, fortsatt flyt på jobbet och jag får bara vara glad så länge det håller i sig. Dock hinner man tänka en massa onödiga och både bra och mindre bra tankar mellan telefonsamtalen under 1,5 timma i bilen. Men int blev jag klokare int.
Satt i bilen med min kund, på väg ut till en golfbana där vi skulle käka när bilstereon plötsligt tystnade, ringsignalen ljöd och Pelles namn lyste i displayen på min lur som satt i hållaren mitt på instrumentbrädan. Jag stirrade på displayen. Kunden stirrade på displayen. Jag stirrade på kunden. Kunden stirrade på mig. Vi höll på så en stund... Jag hade inte en chans att komma undan. Tillslut fick jag helt enkelt svara kort och be att få ringa tillbaka lite senare för att inte verka helt dum i huvudet.
Förmodligen är det lite senare nu. Men senare ikväll är väl oxå lite senare? Lite senare kan väl oxå vara nästa år? Eller nåt? Det är svårt att definiera det där. Men hela eftermiddagen har jag gjort allt jag kan för att dra ut på det. Körde den allra lääängsta och småländskaste vägen hem från V-sjö genom det verkliga hjärtat av Småland och A. Lindgren-land. Lammhult... Vrigstad... Det är så gulligt och så småländskt med gärdesgårdar, stenmurar och små stugor utmed vägarna som det bara kan bli. Plockade upp Kajsisen på June när jag var tebax från Växjö. Sen gjorde vi ett par timmar på A-sex. 12 dagar kvar till Turkland och vi var tvugna att bättra på strandgarderoben. Flip-flops, nån klänning till mig, några par shorts till Kajs and so on... Skojsigt var det!
Sen åkte vi hem å käkade hemmagjorda burgare. Sen trillade Emme in. Hela tiden var det lite senare. Jag har inte ringt. Fy schöen vilken karaktär jag har. Eller snarare: Jag är livrädd! För jag kommer inte att ha en chans, ingenting att sätta emot och kommer att bli uppäten levande i detta tillstånd. Jag tänker inte ringa. Jag tror jag måste diska. Tvätta. Blogga. Koka kaffe. Göra matlåda. Stryka en ko. Slakta en duk.Vadsomhelst. Men jag hinner inte ringa. Inte nu.
Vuxet.
Satt i bilen med min kund, på väg ut till en golfbana där vi skulle käka när bilstereon plötsligt tystnade, ringsignalen ljöd och Pelles namn lyste i displayen på min lur som satt i hållaren mitt på instrumentbrädan. Jag stirrade på displayen. Kunden stirrade på displayen. Jag stirrade på kunden. Kunden stirrade på mig. Vi höll på så en stund... Jag hade inte en chans att komma undan. Tillslut fick jag helt enkelt svara kort och be att få ringa tillbaka lite senare för att inte verka helt dum i huvudet.
Förmodligen är det lite senare nu. Men senare ikväll är väl oxå lite senare? Lite senare kan väl oxå vara nästa år? Eller nåt? Det är svårt att definiera det där. Men hela eftermiddagen har jag gjort allt jag kan för att dra ut på det. Körde den allra lääängsta och småländskaste vägen hem från V-sjö genom det verkliga hjärtat av Småland och A. Lindgren-land. Lammhult... Vrigstad... Det är så gulligt och så småländskt med gärdesgårdar, stenmurar och små stugor utmed vägarna som det bara kan bli. Plockade upp Kajsisen på June när jag var tebax från Växjö. Sen gjorde vi ett par timmar på A-sex. 12 dagar kvar till Turkland och vi var tvugna att bättra på strandgarderoben. Flip-flops, nån klänning till mig, några par shorts till Kajs and so on... Skojsigt var det!
Sen åkte vi hem å käkade hemmagjorda burgare. Sen trillade Emme in. Hela tiden var det lite senare. Jag har inte ringt. Fy schöen vilken karaktär jag har. Eller snarare: Jag är livrädd! För jag kommer inte att ha en chans, ingenting att sätta emot och kommer att bli uppäten levande i detta tillstånd. Jag tänker inte ringa. Jag tror jag måste diska. Tvätta. Blogga. Koka kaffe. Göra matlåda. Stryka en ko. Slakta en duk.Vadsomhelst. Men jag hinner inte ringa. Inte nu.
Vuxet.
28 maj 2012
Äntligen måndag
Idag har jag fått betalt för min norrlandsresa. Den/de affärer som jag var där och kråmade mig för har ramlat in. Klappar mig själv på axeln och tycker att jag egentligen inte behöver jobba mer den här veckan eller kanske nästa heller. Men min chef säger att det inte är så det fungerar. Ok då...
Idag kommer jag även att bli firad på Mors dag. Inte för att det är Mors dag idag. Men utan för att det aldrig riktigt brukar vara läge för det när den är på riktigt. Det finns så många mammor ju... Så framåt kvällningen så blir det väl i alla fall en gemensam fika med mina små look-a-likes.
Det är väl det som är värt att nämna för denna måndag. Resten av dagen har mest varit skit. Tufft, jobbigt, hänsynslöst, orättvist och allmänt ynkligt med mig som har en stor klump av ångest i magen. Jag får inte väck den, hur jag än tänker eller gör.
Imorgon är en ny dag! (tisdag, min favoritdag...) Då kommer en ny chans att vara fantastisk.
Idag kommer jag även att bli firad på Mors dag. Inte för att det är Mors dag idag. Men utan för att det aldrig riktigt brukar vara läge för det när den är på riktigt. Det finns så många mammor ju... Så framåt kvällningen så blir det väl i alla fall en gemensam fika med mina små look-a-likes.
Det är väl det som är värt att nämna för denna måndag. Resten av dagen har mest varit skit. Tufft, jobbigt, hänsynslöst, orättvist och allmänt ynkligt med mig som har en stor klump av ångest i magen. Jag får inte väck den, hur jag än tänker eller gör.
Imorgon är en ny dag! (tisdag, min favoritdag...) Då kommer en ny chans att vara fantastisk.
27 maj 2012
En annorlunda Mors dag
Äntligen kunde jag sova lugnt och komma ikapp. Från halvtvå till kl sex, och sen lyckades jag somna om till nio! Jag drömde till och med - om min bror. Jag drömde att jag kramade honom och sa lycka till och att allt kommer att gå jättebra. Att jag skulle göra Mors dag precis som vi brukar för mamma och köpa sådana blommor till henne som han alltid brukar göra. Hängpelargoner i amplar till verandan - så att hon skulle få en så lik Mors dag som möjligt fastän han inte kunde vara med.
När jag vaknade tänkte jag att det är just precis vad jag måste göra. Sagt och gjort. Jag fick även med mig Emelie till G-sås! Kajsa hade konfirmation för sina kompisar i Bryd som hon ville gå på i Missionskyrkan. Och i B-ryd köpte jag två amplar, dignande av röda blommor, precis som brorsan brukar göra. Det blev varken lijekonvaljer eller rosor från mig i år.
Sen pratade jag med honom på telefon och jag berättade om min dröm, jag hörde att han blev tacksam.
Jag sa till honom att allt kommer gå hur bra som helst och vi bestämde att vi ska ses sen efter operationen när han är bra igen.
- Blir du sjukskriven länge tror du...?
- Jag vet ju inte än. Det beror ju på om dom måste ta en bit av lungan kanske... Men det står i pappren jag fick att det är NORMALT med 4-6 veckor...
- Haha.. Men snälla du... Du har ju aldrig varit NORMAL i nånting du gjort. Det borde innebära att du är på benen om en vecka.
- Näää! Haha... Precis! Och det går ju inte. Jag måste ju driva firman vet du... Jag kan ju ändå inte vara sjukskriven.
- Jan-Erik...Jag kan hjälpa dig med tryckeriet... Michael och jag kan ta hand om det när du är borta. Han kan trycka och sätta originalen och jag kan sälja och fakturera. Och jag kan skära papper och sköta bokbinderiet! Det har jag gjort förut.
- Näää... Det går ju inte. Du jobbar ju.
- Jag tar ledigt.
- Det kan du ju inte göra.
- Jo. Jag kan göra det. För dig. Bara du blir frisk...
- Det ska nog gå ändå.
- Det är plan B brorsan. Plan A är att du står på tryckeriet nästa vecka igen. Ok?
Jag önskade lycka till och vi sa hejdå. Sen satt jag med mamma och Emelie i trädskuggan under det stora körsbärsträdet länge. Det var en väldigt konstig Mors dag, men jag är glad att jag åkte dit ändå, trots att ingen mer kom. Vem vet hur många fler Mors dag jag har min gamla mor kvar? Jag tog hand om min Nisse, plockade fästingar, gav honom fästingmedel och gosade med honom. Så jäkla stor han har blivit. 6 kg katt och helt klart skogens konung. Jag är inte orolig för att räven ska ta honom. Om han möter en räv så tror jag att det blir mest synd om räven.
När vi satt där under trädet slog mig en löjlig tanke. Av alla platser i detta vackra land som jag besökt under det sista halvåret - så är det här den allra vackraste. Trots skavanker och visst förfall. Anneberg i Gsås by är min vackraste plats. Det är hem.
Seneftermiddagen och kvällen har jag ägnat åt att INTE ringa Pelle.(vilket vore idioti och skulle få mig att framstå som den idiot jag förmodligen är) Jag är inte hälften så tuff idag som jag var igår... Så länge jag haft nåt i händerna har det gått bra. Sitta still är vansinne. Jag längtar till jobbet imon, då blir det arbete för både händer och hjärna.
När jag vaknade tänkte jag att det är just precis vad jag måste göra. Sagt och gjort. Jag fick även med mig Emelie till G-sås! Kajsa hade konfirmation för sina kompisar i Bryd som hon ville gå på i Missionskyrkan. Och i B-ryd köpte jag två amplar, dignande av röda blommor, precis som brorsan brukar göra. Det blev varken lijekonvaljer eller rosor från mig i år.
Sen pratade jag med honom på telefon och jag berättade om min dröm, jag hörde att han blev tacksam.
Jag sa till honom att allt kommer gå hur bra som helst och vi bestämde att vi ska ses sen efter operationen när han är bra igen.
- Blir du sjukskriven länge tror du...?
- Jag vet ju inte än. Det beror ju på om dom måste ta en bit av lungan kanske... Men det står i pappren jag fick att det är NORMALT med 4-6 veckor...
- Haha.. Men snälla du... Du har ju aldrig varit NORMAL i nånting du gjort. Det borde innebära att du är på benen om en vecka.
- Näää! Haha... Precis! Och det går ju inte. Jag måste ju driva firman vet du... Jag kan ju ändå inte vara sjukskriven.
- Jan-Erik...Jag kan hjälpa dig med tryckeriet... Michael och jag kan ta hand om det när du är borta. Han kan trycka och sätta originalen och jag kan sälja och fakturera. Och jag kan skära papper och sköta bokbinderiet! Det har jag gjort förut.
- Näää... Det går ju inte. Du jobbar ju.
- Jag tar ledigt.
- Det kan du ju inte göra.
- Jo. Jag kan göra det. För dig. Bara du blir frisk...
- Det ska nog gå ändå.
- Det är plan B brorsan. Plan A är att du står på tryckeriet nästa vecka igen. Ok?
Jag önskade lycka till och vi sa hejdå. Sen satt jag med mamma och Emelie i trädskuggan under det stora körsbärsträdet länge. Det var en väldigt konstig Mors dag, men jag är glad att jag åkte dit ändå, trots att ingen mer kom. Vem vet hur många fler Mors dag jag har min gamla mor kvar? Jag tog hand om min Nisse, plockade fästingar, gav honom fästingmedel och gosade med honom. Så jäkla stor han har blivit. 6 kg katt och helt klart skogens konung. Jag är inte orolig för att räven ska ta honom. Om han möter en räv så tror jag att det blir mest synd om räven.
När vi satt där under trädet slog mig en löjlig tanke. Av alla platser i detta vackra land som jag besökt under det sista halvåret - så är det här den allra vackraste. Trots skavanker och visst förfall. Anneberg i Gsås by är min vackraste plats. Det är hem.
Seneftermiddagen och kvällen har jag ägnat åt att INTE ringa Pelle.(vilket vore idioti och skulle få mig att framstå som den idiot jag förmodligen är) Jag är inte hälften så tuff idag som jag var igår... Så länge jag haft nåt i händerna har det gått bra. Sitta still är vansinne. Jag längtar till jobbet imon, då blir det arbete för både händer och hjärna.
26 maj 2012
En fin lördag
När Pettsson ska be nån fara åt varmare breddgrader så kan det gå riktigt hett till. Efter en halvtimmas prat om väder och vind kan hon med bultande hjärta dundra på så här fruktansvärt...:
- Du... Du gör mig ledsen. Jag vill inte att du hör av dig mer...
- Nääh.. Eeh... Jag.. Då gör vi så. Om det är det du vill.
- Ja.
- Förlåt.
- Det är lugnt.
- Jag tycker så mycket om dig.
- Ja, du sa det inatt. Hundra gånger. Men imorse lät det annorlunda.
- Jag är en idiot.
- Ja.
- Kan vi börja om?
- Nej.
- Jag förstår dig. Jag tar på mig det.
- Jag önskar dig allt gott som finns. Ta hand om dig.
- Du har saker här...
- Jag vill inte ha dom.
- Men jag har ju din mobil...
- Du kan ha den. Jag har fler reserver. Vi hörs nån gång framöver, då kanske jag kan få tillbaka den. Men nu vill jag inte.
- Ok...
- Du vet att jag tycker om dig med, ta hand om dig nu.
- Jag kommer sakna dig.
- Ja.
- Mycket.
- Det hoppas jag.
- Anna-Karin... Jag...
- Nej. Hejdå Pelle.
- Hejdå...
Det var det elakaste jag kunde... En enda gång i livet har jag bett en människa dra åt helvete på riktigt. Och tro mig, det var befogat... Idag kändes det knappast lika nödvändigt. Och vet ni vad? Det gjorde inte ens ont. Det var bara skönt. Det var skönt att sätta ner foten och markera att jag inte tål vad som helst. Det är nåt alldeles nytt jag börjat med i mitt liv. Jag har alltid bara vänt andra kinden till. Nån gång i höstas sa nån till mig att det ger respekt att sätta ner foten. Att man mår bra av det. Att man växer och blir respekterad av det. Han hade rätt, såklart. Jag försöker lära mig, jag övar mig - både på jobbet och hemma. Jag tror jag kan lära mig fastän jag har låtit 40 år gå.
Sen gick jag ut och gick i två timmar, tills mörkret föll över försommaren. Så skönt... Egentligen skulle jag knatat upp till grannen och följt med ett gäng ner på stan. Partaj lixom. Men nä. Jag kände mig väldigt nöjd med att bara vara hemma. Inte för att jag är deppig, det är jag inte. Jag är ingenting alls - bara nöjd och inte särskilt sällskapssjuk. Om jag ska säga något om hur det verkligen känns innerst inne, så är det förundran. Förvåning över hur något som började så klockrent och rosa kunde störta så brutalt. Och så snabbt. Jag har verkligen aldrig varit med om det förut.
Men det har varit en så fin dag. Lillan sjöng för tusen pers i Sofia. Jag vet inte hur hon vågar. Men stoltare mamma fanns inte i en endaste bänkrad. Det var Kajsas dag idag. Hon var på sitt bästaste humör och jag vet att hon har gillat den här konfagrejen. Så många goa ungdomar, 53 konfirmander och lika många "assistenter" från förra årets grupp. Så många fina! Det har gjort henne väldigt gott, 3 läger och nya vänner med vilka det är helt ok att bara sitta att sjunga en hel kväll vid en eld. Utan alkohol. Sånt gillar vi mammor... =)
- Du... Du gör mig ledsen. Jag vill inte att du hör av dig mer...
- Nääh.. Eeh... Jag.. Då gör vi så. Om det är det du vill.
- Ja.
- Förlåt.
- Det är lugnt.
- Jag tycker så mycket om dig.
- Ja, du sa det inatt. Hundra gånger. Men imorse lät det annorlunda.
- Jag är en idiot.
- Ja.
- Kan vi börja om?
- Nej.
- Jag förstår dig. Jag tar på mig det.
- Jag önskar dig allt gott som finns. Ta hand om dig.
- Du har saker här...
- Jag vill inte ha dom.
- Men jag har ju din mobil...
- Du kan ha den. Jag har fler reserver. Vi hörs nån gång framöver, då kanske jag kan få tillbaka den. Men nu vill jag inte.
- Ok...
- Du vet att jag tycker om dig med, ta hand om dig nu.
- Jag kommer sakna dig.
- Ja.
- Mycket.
- Det hoppas jag.
- Anna-Karin... Jag...
- Nej. Hejdå Pelle.
- Hejdå...
Det var det elakaste jag kunde... En enda gång i livet har jag bett en människa dra åt helvete på riktigt. Och tro mig, det var befogat... Idag kändes det knappast lika nödvändigt. Och vet ni vad? Det gjorde inte ens ont. Det var bara skönt. Det var skönt att sätta ner foten och markera att jag inte tål vad som helst. Det är nåt alldeles nytt jag börjat med i mitt liv. Jag har alltid bara vänt andra kinden till. Nån gång i höstas sa nån till mig att det ger respekt att sätta ner foten. Att man mår bra av det. Att man växer och blir respekterad av det. Han hade rätt, såklart. Jag försöker lära mig, jag övar mig - både på jobbet och hemma. Jag tror jag kan lära mig fastän jag har låtit 40 år gå.
Sen gick jag ut och gick i två timmar, tills mörkret föll över försommaren. Så skönt... Egentligen skulle jag knatat upp till grannen och följt med ett gäng ner på stan. Partaj lixom. Men nä. Jag kände mig väldigt nöjd med att bara vara hemma. Inte för att jag är deppig, det är jag inte. Jag är ingenting alls - bara nöjd och inte särskilt sällskapssjuk. Om jag ska säga något om hur det verkligen känns innerst inne, så är det förundran. Förvåning över hur något som började så klockrent och rosa kunde störta så brutalt. Och så snabbt. Jag har verkligen aldrig varit med om det förut.
Men det har varit en så fin dag. Lillan sjöng för tusen pers i Sofia. Jag vet inte hur hon vågar. Men stoltare mamma fanns inte i en endaste bänkrad. Det var Kajsas dag idag. Hon var på sitt bästaste humör och jag vet att hon har gillat den här konfagrejen. Så många goa ungdomar, 53 konfirmander och lika många "assistenter" från förra årets grupp. Så många fina! Det har gjort henne väldigt gott, 3 läger och nya vänner med vilka det är helt ok att bara sitta att sjunga en hel kväll vid en eld. Utan alkohol. Sånt gillar vi mammor... =)
 |
| Belive... |
 |
| Kram-ring, tog en halvtimma... |
 |
| Somriga toner |
 |
| Min lilla teaterapa, lika som bär... |
 |
| Alla höll inte hela vägen... Lillebror tyckte att det var lite långtråkigt med 2 timmar i kyrkan... |
Förlåt oss våra synder...
 |
| Terassen... |
Tidig i säng och i nyktert och vuxet skick. Redo för att nyttja det återfunna mörkret om natten och för att sova ut inför dagens övningar. Men se att så enkelt är inte livet. För då var det nån som absolut skulle prata allvar. Kl 12. Kl 02.23 och kl 03.05. Jag hann precis somna om mellan ringsignalerna och låg sen vaken större delen av natten med väldigt konstiga nyheter som snurrade i skallen. Kl 9 imorse ringde han igen, bara för att säga att han nog hade brett på lite för mycket och tog mer eller mindre tillbaka sin söta kärleksförklaring.
Folk är tamejfan inte kloka. Hur svårt kan det vara att veta vad man vill? Antingen så vill man nånting eller så vill man inte! Man kan inte hålla på och ändra sig från dag till dag. Det fick man väl för bövelen lära sig när man var liten? Förbannade amatörer. Jag tror minsann att Målarpelle har doppat sin pensel för sista gången. Hos Pettsson kan man inte komma och gå som man vill. Nä... då kan det hända att man får ett "dra åt helvete" tillslut. Laddar för den.
Idag är det visst lite konfirmation på agendan. Lillskruttan... Men var tar åren vägen? Hon som ska vara min lilla, lilla gosegris tänker visst bli stor som alla andra. Femton år snart... Moppe... Herregud. Jag vägrar! Protest! Jag är emooot! Men det hjälper visst inte.
För övrigt kan jag ju bara säga att jag har det så orättvist bra som kan harva runt på jobb i Norrland en vecka, bara för att komma hem till en färdigskräddad konfirmation hos barnens pappa med familj. Hur många separerade mammor har det så tro? Inte många om man har tillgång till den enkätundersökning som jag håller på med... Helt galet vad skilda människor bär sig illa åt mot varandra och gör illa dom stackars barnen. Det är väl för schööen inte barnen som ska behöva lida för att föräldrarna bestämt sig för nåt? Och jag blir chockad när man ser hur många som använder barnen som verktyg för att nita varandra. Har det ens slagit dom VEM det är som dom gör illa egentligen? Jag antar att jag åminstone har lyckats med en sak i mitt liv - att få barn med rätt person. Jag blir mörkrädd när jag ser hur många människor som har fått detsamma med FEL person och hur deras liv är ett enda långt konfliktelände. Tusen tack till fam G e i j e r som håller i hela kalaset och bara överlämnat efterrätten till mig.
Nu ska här bakas, sen kommer lilla mamsingen med bussen, sen ska här konfirmeras, sen ska jag skjutsa hem lilla mamsen till skogen, sen ska jag köra tebax till stan och sen ska jag be eländet fara åt helvete.
Det blir en go lördag. =)
25 maj 2012
Konstigt jobb
Jag har ett väldigt konstigt jobb. Igår bestod det av att äta lunch med 5 st mycket unga Ingemar Stenmark (dom var ungefär lika snacksaliga, med enbart norrländska: jo...) och försöka få dom runt lillfingret. Jag blev dessutom guidad av dom i gudomliga omgivningar där dom visade sin hembygd å vackra Gammelstads kyrkby. Där skulle det riktiga Luleå ha legat, det var där man byggde från början. Men hamnen var för grund så man fick flytta stan dit den ligger nu istället, medans den gamla kyrkbyn blev kvar.
Kvällen var en rolig middag med två trevliga herrar och många skratt.
Idag har jag till största delen suttit på en flygplats å solat mig. Den här boken ska läsas, som handlar om branden i Gbg 1998. (Där dog 64 människor av rökgaserna som spred sig.)
Jag har helt klart ett konstigt men helt ok jobb. ;) (someone's gotta do it)
Kvällen var en rolig middag med två trevliga herrar och många skratt.
Idag har jag till största delen suttit på en flygplats å solat mig. Den här boken ska läsas, som handlar om branden i Gbg 1998. (Där dog 64 människor av rökgaserna som spred sig.)
Jag har helt klart ett konstigt men helt ok jobb. ;) (someone's gotta do it)
Dagens projekt...
...är att ta sig hem. Inte så svårt kan tyckas, men faktiskt så är det just det - ett projekt. Det var ett pussel att få ihop flighterna, det är fler än jag som tänker ta sig hem från Norrland en fredag visst. Så man kan säga att jag börjar tidigt å slutar sent. Men HEM kommer jag väl att komma tillslut! Vad det nu ska vara bra för? är noll sugen på att komma hem till en tom lägenhet sitta ensam hemma i soffan ikväll. Men jag antar att det är så det ska va.
Nähä. Jag börjar vänja mig vid ljuset. Inatt kunde jag somna vid tolvtiden fast himlen var blå å solskenet letade sig in mellan gardinerna. Nu blir det ett par timmar framför datorn och sen mot Kallax!
Jag kommer sakna Luleå. Det är underbart här.
Nähä. Jag börjar vänja mig vid ljuset. Inatt kunde jag somna vid tolvtiden fast himlen var blå å solskenet letade sig in mellan gardinerna. Nu blir det ett par timmar framför datorn och sen mot Kallax!
Jag kommer sakna Luleå. Det är underbart här.
24 maj 2012
Yes!
Pjuh... Vilken dag. För att ha gått ner i norrlänningstempo har det varit körigt. FLERA kundbesök på en å samma dag minsann. Men jag har gjort vad jag ska och jag har fått muntligt på den affär som jag ville ha... Men jag vågar ju inte riktigt tro det innan jag skriftligen har den i handen. Men det ser bra ut. :) Å faktiskt så fick jag en liten affär igår som gör att min resa hit redan är tillbakabetald. Känns alltid lika bra.
Jag har även hunnit smaka på Pite Havsbad och fått en guidad tur i Gammelstad. Jag säger bara: SÅ FINT! Om det inte varit lika långt upp hit som ner till Italien, så hade jag bokat semester här på en gång. Visste du att Luleå vann solligan (före Gotland på 2a plats) förra året? Jojo minsann...
Men nu sitter jag å väntar på en kund som jag ska gå ut med ikväll. Han ville äta på Bishops... Jag antar att jag kan deras meny sen. :)
Men helst av allt hade jag velat gå en riktig långpromenad utmed Lule älv i allt detta vackra som nu exploderar i värmen. (20 grader idag!) Fast det föståss, ett par glas vin på uteserveringen får jag säkert ner.
Jag har även hunnit smaka på Pite Havsbad och fått en guidad tur i Gammelstad. Jag säger bara: SÅ FINT! Om det inte varit lika långt upp hit som ner till Italien, så hade jag bokat semester här på en gång. Visste du att Luleå vann solligan (före Gotland på 2a plats) förra året? Jojo minsann...
Men nu sitter jag å väntar på en kund som jag ska gå ut med ikväll. Han ville äta på Bishops... Jag antar att jag kan deras meny sen. :)
Men helst av allt hade jag velat gå en riktig långpromenad utmed Lule älv i allt detta vackra som nu exploderar i värmen. (20 grader idag!) Fast det föståss, ett par glas vin på uteserveringen får jag säkert ner.
Norrländska upplevelser
Mycke kultur här uppe. Här är ett av ställena, Luleås teaterskola, som jag gick förbi på min långprommis genom stan igår.
Det är så förbannat svårt att koppla av på kvällarna. Det är ju så ljust!!! Hur lätt är det att somna när det ser ut så här kl 23.30 och det känns som om klockan är 19??! Efter gårdagens middag bestående av kalvfilé (och ett par glas vin) på Bishops var jag åtminstone trött. Så tillslut föll jag i en tung drömlös dvala där jag tog ikapp många förlorade timmar ända tills klockan 06 imorse.
Igår bekantade jag mig med Luleå/Piteå-området by car när jag gjorde kundbesök. Vägen gick bla över vackra Lule Älv. Jag vet att det är grymt med vuxenpoäng på tant Pettsson, men jag tycker verkligen att det är SÅ roligt att få se Sverige. Jag älskar mitt jobb. (trots att ni har 25 grader där hemma och jag kom upp i som mest 12,5 igår)
Av bilar är jag som sagt totalt ointresserad. Men jag vet att jag nån gång i min ungdom (innan jag ens hade körkort) tyckte att audi quattro var lite fränt. Så vad "får" jag av uthyrningsfirman om inte en just sådan? Fråga mig inte vad skiten heter på riktigt, men jag uppfattar ord som quattro, a5 osv när jag läser lite här och var på den. Hur som helst - den går som ett litet jäkla spjut, och Pettsson viner omkring i Norrbotten som en liten raggarbrutta. Fy fasiken så fränt.
Problemet är bara att det är så fanatisk mycket olika mätare, klockor, siffror och instrument att läsa på så jag blir alldeles yr i huvudet. Igår när jag pratade i telefon med nån när jag var på väg mot Piteå så sa jag att det var 20,5 grader varmt här. Jojo minsann. När jag åkte hem upptäckte jag att det var samma gradantal, trots att det var nästan kväll. Hm... Det var visst innetempraturen. Utemätaren som jag hittade efter en stund visade knappt hälften. Oups.
Men man sitter på golvet. Jag får starka accosiationer till trampebilarna vi for omkring i på lekis när jag var sex år. Hårt, halvobekvämt och lågt. Jag längtar efter min Volvo. Jag älskar min Volvo! Dom sätena kan göra vem som helst kär. Vem trodde att jag någonsin skulle säga så här när jag var 18 och dreglade över en quattro. Inte jag i alla fall... Men nu är jag tant. Volvo. <3
Igår fick jag även se Öjebyn. En metropol som jag förmodligen aldrig hade hamnat i utan detta jobb heller. Här är en av gatorna... Jättegulligt, men tyvärr ligger Smurfits enorma fabrik alldeles för nära, så det stank en äckligt sur stink av sulfat eller nåt annat hemskt i hela bya. Bläk. Jag mådde nästan illa.
Idag ska jag göra det som jag kom hit för att göra. Wish me luck! =)
Nu kör vi.
23 maj 2012
Musöron och deja vu-middag
Eftersom jag hade en ledig förmiddag tänkte jag passa på att sova ut. Detta förutsatte att jag först lyckats somna vill säga. Det var en utmaning då solen fortfarande såg till att himlen var blå. Kändes som att försöka somna kl sju på kvällen när man precis kommit hem från jobbet och dragit i sig en macka ungefär. (jag var hyfsat uppe i varv efter gårdagens eskapader, långt in på småtimmarna) Men framåt halvtvå tror jag att jag nickade till.
Kl 05,23 tyckt mina små bruna att det var dags att se dagens ljus. (som aldrig hade slocknat) Jag var inte helt överrens med denna idé men kunde heller inte göra mycket åt saken. Drog mig en stund tills frukosten öppnade och sen tänkte jag passa på att jobba en stund när jag ändå var igång. Men se det var lögn i helvete.... Vårt datasystem låg nere förstås. Jag blev inte förvånad. Har allting börjat krångla en dag så känns det helt naturligt att det fortsätter nästa dag utan att man blir det minsta häpen.
Så jag gick en rejäl runda i stan. 9 härliga plusgrader och ortsborna säger att det är försommar. Jag skulle kunna börja gnälla och klaga över dom 25 graderna där hemma som jag just nu går miste om, men se det tänker jag inte. För jag är en glad skit och jag väljer att se det så här: För 2a gången 2012 får jag uppleva vårens genombrott. Se björkarna spricka ut i limegröna musöron, sälgen frodas och känna den där krispiga känslan av alldeles ny vår som vill uuut genom all växtlighet. Lovely! Det är första gången i mitt liv som jag får vara med om det två gånger på samma år. Fantastique! Här uppe har våren kommit ungefär lika långt som den hade hos oss veckan efter påsk. Ju mer jag tänker på det så är det ju en affärsidé.
För tänk om jag sålde allergimedciner mot pollen? Då hade jag kunnat åka hit och köra en andra våg just som det klingat av därhemma. Fiffigt, eller hur? Men det gör jag ju inte. Jag säljer brandsäkerhet för byggen. Något som två herrar som satt på Scandic Luleås uteplats och lapade sol runt lunchtid var väl medvetna om! För när jag knatade förbi där på mot bilen och ett kundbesök, så hörde jag nån säga väldigt högt bakom mig:
"- Och här kommer ju ett välkänt ansikte!
Jag tänkte att jag hörde fel. Att det var nån annan han tittade på som han menade, så jag fortsatte bara att gå. Men då sa rösten ännu högre:
-" Så Hagab är i Luleå minsann!?"
Då var jag ju bara tvungen att stanna och vända mig om, för det måste ju vara mig han menade i alla fall? Och se det var det... För vem satt där om inte mina kollegor i branschen som jag lärde känna på Nordbygg i Sthlm i mars, som vi käkade middag med varenda kväll den veckan. E x h a u s t o, exkollegans nya företag...
-Amen tjeeena! Är ni här? Hade jag ingen aning om.
"-Jasså du, inte det. Men vi hade koll på dig. Andreas har skvallrat så jag tänkte att vi nog springer på dig snart! Å vips så kom du gåendes!"
Självklart är två av deras säljare i Luleå samtidigt som jag, bor på samma hotell som moi och vi turas om att besöka samma kunder som jag... Världen är allt bra liten ibland. ;) Vad är oddsen lixom? I LULEÅ!
Så strax ska jag möta upp dom i lobbyn och vi ska hitta nåt schysst ställe i stan så vi kan fortsätta våra traditionsenliga middagar. Ibland blir det inte så tokigt ändå. =)
Här gick jag från stressad smålänning i 100 km/h till sävlig norrlänning i 0 knop på en timma i förmiddags. Det var väldigt, väldigt skönt.
Kl 05,23 tyckt mina små bruna att det var dags att se dagens ljus. (som aldrig hade slocknat) Jag var inte helt överrens med denna idé men kunde heller inte göra mycket åt saken. Drog mig en stund tills frukosten öppnade och sen tänkte jag passa på att jobba en stund när jag ändå var igång. Men se det var lögn i helvete.... Vårt datasystem låg nere förstås. Jag blev inte förvånad. Har allting börjat krångla en dag så känns det helt naturligt att det fortsätter nästa dag utan att man blir det minsta häpen.
Så jag gick en rejäl runda i stan. 9 härliga plusgrader och ortsborna säger att det är försommar. Jag skulle kunna börja gnälla och klaga över dom 25 graderna där hemma som jag just nu går miste om, men se det tänker jag inte. För jag är en glad skit och jag väljer att se det så här: För 2a gången 2012 får jag uppleva vårens genombrott. Se björkarna spricka ut i limegröna musöron, sälgen frodas och känna den där krispiga känslan av alldeles ny vår som vill uuut genom all växtlighet. Lovely! Det är första gången i mitt liv som jag får vara med om det två gånger på samma år. Fantastique! Här uppe har våren kommit ungefär lika långt som den hade hos oss veckan efter påsk. Ju mer jag tänker på det så är det ju en affärsidé.
För tänk om jag sålde allergimedciner mot pollen? Då hade jag kunnat åka hit och köra en andra våg just som det klingat av därhemma. Fiffigt, eller hur? Men det gör jag ju inte. Jag säljer brandsäkerhet för byggen. Något som två herrar som satt på Scandic Luleås uteplats och lapade sol runt lunchtid var väl medvetna om! För när jag knatade förbi där på mot bilen och ett kundbesök, så hörde jag nån säga väldigt högt bakom mig:
"- Och här kommer ju ett välkänt ansikte!
Jag tänkte att jag hörde fel. Att det var nån annan han tittade på som han menade, så jag fortsatte bara att gå. Men då sa rösten ännu högre:
-" Så Hagab är i Luleå minsann!?"
Då var jag ju bara tvungen att stanna och vända mig om, för det måste ju vara mig han menade i alla fall? Och se det var det... För vem satt där om inte mina kollegor i branschen som jag lärde känna på Nordbygg i Sthlm i mars, som vi käkade middag med varenda kväll den veckan. E x h a u s t o, exkollegans nya företag...
-Amen tjeeena! Är ni här? Hade jag ingen aning om.
"-Jasså du, inte det. Men vi hade koll på dig. Andreas har skvallrat så jag tänkte att vi nog springer på dig snart! Å vips så kom du gåendes!"
Självklart är två av deras säljare i Luleå samtidigt som jag, bor på samma hotell som moi och vi turas om att besöka samma kunder som jag... Världen är allt bra liten ibland. ;) Vad är oddsen lixom? I LULEÅ!
Så strax ska jag möta upp dom i lobbyn och vi ska hitta nåt schysst ställe i stan så vi kan fortsätta våra traditionsenliga middagar. Ibland blir det inte så tokigt ändå. =)
Här gick jag från stressad smålänning i 100 km/h till sävlig norrlänning i 0 knop på en timma i förmiddags. Det var väldigt, väldigt skönt.
 |
| Musöron |
Lärorikt
Jag har lärt mig saker idag. Bl.a. att:
• Man kan aldrig kalkylera in för mycket tid. Vad som helst kan hända - flygbolag kan gå omkull, vägar kan vara avgrävda å långtradare kan krocka. Samtidigt. Och dessutom gärna samtidigt som Pettsson ska ut å flyga.
• Man får inte sitt hjärta krossat efter en så kort tid. (bara jag som är en dramaqueen ibland...) Men det gör ont när människor man tycker om kommer å går i ens liv. (Även om det var lika bra.) För den här tyckte jag verkligen om... :(
• Jag har en störning. Det finns ingen logik i vem jag fastnar för. Mitt hjärta säger ja till dom mest konstiga uppdrag och sen står jag där som en idiot. Men det kommer aldrig att hända igen. För nu ska jag bli nunna.
• Om ett flygplan krockar med en fågel när det landar blir det stökigt för planen bakom som är på tur att landa... Det blev det för oss som preciiis skulle känna landningsstället gå i backen när piloten fick dra på allt vad han hade uppåt igen... Planet framför krockade med en pelikan. Eller? För inte kan en kråkjävel orsaka att vi fick cirkla runt Sthlm en kvart för att få nytt landningstillstånd? Behöver jag säga att jag blev så rädd att jag nästan kissade ner mig? Göta Petter.
• Det finns en liten detalj med Luleå som är jobbig. Man kan inte sova här... För det blir nämligen inte natt!! I alla fall inte så här års.
"-Joo du... Nu blir här int mörkare än så här..." sa biluthyrningskillen när han liftade med mig ett par km. "I Kiruna är det midnattssol fr.o.m. nästa vecka..." Jo man tackar, en sömnlös natt är aldrig fel.
Men jag är ledig imon förmiddag. Då ska jag titta på den vackra staden (med mina rödsprängda ögon) och gå å köpa mig en sovmask att ha över ansiktet.
God natt orättvisa och ljusa värld.
• Man kan aldrig kalkylera in för mycket tid. Vad som helst kan hända - flygbolag kan gå omkull, vägar kan vara avgrävda å långtradare kan krocka. Samtidigt. Och dessutom gärna samtidigt som Pettsson ska ut å flyga.
• Man får inte sitt hjärta krossat efter en så kort tid. (bara jag som är en dramaqueen ibland...) Men det gör ont när människor man tycker om kommer å går i ens liv. (Även om det var lika bra.) För den här tyckte jag verkligen om... :(
• Jag har en störning. Det finns ingen logik i vem jag fastnar för. Mitt hjärta säger ja till dom mest konstiga uppdrag och sen står jag där som en idiot. Men det kommer aldrig att hända igen. För nu ska jag bli nunna.
• Om ett flygplan krockar med en fågel när det landar blir det stökigt för planen bakom som är på tur att landa... Det blev det för oss som preciiis skulle känna landningsstället gå i backen när piloten fick dra på allt vad han hade uppåt igen... Planet framför krockade med en pelikan. Eller? För inte kan en kråkjävel orsaka att vi fick cirkla runt Sthlm en kvart för att få nytt landningstillstånd? Behöver jag säga att jag blev så rädd att jag nästan kissade ner mig? Göta Petter.
• Det finns en liten detalj med Luleå som är jobbig. Man kan inte sova här... För det blir nämligen inte natt!! I alla fall inte så här års.
"-Joo du... Nu blir här int mörkare än så här..." sa biluthyrningskillen när han liftade med mig ett par km. "I Kiruna är det midnattssol fr.o.m. nästa vecka..." Jo man tackar, en sömnlös natt är aldrig fel.
Men jag är ledig imon förmiddag. Då ska jag titta på den vackra staden (med mina rödsprängda ögon) och gå å köpa mig en sovmask att ha över ansiktet.
God natt orättvisa och ljusa värld.
22 maj 2012
Kaos
Vissa dagar går inte att förstå sig på. Varför dom blir som dom blir eller hur allt elände bara kan hitta en å samma dag att sammanstråla på... Idag är nog det finaste exemplet på länge, på just en sån dag.
För det finns INGET som har gått min väg idag! Mitt under en utbildning som kunde fått en DAMP-unge att somna ringde såklart Målarpelle å delade med sig av sina framtidstankar å lite andra tankar. Info som jag helt klart hade kunnat vara utan. Utan att vara föör detaljerad kan jag bara säga att dagens tips är: bli aldrig kär å häng upp ditt hjärta på en piltavla - det gör jävligt ont att få det krossat. Av utbildningen minns jag inte ett smack. Tack Pelle.
Att ta sig till Landvetter genom tårar var inte en bilresa. Det var en expedition!! Det var stop. Det var avstängt. Det var telefonsamtal med gap å skrik. Tack å lov ringde Sandra oxå så jag fick skälla ut nån helt stackars oskyldig.
Det här är inte jag. Inte mitt liv. Jag vill ha tillbaka mitt gamla.
Men det hinner jag inte nu. För nu ska jag boarda första sträckan till Arlanda.
För det finns INGET som har gått min väg idag! Mitt under en utbildning som kunde fått en DAMP-unge att somna ringde såklart Målarpelle å delade med sig av sina framtidstankar å lite andra tankar. Info som jag helt klart hade kunnat vara utan. Utan att vara föör detaljerad kan jag bara säga att dagens tips är: bli aldrig kär å häng upp ditt hjärta på en piltavla - det gör jävligt ont att få det krossat. Av utbildningen minns jag inte ett smack. Tack Pelle.
Att ta sig till Landvetter genom tårar var inte en bilresa. Det var en expedition!! Det var stop. Det var avstängt. Det var telefonsamtal med gap å skrik. Tack å lov ringde Sandra oxå så jag fick skälla ut nån helt stackars oskyldig.
Det här är inte jag. Inte mitt liv. Jag vill ha tillbaka mitt gamla.
Men det hinner jag inte nu. För nu ska jag boarda första sträckan till Arlanda.
Byte
Helt overkligt att det nyss var långledigt å "lata" dagar. Jag har helt klart bytt bort det mot mitt liv i hundratjugo, över en natt.
Å på tal om att byta så ska jag fortsätta i samma spår. Nämligen dags att skifta 20 härligt varma grader mot 9! (inte fullt lika varma å goa grader...) För ikväll ska jag byta Småland mot Lapphelvetet för resten av veckan.
Men innan dess obligatorisk närvaro på det lokala stammishaket (hotellet i T-berg) för heldagsutbildning om rökgasevakuering i höga hus... Ja, det är precis lika roligt som det låter.
Nu kör vi, plattan i botten.
Å på tal om att byta så ska jag fortsätta i samma spår. Nämligen dags att skifta 20 härligt varma grader mot 9! (inte fullt lika varma å goa grader...) För ikväll ska jag byta Småland mot Lapphelvetet för resten av veckan.
Men innan dess obligatorisk närvaro på det lokala stammishaket (hotellet i T-berg) för heldagsutbildning om rökgasevakuering i höga hus... Ja, det är precis lika roligt som det låter.
Nu kör vi, plattan i botten.
20 maj 2012
Kräftor...
...är oxå snygga. Dom är bara lite mer ömtåliga i skinnet än vad man kan tro. Men grusgången som gränsar till min tomt är nu rensad å i ordning efter alla stugområdets regler.
För övrigt vill jag bara tillägga att det var 24 grader och strålande sol när jag lämnade Helsingborg. Så där jobbigt varmt att man nästan inte tar sig igenom dom där första km innan det blir uthärdligt i bastubilen.
Därför var det ju extra skönt att komma hem till Jönkeboda. 14 grader och mulet. En stad som minsann inte bjuder på några överraskningar vädermässigt å det känns ju tryggt.
Så var är mitt kylbalsam?
För övrigt vill jag bara tillägga att det var 24 grader och strålande sol när jag lämnade Helsingborg. Så där jobbigt varmt att man nästan inte tar sig igenom dom där första km innan det blir uthärdligt i bastubilen.
Därför var det ju extra skönt att komma hem till Jönkeboda. 14 grader och mulet. En stad som minsann inte bjuder på några överraskningar vädermässigt å det känns ju tryggt.
Så var är mitt kylbalsam?
17 maj 2012
Jag ska bara...
Beslutsångest XXL. Åka? Stanna hemma tills imon? Åka? Stanna hemma? Hur svårt kan det va? Och vad i hela friden är det med mig? I vanliga fall hade jag varit i Skåne ett knappt dygn redan...
Men det känns inte riktigt som jag kommer igång där nere i år... Och det är inte heller lika tätbefolkat som innan av olika anledningar. Brutna revben och punkade lungor... Små tiomånaders racerkrypbebisar som helt klart är lättare att jaga i en barnsäkrad lägenhet... Och så vidare... Men nu verkar det bli något av en tjejhelg så jag tror jag åker ner och ställer iordning ändå. Bord bokat på H-borgs vinotek (Lagmarks) på lörd em, ett väääldigt trevligt shoppingavbrott. =)
Och på tal om det så öppnar ett vinotek i Jönkan på fredag!! (efter många om och men) Äntligen! Jisses så trevligt. Kan nästan inte bärga mig innan jag får gå dit å smaska tapas och prova finviner. Och på tal om bra ställen i Jönkeboda så kan jag även passa på att slå ett slag för vårt eminenta och nya kulturhus S P I R A och dess resturang. Veckans 2a högkvalleslunch intogs där igår med en näve kunder som jag fick med mig. Och lunchen var precis lika bra som den brukar där. Matjesill som var flera cm tjock! Det var inte Abbas kan jag säga... Brynt smör, potatismos med hel färsk sparris i... Och en massa annat. Helt vansinnigt trevligt för en matälskare. Jag säger bara: GÅ DIT OCH KÄKA LUNCH OM DU KAN! Kostar inte mer än nån annanstans (85:- och avdragsgillt så det stänker) men betydligt mycket mer för pengarna. Igår kväll var det även premiär för deras aw, men Pettsson höll sig minsann hemma med stora dottern. (Lillskiten drog iväg på ännu ett konfaläger) Riktigt bra tycker jag att man nyttjar det bygget till allt som går, så blir det kanske slut på tjafset i stan om hur onödigt det var. Jag är jätteglad för vårt kulturhus och allt det kan föra till stan. Heja S P I R A! (dessutom sitter både våra galler i väggarna och våra huvar på taket) ;))
http://www.restaurangspira.se/
Den där Myllymäki är inte Dumihuvets pöjk inte.
Så! Det var väl det om stans nöjesutbud. Nu ska jag bara... precis som Alfons. Jobba liten stund, (tiden försvann igår) packa, köra Emme till pappsen (hon vill inte åka med till Skåne), ev pussa till Pelle lite (som jobbar) och sen tror jag faktiskt att jag åker neråt. Lilla goa Åsa ska tydligen vara på plats. Vi kan säkert fördriva tiden med nåt. =)
Men det känns inte riktigt som jag kommer igång där nere i år... Och det är inte heller lika tätbefolkat som innan av olika anledningar. Brutna revben och punkade lungor... Små tiomånaders racerkrypbebisar som helt klart är lättare att jaga i en barnsäkrad lägenhet... Och så vidare... Men nu verkar det bli något av en tjejhelg så jag tror jag åker ner och ställer iordning ändå. Bord bokat på H-borgs vinotek (Lagmarks) på lörd em, ett väääldigt trevligt shoppingavbrott. =)
Och på tal om det så öppnar ett vinotek i Jönkan på fredag!! (efter många om och men) Äntligen! Jisses så trevligt. Kan nästan inte bärga mig innan jag får gå dit å smaska tapas och prova finviner. Och på tal om bra ställen i Jönkeboda så kan jag även passa på att slå ett slag för vårt eminenta och nya kulturhus S P I R A och dess resturang. Veckans 2a högkvalleslunch intogs där igår med en näve kunder som jag fick med mig. Och lunchen var precis lika bra som den brukar där. Matjesill som var flera cm tjock! Det var inte Abbas kan jag säga... Brynt smör, potatismos med hel färsk sparris i... Och en massa annat. Helt vansinnigt trevligt för en matälskare. Jag säger bara: GÅ DIT OCH KÄKA LUNCH OM DU KAN! Kostar inte mer än nån annanstans (85:- och avdragsgillt så det stänker) men betydligt mycket mer för pengarna. Igår kväll var det även premiär för deras aw, men Pettsson höll sig minsann hemma med stora dottern. (Lillskiten drog iväg på ännu ett konfaläger) Riktigt bra tycker jag att man nyttjar det bygget till allt som går, så blir det kanske slut på tjafset i stan om hur onödigt det var. Jag är jätteglad för vårt kulturhus och allt det kan föra till stan. Heja S P I R A! (dessutom sitter både våra galler i väggarna och våra huvar på taket) ;))
http://www.restaurangspira.se/
Den där Myllymäki är inte Dumihuvets pöjk inte.
Så! Det var väl det om stans nöjesutbud. Nu ska jag bara... precis som Alfons. Jobba liten stund, (tiden försvann igår) packa, köra Emme till pappsen (hon vill inte åka med till Skåne), ev pussa till Pelle lite (som jobbar) och sen tror jag faktiskt att jag åker neråt. Lilla goa Åsa ska tydligen vara på plats. Vi kan säkert fördriva tiden med nåt. =)
16 maj 2012
Falla fritt
Uppe med tuppen idag! Den här veckan innehåller inte alltför många arbetsdagar så det är ju bara att slå klorna i dom timmarna som finns... Myskväll med tjejerna igår, tacos och babbel. Jag blir lika glad varje gång dom öppnar sina hjärtan/munnar för sin lilla mamsing.
Så var är värmen? Jag som hade tänkt att ha en långhelg i södern... Jag skjuter en dag till på den så himlen får en chans att ställa om. Och det är lite skönt att vara hemma upptäcker jag ganska förskräckt.
Igår kväll tror jag även att jag bestämde jag mig för att kasta mig ut i det okända och hänga upp mitt hjärta helt oskyddat på piltavlan. För att jag måste! Så nu låtsas jag allt jag kan att hela världen är god och att om jag blir lurad så är det inte mitt fel... Jag tänker däremot inte vara dumsnäll. (det är mycket att lära sig här...) Och om hela skiten går åt helvete så går det åt helvete! För om jag inte försöker så kommer jag ju aldrig nånvart. Fiffigt va?
Nähäpp. Jobba, jobba, jo-o-bba!
Så var är värmen? Jag som hade tänkt att ha en långhelg i södern... Jag skjuter en dag till på den så himlen får en chans att ställa om. Och det är lite skönt att vara hemma upptäcker jag ganska förskräckt.
Igår kväll tror jag även att jag bestämde jag mig för att kasta mig ut i det okända och hänga upp mitt hjärta helt oskyddat på piltavlan. För att jag måste! Så nu låtsas jag allt jag kan att hela världen är god och att om jag blir lurad så är det inte mitt fel... Jag tänker däremot inte vara dumsnäll. (det är mycket att lära sig här...) Och om hela skiten går åt helvete så går det åt helvete! För om jag inte försöker så kommer jag ju aldrig nånvart. Fiffigt va?
Nähäpp. Jobba, jobba, jo-o-bba!
14 maj 2012
Dagens...
- Arbetsdag - Säljmöte! Modell större. Rundades av med ny EU-skit, brandprov (jäklar va det brinner döh...) och huvudvärk.
- Lunch - Bjussade bästa chefen på för förra veckans storslam i försäljning. Intogs långt och länge på Hoks Herrgård tills allas magar stog i åtta hörn. Gaaalet vilken mat. Här snackar vi lunchbuffé jädraranamma! Mmmm. Pjuh... Sen bestämde vi säljkollegor oss för att det är bäst att hålla igen i fortsättningen. På försäljningen alltså. Annars blir vi smällfeta.
- Glömda - Nu verkar min handväska ha blivit kvar på jobbet... Vilket innebar tji plånbok när jag stannade bilen utanför affären (något förvånad). Hm... Nycklarna låg dock i bilen så jag kunde ta mig in i hemmet. Jag säger bara: INGA PROBLEM! Jag ser det som ett stort framsteg. Ikväll blir det kylskåpsrester till middag om jag kan få fart på fantasin.
- Kylskåp - Innehåller 1 st ägg, 1 halv avokado, 1 ledsen paprika, 1 förpackning öppnad tomatsoppa som gick ut förra veckan och 1 liter färsk och frisk mjölk. Det är en sjuhelsickes fantasi man måste ha döh...
- Döttrar - Är det dags att gosa med igen! Kvalitetsgos! Hälften av dom är redan hemma. Den andra halvan sparkar match borta mot Vista. Typ.
- Rosa moln... - Har skingrats något. Eller rättare sagt: DET ÄR HELT BORTA... Vad är det för fel på mig? Jag hoppas att det kommer tillbaka. Eller hoppas jag det? Hm... Jag förstår mig inte på mig själv alltid. Verkligheten är inte alltid så rosa som bommullen när man är INNE i bommullsmolnet. När man kliver ett steg utanför kan man ibland se saker som man inte såg först. Alls. Jaaa... Om ni inte begrep nånting av det där så fråga inte mig. Jag begriper ingenting heller. Mjaaa.... Hur gör man nu då? Ska jag slänga ut honom innan jag har släppt in honom? Eller kanske det rosa kommer tebax om jag just släpper in karln? Jobbigt det där ju. En ond cirkel helt klart. Det är tur att det inte är nån brådska med att ta ställning till någonting alls. Det är det som är det fiffiga med en-dag-i-taget-livet.
- Skåp från 40-talet - Blöder som en stucken gris. F***n! Snart åker det ut på balkongen.
- Turklandsresa - is comming up! Herregu det är ju snart! 3,5 vecka kvar bara ju. Igår pratade vi ekonomi tant Grön och jag. 1 kebab om dan får dom ongarna. Är dom hungriga ändå får dom käka glass för veckopengen. Det är ju ändå VI som fyller år och som måste få fokusera på paraplydrinkarna. Här gäller det att prioritera.
- Hjälpjour - Verkar vara jag. Ring bara närsomhelst vad du än behöver hjälp med. Telefoner, mat, mobilsupport, umgängesrätt eller värmeljusstakar. Jag ställer upp i alla väder.
- Stora barn - har jag ju redan två. Fullt sjå att ta hand om dom ju. Och dessutom hålla reda på mina egna nycklar, handväskor. och matlådor. Jag måste nog helt enkelt lära mig att säga nej till andra vuxna barn som inte reder ut att ta hand om sig själva.
- Det är svårt.
13 maj 2012
Jodå såatte...
Amen det blev ju rätt ok ändå... Lite skiftar det, men jag har bestämt mig för att ge skåpeländet en chans. (dvs färgen är slut) Om det inte slutar blöda och jag tycker det är flammigt ändå efter ett tag - så får jag väl gå å köpa mig en oljefärg å dra över skiten med. Man är bara inte så sugen på det inomhus...
För övrigt så är jag väldigt glad att jag målade idag oxå för det innebar att jag hade balkongdörren lite på glänt. Det visade sig vara ett mycket hjälpande koncept när hjärnan var nån helt annanstans å jag låste mig ute litegranna... Graciös som en säl vältrade jag mig över balkongräcket med hjälp av en plastutemöbel som jag hittade utanför grannens. Det var en syn...
Å på tal om glad så kommer Pelle strax. Det ska tittas på film å smaskas varma mackor. Ett bortglömt å underskattat söndagsnöje som precis återuppstått i Pettssons liv. :)
Före å efter. :) 250:- svenska riksdaler + färg. :))
För övrigt så är jag väldigt glad att jag målade idag oxå för det innebar att jag hade balkongdörren lite på glänt. Det visade sig vara ett mycket hjälpande koncept när hjärnan var nån helt annanstans å jag låste mig ute litegranna... Graciös som en säl vältrade jag mig över balkongräcket med hjälp av en plastutemöbel som jag hittade utanför grannens. Det var en syn...
Å på tal om glad så kommer Pelle strax. Det ska tittas på film å smaskas varma mackor. Ett bortglömt å underskattat söndagsnöje som precis återuppstått i Pettssons liv. :)
Före å efter. :) 250:- svenska riksdaler + färg. :))
12 maj 2012
Hur man får sin lördag förstörd
Min härliga lördag blev nog inte riktigt så härlig som jag hade tänkt. Men å andra sidan är det ju väldigt sällan det blir som man tänkt... Varför minns jag aldrig det?
Lilla mamman förgyllde min förmiddag med extremt tunga nyheter. Det finns sjukdom i familjen. Men det är segt virke i den päjken, det behöver inte gå åt pepparn. Jag nästan skällde ut mor min när jag hörde hur ledsen och orolig hon var.
- NU TÄNKER DU POSITIVT! DET ÄR FÖR SCHÖEN 2012! DET ÄR INTE SOM PÅ PAPPAS TID, DOM KAN FIXA SÅNT HÄR IDAG!!!
Sen kände jag att jag bara var tvungen att göra vad som helst för att få henne att sluta gråta. Så jag fortsatte gapa:
- VET DU VAD? JAG KANSKE HAR TRÄFFAT EN KILLE!
Då blev det annat ljud i skällan och jag blev tvingad att detaljerat berätta en något förskönad historia om Målarpelle och hur vi träffades. Ångrade mig genast, för nu kommer hon fråga om det varenda vecka i all evighet. Så om det inte blir nåt av det här kommer jag få lida dubbelt när det ska ältas var och varannan dag. Sen la vi på och jag bröt ihop på kökssoffan... Jag stod bara inte ut med att höra mamma ledsen, det finns inget som får mig att må så dåligt på jorden. Jag höll masken så länge det krävdes, men sen har tårarna har runnit på mig hela dan. En tumör i lungan skojar man inte bort.
Varför kan man aldrig få vara riktigt glad? Våran släkt är så liten, så liten. Jag vill ha kvar dom som är kvar...
Gav mig på mitt egna målarprojekt. Lilla skåpet från 1944. Gick såklart åt helvete direkt, så nu har jag förstört det. Nåt brunt jävla elände kryper ur träet efter varje strykning. Precis som när man målar nåt som är betsat. Hatar när det blir så! (ja, jag målade uterummet i stugan 6 gånger...) Efter 2 strykningar med min favvisfärg som jag alltid använder (Beckers) står ett flammigt missfoster i mitt vardagsrum. Önskar att jag hade behållit det som det var istället. Ont i foten har jag med! För många h på betonggolv de senaste dagarna. Inkl idag, trots asics-skorna inomhus hela dan. Eländes elände.
Jag är värd kvällen nu... Ev blir jag fyllechaffis inatt när Målarpelle har gjort färdigt stan. :) Tänk att man kan hoppas på att få gå upp mitt i natten och köra fulla karlar. Jepp. I'm loosing it...
Lilla mamman förgyllde min förmiddag med extremt tunga nyheter. Det finns sjukdom i familjen. Men det är segt virke i den päjken, det behöver inte gå åt pepparn. Jag nästan skällde ut mor min när jag hörde hur ledsen och orolig hon var.
- NU TÄNKER DU POSITIVT! DET ÄR FÖR SCHÖEN 2012! DET ÄR INTE SOM PÅ PAPPAS TID, DOM KAN FIXA SÅNT HÄR IDAG!!!
Sen kände jag att jag bara var tvungen att göra vad som helst för att få henne att sluta gråta. Så jag fortsatte gapa:
- VET DU VAD? JAG KANSKE HAR TRÄFFAT EN KILLE!
Då blev det annat ljud i skällan och jag blev tvingad att detaljerat berätta en något förskönad historia om Målarpelle och hur vi träffades. Ångrade mig genast, för nu kommer hon fråga om det varenda vecka i all evighet. Så om det inte blir nåt av det här kommer jag få lida dubbelt när det ska ältas var och varannan dag. Sen la vi på och jag bröt ihop på kökssoffan... Jag stod bara inte ut med att höra mamma ledsen, det finns inget som får mig att må så dåligt på jorden. Jag höll masken så länge det krävdes, men sen har tårarna har runnit på mig hela dan. En tumör i lungan skojar man inte bort.
Varför kan man aldrig få vara riktigt glad? Våran släkt är så liten, så liten. Jag vill ha kvar dom som är kvar...
Gav mig på mitt egna målarprojekt. Lilla skåpet från 1944. Gick såklart åt helvete direkt, så nu har jag förstört det. Nåt brunt jävla elände kryper ur träet efter varje strykning. Precis som när man målar nåt som är betsat. Hatar när det blir så! (ja, jag målade uterummet i stugan 6 gånger...) Efter 2 strykningar med min favvisfärg som jag alltid använder (Beckers) står ett flammigt missfoster i mitt vardagsrum. Önskar att jag hade behållit det som det var istället. Ont i foten har jag med! För många h på betonggolv de senaste dagarna. Inkl idag, trots asics-skorna inomhus hela dan. Eländes elände.
Jag är värd kvällen nu... Ev blir jag fyllechaffis inatt när Målarpelle har gjort färdigt stan. :) Tänk att man kan hoppas på att få gå upp mitt i natten och köra fulla karlar. Jepp. I'm loosing it...
11 maj 2012
40-taggare att fira
Världens konstigaste vecka helt i rosa trots ösregn. Jag har kört över hundratio mil i regn, regn och ännu mera ösregn på tre dagar. Det spelar ingen roll. Världen är ändå bara ett lull-lull av rosa fetvadd. Jag skulle inte byta bort den här veckan mot allt smör i Småland. Det var många år sen jag hade en vecka som var så löjligt rosa. Men mina ögon började tillslut strejka. Jag fick veva ner rutan och ringa alla jag kände på vägen hem från Gbg. Det hjälpte och till på köpet så blev det ett perfekt lite halvplanerat stopp i Dalsjöfors.
För där bor världens bästaste Tant Gröhn! <3 Och just idag så blir hon nämligen tant! Så jag dundrade och köpte en blomkvast och hann lagom fram till världens godaste tårta och trevligt sällskap i form av skånska familjen Åkesson. Inkl Veja som just har hittat sig själv (för den som uppmärksammar bakgrunden på nedan foto)
Jag hoppas att det regnar hela helgen. För då kan jag vara inne och bara greja, städa, komma ikapp mig, fundera över den konstiga världen utanför och inte få dåligt samvete alls för att jag inte drog ner till Helsingborg som först var tanken. Det där plejset gör ju sig helt klart inte lika bra i regn... Jag ska slipa och måla nylevererad skänk, jag ska fixa och dona. Det ska bli en såå skön helg.
Och ha inga högre förväntningar på att jag ska kunna skriva nåt av värde här... Jag har fullt sjå att få ihop en sammanhängande mening som innehåller något alls.
/Rosa Fetvadd
För där bor världens bästaste Tant Gröhn! <3 Och just idag så blir hon nämligen tant! Så jag dundrade och köpte en blomkvast och hann lagom fram till världens godaste tårta och trevligt sällskap i form av skånska familjen Åkesson. Inkl Veja som just har hittat sig själv (för den som uppmärksammar bakgrunden på nedan foto)
Jag hoppas att det regnar hela helgen. För då kan jag vara inne och bara greja, städa, komma ikapp mig, fundera över den konstiga världen utanför och inte få dåligt samvete alls för att jag inte drog ner till Helsingborg som först var tanken. Det där plejset gör ju sig helt klart inte lika bra i regn... Jag ska slipa och måla nylevererad skänk, jag ska fixa och dona. Det ska bli en såå skön helg.
Och ha inga högre förväntningar på att jag ska kunna skriva nåt av värde här... Jag har fullt sjå att få ihop en sammanhängande mening som innehåller något alls.
/Rosa Fetvadd
10 maj 2012
Mycke mässa blire...
Ujujuj, så trött så trött hon är Pettsson. Det var nästan svårt att inte blunda på raksträckorna den sista biten. Full fart i två dagar i Borlänge. Tuff middag med 46 helt galna människor från Norrland å Dalarna igår, följd av välbesökt mässa hela dan idag med minst lika mycket knepigt folk.
Min fot tog slut på betonggolvet runt elvatiden i förmiddags. Då var det ju några timmar kvar.... Å ungefär i det rappet ringde min chef å delade ut en order för en gångs skull. (det händer väldigt sällan)
- Anna-Karin, jag vill att du backar upp din kollega i Göteborg på mässan imon! Det är för många anmälda för att han ska klara det själv. Åk direkt å lägg dig där när du är klar i Borlänge.
Men se det var jag ju inte sugen på alls. Så då blev vi nästan osams. Dels för att det var ösregn å 50 mil mellan dom två orterna. (hem till jönkan bara 37) Å dels för att jag precis hade avbokat fredans besök jag hade i Gbg... Å dels ville jag ju hem!:) Sak-letarna verkar ha missat Målarpelle när jag lämnade honom utan koll. Han är kvar. :))
Så jag körde hem å åker dit imon bitti istället. Hade definitivt inte orkat en middag ikväll med Ventnyttgänget... Och vad gör man inte för lite kramkalas. :)
Min fot tog slut på betonggolvet runt elvatiden i förmiddags. Då var det ju några timmar kvar.... Å ungefär i det rappet ringde min chef å delade ut en order för en gångs skull. (det händer väldigt sällan)
- Anna-Karin, jag vill att du backar upp din kollega i Göteborg på mässan imon! Det är för många anmälda för att han ska klara det själv. Åk direkt å lägg dig där när du är klar i Borlänge.
Men se det var jag ju inte sugen på alls. Så då blev vi nästan osams. Dels för att det var ösregn å 50 mil mellan dom två orterna. (hem till jönkan bara 37) Å dels för att jag precis hade avbokat fredans besök jag hade i Gbg... Å dels ville jag ju hem!:) Sak-letarna verkar ha missat Målarpelle när jag lämnade honom utan koll. Han är kvar. :))
Så jag körde hem å åker dit imon bitti istället. Hade definitivt inte orkat en middag ikväll med Ventnyttgänget... Och vad gör man inte för lite kramkalas. :)
09 maj 2012
Finns det fler sak-letare?
Jaha... Utan sömn i fjorton dar försmäktar jag på denna ö... Antar att jag får skylla mig själv. Man MÅSTE ju inte hålla på att ge sig ut kl 22 eller 23 på kvällarna i massa olika ärenden bara för att få en liten målarkram som är ett par timmar lång... Men om man vill det så har jag en himla massa bra ursäkter i bakfickan som jag kan bjuda på:
• Handla (maxi stänger dock 22)
• Tvätta bilen (tvätten stänger oxå 22, men det vet inte döttrarna. Dom ser dessutom inte om bilen är nytvättad el inte dan efter)
• Tanka (funkar, öppet hela natten. Går dock att avslöja om mätaren inte visar fullt sen... Har aldrig haft full tank så mkt som denna veckan)
• Hämta en tröja som jag glömt hos en kompis. (kompisen var väldigt pratglad)
Japp, jag tror inte dom små liven fattar nåt? Jag beter mig nästan helt normalt. Men nu verkar det som jag måste åka till Dalarna ett par dagar. Börjar i kväll med middag med Gunde å en bunt mässutställare. Imorgon vårmässa hos en åf. Jaha.. Å hur i hela friden ska detta gå till? Jag vill ju knappast åka utanför 50-skyltarna nu!! För hur ska jag kunna va utan min Målarpelle i två dar?
Jag funderar på att ta med honom? Kan undra om hans chef misstycker? Det känns inte alls bra att lämna godingen helt obevakad här hemma. Tänk om det kommer en ANNAN sak-letare och plockar upp honom? Hua, hemska tanke.
Så hade Pippi tänkt, så tänker jag... Hm... Nu Dalarna.
• Handla (maxi stänger dock 22)
• Tvätta bilen (tvätten stänger oxå 22, men det vet inte döttrarna. Dom ser dessutom inte om bilen är nytvättad el inte dan efter)
• Tanka (funkar, öppet hela natten. Går dock att avslöja om mätaren inte visar fullt sen... Har aldrig haft full tank så mkt som denna veckan)
• Hämta en tröja som jag glömt hos en kompis. (kompisen var väldigt pratglad)
Japp, jag tror inte dom små liven fattar nåt? Jag beter mig nästan helt normalt. Men nu verkar det som jag måste åka till Dalarna ett par dagar. Börjar i kväll med middag med Gunde å en bunt mässutställare. Imorgon vårmässa hos en åf. Jaha.. Å hur i hela friden ska detta gå till? Jag vill ju knappast åka utanför 50-skyltarna nu!! För hur ska jag kunna va utan min Målarpelle i två dar?
Jag funderar på att ta med honom? Kan undra om hans chef misstycker? Det känns inte alls bra att lämna godingen helt obevakad här hemma. Tänk om det kommer en ANNAN sak-letare och plockar upp honom? Hua, hemska tanke.
Så hade Pippi tänkt, så tänker jag... Hm... Nu Dalarna.
07 maj 2012
Oj II
Racermiddag i Bredaryd med gamla svägerskorna + "kusin" Lena. Så goa... Så saknade... Bredaryd gjorde ont i dag. Så många människor som inte finns mer. Ibland gör det fortfarande ont att bli påmind och idag var en sån dag. Men sånt är livet. Annikas godaste mat som smälte i munnen. Ljuvlig paj å sen glassbakelse! En mage fylld av fjärilar blev så mätt, så mätt. Mat är halvintressant just nu...
Racerfart hem för att hinna se små döttrar innan dom slocknade. Å för att hinna pussa till den där goe ett par minuter... I den famnen försvinner världens alla sorger. Vi bara skrattar så fort vi ser varann. Att man kan bli så glad av nån? Häromdan bestämde vi oss för att ta det väldigt lugnt. Oj. Det går riktigt, riktigt dåligt. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska ta vägen av skräck å lycka. Snacka om att ta en dag i taget! Imorgon kan han vara borta... Hemska tanke. En timma i taget funkar oxå...
God natt extremt konstiga värld.
Exsvägerskor...
Racerfart hem för att hinna se små döttrar innan dom slocknade. Å för att hinna pussa till den där goe ett par minuter... I den famnen försvinner världens alla sorger. Vi bara skrattar så fort vi ser varann. Att man kan bli så glad av nån? Häromdan bestämde vi oss för att ta det väldigt lugnt. Oj. Det går riktigt, riktigt dåligt. Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska ta vägen av skräck å lycka. Snacka om att ta en dag i taget! Imorgon kan han vara borta... Hemska tanke. En timma i taget funkar oxå...
God natt extremt konstiga värld.
Exsvägerskor...
15?
Funderar lite lätt på vem i den här familjen som är femton egentligen? Och hur ska jag kunna sova nu? Helt omöjligt ju. Ligger i min säng och ler extremt fånigt. Å kanhända går det iväg nåt ännu mer fånigt sms då å då. Hm...
Var på matchen i Gislaved. Hemma vid niotiden. Förlust och en dotter som var putt. Fick muta henne med kebabtallrik för att få upp mungiporna någorlunda. Å efter det var det två väldigt långa å förvånade ansikten här hemma som såg sin mamma stå i hallen med skor å jacka på vid tio i tio...
- Vart ska du?
- Ööh, eeh, asså jag ska ut en sväng bara lixom.
- Vadå ut? Nu?
- Eeh, aa ut bara... Lite typ... Ska ni göra?
- Ja, jag tänkte gå å lägga mig nu.
- Ahaa... Du tänkte så ja...Men då säger vi gonatt nu fall du sover när jag är tebax.
- Men mamma! Vad ska du göra!?
- Nämen alltså... Träffa nån lite typ. En liten kram bara kanske. Det blir inte så sent. Gå å lägg er. Natti!
Så fick jag smygkramas lite. Å sallad åt vi med. Å drack kaffe... Å mera kram. Å babbel babbel. Sen va klockan halv ett... Hur kan klockan bara gå så fort? Å hur gammal är jag? Som smiter ut för att smygkramas till läggdags? Tänk om det är jag som är femton?
Jaha. Hur sover man när man precis svalt kaffet? Eller när man inte kan sluta flina? Det här är ju löjligt.
Somnar med tokflinet mitt i fejjan.
Var på matchen i Gislaved. Hemma vid niotiden. Förlust och en dotter som var putt. Fick muta henne med kebabtallrik för att få upp mungiporna någorlunda. Å efter det var det två väldigt långa å förvånade ansikten här hemma som såg sin mamma stå i hallen med skor å jacka på vid tio i tio...
- Vart ska du?
- Ööh, eeh, asså jag ska ut en sväng bara lixom.
- Vadå ut? Nu?
- Eeh, aa ut bara... Lite typ... Ska ni göra?
- Ja, jag tänkte gå å lägga mig nu.
- Ahaa... Du tänkte så ja...Men då säger vi gonatt nu fall du sover när jag är tebax.
- Men mamma! Vad ska du göra!?
- Nämen alltså... Träffa nån lite typ. En liten kram bara kanske. Det blir inte så sent. Gå å lägg er. Natti!
Så fick jag smygkramas lite. Å sallad åt vi med. Å drack kaffe... Å mera kram. Å babbel babbel. Sen va klockan halv ett... Hur kan klockan bara gå så fort? Å hur gammal är jag? Som smiter ut för att smygkramas till läggdags? Tänk om det är jag som är femton?
Jaha. Hur sover man när man precis svalt kaffet? Eller när man inte kan sluta flina? Det här är ju löjligt.
Somnar med tokflinet mitt i fejjan.
06 maj 2012
Oj
Konstig helg, konstigt liv, konstig jag. Döttrar som är här men som har egna liv och är därför inte hemma ändå. Tjejfotbollens dag hela dan idag och Emelie sov hos en kompis inatt, så hon är fortfarande där... Jahopp... Fotbollsdagen avslutas ikväll med bortamatch mot Gislaved och jag funderar på att åka och titta. Kajsisen har varit sjuk, upptagen av konfa, och spelat med U17, så det här blir hennes första seriematch med sitt egna lag. Hon är så himla taggad, så det vore absolut rätt match att åka och glo på.
Men jag måste jobba ett par timmar med... Imorgon äntligen, äntligen kommer frälsaren. Eller ja... I alla fall min efterträdare. Så det innebär att när hon är igång lite så kan jag enkom ägna mig åt 1 av mina tjänster och fokusera heltid på det jag ska. Jag tror inte att jag hade orkat dubbelköra en enda dag till... 4,5 månad har satt sina spår. Och i veckan som gick skulle jag förberett hennes arbetsplats och själv flyttat in på ett annat kontor. Det hann jag förstås inte...Så jag måste åka ut till Taberg och flytta lite idag istället. Hon ska minsann få känna sig välkommen imorgon! En fint i ordningsställd arbetsplats är i alla fall en liten gest i den riktningen... Sen ska jag sätta igång na´, lämna henne i kollegors händer och ägna veckan åt Jönköping, Borlänge, Göteborg och Helsingborg.
Så tidsoptimisten är igång. Lite skog och mark med km efter km med vitsippor har det oxå blivit denna helg. Och rosa fetvadd runt fötterna som jag lullar runt i... Men jag måste nog hålla lite på att berätta om det. ;) Men kanske, kanske har det dykt upp nån från ingenstans som är väldigt snäll, som jag har väldigt roligt tillsammans med och som jag absolut vill undersöka närmare...
Men jag måste jobba ett par timmar med... Imorgon äntligen, äntligen kommer frälsaren. Eller ja... I alla fall min efterträdare. Så det innebär att när hon är igång lite så kan jag enkom ägna mig åt 1 av mina tjänster och fokusera heltid på det jag ska. Jag tror inte att jag hade orkat dubbelköra en enda dag till... 4,5 månad har satt sina spår. Och i veckan som gick skulle jag förberett hennes arbetsplats och själv flyttat in på ett annat kontor. Det hann jag förstås inte...Så jag måste åka ut till Taberg och flytta lite idag istället. Hon ska minsann få känna sig välkommen imorgon! En fint i ordningsställd arbetsplats är i alla fall en liten gest i den riktningen... Sen ska jag sätta igång na´, lämna henne i kollegors händer och ägna veckan åt Jönköping, Borlänge, Göteborg och Helsingborg.
Så tidsoptimisten är igång. Lite skog och mark med km efter km med vitsippor har det oxå blivit denna helg. Och rosa fetvadd runt fötterna som jag lullar runt i... Men jag måste nog hålla lite på att berätta om det. ;) Men kanske, kanske har det dykt upp nån från ingenstans som är väldigt snäll, som jag har väldigt roligt tillsammans med och som jag absolut vill undersöka närmare...
03 maj 2012
Stenkoll som alltid
Hade bilen inne på TP idag för att montera in lite kommunikation. Eller i alla fall få in alla sladdar till gps, aux-ingång å telefon UNDER instrumentbrädan, istället för att behöva trassla in sig i det trådlösa samhället 2012 varje gång jag växlar...
Och då! Haha! När Frippe var klar å jag satte mig för att få en liten lektion i hur prylarna satt SÅ VAD LIGGER PÅ SÄTET OM INTE MIN NYCKELKNIPPA?! Sa jag inte att den va i bilen kanske?
-Men! Där är ju mina nycklar! Dom har varit tokborta!
-Mmm... Låg nerklämda mellan passagerarsätet å den här kanten döh...
Han bara skakade på huvudet åt mig å suckade. Ha! Stenkoll säger jag bara. Å med tanke på att jag jobbat på det bygget i fem år så vet jag nog hur det lät i fikarummet bland teleproffsarna när jag var klar... Men jag bjuder på den, fick ju både nycklar, sladdlöshet å yttre antenn. ;)
Kvällen har ägnats åt shopping! A6 med Kajsisen. Att få löneförhöjning retroaktivt för 3 mån är faktiskt inte så tokigt. Och man kan säga att hon behövde nya skor. (alla ska va vita...)
Å imon äre fredag! Jisses! Var det här verkligen en riktig vecka? Det går rätt bra nu.
Och då! Haha! När Frippe var klar å jag satte mig för att få en liten lektion i hur prylarna satt SÅ VAD LIGGER PÅ SÄTET OM INTE MIN NYCKELKNIPPA?! Sa jag inte att den va i bilen kanske?
-Men! Där är ju mina nycklar! Dom har varit tokborta!
-Mmm... Låg nerklämda mellan passagerarsätet å den här kanten döh...
Han bara skakade på huvudet åt mig å suckade. Ha! Stenkoll säger jag bara. Å med tanke på att jag jobbat på det bygget i fem år så vet jag nog hur det lät i fikarummet bland teleproffsarna när jag var klar... Men jag bjuder på den, fick ju både nycklar, sladdlöshet å yttre antenn. ;)
Kvällen har ägnats åt shopping! A6 med Kajsisen. Att få löneförhöjning retroaktivt för 3 mån är faktiskt inte så tokigt. Och man kan säga att hon behövde nya skor. (alla ska va vita...)
Å imon äre fredag! Jisses! Var det här verkligen en riktig vecka? Det går rätt bra nu.
02 maj 2012
Familjen Nyckel
Dundrade raka vägen från F u r e t till jobbet. (via A l l e r...) Jobbade hårt och länge innan jag tog sats för att åka hem och möta verklighetens alla måsten. Gick riktigt bra tills jag skulle låsa upp dörren till mitt lilla bo. Visst brukar jag ha en nyckel till det?
Hm... Nu ska vi se. "När nåt kommit bort ska man tänka på sista gången man använde det?" Sen kommer man på var man kan ha lagt det! Problemet för Pettssonskan var bara att jag kom inte ens på vilken dag det kan ha varit? Och absolut inte när jag låste upp dörrn sist. Och grymma problem med att reda ut vilken dag det var idag tom. Jag fick sätta mig i bilen och börja läsa i kalendern för att reda ut vad jag gjorde förra veckan och när jag var hemma sist. Verkade vara en hel vecka sen? Japp. utelåst.se
Torsdag morgon förra veckan kastade jag mig visst iväg efter min Karlstadstrip... Hm... Det är blankt. Jag kan verkligen inte fatta vart jag gjort av nyckeln. Vet att jag stressade som en beng den morgonen. Den borde vara i min handväska. Eller i bilen. Alternativt i datorväskan. I yttersta nödfall med lite fantasi och om jag var jättekissnödig kan jag ha lagt den i ytterfacket på min klädväska. Eller i en jackficka? Men nej. Svaret är är jättenej på alla alternativen.
Imon får jag nog ringa runt till ett par hotell... Som tur är har jag barn som det är ordning på, så jag kom in till slut. (efter en runda ner till bibblan där ena barnet höll till) Gu så skönt det var att få träffa dom små liven. Nu ska jag vara hemma en hel vecka nästan. Tänker ha dom hos mig så länge det bara går.
Kajsa har dock glömt sin nyckel hos pappsen. Så nu är vi 3 stycken på 1 nyckel. Lycka till för oss imorgon... Försten upp och iväg! ;)
I stugan kanske?
Hm... Nu ska vi se. "När nåt kommit bort ska man tänka på sista gången man använde det?" Sen kommer man på var man kan ha lagt det! Problemet för Pettssonskan var bara att jag kom inte ens på vilken dag det kan ha varit? Och absolut inte när jag låste upp dörrn sist. Och grymma problem med att reda ut vilken dag det var idag tom. Jag fick sätta mig i bilen och börja läsa i kalendern för att reda ut vad jag gjorde förra veckan och när jag var hemma sist. Verkade vara en hel vecka sen? Japp. utelåst.se
Torsdag morgon förra veckan kastade jag mig visst iväg efter min Karlstadstrip... Hm... Det är blankt. Jag kan verkligen inte fatta vart jag gjort av nyckeln. Vet att jag stressade som en beng den morgonen. Den borde vara i min handväska. Eller i bilen. Alternativt i datorväskan. I yttersta nödfall med lite fantasi och om jag var jättekissnödig kan jag ha lagt den i ytterfacket på min klädväska. Eller i en jackficka? Men nej. Svaret är är jättenej på alla alternativen.
Imon får jag nog ringa runt till ett par hotell... Som tur är har jag barn som det är ordning på, så jag kom in till slut. (efter en runda ner till bibblan där ena barnet höll till) Gu så skönt det var att få träffa dom små liven. Nu ska jag vara hemma en hel vecka nästan. Tänker ha dom hos mig så länge det bara går.
Kajsa har dock glömt sin nyckel hos pappsen. Så nu är vi 3 stycken på 1 nyckel. Lycka till för oss imorgon... Försten upp och iväg! ;)
I stugan kanske?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)