1, Don´t never ever pussa mig på nästippen. Det är det värsta jag vet på riktigt. Det börjar varken brinna eller skapar en nysattack. Men stor sannolikhet är att ogärningsmannen ifråga kan få otur.
2, Förr i världen när jag hade dåligt samvete så bakade jag. (Jag vet att jag är en gravt störd person, inget nytt under solen.) Det lindrade och lagade och gjorde mig till en fin människa igen. För riktiga bullmammor är bra folk, eller hur? Och nu har det gått över...
Måste förklara mig lite här känner jag. Hm... En gång lyssnade jag på en föreläsare som berättade om en högt uppsatt yrkesmilitär. Han kom hem ifrån uppdrag i krigsländer som var så hemska att han klappade ihop. Gick och satte sig längst in på golvet i garderoben med ostmacka och oboy som han apatiskt slafsade i sig under vinterkapporna. För det skapade dofter och känsla om trygghet och välmående från barndomen hemma hos mamma. Då kände han att han var en bra människa, hur många han nu än hade haft ihjäl och hur mycket elände han än hade sett... Och min egen lilla mamsing är världens snällaste och bästa mamma. Hon bakade nästan jämt under dom 18 år jag bodde hemma. Särskilt på helgen. Det luktar hemma för mig! Och om jag försöker vara precis som hon så är ju jag oxå bra?
Nuförtiden bakar jag för skojs skull. För att jag tycker det är roligt och för att få se ögonen tindra på mina döttrar och deras vänner. För själv äter jag ju inte myllers med vitt mjöl precis...
Och det var väl inte så himla farligt? Och jag har ju sagt förlåt. Förlåååt!!!
![]() |
| Lite bullar bara... |










