Det har ingen nånsin gjort förut

Idag är dagen då min chef bestämt att vi ska ha en heldag utomhus. Förmodligen för att världen utanför hyreshusets varma väggar - lovat bjuda på fem grader och ösregn större delen av dagen. Det är då man ska passa på att vara ute... Han går ju igång på allt som är annorlunda  

För idag är det den väntade H a g a b-golfen som ska genomföras med inbjudna kunder å leverantörer som fått betala en hacka för sig för att få vara utomhus i skyfall denna grå septemberdag. Intäkterna går oavkortat till ungdomsverksamheten i golfklubben och till dito i håvesjuttiett. (surprise) Ingen som ser kopplingen? Hmm... Inte jag heller. Men jag har ju förståelsen ändå, för jag vet ju att just nu (2014/15) så finns det ingen idrottsverksamhet inom en femmilsradie som inte är sponsrad av oss. Det är lixom vår nya grej! Det är allt från elithockey till damtennis, golf och fotboll. (HFF å J s ö d r a...samtidigt och motvilligt)

I alla fall. Idag skulle jag legat och dragit på vägarna (i min varma goa bil) utmed Vätterns västra sida, gjort några stillsamma besök och sedan landat i Örebro framåt em, checkat in, tränat, petat naveln, förberett morgondagens hockeyevent (och konsultbesök...hua) och sedan somnat gott och förberedd med min världsberömda stenkoll på läget. 

Nu blev det inte så, för min chef hade fått en idé en dag när han såg väderprognosen för idag. För om man har en golftävling i fem grader och ösregn, vad kan man då hitta på som är annorlunda? Joooooooo, man kan åka runt i en golfbil på golfbanan, till alla deltagarna, peppa dom, gulla med dom och servera dom varm glögg och pepparkakor!!! Hurra! Det gör vi! DET HAR INGEN ANNAN NÅGONSIN GJORT FÖRUT!

Eller "man" och "man" förresten, han menar ju MIG. Att jaaag ska göra det. Jaaag som hatar golf. Och regn. 

"- ANN-KATRIIIN!!! VAD SKA DU GÖRA PÅ ONSDAG?"

(Det är jag som är Ann-Katrin ifall nån undrar... När han är på sitt allra bästa humör, med tusen konstiga idéer och omöjlig att säga nej till - det är då jag heter det av okänd anledning...) 

Så om du läser i tidningen imon att nån har kört fast med en brandad golfbil (lastad till bredden med glögg och pepparkakor... I september... FÖR DET HAR INGEN NÅNSIN FÖRUT GJORT...) i en gyttjig golfbana, alternativt fått sladd och glidit ner i nån jävla prydnadsdamm och sjunkit till botten tillsammans med 24 flaskor blossa, 110 bananer och 55 kexchoklad - så kan det vara jag. 

För vi har ju såklart en EGEN golfbil på den banan. För hallå lixom... Det är ju vi som sponsrar S k i n n a r e b o..vem annars...vem trodde du? INGEN idrott kommer ju ändå undan vårt namn i år...

Detta elände börjar kl ett. Så nu har jag gott om tid att göra det jag tänkte gjort i em och ikväll. ( nu får jag ju istället ägna em åt att glida runt i spenaten och SEDAN köra till Örebro sent ikväll) För imorgon är det nedsläpp på riktigt. Första bortamatchen i Örebro, mot Ö-bro hockey i B e h r n arena och jag håller i kalaset. Ett gediget arbete med att fara runt i Örebro och dela ut guldbiljetter har jag gjort, för ett par veckor sen. (I d o l j u r y n - släng er i väggen) 

Har18 anmälda kunder i släptåg, när jag senast kikade (misstänker att några faller av idag) och jag har ingen aning om hur jag ska sy ihop en halvtimma underhållning före middan. Men jag har i alls fall grönt ljus från både håves å ö-bros tränare att dom kommer och snackar. Samtidigt. SKITKUL ANN-KATRIN! DET HAR INGEN NÅNSIN FÖRUT GJORT!

Kan bli, eeh..spännande. 

Nähä, mot gymet nu! Det kan stärka mig mentalt har jag hört...

Hej hopp. 

Tisdag...

...har väl aldrig varit min favorit. Det är ju en relativt meningslös dag! För den är ju inte ens en nystartskick som måndag är. Inte är den heller halvlek som onsdag. Eller nerförsbacke som torsdag. Fredag behöver ju ingen direkt presentation. 

Tisdag bara ÄR. Jag har aldrig riktigt kunnat motivera mig till att förstå vad jag ska ha den där jäkla dan till. Och förmodligen är det därför så många tisdagar har gått i diket för mig. Mitt egna fel alltså, för min självvalda motvilja. Skyller inte på något annat alls, för allt som händer kan man välja attityd för att bemöta. 

Så idag, en helt vanlig sketen tisdag i september med ömsom sol och ömsom störtskurar (Borås), i bilen på väg till en helt vanlig småtrött arbetsdag i Götet - så inser jag att jag är genomlycklig. Det kan inte kännas bättre, jag blir inte starkare än så här. Och då snackar vi ändå sketen tisdag helt utan överraskningar. 

Men det är så världen beter sig. Den överraskar just när man minst förväntar sig det. Jag skulle kunna skriva en hel roman om de senaste två månaderna i mitt liv. (Ja, jag ska allvarligt fundera över det...) För de månaderna har jag blivit stenad med livets kinderägg. Så många overkliga dagar. (Men jag vänjer mig, sakta och förvånat. Och mer än gärna.) Det finns mycket kvar att kämpa på med i min verklighet. Det finns mycket kvar att hoppas på och önska sig. Men jag tror jag har rett ut det värsta. Jag är hemma lixom. Jag gjorde det!!!

När jag känner så en tisdag, så känns det väldigt bra. 

Om nån förstod något alls av det här mycket plötsliga och lågdjupa inlägget, så går det bra att hämta ut ett valfritt b r a n d s p j ä l l som belöning i receptionen. 

Never ever give up.