Steget efter

Men kära barn vad tiden går, jag hinner ju inte med min lilla dagbok. Steget efter är detta i korthet vad som hänt sen sist:
Torsdag: Mässa hos en åf i Kristianstad. Dom hade öppet hus och hade även tagit in ett segway-företag som lagt en bana där kunder å leverantörer fick tävla. Tack vare min å Ewas sthls-resa för 2 år sen där vi åkte sightseeing i sthls innerstad på detta sätt (efter att först ha fått en ordentlig lektion i ett tomt parkeringshus) hade jag rätta knycken och fick bästa tiden! Yeh! Det är så galet kul att åka! Var lite ringrostig första minuten, men sen satt det. Har man en gång lärt sig så sitter det, som att cykla eller åka skidor. =)


Kvällen ägnades åt gemensam baluns med alla utställare i samma partytält som vi stått på dagen. Högt i tak på flera sätt och sänggång runt ett-tiden. Många märkliga skåningar å blekingebor finns det i världen...

 

Fredag: Att checka ut från ett hotell är till synes en baggis. Dock inte denna fredag. För att kunna checka ut måste man lämligtvis ta sig till receptionen. Enda möjliga vägen dit var hotelles gamla hydralhiss hiss från 1823, som var precis lika mysig som den låter. För jag hade tung väska på hjul, datorväska, ullaredspåse, skor och annat nödvändigt ont som vi kvinnor måste ha med oss för 3 dagar på vift - så trapporna från 4e våning var inte ens ett alternativ.
Hur man åker hiss: Man kliver in, trycker på knapp för reception, står kvar, kommer fram, dörren öppnas, man går ut och mot receptionen. Svårt va?

Hur man åker hiss i Kristianstad: Man kliver in, trycker på knapp för reception, står kvar, kommer ner, DEN ANDRA DÖRREN I HISSEN ÖPPNAS, man kliver ut.... man kliver ut i ett jättekonstigt litet rum (5m2) i betong med en stor tvätthög på golvet. Bakom tvätthögen finns en dörr som leder ut på trottoaren. Dörren är låst och larmad. Man ska inte öppna den. Så man låter bli och åker tillbaka upp med hissen å tänker att man kanske bara blivit lite dum i huvudet? Man kliver ut på vån 2 och trycker på knappen för att få fatt i nästa hiss. Den kommer givetvis inte eftersom jag redan har en hiss mitt framför nyllet... Man funderar jävligt länge på om man kanske har blivit knäpp? Sedan gör man om samma försök igen för man tänker att: kanske har det lixom bara gått över på lilla hissen nu och så öppnar den rätt dörr och man kan ta sig till repan? Men nää...Det har inte gått över. Samma sak. Nya tankar om intelligens och förstånd. Oh yeah, she´s gone.

Tillslut kom någon form av vaktis gående i korridoren. Han såg mitt tvivel och mitt samtal med mig själv om vem som är dum i huvudet och jag förklarade mitt problem.
- Jag vill bara åka ner till receptionen, men jag kommer hela tiden till ett källarrum med en låst dörr mot trottoaren. Har jag blivit knäpp?
- Hahaha...Då är det tvättkillen som har glömt att ställa om dörröppningen när dom varit här och hämtat tvätt. Händer ibland, då dom går ut den vägen. Kom så ska jag hjälpa dig.
Så åkte vi ner och när fel dörr i hissen öppnades satte han i en nyckel i ett lås och vred om. DÅ öppnades den andra dörren och jag kunde kliva rakt ut i repan. Jag har INTE förlorat förståndet. Gu så skönt.

Fredag del 2: Skåne bjöd på 17 grader och sol så jag åkte till lilla stugan och klappade igen den för vintern på riktigt. Klippte aslångt gräs, grävde lite på känn här och var för att hitta min stenkista (utan framgång) packade in överbliven målarfärg (som inte får frysa i vinter) några köksstolar och lite annat smått, la nyckeln hos Pernilla och Christian som ska stänga mitt vatten imon när det är avstängningsdag för säsongen. (<3) Jag hann omöjligt vara kvar och hinner inte offra söndagen för en resa dit ToR. Så tack snälla! Sen ilfart hem till Jönkeboda. Undrade just om inte det var lite biodags igen?

Tack för denna säsong lilla vän. <3

Fick fatt i grannkäringa som oxå var biosugen och sen hann vi preciiis till 20,45-föreställningen av H y p n o t i s ö r e n. Den filmen innehöll alla de ingredienser som är de som skrämmer upp mig mest. (förutom ormar då) Men annars fanns allt. Någon som smyger in hos en när man ligger och sover. Ens barn blir kidnappat. Man blir drogad. Man är förföljd av någon. Osv, osv.... Den var precis lika otäck som boken. Det gick bara inte slå igen pärmen när det var för läskigt. Nope. Blundade lite i halsduken i ett patetiskt försök att inte få hjärtinfarkt. Men gick dåligt. Det blev en natt med orolig sömn... Även om jag tänkte på lilla mamsingens ord till mig när jag var liten, när jag somnade.
- Det var bara på film min lilla gulla, det var bara på film...
Hjälper inte. Jag har för livlig fantasi som får en jäkla skjuts. Jag ska inte se sån skit när jag bor ensam.

Nu: På tal om att bo så är det just i detta nu som man kan skönja de sista spåren av hur detta hem såg ut. För idag börjar det åka ner i kartonger. Sen är det flyktingläger på riktigt! Det finns lite att pilla med... Om jag säger ord som: frosta av frys, rengöra ugn, putsa fönster... Vem blir inte avundsjuk då?

Nähäpp. Ha en go helg govänner. Ni vet var ni hittar mig, jag lämnar inte hemmets trygga vrå... Nu kör vi!!!

Sverige runt

Hann med det mesta igår.
•Göteborg. Jag har nosat upp en återförsäljare som står på tå och som jag tror mycket på. Ett gäng grymt duktiga grabbar i 40års-svängen som har jobbat i branschen i hela sina liv, känner alla å har nu startat eget. Vi klickar å jag ger nu järnet för att få lägga en av våra produkter på deras hylla. Kan bli hur stort som helst med lite tur. Igår pratade vi detaljer å käkade lunch på den fläskigaste golfbanerestaurang jag nånsin sett. Fråga mig inte vad det hette, men större delen av gbgs gamla avdankade fotbollsspelare satt å såg mätta å nöjda ut å skogen intill var full av kantareller. Det var jobbigt att inte kunna ta dom! Jag var på väg från golfrestaurangen med kunderna i bilen, när jag saktade ner på en raksträcka å pekade rakt ut i busken. Alla ingredienser som behövs i naturen för att det ska finnas kantisar - fanns. Det är sällan man hittar alla på ett och samma ställe, men denna skogsbacke var ett rent skolexempel.
-Där hörni... Där tror jag att det finns kantareller så det smäller om det, för här ser det ut precis som det ska...
Å sekunden efter såg jag dom. Stora gula i stora fläckar högt upp i slänten.
- Kolla! Där! Där och där!
Mitt sällskap undrade skrattandes om jag hade hökögon? Och det har jag ju förstås. När jag släppte av dom blinkade dom åt mig inför sina förvånade kollegor och tackade för naturupplevelsen... Humor.

Sen skulle jag vidare för att lägga mig i Kristianstad. Å på vägen dit från GBG ligger ju
•Ullared! (Eller?) Det blev iaf en tur dit när jag ändå åkte förbi(?) och jag har nu gardiner till alla fönster i nya lyan för ett totalt pris av 250:- Fiffigt va? Men fiffigast av allt var ändå nån som sa:
- Men hallååå grannen!
Å där stog mina nya stuggrannar som jag inte sett sen isomras. (Dom bor i området) Jag frågade om dom kunde tänka sig att vi gräver gemensamt avlopp den bit vi kan innan vi leder in till varsin stuga? Då blir det ju halva kostnaden för den biten... Det kunde dom nog å skulle tänka på saken! Fortsättning följer i denna spännande följetong...

• Kristianstad. Där satt min mycket ölsugne kollega å väntade in mig när jag ramlade in med mina ullaredspåsar vid halvåttatiden. Efter en dag på vägarna i ösregn var det otroligt lyxigt att få sätta sig på olearys å dricka sig otörstig med en jätte-Staro och lite käk. Mmmm. Sen somnade jag gott.

Men först var jag bara tvungen att fundera över varför alla älskade spygult när man byggde hotell för ett antal år sen? Jag hatar gult. I synnerhet spygult. Å jag hatar äckliga gamla hårblåsar. :( Men annars har jag inga ilandsproblem.

Idag är det mässa hos en återförsäljare! Vi ska stå utomhus, i ett stort tält... Glammigt värre. Åker ju mest runt å glassar. Långkalsonger (från Ullared) på!

Tjopp.

Rörigt

Idag hade jag behövt sitta kvar minst 2 timmar på jobbet, men det kunde jag ju inte. För jag var tvungen att skynda mig hem till mitt andra jobb. Nämligen jobbet att tömma en lägenhet innan den ska tömmas. Typ...Myrorna har idag fått 3 säckar, 2 kassar och 2 väskor - fyllda av kläder, jackor, väskor och skor. Efter det packade jag in alla övriga väskor med kläder för veckans byte av barn till pappsen och körde dit med det. Nu är här ju gott om plats! Flera kvadratmeter på golvet där det inte står varken kartonger eller säckar och jag kan gå nästan helt fritt mellan kök och vardagsrum.

Antar att jag får vara nöjd med detta, för det var allt det blev i flytteriet innan det blir helg. För nu måste jag jobba oxå och på agendan står det hockey imorgon kväll och resten av veckan ut å resa. Göteborg och sen mässa i Kristianstad is comming up. Men ingen panik, för sen har jag ju en hel helg kvar och sen en tre-fyra kvällar i den självaste veckan som flytten sen ska ske. Ska bara bomma igen en liten sommarstuga för vintern innan dess oxå. Och gräva lite här och där på måfå i jorden så jag hittar min stenkista, så att den lejda grävaren inte gräver sönder den med sin fula maskin när han ska börja förstöra min trädgård. Jo... Ev har jag lite panik. Eller rättare sagt. PANIIIIK!

Just det ja. Min mamma fyller visst 85 mitt i hela alltihopa oxå. Givetvis på den dagen vi ska flytta, så vi kan inte vara med. Min syster tyckte att jag kunde väl bara byta flyttdag och blev lite lagom sur när jag informerade om att det kanske inte var så enkelt, då det finns en part till inblandad.... Ja, kära barn. Så nu ska vi fira lilla mamsingen på söndagen istället, så att jag absolut kan vara med. Mitt på dagen kl 13 för säkerhets skull, så att det blir svårt att hinna något varken före eller efter. Det gick inte för sig att få gratulera på egen hand. Icke sa Nicke. Hemska tanke, så får man inte göra. Men vem vill inte ha ett litet kalasbreak när man just fått in alla prylar, möbler och ouppackade kartonger i den nya lyan? Inte jag möjligtvis...

Men annars har jag inget särskilt för mig. Nu ner i källarförrådet! Min kafferast i tvåskiftet är slut.

Tjopp!

Veckans...

...bravader har jag varit väldigt dålig på att få ner i skrift. Jag har helt enkelt inte hunnit (jag är väääldigt upptagen och populär) haft lust (jag är ju alltid på mitt soligaste solskenshumör, men det hjälptes inte) eller helt enkelt inte velat! (jag gör ju bara det jag vill. Eller hur...)

Så här är ett patetiskt försök att komma ikapp med en liten sammanfattning av veckans...

...familjefejd som fick tårarna att spruta. Det stora fotbollsgrälet. Eller "jag-har-brutit-båtbenet-men-det-ska-du-skita-i-morsan--för-jag-begriper-mycket-bättre-än-du-grälet" Eller "dumma-jävla-taskiga-morsan-du-kan-dra-åt-helvete-för-jag-tänker-spela-ändå-konflikten" Ja,ja... Slutet gott allting gott. Nu är hon mitt lilla solsken igen. Fråga mig inte vad som hände - för jag har ingen aning. Plötsligt kom där ett sms och sen var allt som förut. Jag väntade hela fredagen efter smset på att det skulle komma nån sån där:
"- Jo döh morsan föresten, jag tänkte dra till London med mina kompisar över jul å nyår, det går bra va?" eller
"- Öh, jo du morsan jag tror ev att jag kanske är lite gravid eller nåt..."
Men ingenting. Absolut ingenting. Inte ens nåt tjat om att få pierca naveln. (det var längesen nu, kan hon ha glömt bort det?) Så jag väntar fortfarande. Nåt jävelskap måste vara på g.

...brand. Jag tyckte i fredags eftermiddag att jag skulle vara typiskt svensk och i mitt lilla hushålle erbjuda sedvanligt fredagsmys (som i de allra flesta hem i Sverige om fredagarna) bestående av inget mindre än - tacos! Jag kom oxå på den briljanta idén att vi kunde smaska tacos med hårda skal istället för mjuka som vi ätit de senaste 23 åren. Det finns ju nån form av båt/flak/pråm-variant som håller för ett bett i 1 hels sekund istälelt för de gamla traditionella vikta hårda sakerna som faller i bitar efter 0,4 sekunder av det första bettet. Sagt och gjort och glad i hågen tänkte jag samtidigt att det kunde vara bra att prova på det här med multitasking som alla pratar om .

Så jag hackade alla grönsaksmojängerna, brynde köttfärsen och slängde in skalen i ugnen SAMTIDIGT som jag gick igenom förra månadens ersättningar för resor, diesel och övriga utlägg och representation på jobbet, eftersom jag just hade öppnat min företagskorträkning och fått svimningsanfall och fick gå och sätta mig. (det blev en lång mening.. hängde du med?) Vad jag försöker säga är att jag la mer fokus på att försöka komma på bra idéer för att kunna håva in mer ersättning från jobbet då det saknades 3000:- som jag verkade ha bränt på alldeles egen hand på Ikea och lite varstans...Så jag glömde sätta på ugnen. (so far ingen brand) För att komma ikapp mig körde jag igång ugnfanskapet på fasen GRILL! (den går fort döh...) Gick å satte mig i soffan för att fortsätta slå samma siffror på miniräknaren om och om igen....Men oj vad det började lukta märkligt efter en stund... Gud i himmelen var märkligt det luktade. Och som det rök!!! Och då var det ändå ingenting mot hur det sen rök när jag öppnade ugnsluckan!

Nu kan ju jag den här branschen. Dels för att jag jobbar med brandskydd (dock inte mot tacos) men kanske mest för att jag eldade upp min micro för några år sedan under en stressig lunchrast. (mer om det en annan gång...) Men då fick jag lära mig hur en lägenhets-sanering går till, av en kund jag hade på TP, som har en saneringsfirma och kom körande med sina rökuppsamlare och hjälpte mig att klara ut eländet. (För evigt tacksam, Stefan på O c a b) Han sa att man måste så fort som möjligt se till att få ut källan till lukten! I det här fallet 6 st svarta, stinkande och mycket rykande plattor som en gång varit något som skulle gått att äta, på ett ugnsgaller. Dessa ord ringde i mina öron där jag stog i ett rökfyllt kök och skrek till barnen:
"-Ingen fara, jag har kontroll, det brinner inte, inte så mcyket i alla fall, det bara ryker!" Så jag SPRANG genom hela hemmet med grytlappar, kökshanddukar och galler, öppnade balkongdörren med en hand trots att den kräver ett tvåhandsgrepp (hur schöen gick det till?) och kastade ut mitt goda fredagsmys på den blöta gräsmattan nedanför. Det regnade, mycket praktiskt i sammanhanget.

Sen mindes jag oxå Stefans ord om vad det är som luktar när källan är ute och all rök är ute... Det klibbiga rökiga klibbet sätter sig fast på skåp, dörrar och väggar - allt i rummet. Det är därför den äckliga röklukten stannar kvar. Och ju snabbare man kan börja tvätta bort det, desto mindre hinner det sätta sig. Så lilla fredagskvällen ägnade jag åt att ställa upp alla fönster, torka allt som gick att torka i hela köket, hallen och v-rummet. (det var den väg jag sprang när källan skulle ut...) Det var Ajax, disktrasan och jag för några timmar... Om och om igen. Inga problem. Jag har ändå inte så mycket att göra just nu. (Nu luktar det bara zigenare, hoppas dom nya hyresgästerna gillar den doften)

... röj. Garderober och byråar... 3 säckar och 2 väskor med kläder, skor, jackor och dyl från 3 personenr som ska slängas i Klädåtervinningsbingen. Det var bråttom när vi flyttade in här för 4 år sen. Kan väl erkänna att det inte blev så mycket slängt då - tog mest med mig allt som jag inte hann att sortera och slängde in det i garderoben. Och 4 år till har gjort sitt. Madre Mia. Jag är inte materiell. Nejdå, nejdå. Man blir ju mörkrädd. Och jag skäms. Vilket överflöd vi lever i. Skärpning!

...kaos. Nu ser här ut som ett flyktingläger. Det är säckar kartonger och påsar överallt. Spara och släng. Skänk bort och packa. Jag hade bestämt mig för att sakligt ta ett rum i taget. Ingen panik. Rensa och packa - ställ sedan allt i vardagsrummet när det börjar bli dags. Javisst... Så nu gör jag precis som jag tänkt. Dvs att jag håller på överallt i alla rum och utrymmen samtidigt. (självklart, så gör jag ju alltid?) Och här går jag omkring och undrar varför ingen man vill leva med mig... Kanske inte måste fundera på den så hårt längre. Men å så mysigt jag har det nu...



...maskning. Pågår just nu. Så länge jag sitter här och skriver det här inlägget behöver jag inte göra färdigt i garderoben och åka iväg med alla säckar. (det är därför det blir världens längsta inlägg) Garderobsröj går in på första plats i det tråkigaste tråk jag kan komma på. Det är nästan lika tråkigt som att äta tacos utan tacoskal.

Nähä. Påt igen.

Tusen gånger om...

"Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks. För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, men får inget tillbaks. För dig ska jag göra det tusen gånger om."


Jaa... Det är väl så det är att ha barn. Det är väl det som är att älska någon villkorslöst. Att ge och ge men väldigt sällan få nånting igen. Så när det väl kommer, så räcker det med så lite, så lite. Och jag vet att jag kommer att fortsätta göra det, igen och igen. Tusen gånger om.

Det kan bli en bra helg trots allt.

=)

Idiot

Idag har jag struntat i kommande flytt å avlopp å allt annat elände som måste göras alldeles för snart - och bara gjort en normal dag utan röj, släng och funderingar på vad som är nästa drag. För jag var helt enkelt tvungen att jobba. Att ha ett så roligt jobb som jag har innebär att det inte görs mellan åtta och fem och sen är man ledig, särskilt ofta. Dåligt samvete för att jag inte hunnit foka så mycket som jag borde sista tiden, så idag blev det helt enkelt en dag att försöka ta ikapp sig lite.

Sååå... Det fanns lite att bita i. Varit ensam på kontoret idag, hatar det. Blev inte mindre att göra av det heller precis... Rundade av framåt åttatiden med att tvätta å dammsuga bilen för morgondagens kundbravader i Göteborg.

Hämtade en dotter som inte sa ett ord efter sin träning och väntade hela vägen tills vi kom hem med att fråga hur det var ställt? Då kom det tillslut fram att tränarn hade sagt att jag hade pratat med honom och sagt att hon inte får spela sista matchen som är kvar. (hon var med 20 min i söndags pga brist på spelare) Nu var det inte riktigt så... För tränaren ringde mig i söndags och frågade om det verkligen är ok för mig och hennes pappa att hon är med som vanligt?? Eh... Nej, det är det ju inte. Men eftersom hon ljuger och säger att hon bara är med på nån passningsövning på träningen och kör resten lätt jogging, så insåg jag att jag var ganska förd bakom ljuset. Så jag bad honom prata med henne eftersom det borde vara lättare om det kom från tränaren.

Vad bra det gick. Han hade skyllt på mig. Tack som fan.

Så nu har vi en väldigt behaglig stämning i huset. Ingen pratar med någon. Dvs att Kajsa å jag skrek åt varandra en stund å nu vägrar hon öppna munnen. Både för att prata ochr äta. Emelie tycker det är lite otäckt så hon håller sig undan och håller tyst av den anledningen. Och jag - jag är bara en idiot som tycker synd om mig själv och får stå på mig på egen hand. I hate it.

Hypokondriker-SM!

Nackspärr, ryggskott, nackskott - whatever. Taaa bort miiiig!!! Glöm inte bort spränghuvudvärk och lägg from idag till FEBER!

Imorgon kan jag nog även plussa på PANIK på min meritlista, för nu går dagarna utan att jag får nånting gjort. Det har jag absolut inte råd med när jag kikar i tidsbanken. Fick ta med mig Emelie till mataffären idag, för jag orkade inte handla själv. Och arbetsdagen är rätt suddig när jag försöker minnas den. Men jag har varit i Göteborg en runda, det minns jag tydligt. (eller ja... jag minns det iaf) Ringde alla jag kände både på vägen dit å hem för att inte nicka till.

Nu soffan. Helt galet vad jag har längtat efter den idag. Vet inte när jag la mig i soffan, drog upp filten och slog på tvn kl 19 senast? 1967? Visste inte ens att det gick program så dags.

Gonatt alla världens krämpor som måste drabba mig just nu när jag inte hinner.

Helgen

Sen vi sågs sist...

Tippen.
E-hjälpen.
Ilfart till Skåne.
Lunch.
Plocka ihop stugan för i år.
Klippa gräs.
Packa bilen full.
Umgås sista med vännerna.
Vakna helt slut.
Plocka ihop stugan ännu mer.
Ilfart hem.
IN med hela lasset av täcken, kuddar, mattor.
Huvudvärkstablett, 30 min powernap med alarmet på 16.00.
Ilfart till Bryd.
Köra fotbollslag till N-Hammar.
Dumpa dom å ilfart hem.
NER med mattor, överkast, handdukar till tvättstugan.
Tvätta 4 maskiner, häng upp!
TIllbaka till N-hamnar!
Hämta fotbollslag.
Hämta lagets tvätt.
Kör till Bryd, dumpa tjejer.
Kör hem.
NER med 14 matchdräkter i tvättstugan.
Tvätta dom.
Häng upp!
Stupa.

Vakna med smällhuvudvärk.
Spring ner i tvättstugan.
Håva in allt å städa upp före 7.
Huvudvärkstablett.
Börja jobba.
Idag Göteborg.


Tjopp.

Äntligen imorgon

Ny dag! Nu ska här göras ett röj! En runda till tippen å till E-hjälpen. Sen ska jag faktiskt ta mig en tur till Skåneland. Väder å vind får avgöra om jag blir kvar över natt. Men locket ska läggas på brunnen...

Nu kör vi.

Fredagsmys

Bättre fredagar har förekommit. Försöker tappert att vara glad åt allt jag har. Det går bara väldigt dåligt just nu. Men imorgon är en ny dag. Ser fram emot den...

Började dagen med att ha tankarna på helt annat håll, slå igen dörren och upptäcka att nyckeln var kvar på insidan. Fuck. Nåväl, ingen katastrof - skulle ändå inte behöva den förrän efter jobbet och på vägen hem skulle jag säkert kunna fånga nån dotter med nyckel att låna ut. Detta tänkte jag just innan jag kom på att även datorn var kvar på insidan... Dubbelfuck. Utan dator är det ju så hiskeligt svårt att jobba. Skulle inte gå att skjuta upp till efermiddagen lika lätt.

Så en liten tripp till Trånghalla kl sju kändes nödvändig. Sagt och gjort. Messade med mina morgonglada barn på vägen ut. Men Emme som är den morgonpiggaste av dom två svarade först och jag kunde lösa hela problemet med henne. Den andra var som vilken 15åring som helst och sitt vanliga soliga jag.

 Fick tag i nyckeln och vände om mot stan och datorn. Hittade på ett kundbesök för att slippa bli sen till jobbet och komma med en dum förklaring (sanningen typ), köpte således tolv bullar på Konsum och åkte till min största kund. Blev dock väldigt uppskattat och lyckat. (så 1 sak har jag kanske lyckats med idag ändå) Sedan var det dags för dagens huvudnummer som var orsaken till härvan i mitt huvud och att nycklar och dator blev kvar på fel sida dörren. Nämligen hämta prylarna på avtalad plats hos Pelle.

Igår bestämdes att han skulle lägga ut hela bytet i en påse på sin uteplats. Så kunde jag bara kliva över staketet och hämta dom när han var på jobbet. (min idé, ville inte under några som helst omständigheter träffa eländet, litar inte på mig själv i hans närvaro) Så låg det nån påse med mina grejor på hans uteplats när jag hade forcerat gräsmattan i ösregn, kostym och högklackat? Nämen gissa? Näääääääääääääääääääääääääääääääääääää. Just det. Surprise. Så jag suckade, svalde, räknade långsamt baklänges och vände just på klacken när hans altandörr flög upp med ett:
- HEJ! VA KUL Å SE DIG!!!
- Eh... Hej... Hittade ingen påse.
- Nämen du kan väl komma in! Ville inte lägga ut prylarna, det var därför jag ringde och ringde igår kväll, men du svarade inte?
Ville absolut inte svara igår kväll när vi redan hade gjort en så bra överenskommelse. Var helt säker på att han skulle slingra sig eller övertala mig till nåt annat så jag lät helt enkelt bli för att klara mig.
- Eh... Jaha...Jobbar du inte idag?
- Nä, det regnar ju så. Och vi är utvändigt och målar nu så det går ju inte. Ska iväg på ett inomhusjobb om ett par timmar. KOM IN!
- Nämen jag måste ju till jobbet nu och så...
- Men du... HEJ! Så himla skönt å se dig!
Så sträckte han ut sina armar i en jätteomfamning och vi stog på hans uteplats och kramades i nåt som kändes som en evighet. Efter halva evigheten vek sig mina knän... Så när han tillslut släppte mig fick jag hålla mig i altanräcket för att se hyfsat stabil ut.
- Eh... Nämen... Amen.. Öh... Japp. Vi ses Pelle.
- Men... Gråter du?
- Nejdå. Det ösregnar om du inte har märkt det. Hejdå Pelle.

Så tog jag påsen och lufsade iväg över gräsmattan innan han hann att protestera, hoppade in i bilen och åkte åt det håll som jobbet borde ligga. Såg nämligen inte ett skvatt för varma tårar steg hela tiden i ögonen och suddade ut varje skylt och streck på vägen. Hur kan en människa ha en sådan inverkan på en? Det är ju helt osannolikt. Jag vet inte vad jag blev mest ledsen av. Av att den snyggaste, goaste och definitivt charmigaste karl jag sett på evigheter är som han är? Eller för insikten av vad han får mig att fortfarande känna? Ledsen blev jag i alla fall. Så in i bengen.

 Höll i sig hela dan. Och i kombo med nackspärr och mindre fredagskaos på jobbet blev det helt enkelt en fredag jag helst vill glömma. Inte blev det bättre av att han ringt hela dagen heller. Jag har låtit bli att svara. Det är svårt. Men det är ännu svårare att svara. Vill inte börja om i den här härvan en gång till. Kan bara inse fakta, jag kan inte under några som helst omständigheter säga nej till den människan. Så det är lika bra att inte utsätta sig för faran helt enkelt.

Så... Mission completed. Jag har fått tillbaka mina saker. Nu behöver jag aldrig mer ha med honom att göra. Raklång i soffan, painkillers och filten uppdragen till pannan. En fredagskväll lika munter som resten av dagen. Jippie.

God natt grymma, fula och orättvisa värld. Vi ses imon.

Lite nackspärr bara

 Nackspärr kan vara bra, det gjorde mig så grinig att jag orkade stå på mig mot fjäskpellen som hade oändligt med ursäkter och började ringa och ringa för att slingra sig. Han skrek men jag höll i. Typ. Åtminstone lyckades jag låta såpass ointresserad av hans ursäkter att han begrep att det var lönlöst att fortsätta. Imorgon ska jag hämta prylar på avtalad plats. Men jag vågar inte ropa hej när det gäller den mannen. Jag tror det när jag ser det.

Nackspärr kan vara dåligt. I synnerhet i kombo med astunga säckar med allschöens bröte till tippen (som ikväll hade kvällsöppet till 19, rena julafton för Pettsson) och tunga kartonger med böcker till E-hjälpen som hade öppet idag. Blev väl inte direkt bättre efter det...

Men började dagen med att kliva in sned som en fallfärdig fura på kontoret, stövlade raka vägen in till Ekonomimaria och grät ut. ´
-När kommer massagetanten hiiit nästa gång? Det är akuuut!
- Men hon är ju här idag, har du inte anmält dig?
- Näää, jag trodde ju att jag hade fått ordning på mitt liv och var ute å reste denna veckan...
- Men det finns en tid kvar, klockan 12. Ta den!
Galet som hon knådade och knäckte. Hon fick loss en del men höll med mig i min misstanke att det bara var en början jag kände idag. Tack vare henne blir det kanske inte lika illa som det annars skulle blivit, men just nu är jag inte särskilt vig. Helt låst från mitten av huvudet, ner genom hela vänstra delen av nacken, hela axeln och halva armen. Den del av armen som forfarande är vid liv (typ handen) sover gott. Eller om vi säger vm i sockerdricka.

Painkillers,(fläskiga tabletter från fothistorien längst in i skåpet) nya soffan som jag kan sträcka ut hela min lekamen i och ett halvt glas rött för blodcirkulationen. Tror att det är två år sen jag hade nackspärr. Hyfsat klockrent att det kommer av stress kan jag väl konstatera idag...

Jahapp. Det här är inte bra. Jag som måste hösta i Skåne i helgen. Hur ska det gå till? Jag ligger där jag ligger.

Telefonen del 112

Eftersom jag råkade hitta ett par minuter som jag hade över, kom jag på den briljanta idén att det var dags att starta ett krig. Eller iaf något som jag visste skulle komma att bli en konflikt. Eller åtminstone nånting jävligt jobbigt. Vaknade med nackspärr idag och kände mig lagom sne.

Så jag bad helt enkelt unge herr "jag är 41 år men inte vuxen nog att få nånting uträttat" alias Målarpelle - om min telefon och mitt uppläggningsfat. Hur svårt kan det va undrar du? Hur svårt kan det va, undrar även jag? Jättesvårt om vi frågar aset himself som har myllers med ursäkter som jag ger blanka fan i. Inte mitt problem. Spring runt med sim-kortet i örat om du vill, me do not care. Men luren ska jag ha. Och jag ska ha den NU!

Så nu ligger jag ute i fält. Telefonkriget. Eller, Slaget om vem som orkar stå på sig mest. Det är en helt ny upplevelse. Mr Boss backar upp mig bortifrån sitt hörn med coachande tips på repliker som jag kan skjuta ut från min skyttegrav. Han är helt med på planen att jag måste lära mig att sätta ner foten och sluta bli överkörd. Hmm... Är det bra eller dåligt tro? Bra har jag bestämt mig för.

Forts följer i denna mycket spännande följetong.

JAAAAAAA!

En lördagsmorgon slösurfade jag lite bland Blockets annonser om lediga hyreslägenheter och kikade även in en sväng på byteskategorin. Där hittade jag den här...

För bra för att vara sann men jag tänkte att om man inte svarar på den så har man ju ingen chans alls. Så jag svängde ihop nåt om första våning, balkong, fräscht badrum och kök osv... Men tänkte i mitt stilla sinne att varför skulle dom vilja flytta upp på Mariebo när dom nu har världens lägenhet att byta med? Dom borde kunna välja och vraka lixom. Men, men.. Försöka kan man alltid.

Redan samma em ringde Malin. Dom ville komma och kika! Städade som en beng i en och en halv dag... Och balkongen... Just balkongen var dom ju särskilt intresserade av eftersom det var ett av önskemålen. Jag har använt min balkong ca 10 ggr på 4 år. Där är nästan alltid skugga, så jag kände att jag ev hade förskönat något när jag svarat på annonsen. Självklart skulle dom inte välja en lägenhet med balkong i skugga större delen av dagen?. Hur tror du att det ser ut på en balkong där man aldrig är och bara slänger ut allt från stinkande fotbollsbenskydd till uppbrunna microvågsugnar och motionscyklar? Galet som jag putsade på balkongaset! Solens gång kunde jag inte göra nåt åt, men resten fick sig en match.

Å hör å häpna. Dom blev så jäkla förtjusta! Ett ungt par med en tvåårig dotter. Dom ville ha fler barn och komma ner på backen helt enkelt. Man tänker inte på att det kan finnas folk med andra behov och skäl. Det som är perfekt för en del kan ju vara jättebökigt för någon annan. Jag visste att jag ville ha deras redan innan jag hade sett den. Det bara kändes i hela mig.

Nu ringde först H S B och sedan B y g g i n v e s t. Jag satt i den fasta luren med kund. Sen ett sms från Malin innan jag hade hunnit lyssna av mina meddelanden. "Bytet har gått igenom!!! =) =) =) Ring mig!"

JAAAA! 6e oktober flyttar vi! Ibland har man bara en grym, fet, jävla tur.

Ok, då fokuserar vi på de två nästa frågorna som genast kom upp i och med detta beslut:

1, Min mamma fyller år den 6e oktober. Det gör hon varje år. Det är en lördag och självklart ska det firas den dagen. Hon kommer att bli superledsen.

2, Vi ska flytta in i deras lägenhet den 6e oktober. Dom ska flytta in i våran lägenhet den 6e oktober.

Hur faen ska det gå till???

Puh...

Dagens schema är väldigt likt gårdagens. Fast minus sjukhustimmarna. Miuter och sekunder som inte har fått gå till spillo och stress, stress, stress.

Idag hade turen (oturen) kommit till att hämta möbler i Dalsjöfors. Bästaste Jensan och Ricky har sålt sitt hus och just flyttat in i en lägenhet i stan. Dom var lixom färdiga med husandet efter 17 år av renovering och byggnationer. Så hur tror ni det är att tömma ett hus efter 4 pers och 17 år? Och sen få plats i en 4a? JAG kan slänga saker. Men det är ingenting mot vad JENNIE KAN! Ricky bröt dessutom ett par, tre revben när dom skulle börja säljfixa och sätta ut huset för försäljning. Ja kära barn. Den som har sett henne utan en målarpensel, hammare, skruvdragare eller sopsäckar de senaste månaderna har haft tur. Här snackar vi livet i 120 från 6 på morgonen till sena kvällar i flera månader!! Idag var bara soffan och matsalsbordet kvar. Jennie ville inte ha med sig dom prylarna och skänkte dom till mig redan när hon talade om att dom fått en lägenhet! Så idag var det hög tid, flyttstädarna var på ingång...

Jag hyrde Ikeas lånebil för 99 kr/h. Visst klarar man Jkpg, Dalsjöfors, Jkpg på 3 timmar? Det tyckte jag å hyrde mellan 17,00.20,00. Problemet med att lämna tillbaka bilen 20.00 är att dom stänger då! Så 5 minuter sen var inte tal om lixom...Jag körde som en biltjuv på R40n! 10 minuter innan ankomst till Dalsjöfors tänkte jag att det var bäst att kolla så att matsalsbordet var isärskruvat? För annars skulle det bli jobbigt. (det är enormt) Det var det inte...

Men Jennie ringde Steffo som kom slirandes i 120 just som jag svängde in framför huset. Med hans hjälp lyckades vi få isär det och alla grejor in i bilen på 20 min. Det är vänner det. Som släpper allt, greppar verktygslådan och ger järnet när det kör ihop sig. Dom där kan livet i maxhasighet. Me love you long time. Å tack å hej finaste huset.. Åååh vad det var konstigt att veta att det var sista gången jag åkte därifrån. Kommer sakna det. Många middagar, många skratt och många nätter i soffan där, under många år.. :(


Sladdade in framför mitt egna hus 19,15 å där stog Andreas och tittade menande på klockan. (tidsschemat var sprucket med 5 minuter) Han hjälpte mig att kånka in eländet. Galet så tungt bordet är! Vet inte hur jag ska kunna rubba det en mm från hallen. Men TACK världens bästa Andreas för hjälpen. Hade inte löst det på egen hand. SÅ tacksam! 19,45 droppade jag nyckeln på Ikeas disk.


Herregud. Gott om tid. Strosade helt enkelt in och köpte mig en ny klädsel till soffan. En hel kvart tills dom stängde ju. Åkte hem och trädde på lilla tyget och fick en soffa så gott som ny! Jag hade 2 st 2or innan, men fick en 3a i samma modell av Jennie. (Kajsa ska ha den 2a som blir över) Blev kanon!

 

Ännu ett TACK för alla som hjälpt mig idag. Jennie, Steffo, Andreas! Puss på er. Å extra tack till Jennie för möblerna! Moah!

Imon har jag inte fullspäckat schema. Sortergården kanske? Eller... Jag tror jag ska gå en rond till med Pelle och telefonen. För imon är det onsdag. Då har början på veckan redan gått va? Och det var väl det vi sa? Nu laddar hon om...

Gonatt svetten som rinner på ryggen.

Dagens schema

06.15-06.30 Ta ner tvätten, häng upp de sista två maskinerna som jag somnade ifrån igår kväll och försök komma ihåg att de ska plockas ner innan kl 12 då nästa pass börjar.

07.00-11.30 Jobba som en idiot. Undvik möten, telefonsamtal, frågvisa kollegor och sävliga kunder. Bara kör så länge tyget håller, ända in i kaklet.

11.30-11.50 Kör bil hem. Samma taktik. Ända in i kaklet.

11.50-12.00 Tvättstugan. Riv fort ner tvätten och spring därifrån utan att hinna städa och innan grannen dyker upp och avslöjar mig.

12.00-12.30 Laga till nåt käk fort som faen. Typ äggröra. Snabblagat och behöver knappt tuggas. Svälj.

12.30-13.00 Hämta Kajsa på June och kör upp till Ryhov. Betala parkering i Sveriges sista myntautomat med mynt som jag rafsat åt mig i hallbyrån innan jag kastade mig iväg. (impad av mig själv) Gå 2500 meter inomhus tills ortopedmottagningen dyker upp. Vänta.

13.20-14.00 Vänta. Vänta helt i onödan.

14.00-14.10 Tappa tålamodet. Tala om för den sömniga kvinnan i receptionen att vi verkar osynliga.

14.10-16.00 Gipsa av.

Vänta. Tvätta tunn spagettiarm med mängder av tvål, skölj, skölj, skölj och skrubba bort den lösa solbrännan från vecka 31. Knata bort till röntgen.Vänta. Röntga. Knata tillbaka till ortopedmott.

Vänta. Ifrågasätt. Vänta. Inte få panik när läkaren säger: "Jag vet inte riktigt varför ni är här idag... Båtbensbrott konstaterat förra gången så hon ska ju gå gipsad många veckor till... Det har nog blivit nåt fel. Vi lägger på nytt gips. Ehm... 6 veckor till from idag. Välkomna åter då..." Inte få panik. Inte tänka på att jag tagit en halv semesterdag. Inte tänka fula tankar om Landstinget. INTE SKÄLLA UT LÄKARHELVETET! Andas.

16.00-17.30 Kör hem med kommunens muntraste (not) dotter som har armen i nytt paket. Denna gången nåt jävelstyg i plast. "Det här är lättare än gips, men funkar på samma sätt. Lägger vi på dom patienterna som ska gå länge. Blir inte lika tungt."

 Hoppa in, hämta myllers med väskor, kläder, skor, jackor - packa in i bilen. Släpp in Ninna som vill plocka böcker i soffan, visa hur hon ska smälla igen dörrn efter sig när hon är klar. Kör till pappsen och lämna muntra barnet och allt bagage. Vänd om mot stan.

17.30-18.00 Hinn en vända till sortergården innan dom stänger. Skit i sorterandet, släng allt i restavfall och dunsta innan vakten kommer. Kör hem och hämta jackan som jag glömde innan.

18.00-20-00 Kör ut till Vista, titta på den ena halvleken som är kvar och kör hem 4 fotbollstjejer som jag lovat. Andas djupt när tränaren säger: "Aha.. Jag tror vi får ihop skjutsen hem ändå, utan din hjälp... Är det ingen som har ringt dig om det?" Andas. Långa, djupa, friska andetag. Le och säg att det gör inget. Det var roligt att få se lite boll i det fina vädret. Hade ändå inget för mig. Le som satan.

20.00-20.30 Kör hem. Försök få bort satansflinet ur ansiktet.

20.30-21.45. Ät nåt. Stupa i soffan en stund. Skriv detta inlägg. Kom på att reseräkningen för aug som jag inte hann göra i förmiddags måste göras klar

21.45-23.00 Leta kvitton. Hitta tider och namn. Räkna mil. Svär lite. Skriv, räkna, fyll i formulär och förbanna ekonomiavdelningen. Maila ekonomimaria och be om ursäkt för förseningen.

23.00 Stupa.

Spara...

Springer på en del saker i det här spara och slänga-maratonet. En sak hittade jag som fortfarande får tårarna att stiga i ögonen. Fast år 2012 är det mest tårar av värme. År 2001 när Kajsa var 4 år gammal och kom hem med sin fina skapelse från dagis var det tårar av sorg som sprutade ur mina ögon.
- Titta mamma! Alla skulle göra sin familj på dagis! Här är våran familj! Pappa har svart hår och blåa ögon. Du och jag och Emelie har bruna ögon!
Vi hade ganska nyss separerat och bodde i ett råtthål. Att jag just hade förstört den familjen var inte nån större idé att försöka förklara för en glad fyraåring. Så jag sa att jag grät för att jag tyckte att den var så fin.

Jag har tänkt på den många gånger genom åren. Har alltid haft den sittandes på insidan av någon dörr. För hon hade ju rätt. Även om vi slutade att leva under samma tak så var ju medlemmarna kvar. Familjen har på något sätt bestått, fast i en annan form. Och med några som har kommit till! Men för Emelie och Kajsa så är jag alltid mamman och han är alltid pappan. Vad som än händer och hur många som än kommer och går.

Jag kan aldrig slänga den.

Pappa, Kajsa, Emelie, Mamma

Spara eller släng?

Önskar att jag hade en jobbvecka i Norrland eller nåt inplanerad. Bara för att få vila upp sig lite lixom. Men icke. Inget sånt i sikte alls, så det är väl bara att gneta på här hemma.

Gårdagen är ett suddigt minne av källarförrådet, tippen, matlagning, tippen, källarförråd å tippen igen. Det blev några vändor! MEN va skönt det är att slänga. Mår så bra av att få rensa ut gammal skit.

Emelie gjorde hela sitt rum igår. Så impad! Sen dalade hon ner i min säng å somnade! Så när jag tänkte ta en liten powernap så var det upptaget. Gjorde förstås inget, jag njöt av att ha dom hemma flera timmar på dagen igår. Fast Kajsa var såklart i K i n n a r p s på håve-dagen hela em. Å i fredags kväll var hon på samma adress När dom skulle gå å käka burgare på Max efter hockeyn, skulle det gås genväg å ramlas i en lerig slänt med buskar. Så fyra ungdomar såg ut som Skräphögen i Fragglarna å K ringde hem å lipade: "buhuuuu.... Jag har ramlat! Kan du komma med ett par jeans till mig!? Självklart kunde Curlingmamma det. Gu, va dom såg ut. (Kanske hade det bästa ändå varit att hitta en lägenhet högst upp på Rosenlund? Det är ju ändå vid ishallen hon hänger hela tiden?) Sen igår kväll var dom på varsin sida stan hos kompisar så efter min biopaus var jag taxi vid halvtolvsnåret. Men skönt att håva in dom å ha lite koll. Stupade i säng vid halvett. Då kom Kajsa å frågade lilla mamsingen om sopsäckar? Hon skulle börja rensa sitt rum. (vi har bara inte riktigt samma dygnsrytm)

Idag är jag visst förkyld när jag slår upp mina ljusblå. Det passar ju jättebra just nu. Det finns fler besök att göra på tippen, men bara en liten fundering... HUR I HELVETE KAN MAN HA STÄNGT SORTERGÅRDEN PÅ SÖNDAGAR!!!??? Är det inte på helgerna vi har en chans att hinna hyra släp och åka och slänga saker? Ska man inte vara glad att vi vill åka till sortergården istället för att bara bunta ihop allt skräp och köra ut i skogen med det? (Kajsas idé) Det är ju ett under att inga bilar krockar i villervallan på tippen för det är fullständigt kaos när hela Jkpg ska slänga sina saker på en å samma dag. Idioter.

Idag får det bli kläd-rens. (insamlingsboxarna för det är ju öppna) Men kläd-rens är det tråkigaste rens som finns. Jag är alldeles för optimistisk. "den där är nog inte så liten, den kan jag nog ha nån gång igen"...

Nu kör vi!

Dagens reflektioner

• Det är nåt fel på lilla fröken gipsklump. Hon är alldeles för glad. Efter fem veckor i gips (div olika) ont, mens och idrottförbud - borde hon vara som ett kraftigt lokalt åskväder. Det är hon inte! Nää... Hon är sitt soligaste och godaste! Hon stog i regnet och log vid fotbollsplanen när jag hämtade henne efter lagkompisarnas match ikväll. Bara tränaren (Patrik) visade sitt missnöje över att inte ha tillgång till sin duracellkanin under höstsäsongen. Nu i skrift...

Men flickebarnet är oförändrat glatt. Och märkligast av allt - imorse kl 06.30 hörde jag ett lågt missljud i lägenheten innifrån hennes rum. Hon sjöng... Jag upprepar: Lilla fröken morgonmonster SJÖNG kl halvsju imorse. Något är allvarligt fel. Kan undra när man får träffa honom?

• Ikväll har jag varit på Torpa och tittat igen och skrivit ansökningspappren för lägenhetsskiftet med lilla bytesfamiljen. Förutom att det idag framkom att varken hon eller han har fasta jobb, så flyter det fortfarande på alldeles för lätt. Hur kan det vara så? Vi är helt överrens om flytt den 6 oktober (om nu pappersarbetet går igenom) så att jag hinner stänga min stuga (30 sept) och inte behöver klona mig den helgen. Snällt men oväntat. Jag var helt inställd på att behöva göra allt på en gång. Det brukar jag ju göra. Parkering för bilen i framtiden verkar inte bli så svårt heller. Tanken har slagit mig att det kommer bli lite småbökigt leta parkeringsplatser och knyppla in en stor jävla V70 längs trottoarerna när jag kommer hem om kvällarna. Och får man ha den ifred mitt i stan? Men eftersom allt går så förbannat enkelt sa givetvis bytesfamiljen "Vi har ett garage här borta vid VIP, vill du ta över det?" Eeh... Vad säger man? Tack kanske... På mån-tis nångång borde vi ha ett besked om hela byteshistorien blir godkänd. Och självklart hade jag med mig mitt hyreskontrakt. Jag förstår mig inte på folk som inte har koll på sina papper.

• Tänk dig en människa som du inte kan bli arg på. Jag tror att dom allra flesta vet nån sådan person om man tänker efter. När man lixom har laddat järnet och stövlar fram för att säga ett sanningens ord, så säger människan med sin enorma charm nåt helt oskyldigt och plötsligt rinner bara alltihopa av dig som om du aldrig hade varit arg. En sån människa är Pelle... (Och ja, jag är helt dum i huvudet.) Jag försökte verkligen mitt bästaste bästa! När han ringde imorse så tog det ca 1 minut innan vi båda skrattade så tårarna rann. På den tiden hade han hunnit erbjuda sin hjälp om jag ska flytta och lurat mig till skratt för sina enorma överarmar som minsann kan bära lådor... (han är smal som en pinne) Det var så vi kom in på Gummi-Tarzan.... Kommer ni ihåg den boken? Jag läste den på mellanstadiet. Om och om igen, den roligaste jag visste. Han oxå tydligen... Jaja. Lite arg var jag allt ändå. Han har en halv vecka på sig att fixa fram en ny mobil. Hur i helvete gick det till? Jag är ju helt enkelt gravt dum i huvudet och inte bra för mig själv.

Nähä. Jag har gjort Linköping och Norrköping idag. Efter det satt jag hemma och jobbade som ett as i ett antal timmar. Nu är jag helt klart färdig för sängen. Fredag imon! Hur i hela världen gick det till?

Nu jävlar!

Första jävelskapet dök just upp som ett brev på posten. I den ansökan som JAG måste göra ska plötsligt mitt nuvarande hyreskontrakt bifogas. Före kl 18 imorgon... Men det är ju lugnt. Jag har ju hela natten på mig att leta reda på det. Gott om tid. (vem f-n håller reda på såna papper? Måste väl finnas i nån databas?)

För övrigt kan jag även informera allmänheten om att världen är full av as. (om nu någon inte visste det) As som gör saker för egen vinnings skull utan att bry sig ett skit om vilka dom kör över på vägen. Som ler när dom somnar åt alla som bara vänder andra kinden till. As som aldrig har det minsta dåliga samvete för människor dom lurat å sårat.

Idag har jag blivit påmind av detta lilla fenomen, för idag bestämde jag mig för att ta nya tag, ta tag i saken och hämta tillbaka mina saker som fortfarande är hos Pelle. (Tommy) Jag vill verkligen ha den där android-luren nu (kajsas lur faller i bitar) och jag tänker verkligen inte leva vidare utan mitt finaste och bästa och största uppläggningsfat i porslin som jag köpte för över 15 år sen. Resten av prylarna kan kvitta men dom där grejorna ska jag ha! Hm... Inte likt mig att bry mig om döda ting. Vissa människor kan väl helt enkelt bara reta gallfeber på en? Jag tror att det plötsligt blev en principsak...?

Så vad händer? Jo karln svarar knappt. Han är än mindre intresserad av att lämna över några saker. Han påstår att han fortfarande använder luren dessutom. Och undrade om det var ok? För ett par månader sen sa han att han hade skaffat en ny. Det är ju jävligt svårt att komma ihåg vad man sagt när man ljuger hele tin... Idiot.

Jag blev så arg att jag var tvungen att ta till mitt universalmedel för att lugna ner mig. Skogen. Det finns inget som kan lugna mig mer och få mig att tänka mer klart. Fyra älgaloppor och en näve kantareller senare var jag faktiskt överens med mig själv om att jag INTE tänker rycka på axlarna den här gången.

Så mycket som jag hjälpte honom! Så jävla många timmar som jag slet som en idiot i hans lägenhet. Hur kan man ens med att resonera som han gör om man är 41 år gammal? Man tror ju inte att det är sant. För första gången någonsin tror jag faktiskt att jag ska slå tillbaka. Han ska få en jävla match! Jag skiter i om han är pank och inte kan lösa sina problem. Han har haft 4 månader på sig att skaffa en annan telefon. Vad har han gjort med min eftersom han plötsligt stoppade huvudet i sanden å borrade sig ner till Kina? Sålt den? Då blir det jobbigt för honom. Jag är så trött på såna här människor.

Du valde fel person att utnyttja Pelle. Och definitivt vid fel tillfälle.

Ansökan påbörjad!

Den här dagen har gått i 120! En sån där konstig dag där man tycker att allt är lugnt och man har koll på allt - och sen bara störtar det. Bilen på service, åkte med mr Boss till jobbet imorse. Skulle vara inne i stan för att hämta den igen och sen hämta papper för lägenhetsbyte hos H S B innan kl 16 då dom stängde! Givetvis ringde det nån gammal tjöt-farbror till kund fem min innan vi skulle åka. Han ville såklart ha en teknisk utläggning om en produkt som han tänkte köpa och använda på ett annat sätt än den är till för. Så vad är det för fel på vissa människor som bara inte kan ge sig och dö?
- Men vad jag förstår så borde det ju gå att använda den så här likaväl?
- Ja du... Rent teoretiskt är det nog möjligt. Men vi har inte testat och fått denna produkt godkänd i ett sådant system, så alltså är det inget vi kan lova.
- Men vad jag förstår så är det alltså så att det går?
- Som sagt. Den är inte brandprovad och godkänd för det ändamålet, så det kan jag inte garantera. Vi vill helst inte att du sätter den i ett system som den inte är godkänd för...
- Men du vet att det går ju likaväl att använda den på det sättet.

Men döööö! Jag fick mitt i villervallan koppla över idioten till mobilen så vi kunde kasta oss iväg. I höjd med Munksjön lyckades jag tillslut bli av med honom med löftet att återkomma imorgon bitti för fortsättning. Rusade in på h s b med 1 minut i mariginal... Gott om tid. Så nu är vi igång med byråkratin! Jag tar för givet att alltihopa snart kommer att gå åt helvete av den ena eller andra anledningen, för det här går alldeles för enkelt. Saker och ting måste ju jävlas, det har jag lärt mig genom åren. Förmodligen har min bytesfamilj en hög med betalningsanmärkningar eller dåliga referenser från tidigare värd - eller nåt annat som gör att hsb inte vill släppa till. Eller så blir inte jag godkänd av nån anledning. Jag väntar med spänning på att få se vilket sorts jävelskap som ska dyka upp.

Kvällen har ägnats åt att göra två flugor på smällen. Jag antar att man kan kalla det för att jag hade någon form av date. Vilket jag har lite svårt att tänka på saken som - eftersom människan ifråga känns som en kompis jag känner lite grann... Men vi har trevligt ihop, så why not? Han ville att vi skulle ut och gå en runda, det var ursprungsplanen som redan ändrat och ställt in ett par, tre gånger... Och idag kände jag mest hur mina svampställen stog och ruttnade bort om jag inte besökte dom illa kvickt. Så jag släpade helt enkelt med karln till skogen för att leta gulingar. Det var dessutom bra att ha med honom som försökskanin. För jag har en längre tid gått och funderat på ett ställe där det borde växa kantisar... Men det har inte blivit av att utforska och inte helt smidigt att ta sig fram till... Om man säger som så här - vägen dit går genom ett hjort-hägn. Med ström. Japp! Så kanon med en testpilot.

Så mycket svamp hittade vi dock inte. 4 liter nånting kanske. Vi babblade ju hela tiden! Ibland måste det vara lite tyst för att jag ska hitta kantareller. Det är lite som jakt. Fast utan att skrämma bort bytet då... Jag hittar dom bara inte om jag måste prata samtidigt. Koncentration! Så det var hans fel att det inte blev mer. Tyckte inte ens att det var lönt att rensa eländet så han fick hela bytet. (min frys börjar ändå bli trång...) Nu måste jag ju tyvärr bara döda karln som bieffekt för att han fått se mina svampmarker. Det får bli imon.

Nähä. Nu ska jag gå och lägg mig och sova gott. Och jag ska drömma. Om allt som möjligtvis kan gå fel hos en hyresvärd eller två.

Snurr

Uj, vad det snurrar... Tänka, tänka, tänka.... Mitt lilla huvud spricker snart. Jag ältar fördelar och nackdelar. Ljuger lite för mig själv. Lägger till lite fördelar. Drar bort dom igen. Och så en gång till.

Lägenheten har helt klart världens potential! Läget är extremt bra och helt rätt för våra önskemål. Emelie får en tio minuters promenad till sin skola. Kajsa som tänker gå idrottsgymnasiet Sanda i Hva nästa år får bara en bussresa dit istället för två. Sen finns det saker som jag är mindre impad över. Badrum och delar av köket är inte toppfräscht. Men om jag får gå lös så kommer det att kunna bli jättefint! Mycket jobb men kan helt klart vara värt det.

Men är det dags? Är jag klar här? Det är väl mest där mina tankar landar om och om igen. Svårt är det, när det börjar bli allvar att ta sig härifrån... Och svårt att veta vad som är vad? Jag har har mått så bra här. Det var en sån lycka att få flytta in här och lämna allt elände bakom sig, att bara ta med det jag ville ha. Vi skulle bara bo här tillfälligt... Tills vi fick tag i nåt på riktigt... Är det nu? Vi blev ju lixom kvar här och blev en liten sommarstuga rikare istället... 4 år har gått. 4 år! Helt galet.

Jaha... Hur gör man nu då? Nu gäller det bara att övertyga hyresvärdarna om att vi vill göra ett byte. Jag är inte helt övertygad om att det är helt smidigt... Faktum är att jag tror inte att man får göra så (hos MIN hyresvärd) så jag måste hitta på nåt bra. Jobbar på den...

Jaha... Keep on holding your thumbs.

Från...

...ett läge till ett annat? Kanske, kanske, kanske... Ägnat dagen till att städa lilla boet minutiöst. Från sju på morgon till 18 på kvällen. Pust, stön, stånk. Det har sitt pris att vara borta hela sommaren.

Men den lilla familjen som var här och kikade ikväll blev stormförtjust i min lägenhet. Imon kväll ska vi kika på deras. Mitt på Torpa, 3e våning i etage. Sovrummen i takfönstren... 2 badrum, 1 på varje våning. Tjejerna kan få en hel våning för sig själva. Det låter nästan för bra för att vara sant va?

Så vad är haken? Det kanske är jättesunkigt? Grannen spelar trombon? Vi kanske inte får byta för våra hyresvärdar?

Håll en tumme för mig!!!

Fotboll å gips å sånt

Åh så skönt att vakna hemma i sin egna säng! En hel vecka sen det hände sist. Visst hade det varit härligt att njuta av en sensommarhelg i Skåne, men jag valde faktiskt att åka hem sen jag snabbt gjort mina måsten där igår. Ibland måste man ju faktiskt bara vara hemma oxå...

Och dessutom är jag ju fotbollsförälder! Man skulle kunna tro att det innebär en dotter som spelar boll. Men så är inte fallet sen ett tag tillbaka och ett lika långt tag till framåt. För det där puckot till läkare i Halmstad som inte gjorde rätt från början å bara slängde på en liten gipsskena på Kajsas arm för säkerhets skull - fördröjde ju såklart hela proceduren med minst en månad. Två veckor efter Halmstad fick hon ett nytt gips i Jkpg med orden:
-Vi ser inte heller riktigt på röntgen... Men det kan ju vara båtbenet, så vi gipsar igen... Fast ett rejält paket nu...
Ny tid för röntgen efter två veckor igen. Denna gång med insprutad kontrastvätska och med ett glatt konstaterande:
- Nämen, båtbenet är ju brutet! Vi gipsar igen! Fast den här gången tar vi en betongklump. Och så lite idrottsförbud på det. Totalförbud! Inte ens nån skolidrott blir det tal om.

En liten parentes här bara... Och folk undrar varför det kostar så mycket pengar att driva ett Landsting? Och varför det är köer och väntetider? Jag tror faktiskt att jag fått svaren bekräftade på dom frågorna. Igen. För vid dom 2 tillfällen som vår familj behövt vård under det senaste året (foten å båtbenet) - så har det varit samma visa. DOM GÖR INTE RÄTT FRÅN BÖRJAN! Min historia hade gått att lösa vid två besökstillfällen om de hade gjort rätt. Kajsas vid ett besökstillfälle! Men jag gjorde ca 7. Kajsa 3. Sjukt, galet och skrämmande dåligt är det att dom inte hajar att det bara blir dyrare och värre av att fösa över saken till en annan gång. Så. Då har vi svaret på det.

Så när lillan är klar med sina betongklumpar så kommer hon att ha varit gipsad i totalt 9 veckor. Det är inte mycket kvar av en arm vid det laget... Men resten av laget har bortamatch mot Norrahammar idag och jag ska köra en bil å sen ta hand om tvätten av matchdräkterna.

För detta krävs en bil. Den står i stan efter gårdagens stopp på först JB å sen på nya vinoteket. Galet vad vi njöt av gott rött och blandtallrik tilltugg, Ninnisen å jag. Uummmm. Som straff får jag nu gå och hämta bilen!