Kan inte sluta tänka...

...på sol & värme. Igår cyklade jag för att hämta min andra cykel (fundera du på hur det gick till), just som vädret slog om till 5 grader, kolsvart himmel, snålblåst och ösregn på tvären. Jag konstaterade då att det är mycket möjligt att jag fryser ihjäl. Eller blir knäpp. Eller gör nåt dumt och jättekonstigt. (inget nytt alltså)

...på boken jag började läsa igår kväll. Misstänker att den kan bli 700 sidors sträck-paus från all kommunikation med omärlden och kontakt med verkligheten. Jag vill bara hem och fortsätta. Go get it.

 

 

...på att jag en gång hade en arbetslust, men den har försvunnit. (det har hänt förut i maj månad) Jag måste försöka hitta den igen!



Vi drar?

Jag tror vi gört.

Vänner man känner

Vilket dygn vi fick! Det fanns en del att prata ikapp sig om... Så för säkerhets skull svalde vi inte den sista klunken vin i mitt kök förrän vid strax före tre inatt, precis innan vi kröp ner under täcket. Men då hade vi ingående hunnit avhandla och utvärdera alltifrån hela min inflyttningsfest och dess gäster (det tog en stund)  till lyckliga och roliga minnen från när vi var 18. Våra egna barn blir 18 i år... Därav kom dom minnena upp på tapeten. Men våra barn är förstås mycket mer ordentliga än vad vi var när vi sov ihopknöcklade i bilen på Skrea, åkte till Cypern och gick ut med första bästa bartender, fick lift med polisen hem till Olofsbo, hade tequilarace och hamnade i fel stuga eller när vi plankade in på en camping och duschade kollektivt alla sex tjejer i led, gapskrattandes för totalt fyra enkronor... Hm. Ev hade dom flesta av oss schampo kvar i håret flera dagar efteråt.

Men som sagt, våra egna 18-åringar är ju änglarna själva och skulle ju aldrig komma på tanken. Men ändå, vi var bara tvungna att minnas lite hur det var... Sen var vi uppe "tidigt" idag bara för att fortsätta babbla. Snabb frulle på 2,5 timma innan vi tog oss in i duschen. (dock ej lika kollektivt när vi nu ändå är 41) Efter det uppfann vi det helt nya och makalöst effektiva begreppet "gå-cykla". Det innebar att Jennie gick sitt snabbaste och jag cyklade mitt långsammaste ijämte. Kanon! (jag har varit ute hela dan och jag har inte det minsta ont!) Vi blev sittandes på bryggan (bageriet) mot väggen i solen för en liten snabblunch. Så 3 timmar, 2 räksallader, 2 kaffe, 2 tryfflar och en strid ström av ord och tankar senare - gjorde vi ett ryck och gå-cyklade vidare.

Vi kom faktiskt ända bort till Spira innan vi var tvugna att ta en halvtimmas paus igen på trappen i solen, för där föddes mycket lämpligt nästa idé som var tvungen att få så många ord - att inte ens vi som är kvinnor klarade av att gå-cykla samtidigt. Gud i himmeln vad den människan tycker att jag borde göra obekväma saker. Fy vad jobbig hon kan vara. Så jag suger väl lite på den...

Men det är så skönt med Jennie för hon känner mig så väl. Hon ser min sorg och min olycka och hon väljer att dela den med mig istället för att sucka åt mig. Hon manar på mig och talar om för mig vad jag ska göra åt saken. Jag vet att det inte kommer tjäna nånting till, men jag vet oxå att hon inte kommer att döma mig för det. Såna vänner växer inte på träd.

Vi fortsatte långa vägen runt Munkan istället för att ta oss direkt hem och nu körde hon hem för en liten stund sen. Det var det mest givande dygnet i mitt liv på länge. Oj vad jag har skrattat. Och gråtit.


Men i det stora hela så kan jag bara säga: ÅH, VILKEN DAG SÅ LYCKLIG! Nu måste vi få fart på Skåne så vi får fler såna här dygn. Vi bestämde oss för att köra huvudet rakt ner i sanden för omgivningen och åka ner och göra ett ryck redan på onsdag. Det är dags att ta tag i saker. Och det finns visst dom som väntar... <3

Spontanbesök

Lördag med liten middagslur i soffan, skulle just sega mig upp när Jennie ringde. Hon hade just landat i sin soffa efter jobbet och vi började med att beklaga oss över det försenade eländet i Skåne och allt som det berör. Och sen lite annat och lite annat. När vi la på tittade jag på klockan - halvsju. Va? Klockan var fem när hon ringde, det måste va nåt fel, nåt skojeri... Vi kunde omöjligt ha pratat i en och en halv timma?!

Men det verkade inte bättre. Tänkte mig en lugn hemmakväll och gick för att inventera kylen. (det gick snabbt) Då ringde det igen.
- Hej det är jag igen!
- Heeej?
- Jo, men jag tänkte så här. Att jag åker till dig så har vi vinkväll!!
- Eh.. Men.. Jaha? Nu?
- Ja! Orkar du det? Ricard ska upp till garaget och fixa med mc'n å då tänkte jag att då hittar väl jag på nåt då! Jag åker till dig! Ska bara äta lite snabbt å packa lite sovkläder. SEN KOMMER JAG! TA FRAM VINET!

Vi är inte bra på att planera. Men vi vet när vi har abstinens efter varann och vi är grymma på att vara spontana! Jäkla F u r e t! Men nu blir det Jönköping istället. Goaste, goaste Jennie-Pennie, det är dom här spontankvällarna som är dom allra bästa! ❤❤❤

Livet med och utan

Livet UTAN:

•fötter, är lite mer komplicerat än livet MED. Efter en heldag i Halmstad igår, på ett av landets största stålverk men med landets i särklass hårdaste betonggolv i hela sin produktion - var Pettson slut och kunde inte ta ett steg igår em/kväll. Det här är inte kul, men det ska banne mig bli bra! Jag är jätteduktig och vettskrämd och gör exakt som jag blivit tillsagd efter alla konstens regler, för nu är jag faktiskt rädd på riktigt. Eftersom jag har ont i båda... Om livet är jobbigt utan en fungerande fot så är det inget emot TVÅ ickefungerande. Så jag tar det jäkligt piano just nu för att det inte ska bli en sådan situation! Det som grämer mig mest är att jag kommer missa vitsipporna som väller ut i lövskogen uppe på min favvorunda på Mariebo i år, men det kan inte hjälpas. Just nu tycker jag mer om friska fötter än vitsippor.

•en sommarstuga att tillbringa vårhelgerna i, känns väldigt, väldigt konstigt. Men det går förvånande bra ändå. Tack vare att jag flyttat så känns det roligt att möta våren i Jkpg! Min innergård är jättemysig att sitta och sola sig på och trevliga grannar kryper ur sina vinter-iden. Det bor en fruktansvärt snygg karl i huset som går i vinkel mot mitt. Han ligger halvnaken på balkongen å solar och jag står i köksfönstret och dreglar. Kan undra om jag inte måste gå och låna en kopp socker eller nåt? Men först måste jag bara komma på en bra ursäkt till varför jag ringer på hos just honom, tre trappuppgångar bort.. Hm.. Vi får väl hoppas att vi får ordning på F u r e t strax, så att mina grannar slipper bli antastade.

Livet MED:
•en cykel när man bor nere i stan är fantastiskt! På fem minuter tar jag mig varsomhelst och du kan lita på att jag gör det oxå. Kan man inte gå så kan man faktiskt cykla! Man får vara utomhus, andas samma friska luft och njuta av solen på en hoj istället. Imorse upptäckte jag lyckan i att cykla i en serenad av fågelkvitter. Lovely! Så jag cyklade till torget och köpte blommor och sen rullade jag vidare till T e a m S p o r t i a där jag bara skulle hoppa in och köpa en brun sadel till min nya vän. Så alltså gick jag in och köpte en RÖD sadel med VITA prickar och en svart 28tums, treväxlad damcykel av märket S j ö s a l a. Va? Om jag är dum i huvudet? Nädå, bara väldigt impulsiv ibland. (Ibland nästan så mycket att jag är rädd för mig själv)

Så nu får Emelie mitt lilla projekt som jag höll på att fixa med. För den ser ut som en Emelie-hoj och jag vill att hon ska kunna cykla till skolan (hennes andra är i stugan) och jag hade ändå tänkt köpa en cykel till henne. Den blev fin med prickig sadel och garanterat har ingen en likadan i Pesets cykelställ. Och för min egna del så resonerade jag som så, att om jag inte kan gå - så ska jag i alla fall kunna cykla ordentligt. Jag är värd den cykeln, så det så... Men jag får den först på måndag, så tills dess lånar jag Emmes. ;)

Hurra!

Hurra! Idag har jag hittat min cykel! Och min vårjacka! Och nya dojs som är bra för fotarna. Och sa jag att vi fick vår årsbonus utbetald idag?

Inte så jättemycket kvar av den efter dagens fria lunchtimma i Norrköping. MEN så lycklig! Vem var det som sa att man inte kan köpa sig lycklig? Idiot. Det som blev kvar av den slanten ska jag spara till sommaren, kanske blir det en liten resa i alla fall nu när det inte blev nån kommunal anslutning? Jag suger på den lite...

Längtar tills ikväll när jag får lilla cykelen! Sen ska den in en vända i måleriet på jobbet, sen ska jag svetsa dit en mojäng, sen ska jag snickra en låda och köpa en annan sadel. Jag vet exakt hur den ska se ut när jag är klar. Den kommer bli grym min citybike när jag har fått pimpa färdigt! (man får på tok för många konstiga idéer av för mycket ensam tid i bilen)

Men nu är jag hemma och denna arbetsvecka är mer el mindre slut. Imon stänger vi hela företaget och drar till Halmstad alla 22 anställda för studiebesök hos en leverantör och lite teambuilding. Gaaalet som denna veckan försvann!

Kan undra om det inte är dags att pimpa lilla balkongen i trappen med? Och inviga den lite med grannen? Jag måste se om hon är hemma.

Dagens fot

Det finns olika sätt att se på saker. Man kan tex gräva ner sig, eller så kan man strunta i att gräva ner sig - för det hjälper ändå inte. Det är mitt nya verktyg i livet och det hjälper mig nästan varje dag.

Det innebär inte att jag tål precis vad som helst och är helt osårbar - för det är jag inte... Men jag har lixom kommit på att det inte hjälper att älta eller sura eller deppa över fakta som jag inte kan påverka. Då blir det i alla fall lite lättare att både ta hand om sin gamla mor - och sig själv. Det senare har jag praktiserat ordentligt idag.

Jag fick beröm av stötvågsgrabbarna för att jag kom dit i tid, direkt vid första symptom och för att jag hoppat över rundan hos landstinget. (Man lär sig av sina misstag) Och två nyheter fick jag med mig hem, en dålig och en bra.

Dagens dåliga: Konstaterad ny sporre i fot nr 2.

Dagens bra: Det finns en mycket god chans att ha ihjäl helvetet innan den har sönder hela min häl. (Som förra vändan)

Tack vare att jag tog tag i det direkt tror dom att vi kan få stopp på't innan den får ett ordentligt bett. Så jag fick en jäkla pärla av både laser och stötvåg (läs elektrisk hammare) och kan nu konstatera att de där prylarna är ju absolut ingenting i smärtväg att oja sig för när man inte har en supersabbad fot. Visst kändes det, men jag fick aldrig känslan att jag ville bita i en bräda när han slog sönder utväxten, vilket var en ny upplevelse.

Så nu har jag en omsorgsfullt tejpad höger och ett strängt och totalt gåförbud. Jag slapp kryckorna om jag lovade att bara gå mitt allra nödvändigaste - och det gjorde jag såklart. Min cykel är dock i stugan så nu är det hög prio på att få tag i en ny.

Men helt klart är att jag väljer att foka på den bra nyheten. Om jag tar det lugnt ett par veckor så kan det vara bra sen och jag kan börja gå lite piano igen. Sen kommer jag få lite flyt i mitt liv igen. Det borde vara nära nu, jag känner det på mig!?

Byggmöte

Hört på byggmöte i Vara för X antal år sedan:

- Jaha, då är det dags att göra nåt med resecentrum. Vad tycker ni, nån som har nån bra idé? Ska vi ta ut svängarna lite kanske? Berra, vad säger du?
- Jaa... Jag vet inte... Kanske nånting blått..? Vad tycker du Berit?
- JAA! Jag älskar blått! Jag har en stickad tröja som är alldeles, alldeles kornblå och Gösta säger alltid att jag är så fin i den. Blått är min favoritfärg! Eller hur Berra?
- Ja, det är fint med blått. Men jag tänker lixom att jag vill nåt annorlunda. Finns det blått tegel tror ni? Egon, vet du det?
- Naa... Det finns nog inget tegel i kornblått. Men nu vet jag! Vi spraymålar hela jävla huset blått! Taket oxå! Och jag var på cirkus igår, där hade dom så härliga färger! Jag tänker att vi kan köpa sån cirkusduk och göra några helt obegripliga föremål av den - och sen sätter vi upp dom på taket! Då blir vi först med det, för det har ingen annan någonsin tänkt på förut. Det gör vi!
-JAAAAAA!

Tittar...

...ut på en gråregnig Västgötaslätt. Ser vindrutetorkarna fladdra förbi då och då. Höjer musiken lite till. Hjälper inte. Denna tisdag är grå.

Tänker tillbaka på helgen i Köpenhamn med goa, glada spralliga tjejer i ljuvlig vårsol. Ler genast vid minnet av glädje och tacksamhet. Då kommer solen. ❤

Dagens fundering på livet

Dagens konstaterande är väl inget som jag kanske kommit på just idag... Utan kanske snarare igår. Eller så har jag helt enkelt kört bil alldeles för många timmar den gångna helgen med stensovande ungdomar i baksätet - och tänkt alldeles för mycket. Som vanligt är det heller ingen nyhet på jorden, men dock en bra påminnelse. Nämligen att människor är sällan de vi tror att de är. Det behöver inte vara i bemärkelsen att de gör fel eller att de beter sig varken rätt eller fel - utan bara i bemärkelsen att vi betraktare tror att vi vet nåt som vi egentligen inte vet. Sen finns det också dom som gör väldigt fel, utan att det är betraktarens fel. Hm... Är du kvar?

Det är bland det mest fascinerande jag vet att träffa någon helt ny människa, eller en befintlig som jag tror att jag känner - och lära känna den personen och upptäcka någon helt annan än den man från början trodde att det var. Att finna sanning efter sanning, att se egenskaper och sidor som man inte hade en aning om att de fanns. Och att sen en dag inse hur mycket den personen har vuxit och hur mycket man kommit att tycka om den människan på vägen. Det är en fantastisk känsla att komma någon nära och tycka om allt man ser. Förmodligen en av de lyckligaste känslor som finns. I mitt liv har det hänt ganska få gånger - dom där växer inte på träd. Jag är så rädd om de människorna.

Det finns också en annan sida av lärakänna-prylen - den smärtsamma varianten. Dvs att det finns någon som man är väldigt säker på att man har en ganska rättvis bild av, som man lär känna ordentligt och inser tillslut att det var inte alls som man trodde. Den människa som man trodde allra bäst om, som tydligast av alla poängterat vikten av att uppträda rätt, som är ansedd och som alltid är korrekt -  var i själva verket dålig och ingen bra människa alls. Det är en sån sorg och en så stor besvikelse när det händer. Ju längre man känt personen i fråga, desto värre såklart. Det händer inte jätteofta, men det händer. Och det gör ont. Jätteont.

Så vad lär jag mig av detta? Jag skulle kunna tänka att det är bäst av vara på sin vakt mot hela världen - för världen är inte vad den utger sig för att vara, på gott och ont. Eller jag skulle kunna tänka att det är bäst att vara skeptisk, förutsätta att människan är ond inte lita på absolut någon - tills motsatsen är bevisad. Jag skulle definitivt kunna ha inställningen att "försök inte komma här och vara inställsam, för mig lurar du inte."

Men se, det kommer inte att hända, för då blir det väldigt jobbigt att leva. Tvärtom (utan att för den sakens skull vara naiv) tänker jag förutsätta att tro, att den omgivning jag har valt att ha i mitt liv, där är alla goda - tills motsatsen är bevisad. För det är inte mitt fel om människor vill utge sig att vara någon annan än de dom egentligen är. Och det är inte mitt problem att folk lever olyckliga i något som de är väldigt noga med att förklä i låtsad lycka. Det är inte jag som slösar bort mina dagar av det enda livet vi har. Det är inte jag som ligger sömnlös.

Och eftersom folk i allmänhet är så dåliga på att vara och på att visa sig själva - så kommer jag fram till kontentan att det måste ju även gälla mig? Jag ska verkligen träna på att ge en rättvis bild av mig själv. Det är jättesvårt, man jag ska verkligen försöka bli bättre på det. För man kan inte ändra på alla andra, man kan bara ändra på sig själv. Och jag ska försöka välja min omgivning med omsorg. För det finns inte plats åt dom som bara säger de rätta orden - det är handling som räknas. Så enkelt kan det vara ibland.

Livet är på tok för kort för allt annat.

Spot on

Om man ska pricka två dagar på året för att åka till Köpenhamn och strosa runt, njuta av vädret, atmosfären, folkfesten, rosévinet, ströget och friheten - så ska man åka de allra första riktiga vårdagarna. De dagarna då våren lixom från ingenstans plötsligt bara dyker upp och exploderar. De dagarna då hela den stad som legat i vinterdvala, spricker och blommar ut i den prakt som det är meningen att den ska vara. Och just dom dagarna det här året prickade vi - jag, min dotter och hennes kompis. Jag kan bara säga - fantastiskt.

Det har varit alldeles för lite Köpenhamn de senaste åren, jag har nu blivit påmind och lovat mig själv att ändra på det. Jag älskar ju den stan. Och vilken lycka att få åka med tjejerna som nu är så stora. (ja,ja... inte större än att dom fortfarande dreglar efter Bieber, men det går väl snart över) Vad roligt vi har haft! Dom tyckte dock att Danmark är ett jobbigt land, mest för att danskarna är heeelt dryga och inte kan prata så man förstår. Jag tror oxå att dom tyckte att det var lite stökigt... Jag minns att jag själv resonerade likadant i den åldern och föredrog mitt egna land där man inte cyklade i 120 överallt och pratade så folk förstod. Så jag försökte förklara för dom att när dom blir vuxna kommer dom att älska Köpenhamn. Det gick sådäär.

Sådääär, gick det oxå när Kajsa skulle köpa käk på Donken. (dom gick själv på ströget när jag satt i Nyhavn och gottade mig) Hon beställde en "lilla menyn" typ. Morötter, burgare och cola. Tjejen i kassan frågade henne nåt med gröt i munnen och lillan vågade inte annat än att nicka. (hon begrep ju ändå inget) På brickan kunde hon sedan blicka ner på en burgare, pommes och en is-kaffe latte. HAHAHA... Clara beställde samma sak och fick en burgare. Bara. Ååååh, om jag hade fått se deras miner i det ögonblicket. Jag garvade så jag låg raklång i deras hotellsäng när dom kom "hem" och berättade.

Jag köpte belgiska våfflor med soft-is till dom innan konserten istället- så dom fick nåt i magen.Curling, curling.

 

Jag svängde förbi F u r e t idag och rekade, bestämde mig för att göra ett röj och städa ur stugan lite men först bara köra upp tjejerna till Väla. På tillbakavägen lyssnade jag med Pelle om dom inte kunde tänka sig att kika ut på en fika? Det kunde dom inte. Dom hade varit på bröllopsfest hela natten och var så tokbakis att ingen fortfarande var körduglig. Pelle hade tagit cyklen ner till D u n k e r s och satt där med en kaffe, funderade över livet (eller hur han skulle få tag i en flötig burgare utan att behöva cykla för långt) och tyckte jag kunde komma dit istället. Jag var inte så svårövertalad...

Trött kille med cykel...

F u r e t som är min glädjekälla på jorden i normala fall, gör mig för tillfället mest deppig. Det är inte att det är en katastrof att det inte finns nåt vatten in, man kan ju bara sätta en dunk på diskbänken. Hälla ut det i vasken funkar ju som vanligt. Det är.. det är.. Jag vet inte. Det är bara att det är så jäkla krångligt, stökigt, dålig stämning och inte som vanligt. Och som grädde på moset är det en jäkla massa pengar till ingen nytta känns det som...och beslut som ändras hit och dit. Jag vill att det bara ska vara glädje där - jag orkar inte engagera mig annars. Så jag drog in och drack kaffe med Pelle på D u n k e r s trapp istället. Det gav betydligt mer att steka där med honom och blicka ut över hamnen, än att vara ett par timmar i stugan. Det kommer väl tillbaka suget får jag hoppas...

 

Vi hoppade Ullared och körde hem i hyfsad tid istället. Kajsis och jag rundade av helgen med ett varv runt sjön när vi kom hem (ja, jag vet... men jag hoppas på att morgonsmärtan i högern bara är inbillning och jag ska få hammarslag på eländet på onsdag). Sen dök Emelie upp som ett brev på posten efter sin teaterhelg i Vimmerby! Så nu är hela denna flickfamilj samlad i hemmet igen. <3

Somnar hel efter en fantastisk helg som vi tajmade just de dagar då våren skulle komma. Mitt i prick.

Kaos

Sicket kaos när jag skulle hämta hem tjejerna igår. Unge herr tonårsidol behagade dyka upp på scen 2 timmar efter utsatt tid å därmed var kl halvtolv när jag började ta mig tillbaka mot arenan.

Det är nog 3-4 km mellan Nyhavn och Parken men som tur är hittar jag den sträckan som i min egna ficka. I alla fall kring Kastellet och upp mot Österport... För där har jag varit många vändor under en tid då Khamn var ett flitigt inslag i mitt liv. (Jag har tex förlovat mig lite där å ätit min förlovningsmedda på nedan restaurang...) Uscha.

MEN så mycket folk. Småtjejer som inte ville gå hem som grät å skrek å bar sig åt. Och mörkt. Kaos! Taxi fanns intern chans att få tag i, så jag gick sträckan för 3e gången igår. Precis vad min nya fot behövde, lite asfalt... Vi var hemma kl ett.6

Men nu far vi åter över bron för att fortsätta checka av denna tjejhelg. Jag kan nog inte hålla mig från Furet å tjejerna inte från Väla... En tur förbi Ullared sägs det bli med. Och solen bara ler från blå himmel. :)

Religös i Köpenhamn

Vilken dag. Det här är nästan onödigt bra för ungdomen.

Det var så varmt i solen att jag inte kunde sitta kvar mot väggen i Nyhavn. En rödspätta och ett glas rosé senare knatade jag mot hotellet (100 meter från Nyhavn) och checkade in. Det är en sån där underbar vårdag där stan är knökfull med folk och alla går lätt förvånade och bär sin jacka över armen. Wow!

Och vilket hotellrum sen då. Tjejerna får min gratisnatt på ett av stans finaste Scandic som jag just rekat åt dom. Helvägg med fönster mot en del av hamnen. Men för mig fanns här inte plats, så själv ska jag bo på nåt skabbigt hak ett par hundra meter härifrån... Vad gör man inte för dom små liven? Curling, curling. Jag är grym på det, den bästa jag vet. Men va schöen, det är ju inte varje dag? Vet ni, jag tänker så här - jag tror dom kommer minnas det här dygnet resten av livet (förhoppningsvis hela ungdomen i alla fall) och sen när det ska väljas ålderdomshem till mig så kommer jag få nåt riktigt bra.

Stan är smockad av folk! Trängsel och inte en sittplats. Bilar med nervevade rutor och Bieber som skrålar ur högtalarna. Tjejer med hans namn skrivet över kinderna. Sol, sol, sol och den första ordentliga värmen. Danmark i sitt esse. Påminner mig starkt om när danskarna vann fotbolls-em (91??) och vi var här och firade...

Bud på att jag blir religiös idag. När jag kommer hem ska jag flytta till Köpenhamn. Dom har det alltid så här bra här. Ålderdomshemmen lär oxå vara grymma. Nu ska jag bara hitta mitt hotell och lägga upp rutten till å från arenan ikväll. Men först håva in Kajsa å Clarasom går på Strøget.

Pratar dom danska?

Sol och blå himmel, vad mer kan man önska för dagen och vår lilla trip till Köpenhamn?

Jo man kan önska att jag får liv i ungdomen tex. Dom är visst inte så katiga när det gäller att hålla upp gluggarna... Clara sov å snusade som ett litet barn i soffan intill mig igår kväll och Kajsa var på god väg... Själv höll jag mig vaken HELA filmen (nytt förvånande personbästa...).

Men nu far vi. Jag är beredd på ännu en dag med en näve myror. Men mest synd är det om J u s t i n B e i b e r, han vet inte vilka goa tjejer det står i publiken ikväll, (inte jag, bara de unga - jag ska sitta i Nyhavn å dricka rosé) utan kommer tro att dom är helt vanliga fans.

- Mamma, kommer det vara en massa danskar där?
- Ja mitt barn, det är högst troligt.
- Men ååh... Dom pratar ju danska då?
- Ja, det ska du nog inte bli förvånad om dom gör.

Jag är med som tolk helt enkelt. Och för att valla mellan hotell och Parken. Lycka till, till mig.

Olympiska Spelen i Gröt

När jag stoppade huvudet i sanden (snön i Norrland) förra veckan, så hände det en del. Jag ville förstås se det med egna ögon innan jag trodde på eländet och idag hittade jag det lilla brevet i min brevhög av oöppnad post. Och ja, mitt besked var väl inte annorlunda än någon annans... Det här är de Olympiska Spelen i den mycket välkända grenen Byråkratisk Gröt. Den går i stort sett ut på att
Deltagare 1:Kommunen - ska slå krokben på
Deltagare 2: Miljöförvaltningen,
Deltagare 3: NSVA (nordvästra skånes vatten o avlopp),
Deltagare 4: Stugägarna
- och sen springa ett helt varv 14 gånger för att slutligen slå undan benen på sig själva. (Deltagare 1, Kommunen)

Om det är NÅGON som kan förklara innehållet och utgången i detta brev är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig för en intressant pratstund då jag kommer att lyssna med vidöppna öron. Och ögon.

Läs nu noga, för det här är ett extremt obegripligt brev från Helsingborgs Kommun. (avd mark- och exploateringsenheten)

Jag citerar...
"att det just nu varken går att få ansökan beviljad eller avslagen"
Hm.... Dom har alltså lagt det pappret i den berömda Diversekorgen, som dom kommer att tömma och kika lite i vid en ev flytt eller semesterstädning? Eller vad? Någon i OS sprang 14e varvet för långsamt och blev BRÄND för att Miljöförvaltningen tog en lyra helt av misstag? (nån fick bollen i huvudet och råkade fånga den av chocken)

och igen...
"Er anslutning är inte heller helt beroende på om NSVA säger ja eller nej, utan det är markägarens önskemål som är den rådande"
Hm... Hm...en gång till... Det här förstår jag nästan inte själv, hur många gånger jag än läser den meningen. Ja eller nej? Vad kan dom annars säga? KANSKE? VET INTE? VI FÅR SE? Men just det ja... Det är ju inte dom som bestämmer... I slutändan är kontentan att markägaren har sista ordet! Det är nu vi kommit till höjdpunkten i denna gren - nämligen finalen som går ut på att slå av smalbenen på sig själv. För vet ni vem det är som är markägaren? Jojo minsann. Nämligen... TADAAAA: Kommunen!!!

(Och vem f'...n är han den där Senderöd? Nån jäv..a maskot som lullar runt i lurvig utklädnad? Jag ska helt klart ta mig ett snack med honom.)

Så alltså har kommunen skickat ut ett brev där dom säger att dom inte kan bestämma något för att dom inte kan bestämma. Men sen i slutändan när dom ska bestämma, så är det dom själva som bestämmer. Right?

Jag väljer hursom att inte lägga någon som helst energi på detta innan vi kommer till just slutändan. Tills dess kommer jag istället att till fullo fokusera på fakta i utgången av denna mycket besynnerliga OS-gren. Nämligen att:

Jag har just sparat 10 papp.
Jag är jävligt sugen på att åka till Italien.

Let the games begin!

Ååååååååh....

...så tråkigt! Hemmadag... Dvs att jag glider inte land och rike runt, äter på en massa goa restauranger eller stannar till vid sevärdheter eller pikanta gårdsbutiker. Är det för mycket begärt att man ska få göra det varje dag? Va? Det kan ju inte vara livets mening att vara instängd på ett kontor? Nån har fått det hela om bakfoten.

Så nu sitter jag här alldeles stilla med en massa pappersarbete som jag har lärt mig att att jag definitivt inte är skapt för. Det är inget fel på mig för det, man är olika och pappersarbete är bara inte min stora passion här i livet. Olika är vi!

Det enda pappersarbete jag kan sträcka mig till, är det som innebär att rulla fram skrivbordsstolen och hamna mitt framför mitt jättestora papper på väggen, sitta med fötterna i kors, blänga finurligt på det stora pappret och planera nästa åktur. Så det är väl mest så det har sett ut idag... 

 

När man tittar i kalendern (vilket jag oxå kan sträcka mig till att göra trots att det må räknas som administrativt arbete) kan jag konstatera att det finns 2(!) hela veckor innan midsommar då man kan göra längre trippar. Alla de andra veckorna är sönderhackade av enstaka helgdagar eller bokade med nåt annat ströuppdrag. Sjukligt är det! Har jag ens ansökt om vilka semesterveckor jag ska ha i sommar? Näe.. Administrativt tjafs... Men om jag tar halva juni, hela juli och halva augusti? Nån som misstycker? Hallå? Nån här? Inte det nä...men då säger vi så då... Det gick ju smidigt.

Nån som vill hyra en lägenhet i Jkpg halva juni, hela juli och halva augusti? I så fall går det för sig.
 

Underbara lördag

Så helt underbart med en liten grådassig helg. Fånigt att tycka kan tyckas - men det är precis vad jag behöver och kommer helt rätt i tiden! Jag är så där löjligt lycklig idag, helt utan anledning, bara för att jag är ledig, nyfiket förväntansfull på enkla glädjeämnen och är helt utan måsten. Som ett barn på julafton nästan!

En blå himmel utanför hade gett mig dåligt samvete. För då hade jag kännt prestationsångest för sånt jag egentligen inte alls har lust med dessa dagar. Som tex ta hand om lilla stugan och försöka bringa nån form av ordning nere i Skåne... (just nu känns det bara skönt att det kan vänta lite, även om jag längtar dit) En blå himmel hade oxå gjort att jag hade fått dåligt samvete för den lördag jag tänker ha, som jag förtjänar. För min kropp och hjärna är heeelt slut och jag tänker inte göra ett ful. Zip. Nada. Njet. Inget alls.

Sov utan avbrott från halvtolv till halvsju imorse och vaknade lycklig för det. (Igår vaknade jag 04.00, dagen innan 05,15...) Men idag kände jag även att jag nog kunde somna om! Bara ett dilemma - jag tog bilen direkt till SK för en öl (första gången i världshistorien som "ta 1 öl" bara blev 1 öl, för jag orkade inte mer och knatade hem) med Ninnis och Fiffi igår kväll när jag kom hem, så den stod parkerad i stan där min boendeparkering inte gäller. Ställde klockan på halvnio, somnade om,(lycka!!!) knatade och hämtade bilen före nio eftersom jag inte lagt i nån biljett och köpte sen nybakade frallor på Lindströms. Min lilla Kajsa som trillade in här strax efter mig vi tolvtiden igår kväll gjorde mig sälle med lat frulle vid tiosnåret. Lördagsmorgonlycka!

Häromdagen fick hon dessutom beskedet att hon fått sitt förstahandsval. Mera lycka.

Jag har så många intryck att smälta efter gången arbetsvecka. Det är så härligt att få hålla på med nåt till vardags som jag tycker är så roligt. Vilken fantastisk förmån att få se vårt vackra land, träffa så många olika människor och lära sig nya saker varje dag. Ibland nyper jag mig i armen för att förstå att det är sant att jag får göra det här och dessutom få betalt för det. Efter fem dagar med ett tiotal samma personer runt mig i social-vm blev det dock väldigt tomt att komma hem igår. Det är inte många stunder jag varit ensam under dagarna som gått. Och jag saknar de där människorna som jag nu efter ett antal mässor börjat lära känna mycket mer! Det är fantastiska berättelser att höra på och mängder av tips att fånga upp, när de människorna berättar om sina upplevelser landet runt. Flera av dom har gjort det som jag nu gör - i 10, 20 eller 30 år! Ni kan ju tänka er vilka guldkorn dom droppar när dom kommer igång. Fantastiskt att bara få sitta och lyssna till!  Oj, vad jag saknade deras middagssällskap igår kväll.

Nu ska jag dimpa ner i soffan, titta ikapp mig på tv (jag har inte haft på en tv på hela veckan, förutom fotbollen vi såg i scandicbaren hela gänget härom kvällen) dricka kaffe, skrota runt och fixa lite här hemma och sen ska jag se Bryds damlag möta Torpas här på konstgräsplanen i F r i a r e d a l e n alldels bara ett stenkast bort kl 15.45. Lördagsmyyys!

Och varför i hela friden ska jag gå och se på damlaget? Jo...min lilla höna är ingen liten höna mer. Hon är nu en dam... När blev hon stor? Jag måste varit nån annanstans då?  Lill-Kajs spelar i damlaget. Jag får nog säga det högt några gånger för att få det att gå in...? Damlaget lixom. Vad händer med världen? Och när hände det?

Allt har en ände

Dags att runda av denna fantastiskt roliga arbetsvecka. Men först ska vi ge järnet med sista mässan i Sundsvall, där vi somnade igår efter sista kvällen med gänget.

Vår innesäljare har varit sjuk hela denna veckan och min andra säljkollega fick ta min vårmässa i Dalarna som krockade med denna. Om man säger som så här... Backningen från kontoret har inte varit enorm... Så det har varit till att gå upp halvsex om morgnarna för att hinna ta hand om allt som strömmat in - innan klockan slagit nio då det varit dags att checka ut och ta sig mot dagens mässlokal för att rigga. Mässa 11-14 och sen plocka ner, packa ut i lastbil, ett antal mil till nästa stad, checka in, jobba ett par timmar med att släcka de värsta bränderna som uppstått under dagen och sen middag med övriga utställare som hamnat på samma hotell. En livsstil så god som någon...

Men det känns i kroppen när det är fredag och samtidigt som det är tråkigt att det är en ände på denna veckan så är kroppen rätt nöjd för det.

Det finns bara ett dilemma som jag gruvar mig för... När nån i gänget förhands-checkade-in på planet hem och valde sittplatser igår...så upptäckte dom att det var en flygmaskin av väldigt liten sort...typ 2+3 säten och inte så många rader lixom. Ju mindre plan, desto värre tycker Pettsson. Min bil står på L a n d v e t t e r så jag kan lixom inte döva eländet heller. Det blir en upplevelse helt klart.

Vi har varit...

...på turné, vi har hamnat lätt på sné - är det någon som kan säga var vi é...?

Oj så trött. Snart börjar känslan komma att man inte riktigt vet var man är när man vaknar.

Men jag vet åtminstone att jag somnar lätt sjösjuk i Östersund...efter 25 mil i lastbilen på världens skumpigaste väg. Vi kände hur pallarna lättade en halvmeter där bak i guppen. Välförtjänt pitstop i Sollefteå med kaffe å glass i solen och sen kombinerad utsikt och kissepaus vid Döda Fallet när kaffet hade runnit ner...

Tokvackert. Mäktigt. SÅ många skratt. Galna människor, bröderna Ziehl är precis så luriga som dom ser ut... Jag har ont i käkarna.

Godnatt Jämtland.

Spontanlyx

Vilken dag så rolig!

Mycket lyckad mässa i Umeå. Problemet med mässa Långtbortistan är väl bara logistiken av alla prylar man behöver. Jag tog det säkra före det osäkra den här veckan och tog med mig HÄLFTEN av sakerna i en extra väska på planet och skickade HÄLFTEN av prylarna på en pall med ett fraktbolag till första hotellet i Ume. Alltid lika spännande att se hur mycket som kommer fram?! För det är alltid nån i mässgänget varje Norrlandsturné som står där helt utan grejor - och jag hade bestämt att denna gången skulle det i alla fall inte bli jag. Och det gick vägen - full pott både med flygfrakt och lastbil. :)

Men vad hade stollarna på hotellet gjort? Jo, trott att min pall skulle till hotellets konferensavd och dragit upp skiten i köket... Så kl 8 imorse sprang jag runt bland nybakta frallor och morötter och jagade en vaktmästare som kunde få ner den till markplan igen. Vilken syn! Då ska man oxå ha i åtanke att jaga en norrlänning har ungefär samma effekt som att hälla vatten på en gås...

EFTER mässan skulle så allas prylar lastas i en gemensamt hyrd liten lastbil för frakt till nästa stad. Jag har valt att denna turné hoppa på det gemensamma åkturen och inte köra själv från stad till stad. Det innebär många mil i bil tillsammans med andra levande människor som man kan prata med, vilket är lite omväxling såklart.(man blir ju trött på sin egna sångröst tillslut) Nackdelen med detta sociala beslut är väl bara att jag inte kan praktisera det namn jag är känd för "Sist-in-först-ut" - utan måste helt enkelt anpassa tempot till de andra sås-skålarna och åka vidare först när alllt är klart. Zzzzzz... Stå och vänta när fem grabbar lastar pallar i en på gränsen till för liten bil visade sig inte vara min melodi. Alls.

Så jag passade på att riva av några sköna snö-änglar i den obrutna enorma snödrivan intill så länge. Finns det nåt man blir så lycklig av som att göra änglar? Nä! Jag skulle påstå att snöänglar är det optimala universalmedlet för lite extra speciell vardagslycka.

Väl framme i nästa stad som är Örnsköldsvik, checkade vi in i flock på hotellet. I receptionen såg man då sin chans att ragga folk till kvällens event och frågade oss:
- Ikväll har vi clubafton här för alla medlemmar kl 18.30. Det kostar 150:- och för det får man en drinkkurs där ni får blanda egna drinkar och sen efter det en middagsbuffé, i hotellets restaurang. Vill ni vara med?
- JAAA!
Receptionens lista på anmälda ökade plötsligt från 2 personer till 14. Sen kom det visst några till. Vilken kväll det blev!

Det är såna här spontana dagar som gör det här yrket så kul. Så här ska det va! Mycket god middag och nu finns det ingen som inte vet hur man blandar en mojito, eller en gammal Tom Collins heller för den delan. 90-talsnostalgin flödade när folk fick händerna fria.

Men vi var duktiga och bröt upp vid 21.30. Det är ju en dag imon med... Först Ö-viksmässa och sen går färden till Östersund. Det blir en upplevelse med 30 mil i en skumpig lastbil. Funderar på att åka med i följebilen istället? Hursom helst finns det lite att stanna och kika på under den vägen. Hoppas på blå himmel igen!

Dagens Norrland

Det är nu jag ska somna alltså? Det kommet dröja efter en dag i 120...

Dagens optimist:
Imorse skulle jag åka ut till kontoret en stund och fixa lite med det sista inför mässveckan bara. Kalkylerade att jag kunde vara hemma igen vid 10-tiden å sen fortsätta fixa lite hemifrån samt unna mig några lediga timmar mitt på dan. La för säkerhets skull till en timma i min kalkyl. Kl 11 då kanske om det drog ut på tiden? Jag var hemma halvtre. Kastade ihop hem å packning i ett inferno och var iväg mot flyget kl fyra. Hann inte ens med nån lunch. Så gick det med det.

Dagens Norrland:
Bjuder på 11 minusgrader och 60 cm snö. Och på Norrlänningar som är så lyckliga för att det är vår. Hmm.. Allt är ju relativt.

Dagens fundering på livet:
Tar för lång tid att plita ner nu, jag får ta den en annan dag.

Dagens flygturer:
De bästa någonsin. Eller i alla fall sen skräcken kom till jorden. (Eller till mig) Fantastiskt klart och vackert flygväder. Såg landskapet under mig precis HELA vägen från Gbg till Sthlm i en sagolik solnedgång. Världen är vacker.

Dagens komiska:
När jag skulle sätta mig tillrätta på sista turen mellan ARN å Ume, så kände jag han som satt i sätet bredvid. Det var en av killarna i mässgänget från ett av de andra företagen som är med, men jag har bara träffat honom en gång förut. Vi började prata och han berättade att hans pappa bor i Haparanda...
-Jaha, sa jag. Men det hörs ju inte på din dialekt iaf. Du låter mer som från mina trakter i Västergötland ju!
-Ja.. Jag är från U-hamnstrakten.
-Jasså? Varifrån?
-Ett litet ställe som heter Dalstorp..
-JAHA?
- Men jag har gått grundskolan i Tranemo.
-??? Jaha? Men JAG gick ju oxå grundskolan i Tranemo!
Vi babblade precis hela vägen. Han är fyra år yngre än mig men vi hade massor av gemensamma nämnare. Jag hann inte ens bli rädd innan vi hade landat, sen fick jag skjuts till hotellet för han skulle köra egen hyrbil under mässveckan. Ibland är världen så jäkla trång å liten.

Nähä. Måste försöka knoppa lite, men inte lätt. Godnatt stelfrusna Ume älv.

Livet åter

Världen utan sprängande käke och huvud är fantastisk. Jag har fått livet tillbaka i helgen, tack vare unge herr Snyggs tandläkarkonster. Underbart.

Helgens...

...urladdning, är nåt jag fortfarande njuter av när jag tänker på den. Där fick han, Målarkludden.

...konstiga idé som jag inte kan släppa: Jag har fått för mig att jag ska simma Vansbrosimmet. Inte den korta tjejsimningen på 1 km, utan den riktiga. 2 km medströms och 1 km motströms. Om jag börjar träna nu så måste jag väl klara det den 7e juli? Jag behöver inte ens våtdräkt - jag har ju egen inbyggd isolering, flyter som en kork och brukar ju inte ha några problem med att bada om bara isen gått upp. Kan inte släppa det. Om ni ser nåt litet huvud som guppar i Vättern i vår, fram å tebax mellan stan å B-ryd - så är det Pettson. Å herre... Jag har varit för mycket i Dalarna.

...mys. Lycka är att få till det å vara hemma alla tjejor samtidigt en kväll. Nu har även Kajsis anslutit för en natt. Så filmmys i soffan pågår. Härligt!

...vårtecken har jag hittat idag. Min favoritblomma på jorden. <3

Härlig helg som nu mynnar ut i nästa roliga arbetsvecka. Ny turné med minimässa och glatt mässgäng i Norrland! Så nu laddar jag bara för att överleva två flighter till Umeå imon em. Men vad är väl det att vara fastspänd i en flygstol mot fastspänd i en tandläkarstol? Piece of kaka.

Dagens chock

Så stod han där mitt framför mig. Jag vet inte när jag såg honom sist, men det måste vara mer än ett halvår sen. Vi bor i samma stad, 1 km ifrån varandra, jag visste att vi skulle springa på varann förr eller senare. Helst senare. Målarpelle.

Han var glad, han kramades och gestikulerade yvigt. Jag har ingen aning om vad han sa, jag hamnade i nån form av trance. Dock inte av det behagliga slaget.

Han var nog väldigt inställd på lilla milda AKP som bara skulle vara jättetrevlig tillbaka när han kom med sin bamsekram. Vilken jävla chock han måste fått... Och vem fick inte det? Jag blev tydligen kolsvart i synen och helt oigenkännlig enl pålitliga vittnen omkring oss.

Jag skällde ut Målarpelle så tapeterna krullade sig på väggarna. Fy f***n va skönt det var.

Bra gjort Pettson! Äntligen.

Kärlek på lasarett

Överkörd av tåget igen är det lika bra att slänga sig i bingen. Det blir inte bättre än så här idag.

Ny tandis idag, min favorit från Påskdagen hade fått gå hem för vab. HUR kunde hon göra det när hon visste att rädda akp skulle komma släpandes med sin enorma, bultande kindtand med tätt lock på som hon själv smällt på och limmat igen? Jag hade aldrig lämnat en kund i det sticket.

Men det var nog meningen - för istället hamnade jag hos den snyggaste tandläkare jag nånsin sett. Kärlek direkt. Dock var nog inte det han tittade ner på (jag) det snyggaste som han sett. Det han såg var nog mer bara som en dålig dag på jobbet.
-Först av allt vill jag bara säga att jag ska FÖRSÖKA att rädda den här tanden. Men jag kan inte lova nånting, för en del lyckas vi inte med. En av kanalerna är VÄLDIGT inflammerad.
Jag hade några viktiga frågor på läppen där... Nämligen: Vadå inte rädda? Vad innebär det? Vad gör man då? Tar fram stora tången?
Men jag vågade inte fråga, utan nickade bara snällt och storögt som den väluppfostrade flicka jag är.

Jag hoppar nog detaljerna idag med, men han var grymt duktig. Och snygg. Och han visste definitivt hur man bedövade Pettson så det skulle ta ordentligt, efter att jag påtalat det lilla problemet. Nästan 5(!) timmar tog det innan jag slutade dregla och hade känseln tillbaka efteråt... Jojo... Och sa jag att han var snygg? Jag brukar blunda (läs: knipa ihop ögonen i panik) där jag ligger och ber för mitt liv. Idag kom jag på mig själv att jag låg och tjuvkikade, rätt upp i hans ögon. Jag har aldrig sett såna blå ögon på en tandläkare. Eller nån annan heller faktiskt...?

Ser nästan fram emot nästa besök där vi ska fortsätta rädda eländet. Men nu ville han att den skulle få vila i tre veckor och under tiden tyckte han att jag kan äta alla tabletter jag kommer över. Det kan du fethaja att jag tänker göra. Sen fick jag en himla massa beröm oxå - för att vara en tandläkarskräckspatient, tyckte han att jag var kolugn och otroligt tålmodig. Då gjorde jag ett lamt försök att förklara för honom - att det är ju inte är smärtan jag är rädd för. Utan tandlärkarn! Men att i hans fall så kunde jag nog tumma lite på det... Det var ett konstigt samtal.

Jodåsåatte... Men vi gifter oss nog till våren. Han var nog en tio år yngre än mig, men jag har inga problem med det. Dom är för goa i den åldern och ålder är ju bara en siffra. Och det är som jag brukar säga - bara dom är könsmogna så är dom lovliga.

Men nu är det gonatt. Ömma kinden uppåt och tummen i högläge på kudden. Det finns inga problem som inte går att lösa. Imon är det fredag! Hur i hecklefjäll gick det till?

Mys

Idag blir en härlig dag på kontoret! Ibland är det så skönt att mellanlanda här och vara lite social. Livet på vägarna landet runt under vårsolen är det bästa jag vet - men att ha lite goa jobbarkompisar omkring sig är oxå himla trevligt som omväxling.

Dom är så himla sociala här på kontoret. Jag passar på att vara med på det jag kan såklart!

Hemma tack å lov

Idag har jag kämpat hårt för att behålla mitt goda humör. Och jag är stolt över mig själv, för jag har lyckats ganska bra. Men en bultande tumme och en sprängande käke tar ut sin rätt.(sprängande = ta bort mig från jordens yta) En arbetsdag från sju till tjugo likaså. Jag fick uppbringa alla mina bästa skådespelartalanger för att hålla masken på det sista mötet, som aldrig tog slut samtidigt som mina smärtstillande hade gått ur kroppen. Det är svårt att visa nåt som påminner om tålamod och förståelse när någon kräks ut tekniska frågor och påståenden helt i onödan (bara för att själv visa hur kunnig han är) under världens längsta besök, trodde ALDRIG vi skulle komma därifrån - när halva huvudet håller på att sprängas. Men jag lyckades.

Två måsten kvar idag. Handla, annars har inte Emelie nån mat imon. Tvätta ett par maskiner, annars har jag inget att ta på mig imon. Sen ska jag dö långsamt i soffan tillsammans med min allra sista godispainkiller från fothistorien. Ser mycket fram emot den.

Imorgon är en ny dag med nya, friska glada tag och med en ny akut-tid hos käftis. Sen kommer allt bli bra igen. För det har jag bestämt.

Om jag skulle köpa mig en hund kanske?

Same, same. But different.

Jaha, tebax i Borlänge igen. Samma blåa himmel, samma hotell, samma rum, samma tandvärk. På snudd till overkligt faktiskt.

Eller samma och samma - det är väl en ny form av jäkelskap i käften. Lite annorlunda feeling, mer som om käken håller på att sprängas bara. Glömde hon nåt instrument där nere i roten innan hon lappade igen den tro? I så fall kan det ha varit en trumpet. Och nu vill den ut.

Men det blir en kort vända här och bara en natt - vilket passar mycket bra eftersom Emme just stämplade in hemma i lägenheten efter en påskhelg i Karlstad. Så nu längtar jag hem! Kajsa är med pappsen + familj + kompis Tess i fjällen (väntar samtal från vilken akutmottagning eller röntgen/gipsavdelning när som helst). Det är inte alltid lätt att få till en date i familjen Sverige runt. Men Emme får jag åtiminstone träffa imon. <3

Imon tänker jag ev reklamera min tand. Är det för mycket begärt att smärtan är borta mer än 2 dagar? Nä, det är det inte. Och vad lätt det kommer bli att ringa och skälla ut en tandläkare imon! Kl sju på morgonen sätter jag mig nämligen i bilen tillsammans med min återförsäljare här uppe. Vi ska göra Dalarna tillsammans med start i Mockfjärd(!) under en hel arbetsdag. NÄR under den arbetsdagen tycker ni att jag ska ringa, sitta i en evighets telefonkö och vråla sönder en tandläkare? När vi sitter inne hos en kund? Äter lunch med kund? Eller kanske när vi sitter i bilen bara han och jag? (Han vet ju dessutom hur jag led förra veckan. Han måste ju tro att jag är helt dum i huvudet och fortfarande inte gjort nåt åt det?) Eller när jag kör hem härifrån imorgon kväll? Landstinget och tandvården är helt klart inte gjort för folk som försöker tjäna in sitt levebröd på lagligt sätt. Dagtid! Så det så. Det får bli på torsdag. Hoppas att det inte hunnit gå över innan dess då.

Nähä. Nu ska jag leta igenom min packning efter alla tabletter som finns. Ringa och säga godnatt till mitt barn och sen försöka få några timmar i bingen innan det är dags att stå med Stomatol-leendet i MOCKFjÄRD kl åtta. Sug på den.

Godnatt alla dumma tandläkare.