Överkörd av tåget

Vilka fantastiska människor jag träffat idag. Dom borde får pris i vardagshjälteri. På en helgdag.

När jag talade om för jourtanterna på sjukhuset (som var tandsköterska och tandläkare) att jag hade en djup skräck sen många år - så blev dom så milda och mjuka som du bara kan tänka dig. Inget onödigt tjafs, bara fokus på det viktiga och dom skällde inte ens på mig det minsta. Faktiskt fanns inte en enda likhet med den elaka gubben med träklossarna i D a l s t o r p.

Jag ska bespara dig alla smaskiga detaljer som ingår i en rotfyllning, men förutom att dom körde över mig med ett tåg- så gav dom mig oxå en sjuhelvetes bedövning. Den hade gjort vilken missbrukare som helst överlyckligt tacksam. Och även mig faktiskt. För att komma till roten (hehe...) med problemet så frågade tant Tandläkare mig vad det var jag tyckte var värst? Och sen sa hon:
-Vi måste nog dessvärre lägga en bedövning här..
- Ja, för schöen. Ge mig allt ni har!
- Ja, fast det blir med en spruta...det vet du va?
- Jaja... Jag är inte rädd för sprutan. Jag är rädd för att det gör ont ändå sen när du håller på, att bedövningen inte hjälper! För så brukar det vara...
- Nämen? SÅ ska det ju inte vara. Då ska vi testa oss fram här...

Så först fick jag en rejäl laddning med bedövning och så väntade vi en stund. Men hon tyckte inte att jag sluddrade tillräckligt och min underläpp blev inte så full av sockerdricka som hon ville att den skulle bli.
-Nähä... Såhär kan det vara på vissa.. Att det inte funkar att lägga bedövning på det vanliga stället. Då får vi ta en till, på en annan punkt.
Så gjorde hon det och strax blev hela mitt ansikte bara en sladdrig skinnväska. Sen la hon en tredje nere i roten när hon väl kommit så långt.

Mamma mia. Rotfyllning är så jävla enkelt. Piece of kaka! Hade jag vetat det så hade jag gjort det för länge sen! Vad är lite smärta när man kan få en sån gosig bedövning? Jag har ju fött barn god damn it! Allvarligt, det var verkligen ingenting att sjåpa sig över. (roten alltså, inte barnafödandet...) Bedövning som tar på rätt ställe är alltså hemligheten... Tänk att nån idiot på 80-talet gjorde så jäkla fel så att jag har behövt lida för det resten av livet? Jag ska döda honom om han fortfarande lever.

Så fort det blir vardag måste jag boka tid för att göra den här tillfälliga fyllningen färdig i steg två. Jag är inte ens nervös för det, känns inte jobbigt det minsta. (förutom i plånboken då) Faktiskt så är det oerhört härligt att äntligen ha gjort nåt som jag varit rädd för så länge. Nästan alla våra värsta faror finns bara i fantasin och händer inte i verkligheten, var det nån som sa... Så är det verkligen. Om du har nåt som du går och gruvar dig över - GÖR DET. Antagligen är det inte alls så farligt som du tänkt dig. Och det är så fruktansvärt skönt efteråt! Man ska inte bara tänka att man ska göra saker... Och man ska inte bara säga att man ska göra saker... För det är inte förräns man GÖR sakerna som de blir gjorda. Så det så.

Nu börjar monsterbedövningen släppa fullt ut... Jag vågade nästan inte hoppas på hur det skulle kännas men det verkar lugnt. Inga värkattacker... Bara lite vanligt allmänt överkörd. Men det kan jag leva med. Nu ska jag ta och sluddra i mig lite fin påskdagsmedda. Tomatsoppa i sugrör är inte fy skam. Stil och finess som alltid.

På korset

För den som är ett stort fan av tandvård, kan den här sidan nu glimma till och bli något alldeles extra.

Själv är jag inget stort fan av ovan ämne. Snarare är det så att jag undvikit allt som har med ämnet i fråga att göra, så många år jag bara har kunnat. Detta beteende visar sig nu därför bära frukt. (frukt är godis, stod det i taket hos käftis när jag var liten) Min helvetestandvärk från Dalarna som bara försvann gjorde det av en enkel anledning - nämligen bara för att hämta ny kraft och sedan komma tillbaka och explodera likt ett radband med kinapuffar mitt i påsken. (eller mitt i min käke) Jag led verkligen precis som Jesus av smärta hela jävla långfredan.

Men jag gav inte upp och kastade in handduken som han gjorde. Nope. Jag fortsatte uppgraderat till ett ännu värre lidande på självaste Påskaftonen. Nu med smärta i etapper som jag lärt mig klocka likt en förstföderska som tar sats inför nästa värk. Var 45e minut kommer ett tillstånd av oigenkännlighet som golvar mig mellan 10-15 minuter. Jag varvar då med att köra huvudet i en lagom mjuk kudde och med att gå runt i cirklar likt en idiot. (jag har nu gett upp tanken på den hårda tallen och är mer inne på bommull och fetvadd indränkt i starksprit.) Sen mojnar den och jag har ca 45 minuter på mig att tänka klart innan det är dags igen. Jag är nu inne på den tredje dagen (hur många dagar led Jesus?) och börjar nästan acceptera att jag blivit knäpp. Jag har ätit alla tabletter av modellen smärtstillande som finns, i omgångar om många och ofta. Även av de få som finns kvar i den värdefulla asken med triangelmärke från fotepoken, som jag bara tar utav vid högtidliga tillfällen. Men inget hjälper. Det här är inte värk. Det här är Djävulen från Helvetet som är här och drar i mig. Halleluja.

Kl 16.50 har jag idag fått en akuttid på R y h o v s käk-kirurg. Jag hoppas väldigt mycket på det besöket. "På tredje dagen ska du återuppstå" Det borde vara imon va? Får jag ligga kvar alltså? Den som svarade i telefon när jag ringde akutjouren undrade om jag visste vilken tand jag hade ont i? Det visste jag inte. Men jag kunde nöjt berätta att jag har en grav skada i hela nedre, högra käken, högra örat och nåt jävelskap bakom högra ögat och pannan. Det måste väl ändå räcka som grund för att få amputera lite?

Så varför har jag burit mig så här dumt åt så att jag har hamnat i den hen här dumma situationen? Jo, det är lika bra att jag erkänner. SKRÄCK! Det handlar enbart om ren och skär skräck. För så liten och mesig är den där stora och tuffa Pettssonskan egentligen. Jag såg ut som om nån slängt in en handgranat i käften på mig när jag var liten. (inte mitt fel, det var generna) Och det tog några timmar hos käftis (som inte var fullt lika pedagogisk på 80-talet som nu) för att få ordning på den oredan om jag uttrycker mig milt... "Platsbrist" sa dom med rynkade pannor. Om du visste hur många friska (och jävligt hårt sittande) tänder jag har dragit ut för att ge plats åt andra som var viktigare. Jag har en så fet skräck för att lägga mig i en tandläkarstol att den får min flygrädsla att framstå som ett rent nöje. Jag mår illa och är nära att svimma bara jag tänker på det.

Idag hade det suttit fint att vara gift eller sambo eller åtminstonde haft nån som tyckte om mig litegranna och kunde supportat mig lite smått med en liten nätt kram eller nån annan form av tröstande beröring (dock inte i närheten av ansiktet). Nån som kanske t.o.m hade sagt att han kunde tänka sig att följa med mig och hålla handen? Vilket han absolut inte hade fått ändå för jag vill inte att nån ska se mig när jag slåss yvigt med tandläkaren. Men det hade känts bättre i alla fall. Eller en liten käraste som hade sagt:
"-Inga problem älskling, jag tar den här räkningen för rotfyllningen på fyra,fem papp. Jag löser det åt dig"
Då hade han kunnat få följa med och sitta i väntrummet i alla fall. Men nu verkar jag inte kunna hitta nån som jag kan göra så kär innan 16.50 idag. Attans. Jag har fokuserat på fel saker den senaste tiden.

Jaha. Vad fan ska jag hitta på till klockan tio i fem? 20 minuter tills nästa värk. Nån som kommer märka om jag super mig stänkafull tro? Det luktar ju redan sprit hos tandläkaren... Förmodligen ingen som märker om jag kommer dit pilo? Det är en riktigt bra idé faktiskt.

Om tandvärk och sånt

Om du tänker på den värsta tandvärk du kan tänka dig, på hur den känns - så tror du kanske att du vet hur det är att ha fruktansvärd tandvärk och vara strandsatt i Dalarna med noll tid att gå till tandläkaren. Men det vet du inte.

Om du tänker på tandvärk som är så hemsk att hela käken känns som ett bultande föremål utan början och utan slut och du vet inte ens i vilken tand det egentligen är det gör ont - så tror du kanske att du vet hur det är att ha fruktansvärd tandvärk och vara strandsatt i Dalarna med noll tid att gå till tandläkaren. Men det vet du inte.

Om du tänker på tandvärk som är av värsta sort och som gör så ont att du svullnar upp och ser att tom ena örat blivit rött och bultande - så tror du kanske att du vet hur det är att ha fruktantansvärd tandvärk och vara strandsatt i Dalarna med noll tid att gå till tandläkaren. Men det vet du inte.

Om du tänker på tandvärk som får din blick att börja söka sig intresserat och längtansfyllt mot alla föremål (såsom stenar, häftapparater, keramikskålar eller varför inte bara en vanlig hammare) som är så hårda att de skulle funka att greppa och sen bara slå ut eländet för att få bli av med den fruktansvärda verken ett par sekunder - så tror du kanske att du vet hur det är att ha fruktantansvärd tandvärk och vara strandsatt i Dalarna med noll tid att gå till tandläkaren. Men det vet du inte.

Om du tänker på tandvärk som är så fruktansvärd att när du sitter i bilen på en ödslig väg i Dalarna, får en plötslig lust att stanna och gå ut och dänga kinden i en stor och mogen tall som du längtansfullt sett ut - då börjar du närma dig i hur det är att drabbas av tandvärken från Helvetet.

När du sen vaknar upp en dag med lite mera tid, redo att göra nåt åt det - bara för att upptäcka att tandvärkseländet är jävligt och spårlöst borta - så tror du kanske att du är dum på riktigt. Då kan det vara så.

Men nu har i alla fall jag sparat in en hel timma idag. Det innebär att jag kommer vara i Värnamo i tid, dit jag tänker åka nu. För ikväll är det tjejmiddag med mina gamla svägerskor. Ewa <3 Annika <3 och bonuskusin Lena<3 Lycka att leva länge på i efterhand och lätt värt att köra från Dalarna för att inte missa. Med eller utan tandvärk.

PS, ett tag tänkte jag nästan hoppa in här i Krakows snyggaste fabrik tillbaka i årtalet 1971 och be dom låna mig en slägga. Men jag hejdade mig.

Sverige, såsom jag ser det

Jaha, jag får börja med att be er ha lite överseende över gårdagens hjärnsläpp som resulterade i ett udda inlägg på fejjan. Det är helt enkelt så för oss människor som är födda lite halvknäppa att vi hela tiden måste tänka på att hålla igen - så att vi inte berikar världen helt överstyr med nonsens. Det är förstås ansträngande att ständigt hålla tillbaka alla konstiga tankar som vill ut och bland orkar vi inte helt enkelt inte... Igår var en sådan dag.

Jag har oxå på senare tid börjat fundera över om livet inte vore roligare om vi inte höll igen så förbannat hela tiden? Varför måste vi vara så himla vanliga jämt? Så länge man inte skadar någon annan kan man väl få vråla högt nångång ibland? Bara för att det är så himla skönt? Ni behöver inte alls ha överseende föresten, härmed bestämmer jag mig för att gå överstyr mycket oftare. (Oh yeah, she´s loosin´it.)
 

Jahopp, så här såg mitt hjärnsläpp ut förresten. Mina betraktelser av vackra Sverige helt enkelt, så som jag ser det - blandat med lite tankar som man får när man suttit för länge ensam i en bil. Bara mina åsikter och därmed inga fakta. Och ja, det är ibland ett problem att vara tjej på vägarna. För man kan inte störta in på toan det första man gör när man kommer till en kund, mackarna är oftast äckliga och kissa i naturen är betydligt enklare om man har snopp. Jag lägger mycket tid på att fundera på bra kisseställen. Och snoppar. Hehe.

 

Sverige från mina ögon sett, ovärderlig information att dela med sig av:

•Statoil har det absolut bästa kaffet.

•Man blir kissnödig av kaffe.
•Sveriges bästa hotell finns i Karlskrona.
•Hur mycket sommar det än är hemma - är det ändå vinter i Kiruna.
•Flest poliser/capita är det på Västgötaschlätta.
•I Skåne är det alltid 10 gr varmare än i Småland.
•Det är svårt att hitta nånstans att kissa i centrala Gbg.
•Mölndal är väldigt stort. (I förhållande till antal toaletter)
•Hur jag än bär mig åt kör jag fortfarande fel i Värnamo.
•Det finns inga som helst likheter mellan 25 mil hemma och 25 mil i norra Norrland.
•Om man får akut och katastrofal tandvärk i Ludvika är man illa ute.
•Civilpolisen kör inte bara Volvo.
•Sveriges snyggaste fotbollsarena finns i Växjö.
•Landets allra mest gästvänliga finner jag på Pålsjögatan i Helsingborg.
•Bästa köttrestaurangen hittar man i Skövde.
•Bishops absolut finaste uteservering ligger vid Klarälven i Karlstad.
•Om man får så mycket tandvärk i Ludvika att ena örat blir rött - är det nog dags att hitta en tandläkare i alla fall.
•Folk kan i allmänhet inte köra bil. Desto längre ut i busken, desto värre.
•Om man befinner sig strax utanför Tjotaheiti och stannar till halvvägs ner i diket, går runt bilen, öppnar båda dörrarna och nöjt och skyddat sätter sig emellan dom och kissar - så kan det ändå komma en bonde i en traktor på andra sidan diket. Då ger man en bonde ett gott skratt.
•Norrland är extremt vacker. Stort. Och tyst. Magiskt.
•Sveriges skabbigaste hotell finns i Kalmar.
•Människor är sällan de som de utger sig att vara.
•Ljudböcker är till för dom som behöver hjälp med att somna.
•Gillar du att sova ska du inte åka till Luleå i maj/juni. Det blir inte mörkt. Ever.
•En normalstor tandkrämstub räcker 46 hotellnätter.
•Fårö kan vara världens vackraste ö.
•I Umeå finns det konstigaste hotellet. Med hantlar på väggen intill sängen och halva badrummet i hallen.
•Bergslagsdiagonalen utanför Motala kommer aldrig att bli klar.
•Högakustenbron är den vackraste bro jag sett.
• Stockholm är alltid Stockholm. ❤
•Godaste osten köper man i Falköping.
•Vetrinärer är inga bra tandläkare.
•Visby takes my breath away.
•Linköping är jag inte lika exalterad över.
•Bästa shoppingcentret finns i Borlänge. (Kupolen)
•Borås är skönt. Där brukar jag stanna och kissa, hos Gröhns. ❤
•Det går inte att köra ikapp med gpsen.
•Sveriges vackraste badplats ligger i Härnösand.
•Tele 2 funkar kanonbra i hela landet. Utom i Tjockhult.
•Svenske kocken i mupparna är från Dalarna. Varje vår lagar han maten på en mässa i Borlänge och berättar gärna om glada år i Hollywood. Han ser ut exakt som i mupparna. Bara 30 år äldre.
•Söderhamn har den vackraste folkparken.
•Ett nej är inte alltid ett nej.
•I Kristianstad är det inte lätt att höra vad dom säger...
•Linköpingsbor förstår jag inte alls.
•Vad är bra med Linköping egentligen?
•Mitt hjärta slår hårt när jag kör in i Helsingborg. ❤
•På ett hotellrum kan man ha långtråkigt.
•Måste googla upp en tandläkare.
•Njuuut av Sverige, det är fantastiskt!

Dagens granne

Idag har jag gjort nåt som kan ha sett till synes märkligt ut i betraktarens öga. För mig var det inte alls märkligt, utan högst naturligt för att hjälpa en granne i nöd.

Skönaste grannen ever, ringde på min dörr iklädd knallgrön poncho och brunbrokig långkjol. Hon hade sin panna i djupa veck, ögon som tefat och en tummstock i högsta hugg i ena handen och jag var mitt i ett telefonsamtal med andra halvan av festkommitén på F u r e t. (För den som inte tänkt på det så är det snart midsommar och planeringen pågår för fullt...) När jag såg grannens min förstod jag att hon hade nåt viktigt på hjärtat så jag ursäktade mig mitt i tombolasnacket för Marcus och la telefonen på hallbyrån så länge bara. Själv var jag iklädd mjukisbrallor, raggsockor, hade en stor vass tapetserarkniv i ena handen och var nyduschad sen ett par dagar tillbaka.(ja, jag hade lite kläder på överkroppen oxå, men inte var det mycket inte)
-Hej! Kom in vettja. Vad har du på hjärtat?
- Hej! Jag tror jag har gjort bort mig! Hur bred är din dörr till vardagsrummet? Jag tror den är bredare än min, som bara är 75! Jag har just köpt två såna soffor som du har och nu tror jag inte att jag kommer få in dom genom dörren. Och i eftermiddag kommer dom!
- Men ojojoj..tror du det? Vi mäter lite här...
Mycket riktigt var hennes dörr 10 cm smalare än min, men jag kunde inte minnas att det var trångt att få in sofforna? Vi bar ju lixom in dom på högkant och då var det inga problem. Så jag sa:
- Men tror du verkligen att det är nån fara? Man får ju svänga på dom lixom...
- Ja, min hall är ju lika liten som din och dessutom är min dörr ännu smalare. Jag tror inte det kommer gå.
Hon såg nu helt uppgiven ut. Så uppgiven som en galet glad och positiv människa nu kan se ut.
- Jag är säker på att det inte är några problem. Men det finns bara en sak att göra här för att bli säker. Vi får testa helt enkelt!
- Testa? Du menar i em när dom kommer? Jag har köpt dom av nån på blocket.. det kan bli lite pinsamt kanske...
- Nej, jag menar nu! Vi tar ju såklart en av mina soffor och bär in till dig och så ser vi om det går! Så slipper ni upptäcka det efter tre trappor senare idag...
- Menar du allvar...?
- Ja, det klart, hugg i här nu.

Så  kånkade vi in min soffa från mig och rätt över till henne... Det gick mycket riktigt helt utan problem. Om man bortser från stön och stånk, Marcus som jag glömde bort på byrån och hennes två norska skogskatter som flög som galna överallt, som projektiler över soffan och ut genom den öppna dörren och fick låta sig fångas in mot sin vilja halvvägs ner till våningsplanet under i trappuppgången. Ni må tro att det var en syn... Men soffan gick in i hennes vardagsrum. Så vi stod en lång stund, hämtade andan och begrundade detta fenomen. Och sen fick vi bära tillbaka den in till mig. Och sen fick vi fånga in katterna igen...
-Förlåt att jag frågar Anna-Karin, men vad gjorde du med en stor kniv i handen när jag ringde på?
- Haha... Kom ska jag visa dig. Jag har nämligen tänkt länge att i ett hus från början av 1900-talet vore det väl jäkligt märkligt om dom la in plastmattor på golven? Det måste ju för shöen ligga ett gammalt fint trägolv här under om man bara letar tillräckligt långt ner? Jag hade just börjat karva loss en bit bakom dörren i köket när du ringde på...
- Det gör det! Jag har sett det! När jag flyttade in i januari tog vi bort en garderob och där under var det ett gammalt trägolv.

Sen var det ingen hejd. Tror ni att Pettsson bara kunde släppa det så? Neeee. Det finns nu fler ställen än inte i mitt golv som har fått smaka på kniven... För där nånstans tre lager under så finns det ett fantastiskt gammalt trägolv! Och jag ska bara ha fram det. Hellre förr än senare. Kök och hall ska få sig en pärla så fort jag hinner. Har jag tur så är det även likadant på hela övervåningen men jag är inte lika säker på det...

Men nu hinner jag inte med mitt hem på ett litet tag. För nu är min sköna helg och vilopaus slut och det är dags att börja gräva i jobbhögarna igen. Rundar till det med ett litet utvsamtal med Kajsa imon (tveksamt om hon ens kan gå till skolan) och sen ska jag åka till Dalarna för jobb resten av veckan. Härliga metropoler som Krylbo, Orsa, Ludvika, Mockfjärd och Borlänge står på schemat. Det är ju ingen hejd på upptäcksfärden av Sverige.

Tur

Började dagen med tidigt kaffe på Lindströms och fortsatte bort till torget. Påskris bestående av björk och vide, check. Sen visade det sig att Krumelur hade utförsäljning (på gatan bakom min) pga ägarbyte. Dom sålde ut muggarna som snålpettson gått och sneglat på hela vintern. Sötaste muggarna i olika pastellfärger, check! (känns som om dom kommer hamna i stugan såsmåningom...) Och en af swedala-kökshandduk! (kan vara världens längsta ord...) Efter det kom ett sms från Emme som undrade om vi inte kunde sticka bort till E-hjälpen? Hon ville leta efter en hatt... Hade egentligen ingen lust med det alls men eftersom jag ville ungås med min dotter så var det ju en rätt bra idé. ❤ Och då hängde den bara där, lampan som jag letat efter i flera år. Har sett en liknande i Köpenhamn en gång, men aldrig här hemma. Extremt välbehållen (jag behöver inte ens hänga in den i måleriet på jobbet...) och med originalskärmar! För 150 pix!!! Ibland har en sakletare bara grym tur. :)

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen... För/nackdelen med Ehjälpen i denna stad är att dom prissätter helt uppåt väggarna. Man kan hitta ikeaglas för 10:-/st som i verkliga livet kostar 5:-/st om man köper dom nya på Ikea... Sen kan man hitta jättefina antika möbler eller lampor som inte går att få tag i, för en spottstyver. Som idag t.e.x. ;) Inget att klaga på där inte.

Eftersom jag nu har min lampa till hallen på övervåningen känner jag i hela kroppen att jag genast måste ta tag i trapp och hallprojektet med slipning och målning. Jag ser exakt framför mig hur det kommer se ut när det är klart. Så himla bra kommer det att bli! Imon ska jag köpa färg. Igår fick jag dessutom en tokidé: Om man tar alldeles för mycket av nånting jättefult så kan det istället bli nånting fint... Ska suga på den lite till men idag har jag börjat min samling... Livet med energin tillbaka är ljuvligt. Det är så här det ska va när det är som sämst!

Ikväll blir det bio med Emme. Lillskrutt är fortfarande så sjuk så sjuk. Hon har legat i sängen sen i tisdags... Eländes elände. Imon tänker jag vända uppåner på hennes rum och dra henne ett varv runt kvarteret. Men nu ska jag hänga upp min lampa!

Ha en go lördagskväll govänner.

Lampa å muggar... ❤❤❤

Fånigt lycklig

Jag är fortfarande fånigt lycklig efter onsdagens inspirerande föreläsning. Det var som en hel burk guldkorn som de duktiga föreläsarna hällde ut över mig. Efter tre timmars matande med sanningar och instruktioner i hur man kan välja att se samma sanningar - var det nog mest snurr dagen efter i Pettsons skalle och omöjligt att minnas allt. Men det är fiffigt det där med hjärnan... För allt eftersom dagarna går så kan jag krafsa ihop guldkornen. Och upptäcka nya - som kommer till mig som små aha-upplevelser när de fått fara förbi i mitt huvud tillräckligt många gånger. Efftekten blir något av samma känsla som att hälla vatten på en gås. Eländet kommer inte riktigt åt mig, jag kan skaka av mig det och behålla mitt goda humör och min energi. Då har jag ändå ägnat 5 timmar och 30 mil i bilen (jkpg-gsås-borås-gsås-jkpg) åt äldrevård och sjukhus med gamla modern idag. Den årliga diabeteskontrollen... Mer om den en annan gång kanske, väljer att inte fördjupa mig i den sörjan nu, mitt i allt guldstoftet som fortfarande yr omkring mig. Istället ska jag försöka att frysa känslan av denna behagliga energi och behålla den så länge det bara går. Jag känner äntligen igen mig själv, efter flera månader av hopplös uppgivenhet. Underläppsput är inte min grej. Fånigt lycklig är ju den jag normalt sett är.

Jag tänker ägna denna helg åt mig själv och mina barn som jag knappt hunnit se röken av denna vecka. Förutom att det varit fullspäckat schema kvällstid varje dag så har vår goa innesäljare på jobbet plötsligt fått ett litet sött magsår. Jodåsåatte... Nästan ett helt år höll hon innan hon började spotta blod en natt... Stackars, stackars fina Annica, jag ska hjälpa henne allt jag kan. Men det har av den anledningen blivit några timmars extra arbete denna veckan, kan man säga om man vill behålla den positiva andan och återge världens underdrift... Och hur i hela friden ska detta gå...nu måste vi ju börja göra all skit själva igen? Turas om att sitta på kontoret? Så hade jag nog tänkt förra veckan... Nu väljer jag att tänka att det inte hjälper att oroa sig för det, det kommer ordna sig.

Det ska bli en ren och skär må-bra-helg för mig, för det är jag värd! Jag ska göra allt som jag älskar att göra, baka, laga mat, motionera, umgås, gå på bio med stora dottern, pyssla om den sjuka lilla dottern, fixa och göra påskfint hemma och läsa min bok. Så nu har jag stängt ner fabriken för idag och tänker inte arbeta en sekund till.

Önskar er alla en härlig fredagskväll och go helg! Det tänker jag ha.

3

Dagens 3 uppdrag och vad jag tyckte om dom:

1, Tidig morgon i Gsås by, kidnappning av moder. För idag var det dags för samtalsterapeut. Hm... Vad ska jag säga om det tro? Lilla mamman (85 bast och väldigt skeptisk eller livrädd för allt som kan liknas med en psykolog) hade lovat att samtala en stund på ett villkor - att jag följde med och höll handen. Så det gjorde jag. Jag vet ärligt inte vad vi fick ut av den timman, mer än att den försvunna lapp som modern ägnande halva timman till att leta efter, tillslut kom fram.
- Jag känner inte igen mig själv! sa mamma. Jag slarvar bort saker! Och jag blir galen när jag inte hittar dom!
-Jo, jag märker det... sa terapeuten som förgäves försökte få lite uppmärksamhet.
Om uppdrag 1 tyckte jag... inte.

2, Lunchmöte med min gamla chef från TP. Vi kan aldrig sluta prata, inte heller idag. Det var inte alltid en fördel när vi jobbade på samma ställe, galet som vi rök ihop över allt vi ältade. Väggarna skallrade... Men i grund å botten tycker vi så mycket om varandra och vi blev alltid sams när vi lugnat oss. Nu har vi inget att bråka om längre, nu är vi bara vänner. Det är en mycket märklig relation. (Vi ska helt enkelt bara inte jobba ihop) Det var så längesen, SÅ många ord som behövde bli sagda! Efter två timmar på Chili Thai var vi inte på något sätt tomma på ord. Vi hann bara inte sitta där längre.
Om uppdrag nr 2 tycker jag mycket.

3, Nu landat på ett hotellrum i Linköping. Dags att valla kund på middag och sen en liten hockeymatch i Cloetta strax intill... Hua, det blir tufft ikväll. Som alltid väljer jag att hålla en låg profil och inte heja på något lag alls.
Om uppdrag nr 3 vet jag inte vad jag tycker än.

KOM IGEN NU DÅ HÅVE!!!

God natt

Men vilken mat, vilka viner! Jag önskar att det inte var arbetsdag imon... För jag hade kunnat smaska i mig mängder av allt det som bjöds, allt från champagne till sent kaffe. Men nu är det ju så att jag ska stå i Gbg kl 11, så det blev bara försiktig spis på det mesta...

Fantastiskt trevligt. Smaker som inte lämnar minnet i första taget. Mat och vin, det måste väl ändå vara livet? Näst efter Skåne då...

God natt slott.

Slott och sånt

Ojoj... Hard job, someone's gotta do it. Glidit runt hela em, afternoon Tea, Cava, slottsvandring, Cava, slottsträdgård, Cava, nu hockey och Cava. (Slott å sånt i all ära, men det är ju ändå slutspel!?)

Nu även omsvidad för vinprovning och middag. Imon ska jag ringa och boka tid för en levertransplantation.

En helt vanlig söndag hos Pettsson.

Årsmöte & tapas

Så var årsmötet avklarat. Många viktiga frågor togs som vanligt upp med högsta prio. Och för en gångs skull lyckades jag hålla truten, jag orkade bara inte... Bara när nån väldigt gammal och skånsk och med mycket rynkad panna mässade i en bra stund om att det är allas ansvar att ta bort skat-bona (om man har sådana) i sina träd - för skatorna tar allt och skrämmer bort småfåglarna... Bara då fick jag bita mig i tungan och låtsas att jag oxå tyckte det var en viktig punkt att ägna en stund åt det på årsmötet. Vederbörande var så bekymrad över en familj med blåmesar som han blivit av med förra året av denna anledning, nu var han så orolig över att dom inte skulle hitta tillbaka... Själv tänkte jag mest på alla dom småfåglarna jag har i min trädgård som är så tjocka att dom nästan inte kan flyga... Vi brukar skratta åt dom när dom störtar från häcken. Som sagt, viktig punkt.

En annan viktig sak var att nu har kommunen gett klartecken för inkoppling på det kommunala avloppet. Alltså får vi nu ansluta oss redan i vår med det vi förberett. Eller får och får... Ca 10 lök extra för det, som ska in senast 31 maj. Och sen allt det andra... Hm... Det blir tufft för Pettsson. Vart f*n ska jag få dom pengarna ifrån? Om man skulle börja gå på gatan lite så där vid sidan av?

Själva gräveriet är grymt försenat då det är 70 cm tjäle i marken och går väldigt långsamt just nu... Men framåt maj månad borde allt vara klart. Tills dess kan man ju faktiskt ha en dunk vatten på diskbänken. Själva utspolningen är ju som innan, så inga problem. Det kommer bli grymt bra när det är klart!

Efter mötet blev det bara mys. Jag handlade och svängde ihop tapas till Sanna o Pelle som tack för att jag fick övernatta i deras soffa. SÅ mysig kväll hade vi när lillmonstret hade somnat. Somnade som en klubbad men vaknade tvärt när samma monster kom tassande med HD till mig i ottan... Vi har samma tider jag och Veja. Kvart över sex...

Vi är även lika i maten. Hon äter nu med två händer samtidigt och skriker högt när det går för långsamt. Sen blir hon så glad, så glad när hon blir mätt. Mmmmmmm! säger hon och ler stort efter varje tugga. Lilla extramosters gullegris, va go hon är.SÅ mysigt att få ha en liten goding i knät och läsa Max-böckerna för. Och lika mysigt är det att kunna lämna tillbaka henne till föräldrarna när det blir pip...

Nähä. Dags för nästa äventyr. Nu blir det ett dygn på Ö r e n ä s slott! Hm... Hur hamnade jag där tro...? Det här blir vm i kostymer och nippertippor, jag känner mig galet felplacerad. Men nu är denna biltvätt klar... Jag kommer åtminstone dit i ren bil.

Nervarvning

Så himla nöjd jag blev över mitt kvällspyssel igår. Jag visste att det var min ram, även om den var förklädd till skrutt. Målad och med Monets "Le Jardin" är den nu istället utklädd till oigenkännlighet.

Motivet betyder nånting speciellt för mig. Det är ett fint minne från en tid då jag var väldigt lycklig och det påminner mig om en dröm som fortfarande lever ibland. Mest av allt blir jag varm i hjärtat när jag ser det. Det känns bra att få ha det på väggen.

Min terapiplan hjälpte, jag har varit helt ok lugn å fin idag, med hjärtat normaltaktandes på rätt sida bröstkorgen. Även om det var lite stimmigt på slutet när jag dundrade in på TP för att få monterat lite mer teknik i bilen - samtidigt som jag gjorde sista affären för veckan. Men nu är jag lugn som en filbunke.

Så en galen arbetsvecka är slut. En skön och glad helg börjar. Det blir en enkel avrundning med min goa kollega mfl, på L a R u e d a. Imon är det årsmöte i Helsingborg. Sen är det snart måndag.

Swiiisch! Och ha en underbar fredagskväll.

"Nu är det sommar...

...nu är det sol, nu är det koskit i hagen..."

Ojojoj. Jag är slut som människa. Det känns som om jag kör ikapp med den kalkylerade tiden som visas på gps-en, i ett omöjligt race genom Sverige utmed Vätterns båda sidor upp och ner... fram och tillbaka...dit och hem... samtidigt som jag väjer för telefonens ständiga och gälla signaler och i takt med mailkorgens plingande. Inatt har jag sovit skrutt. Klarvaken kl tre och sen pingpong-ögon halvsex, trots att jag somnade långt efter midnatt. Såhär dags i livet har jag ändå kommit så långt att jag insett att detta är den första varningsklockan som ringer, sen går det snabbt utför backen till ett enda virrevarr som kommer sluta med att jag somnar när jag står och går. (eller när jag sitter och kör bil) Så nu växlar jag ner. Ej förhandlingsbart.

 Jag kan helt enkelt inte vara ute och jaga nytt, jag är för bra. Jag skulle behöva gömma mig på kontoret ett par veckor för att komma ikapp. För efter varje runda på vägarna blir jag överfallen med återkoppling och jag kan i första läget inte slänga över det på innesälj. Några ronder måste jag gå själv först. Ödmjuk är jag oxå, nåt så vida pass.

Som sakletare är jag oxå överstyv. När jag bromsade in i Jönkan idag så bara kände jag att jag var tvungen att göra ett stopp vid Ehjälpen. Det kändes i hela kroppen att det var idag jag skulle hitta min ram. Och det gjorde jag! Som certifierad sakletare hittar man inte saker på beställning. Man måste vänta tills sakerna kommer till en självmant!  Det måste kännas rätt. Det måste kännas bra. Man måste se hur det kommer se ut när det är klart. Det gjorde jag idag.

Har ni sett en så fin tavla? Den världsberömde Jarl Karlsson har år 1949, med en klabbig färgpalett och skakig hand kluddat till en tuss lövskog, en förskräckt piga och en fisförnäm herre i plommonstop. Vi kan alla räkna ut vad de båda gör i trädskuggan ett par minuter senare. Fy skäms. Vuxet folk på ljusa dan. Och han var tvungen att måla ner skiten och hänga uppett på väggen för att gotta sig ordentligt oxå.

Men nu är det slut med det Jalle. Nu ska det bli som Pettsson vill ha det och så som det kom till henne år 2013. Så det så.

Det får bli kvällens pysselterapi i lugna-ner-sig-världen.

God afton.

13e mars

Galen arbetsdag.
Födelsedag.
Kvällsmässa.
Men jag redde ut det.

3 extremt fina födelsedagspresenter har jag fått.
1, Min mamma kom ihåg mig och ringde för att säga grattis. (Hade inte räknat med detta) Hon lät liiite gladare, igår hade hon varit på symöte hos grannen. Första gången hon gått utanför dörren sen dec... Tänk om det har börjat vända? Tänk om nya medicinen hjälper?
2, Min bror ringde och sjöng för mig. Han var så glad. För han hade varit på efterkontroll och ALL hans cancer i bröstkorg/lunga är verkligen borta. Han smittade mig med sin glädje.
3, Mina barn, mina guldklimpar. Dom hade gjort kalas när jag kom hem från fastighetsmässan. Kajsa hade vispat grädde så det räckte till ett helt kompani. Älskar er mina finaste.

Imon ska jag vara i Linköping kl 8,30. Vem i hela hecklefjäll har gjort planeringen för den här veckan?

Godnatt födelsedag.

Konstig dag

Dagens arbetsliv (som är det enda liv jag har nuförtiden):

•Tidig morgon i Skövde, kunde konstatera bortglömt sällskapsspel. Men varför så stora pinnar? Tog en stund genom den rondellen. Timmerbilar ska inte åka rondell så fort... #Plockepinn

•Hört i enorm Poliskontroll utmed nån väg mot Tjotaheiti på vä-sköta-schlätta:
- Hejsan, idag kollar vi körkort och nykterhet.
- Va trevligt. Just idag har jag båda.
- Jaha... Tackar... Och nu kan du blåsa här... Ja, det såg ut som det skulle.
- Sa ju det. Men tack för att ni kollar.
- Tack. Men vad menar du med "just idag?"
- Hm... Måste man ha körkortet med sig VARJE dag alltså?
- Du kan köra vidare nu...

• Hos en mycket trevlig och helt sanslöst improviserad nykund i metropolen Vara (där jag inte minns hur jag egentligen hamnade) och som jag knappt ville gå ifrån:
"Jag tycker att man kan använda dom här gamla fartygsconteinrarna till något bra, så vi bygger studentlägenheter av dom. Sen ställer vi dom i rader om 16 st, 3 rader högt och bygger loftgångar utanför. Blir som ett hyreshus, står ett helt kvarter i Gbg. Nu letar jag efter en tomt i Sthlm."
Mamma Mia... Hur kommer folk bara på allt? Har dom inget att göra? Men så trevligt och antagligen lagom galet för Pettsson. Det sa klick i Vara. Och då har dom inte ens varken ventilation(?) eller b r a n d s k y d d i fartygsconteinrar. Jobbigt.

• Dagens redan förvirrade lunch intogs på en parkering utanför en mataffär i Vara. (Stil och finess som alltid) Blev än mer förvirrad när Andreas från TP ringde:
" Hej, dina prylar har kommit nu. Kom in imon så fixar vi det. Va? Är du på den parkeringen i Vara? ÅH! Snälla, kan inte du köra och hämta tre knappsatser till en växel som jag har glömt hos en kund 1 km därifrån då? Hygglo?"
Eh... Ser jag ut som om jag jobbar på TP? Räknar med fet rabatt imon... Annars har jag ju iofs tre knappsatser, håll ett öga på Blocket imon.

•Vi har en slö produkt som min chef hela tiden försöker lägga ner. (Vi säljer ca 100 st/år och den är jäkligt bökig och dyr att tillverka) Men varje gång han försöker avveckla den slår nån av oss till och kränger iväg ett 20-tal. Det är humor när han sliter sitt hår över det varje gång... Men nu är han dock på väldigt god väg att lyckas med sitt nedläggningsprojekt. Eller tills idag... För i nästa metropol (Kvänum) i em, ville man köpa 3000 st(!) såna...
- Hej chefen, det är jag...
- Hej. Har du sålt nåt idag?
-Ehm, jag har en liten förfrågan här... 3000 st av din favvis-pryl... Ehm... Hur långt kan vi komma ner i pris när det gäller så många tror du...?
- VAFAN ANNA-KARIN, HAR DU DRUCKIT???
- Nejdå. Jag är nyblåst.

• Två timmars pappersarbete vid köksbordet. Två timmars ljudbok i soffan. Imorgon blir en lååång dag. Jag fyller år, men jag har bestämt mig för att strunta i det i år. Herregud, jag har haft fyrtio födelsedagar. Den fyrtioförsta känns som om den kan kvitta, det är ändå inte roligt att räkna längre. Jag ska jobba som en blå.

Godnatt konstiga dag.

Guldkorn jag samlar

En av de stora fördelarna i mitt yrke är att jag får se Sverige. Varje landskap, stad och kanske t.o.m varje liten håla. Men inte nog med det - för på varje ort så finns det oxå någonting speciellt, någonting som är välkänt för orstborna och som dom gärna vill visa. Självaste grädden att skumma av mjölken lixom. Jag försöker alltid fiska fram vad det kan vara och i den mån det går ta med mig kunden dit. (för inte sällan handlar det om mat eller dryck) Dels för att kunden blir glad över att få visa upp sin hemstads allra bästa sida och dels för att jag blir glad över att lära mig något nytt och över att få ett till litet guldkorn att lägga i min sverigepåse.

Idag har jag varit i Skövde. Men hur fint kan det bli tänker du? (tänkte jag oxå...) Och den stadskärnan är väl kanske inte varken vackrare eller fulare än någon annan, i en stad i samma kategori och storlek. När det blev dags för lunch så sa jag som jag brukar:
- Så, nu vill jag tacka för mig genom att bjuda er på lunch. Vilket är stans ABSOLUT bästa lunchställe? Jag kör och ni visar vägen.
Vid det tillfället brukar det ibland bli ett mindre dividerande kunderna emellan när dom ska enas om vilket som är det absolut bästa. Men ibland blir det bara alldeles tyst och jag får ett leende och en kort nick tillbaka. Då vet jag att det finns någonting riktigt bra! Så var det idag.

 

Vi hamnade mitt i stan på en liten avsides och skuggig bit av gågatan. Inget hörn jag någonsin skulle sökt mig till på egen hand. Men där bakom en enkel och annonym dörr dolde sig en jätterestaurang! Och det var inte bara en lunchrestaurang! Det var även en nattklubb och kvällsrestaurang och i ett av alla dessa rum (det tog bara aldrig slut) hade man ganska nyligen även smällt upp en gårdsbutik(!) INNE i restaurangen, med hängmörat kött i en massa glasskåp i olika tempraturer efter alla konster och regler. Mamma mia vilket ställe! Tydligen hade det börjat som ett enkelt hak i en liten lokal och sen hade man bara ökat på allt eftersom det gick bra. Nu var samtliga av grannarna utköpta, väggarna nerslagna och ytan enorm. Och vilken mat! För den som är glad i kött (som jag) kan jag varmt rekomendera ett besök. Lunchmenyn var inte jättemycket dyrare än nån ananstans men dom hade lixom bara gjort rätt. Jag åt en kalvbog som föll isär i mun, snudd på religös upplevelse.

 

Sen var det ju helt omöjligt att ta sig därifrån utan att handla med sig nåt från butiken. Efter noga funderande blev det ett drygt halvkilo av deras hemmagjorda lammkorv som fick följa med hem till Pettsson. Inte tokigt alls och jag misstänker att det kan bli fler luncher i Skövde framöver... (imon ska jag faktiskt till Skövde igen, hoppsan...)

Väl hemma gjorde jag ett par timmars arbete och sen hade jag SÅ många planer för denna kväll. Det skulle tränas och gås ut och gå, tvättas och städas och fixas och you name it. Men jag kan bara konstatera att jag föll på målsnöret. För när det var dags att ta sig ut var min energi som bortblåst. Jag kommer ingenstans. Visst är det märkligt hur en arbetsdag kan vara så full av energi och glädje och sen när jag blir ledig faller jag bara ihop? Jag känner definitivt inte igen mig själv, men just idag har jag bestämt mig för att inte fundera mer över saken. Jag är helt enkelt inte hundra i varken kropp eller själ.

Så nu har jag har tänt alla ljus, kokat mig en kopp gotlands-te, (från ett annat guldkorn) krupit upp i soffan med min bok och med min favvis-filt. Här blir jag resten av kvällen om det är nån som vill mig nåt. Imorgon kommer en ny chans att vara fantastisk.

Ta en tur hit... "Glädje" heter både restaurang och butik.

Dagens sömnpiller

Nähä, nån ram som dög åt Pettsson fanns minsann inte inom synhåll idag. Men jag konstaterade just att jag har haft i åtanke att skaffa mig det motivet och sätta upp det på väggen i nästan 12 år. Så kanske gör det inte så mycket om det tar en stund till? Jag är ju så in i helsicke impulsiv... Eller hur var det nu med det?

Förutom att dissa ramar ägnar jag denna lördag åt lite vanlig, allmän bilvård (det var fler som hade fått den idén denna soliga förmiddag) matlagning och ivrigt längtande efter sommar å Skåne. Ibland när jag koncentrerar mig kan jag riktig känna hur det doftar nere i hamnen, höra hur vågorna kluckar och se den vackra apelsinen just innan den ska till att doppa sig i havet. Jag längtar mycket efter att få leva det bekymmersfria livet nu. Om så bara för en kort tid.

Fördelen med 45 minuters kö för att komma längst fram i kön till biltvätten, är att man blir så uttråkad att man måste hitta på nåt. Och när alla samtal är ringda hittar man kanske tillslut nåt i luren som går att pilla vidare med? I detta fall upptäckte jag idag att jag hade laddat hem en bok för en månad sen - och sen glömt bort att jag gjort det... (Vad är jag för en dålig människa?) Så plötsligt var den kön inte lika meningslös längre.

Men det finns inget som får mig att somna så gott som en riktigt bra ljudbok. Det är något alldeles speciellt. Och det finns inget som får mig att vakna så generad som när två bilar bakom mig tutar för allt vad rattarna håller, när dom tycker att jag är en idiot som inte flyttar mig framåt...

Jaja... Folk har så bråttom nuförtiden. Man kan inte göra alla nöjda. Och ja, det är därför jag inte lyssnar på bok när jag kör bil. Klokt beslut Pettson.

Lördag!

Det blev fredagsmys på SK igår! Mycket god mat har dom och en miljö jag gillar skarpt. Och mycket glad idag är jag för att vi just bara nöjde oss med det stället och inte hakade på övrigt folk som drog vidare. För himlen är blå, det ser ut att bli en fin lördag och jag är pigg! Och det var helt ljust ute kl sju... Är det inte helt underbart så säg?

Mina små drog till pappsen igår kväll minsann, för tidigt idag åker dom med honom mot Sthlm och Mello! Trist för mig men kul för dom... Så vad ska jag hitta på då?

Jag tror jag ska göra ett litet ryck i hemmet igen. I förrgår kom min "tavla" som jag beställt, nu ska jag bara hitta en fin ram till den. Jag tänker köra loppisracet efter den ramen idag! Men borde inte bli några problem för en sakletare som jag? Övervåningen behöver oxå få sig en omgång, jag måste börja måla där uppe nån gång... Ikväll verkar det ev bli middag och Mello här.

Nu kör vi!

Nya människor att se

Det verkar som om jag ska ha en granne som heter Annelie. För det har jag här oxå! Bara det att hon bor vägg i vägg och i samma trappuppgång (istället för ett par hundra meter bort som min förra Annelie-granne) Hon är ytterligare en sån där person som jag träffar överallt, en människa jag ser.

Inte så konstigt att man springer på sin närmsta granne kanske... Men å andra sidan finns det ju grannar man haft i många, många år men sett väldigt få gånger. Den här människan träffar jag ibland flera gånger om dan. Vi går ut med soporna samtidigt, vi bokar tid i tvättstugan samtidigt, vi ska gå in mot stan samtidigt, vi kommer hem från jobbet samtidigt - och då har vi ändå helt olika tider. Vi bara möts, så enkelt är det. Hennes dotter går förstås på samma skola som min Kajsa (i Bryd!) och åker samma buss tolv minuter över sju varje morgon. Ingen är förvånad över det.

Denna goa granne (som flyttade in för ett par månader sen bara) är världens härligaste person. Hon är en sån där som man är avundsjuk på för att hon är så glad och fräsch och vacker hela tiden. Även om hon kliver ut oduschad och i mysbyxor så är hon toksöt. Inte verkar hon ha ont av det heller - utan vill gärna krama om mig och önska en härlig dag när hon är i ett skick då man själv helst hade velat stryka tight utmed väggen i trappuppgången och hoppas på att ingen ska upptäcka en. Hon har såklart nåt eget företag som går ut på massage, energi, healing osv - och för att det ska gå ihop sig (för det gör det såklart inte men det verkar inte göra henne nåt) så har hon förstås ett heltidsjobb oxå, som anställd. Inga problem!

Idag har jag fått åtta trådbackar av henne som hon skuttade ner i källaren och hämtade lika glatt som ett hejsan. Hon var så glad att dom kom till användning och jag blev ännu gladare över att jag fick dom. Sen bestämde vi att den balkong som finns i trappuppgången och är gemensam för samtliga lägenheter i denna port - ska vi göra till våran. Jag har balkongmöbler i källarn och har länge tänkt den tanken, att vi kan lägga beslag på den lite lixom. Ingen annan verkar ju vara så intresserad av den..? Eller va? Hon hade såklart tänkt samma sak, så nu är den vår. Så fort det blir vår ska vi pimpa den och sen ska vi ha den som vårt egna vin-hak eller bara äta frulle där i morgonsolen.

Ibland tror jag att man får nya människor istället för andra som man mist. Människor som tillför glädje och energi. Jag har fått en ny människa som jag ser. Hon kan aldrig ersätta någon annan, men jag blir så glad bara jag ser henne. Bättre människor än sådana finns inte.

http://petterssonskan.blogspot.se/2012/07/manniskor-man-ser.html

God natt märkliga värld.

Nytt blad

Jag måste säga att mitt något nedstämda jag (kan vara universums underdrift) har lyckats att vända på steken något idag. Tack vare mitt jobb! Och då har jag ändå haft en arbetsdag som gick åt hecklefjäll. (säger ju en del..) Vi hade visst en halvdags utbildning inbokad idag! Överallt utom just i Pettssons kalender. Jodåsåatte. Dessutom var det en utbildning i ordning och reda, effektivitet, respekt och de 3 återstående av de sju dödssynderna, som jag inte kommer på just nu. Jag är ju lite mer för att köra på känn sådär... Men jag var tyst och log. Nickade och log. Och höll med. (jag är jättebra på att le)

Sen kom nån och sa att vi borde börja förbereda oss på en hel vecka med kvällsrepresentation nåt så vida pass. Hitta på aktiviteter och event och boka topprestaurangerna till det. Klura ut vilka kunder vi ska bjuda med och sen lägga ordentligt med kosing på att göra det jäkligt bra! På dagarna kan vi bara ta det lugnt, men kvällsjobbet under denna vecka blir enormt. (det är länge dit) Gu så jobbigt, jag kommer gå in i väggen. Bäst att hålla igen lite fram tills dess. Det är ju inte klokt vilka krav som kommer att ställas på oss säljare framöver! Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb?

Sen kom jag hem till två latkorvar i varsin säng. En som var ledig idag och en som var febrig idag. Den febriga har nu varit sjuk så många gånger att jag tillslut lärt mig vilken klass hon går i. 9D! (för det måste man säga varje gång man ringer och sjukanmäler på telefonsvararn) Inte bra! Men eftersom jag själv alltid är pigg, glad och sprudlande frisk i alla skrymslen av kroppen så fastställer jag att det måste vara pappans gener. Högsta betyg i matte däremot, där snackar vi anor från Petterssons långt tillbaka till 1700-talet i rakt nedstigande led. Har jag sagt att jag är en fena på ekvationer, ex och kryss och upphöjt till fjårton, dividerat med hon den där Pi? Ingen som gick på den? Nähä... Har jag sagt att jag älskar mina barn? Och har jag nämnt att jag älskar när dom är här hos mig?

Avslutar mitt nya blad och börjar mitt nya liv utan sillikonunderläpp med dagens fundering:
*Jag har jag två fantastiska döttrar. Dom är friska, vackra, begåvade, och godhjärtade. Jag älskar dom över allt på denna jord.
*Jag har ett kanonjobb. Det ger mig kraft, energi och glädje. Jag jobbar mååånga timmar. Det ringer kunder och kollegor på väldigt många av dygnets timmar och veckans alla dagar. Jag tänker på saker jag inte får glömma när jag står i duschen. Jag vaknar mitt i natten och kommer på en bra strategi jag vill prova. Jag har inte jullov, påsklov, sportlov, sommarlov eller höstlov - men ändå gör det mig pigg! Jag vill inte byta det mot något annat. Är jag ledig för länge blir jag slö och orkeslös.
*Jag har ett hem som jag trivs fantastiskt bra i. Vill inte bo någon annanstans alls.
*Om sommaren har jag en liten stuga 2 km från havet. Där finns bara glädje och jag längtar mig gul och blå tills jag kan vara där i år.
*Jag har många toppenfina vänner. Jag behöver inte vara ensam om jag inte vill.

Så slutsatsen av dagens fundering är helt enkelt en fråga jag inte hittar svaret på:
Jag hade alla de här sakerna igår oxå, men då kunde jag inte vara glad för det. Men det kan jag idag! VARFÖR ÄR DET SÅ?

PS, Idag har jag granskat bildern från häromveckan oxå. Och nej, det är inte mjäll. Det är snö...

Nu får det vara nog!

NÄE! Förlåt mig för allt gnäll som ni fått lyssna på sista tiden. Jag blir så oerhört och in i bänken trött på mig själv och lovar att skärpa mig. Tack för att ni hängt kvar här medans jag koncentrerat mig stenhårt på underläppsput och vm-guld i bitter-fi**a. NU FÅR DET BANNE MIG VARA NOG!

Så. Där hade du minsann en skriftlig ursäkt. (kom aldrig sen och säg att du inte fått nån...) Nu vänder vi blad här tycker jag!

Lång dag

Det blir en lång dag idag, som jag inte tänker dokumentera i detalj, för jag hoppas mest på att jag ska kunna glömma bort den en dag. Men jag stog i Gsås kl 8 imorse. Och jag ska hämta Emme vid bussen kl 24.00 inatt, då hon kommer hem efter en resa till Gbg med sin klass.

Och däremellan har jag kört äldrevårdsracet, jobbat, tvångsgått runt Munkan för att skingra tankar, handlat och ska nu laga mat. Sen ska jag laga mig själv genom att tillbringa kvällen i filmsoffan med min bultande fot högt och med min allra bästaste Kajs som varit hemma med feber för andra dagen i rad och oxå behöver lite av min vård. Det kan bli ett film-maraton.

Imorgon ser ut att bli en helt vanlig arbetsdag. Ser mycket fram emot den.

PS. En liten fundering som malt i min skalle idag bara:
Om man är en 89 år gammal gubbe - borde man då inte vid den ringa åldern ha lärt sig att man inte bör bita i den hand som föder?

Ps 2. En annan sak:
Om man gjort någon ledsen utan att det kanske var särskilt meningen - borde man inte då vilja säga förlåt? Försöka rädda upp situationen inför framtida situationer? Eller bara rensa luften lite...? Det hade i alla fall jag velat.

Ps 3. Insikt:
Om man inte vill det så måste det betyda att man helt enkelt inte bryr sig om ifall man har kvar den människan eller inte? Kanske vill man t.o.m göra sig av med den människan för gott på detta sätt?
Oj, vad det gör mig ledsen.

Men va f-n vet jag? Jag är ju bara en helt vanlig idiot.

Dagens samtal med mig själv

Jag pratar lite med mig själv ibland. För ibland vet jag inte vad jag ska göra och jag måste fråga någon om råd. Och jag tar med mig en aha-upplevelse från idag. Nämligen nånting bra som jag kom fram till när jag pratade med mig själv under ett par timmar i bilen, strax utanför ingenstans, på väg hem från Tjotaheiti och något söder om whereever.

Livet går upp och ner. Om jag får bli gammal och en dag sitta på ett hem kommer jag att minnas toppar och dalar, glädje och sorg, bra år och dåliga år. För livet kommer inte alltid vara bra och det kommer inte alltid vara dåligt. Fastnade lite extra, just för den sista delen av den tanken... Alltså - jag kör just nu igenom en jobbig period av mitt liv, men den kommer inte att vara för alltid! Någon gång kommer den att ta slut och övergå till något som är bättre.

Så då känns det lite lättare att ta sig framåt, igenom och förbi - när jag påminner mig själv om att det finns en ände. Även om jag inte kan se den änden än på ett tag.

Under tiden ska jag vara snäll mot mig själv. Sänka kraven, sätta ner foten och be om hjälp när jag behöver. Jag kommer inte vara lilla snälla AKP som det går så bra att köra över, nonchalera eller bara lägga all skit i knät på. Jag har noll energi eller tålamod för dom som tar ner mig just nu. Så det kommer prövas folk, förloras vänner och ryka ut människor ur mitt liv som inte gör sig förtjänta att vara kvar. Jag ska inte vara ledsen över det. För förmodligen kommer det oxå att kliva fram nya.

Så. Nu bara kör jag. Nu tar jag bara på mig en mask och bara gör det som måste göras, med start imorgon bitti i G-sås By. För ibland bara måste man.

Svenska hålor

I serien "Svenska hålor som du inte ens visste fanns" har turen idag kommit till Borensberg.

Söt liten ort som ger mig svaga flashbacks till Gotland. Skillnaden är bara att här är inte hälften så vackert. Bara lika stängt. I denna kultur finns oxå en stark förkärlek till lastbilar och långtradare som dundrar oavbrutet genom kärnan av byn på den lilla genomfartsleden. Varför kör dom här? Vart går den här mycket eftertraktade vägen som gör att lastbilschaffisarna älskar den? Jag begripert inte.

Inte bara affärerna, kioskerna och restaurangerna är stängda. Utan även byns själva paradnummer, nämligen: Slussen i Göta Kanal. Kan tänka mig att här är väldigt fint om sommaren, fast det hjälper mig föga just idag.

Men, men... Jag har åtminstone en fin upplevelse att ta med mig hem och berätta för mina barn, som dom i sin tur kan berätta vidare för sina barn och barnbarn. Och jag kan sätta en knappnål till i Sverigekartan. Borensberg, check.

Mask i rad

 

 

Först ska jag börja med att säga att jag var på ett sjusärdeles humör igår. Mitt allra bästa! (eller värsta beroende på...) Inte nog med att jag var på ett ställe där jag bara kände ca 5 personer av totalt 200, jag var dessutom utklädd till oigenkännlighet. Den kombon är Pettssons favorit. Jag pratade med alla, drev med alla, flirtade med alla! För vem f*n visste vem jag var? Ingen!

 

Jaha, om jag ska summera gårdagen så började vi med en sen och storstilad entré. Vi skyllde såklart på taxichaffören som verkligen inte hade alla indianer i kanoten och släppte av oss vid fel lokal. Ingen av oss är särskilt bevandrad i Huskvarna... Så T v e t a g å r d e n, sa oss inte mycket. (inte taxichaffisen heller...) Men hennes gps sa att vi var framme och vi klev skeptiskt ur... En låg lokal som var väldigt lugn, inga marchaller, inga människor, glasentré och långa korridorer. Jag sa direkt att det kändes fel. "Det här kan inte vara rätt, det ser ju ut som ett ålderdomshem!" Och det var det...

 

Du kan ju tänka dig hur det såg ut när Eddie och Patsy tätt följda av Pulp Fiction-mia smög omkring i sjukhusdoftande korridorer och letade efter tidernas fest... Nåväl, tillslut gav vi upp och gick ett par hundra meter - där fanns inga tveksamheter om att det var rätt ställe...

 

Rätt in i baren hittade vi Jokern. Och vem passar inte bättre som Jokern än Jokern himself? Fantastiskt roligt. Allas våran Rille. Och en liten söt historia om det:

Någon gång under den ganska tidiga delen av kvällen (jag har alltså ingenting att skylla på) så skulle jag köpa mig nån form av förfriskning. Jokern drog tag i mig, drog mig mot sig över bardisken och sa "Mmm, jag måste pussa dig!" Det här låter ju kanske inte så bra, men jag lovar att det är högst oskyldigt och fullt normalt när det gäller Jokern. Rille och jag är gamla jobbarkompisar, gillar varandra mycket, bor två kvarter ifrån varann på Taapa och umgås ibland. Men vi är absolut inget annat än kompisar och kommer aldrig att vara. Men ja, det händer att vi pussas. Det är lixom bara hans grej, han menar inget med det, han vill bara smälla av ett smack för att kramen inte riktigt räcker till. Så oxå igår. Det var bara det att det ballade ur nåt så vida pass! För nu snackar vi inte smack. Vi snackar om en långtradare av en längd som inte har inträffat sedan 1983 och Ryska posten. Vi var så glada! Vi kunde lixom inte sluta! Och allt till ljudet av "MMMMMMMMMMMM" i en evighet och jag uppskattar att det nu finns tvåhundrafyrtioåtta bilder och minst lika många filmer, på denna mycket märkliga hälsning med en bardisk emellan, som nu cirkulerar on the world wide web! Jag har anmält dem alla. (ja, jag är 40 år)

 

God hjälp i baren hade han av allas våran Pelle. Som var Ronny. Eller Ragge.(jag vet inte vem som är vem)

 

Det fanns en och annan dublett. Här är lite grabbar från The hangover.

Den här killen dansade Eddie med i ett par timmar. Fantastiskt roligt hade vi. Sen tog han av sig masken... Och bakom masken visade det sig vara en riktig pudding! (det kunde ju verkligen varit tvärtom) Men då skulle vi precis åka hem, han försvann och jag vet inte ens vad han heter. Funderar på en annons i JP imon. Hm... Ska jag skriva i den? "Söker dig dansanta och glada man bakom skräckmasken från i lördags. Hör av dig till Edina! PS, Jag har kort hår och är inte alkoholist i verkligheten."

SuperMario hade grymma problem med mustachen. Under en rivig låt som bandet spelade stod vi ijämte varandra på dansgolvet. Muchen fladdrade och hängde snett, så till slut drog han bara av den och kastade den över axeln. Edina blev förskräckt, men han sa bara "Äh, skit i den" Nån timma senare fick jag syn på honom igen MED mustachen på igen. Kunde inte begripa hur detta hade gått till? Så jag var ju tvungen att bara säga nåt clever i stil med "Nämen har du hittat din mustach igen?" Han tittade frågande på mig. Han hajade ingenting... Inte jag heller. Det blev en konstig stämning. Idag när jag kollat in alla bilder har jag förstått att det fanns dubletter av SuperMario oxå... Det fanns ju en till. Kunde ju inte jag veta.

 

Gandalf var oxå med. Han frågade om jag ville känna på hans lysande stav? Det ville jag inte.

 

Bandet som spelade var grymt duktiga på att skapa ös! (som om det behövdes...) Görduktiga göteborgare. Wow!

 

Japp, Harry Potter röker. Det visste jag väl.

 

 

Skit oxå. Tvillingar. Kunde ju inte jag veta.

När jag klev in på damernas stog där fyra tjejer och plåtade en smurf. Helt normalt.

Träffade även Nicklas och hans vackra fru Anna. Vi var djupt inne i en diskussion ute på trappen (jag och Nicklas) om lim, säljare och om det faktum att det är orättvist att det heter "pensionär" när man är 65 likaväl som man är 85. Det är ju taskigt mot 65åringarna! (herregud, hur kom vi in på det?) Vi försökte hitta på ett annat ord men blev avbrutna när nån kom och ropade mitt namn och skrek att jag skulle komma in - för jag hade vunnit tipspromenaden! Mycket snopet.

Tipsprommisen tragglade vi oss igenom när vi kom till festen. Det var en massa svåra filmfrågor såsom tex "Vilket år föddes Marylin Monroe?" osv. När jag klev fram för att hämta mitt pris sa Jokern som var utdelare
"Inte visste jag att du var så grym på filmhistoria? Grymt bra gjort! Hur kunde du alla dom?"
"Det är jag inte. Jag såg knappt vad det stog, håret var ivägen. Jag har bara chansat hejvilt."
Första pris var två valfria drinkar i baren och det var ju precis vad jag behövde. (jag gav dom till Patsy och Mia)

 

 

Tack till detta gäng som arrangerade en grym maskerad. Så roligt!

 

Ps, det måste vara jobbigt att vara så otroligt lik Anders Lundin. Han har ju lixom inget val när det är dags för maskerad.