Snuttnovember

Jaha? Nu ska det vara mörkt när man kommer hem från jobbet oxå. Ska det vara så här verkligen? Jag vet bara en sak som är värre än Oktober. November!!! Å vet du vad? November is comming up! November måste utan konkurrens vara årets mest ledsamma och meningslösa månad? Mörkt och blött och eländes elände. Den månaden är lixom varken hackad eller malen. Som tisdag varje dag i en hel månad! Kan man få hoppa över November om man ansöker nån fiffig stans? Typ Skatteverket eller Länsstyrelsen, Jordbruksverket, Försäkringskassan eller kanske Ving?

Jag tänker i alla fall inte få en höstdepression och gå och dra nåt gammalt över mig bara för att jag är lätt rörelsehindrad, uttråkad, ensam, fattig, fet, ljusberoende, allmänt ynklig och för att det blir november i en hel månad. Nähäpp. Petterssonskan tänker minsann kämpa emot. Jag är EMOOOT! HÖR DU DET NOVEMBER? JAG VILL INTE HAAA DIG!!!

Nähääee då. Jag tänker ta alla mina nya extrakilon och fläska upp dom på nya motionscykeln en bra stund varje dag. Äta nyttigt. Vara en god kristen. Ringa en vän. Ändra på nåt. (Dvs prova nåt nytt nån jävla gång) "If you always do what you always did you will always get what you always got" Joråsåatte... (i Dec kommer jag att ångra mig, det kan du fethaja)

Jag tänker göra en fläskigt rolig November! Om flera år kommer jag att tänka "ååå, tänk Nov 2011, det var en av dom bästa månaderna i mitt liiiv!" SÅ rolig tänker jag göra årets snuttmånad! (jag kommer på nåt) Eller hur.

Nu upp på cykeln. Å va roligt.

En helt vanlig novemberkväll

8 anledningar att inte gå ur sängen

Det är måndag.

Det regnar säkert.

Jag har inget att ha på mig.

Jag måste tejpa om min fot. Det tar tid å gör ont på en skinnflådd.

Inga barn kommer hit idag för vi ska byta veckor ett tag.

Jag kommer inte hitta mitt skrivbord för alla papper.

Jag har lovat att jobba över.

Det är måndag. (igen)

Aj

Invigning av Gemarkskans PP igår som flyttat till nya lokaler uppe på Rosenlund, mittemot stans största bilhandlare. Typ. Mycket trevlig afton med gamla, nya och en del halvgamla vänner. Snyggaste Emma T fick jag ett antal timmar med oxå. Med henne är det inte svårt att få tiden att gå. Vad skönt det är att slå ihjäl en kväll med nån som har samma humor. Man behöver lixom inte prata hela meningarna färdigt då. Det blir så roligt ändå. Puss på dig fru Tillman! Du är så himla kul.

Petterssonskan hade även en släng av hybris eftersom hon startade eftermiddagen uppe hos Jocke som hamrade foten. Och gårdagens tejpning efter behandlingen var något alldeles säreget. Jag vet inte hur det gick till - men igår fick han bara till den lite extra. Innebar att jag trodde att fotfan var frisk när jag gick därifrån! Denna tro höll i sig till kl 23 ungefär. Trots ihärdigt påfyllande av bedövningsmedel insåg jag där att det bara var en illusion. (jag var på dansgolvet på Karlssons när illusionen slog mig i ansiktet) Tiden mellan 23 och 02 är mest en sörja av ontifoten och dåligt samvete. Fan oxå.

Men jag har nya skor! MTB. Innebär att man inte går på hälen. Men inte heller på tå. För nu har jag fått skäll för det oxå. Fästet till hälsenan börjar nämligen säga sitt. Upptäckte Jocke såklart när jag skrek på ett helt nytt ställe när han sköt på mig med sina pistoler. Ajajaj.

Men nu mina damer och herrar blir det Skåne, Helsingborg och Furet! Vilken skräll va? Locket ska läggas på brunnen och vattnet ska stängas för i år. Myshelg med Jennipennie å Ricky utan barn! (bara Sanna & Pelle då...) Årets absolut sista kvalitétsmys.

http://petterssonskans.blogspot.com/

Måste bara hitta min bil först. Visst ställde jag den utanför Holmgrens?

Fiendeland

Idag har jag gjort slag i saken x 2.

1, Jag scannade igenom Blocket efter en motionscykel, hittade äntligen en inom hyffsat avstånd och åkte och köpte den. Den ska jag ha på balkongen. Motionscykel på balkongen = frisk luft & motion för en fotskadad. Inget konstigt med det. Det konstiga var orten som cykeln fanns att köpa på... Den låg väldigt nära en annan ort. Det är det som leder direkt till slag i saken 2.

2, Jag har varit i Fiendeland. Där har jag sagt hejdå till Kvarnen. En idyll mitt i småländska urskogen. Men man kan utan att överdriva säga att jag lämnade den idyllen ganska hastigt. En måndagsmorgon 2008 åkte jag därifrån utan ett ord och utan att vända mig om en endaste gång. Det var inget bra hejdå till något som betydde så mycket. Jag har aldrig återsett det stället förrän idag. Det var på tiden.

Jag trodde aldrig att jag skulle sitta i det köket igen. Någonstans kan väl även jag sätta ner foten. Men varken prestige eller stolthet är vänner till mig. Och näää. Det kändes INGET. Cero. Niente. Noll. Nada. Och vi tom pratade lite, husägarn och jag... Stappligt. Ytterst försiktigt. Bara så lagom mycket att vi inte kom in på saker som inte går att vidröra. Det funkade en timma eller två. Framsteg.

Helt oberörd lämnade jag Eskilstorps Kvarn. Det kändes bara... Ingenting. På vägen hem tänkte jag tom på nåt annat. Kan inte komma på en enda anledning till att jag någonsin ska vilja åka dit igen. Jag är så färdig.

Så idag har jag lärt mig något nytt om stoltheten. Man tappar den och ser den rinna ut i sanden helt oberört om bara tiden har fått göra sitt. För mig tog det 3 år, 2 månader, 1 vecka, 2 dagar och 13 timmar. Nytt personbästa i att hålla den kvar.

Jag tänker

Om ni undrar varför det har gått flera timmar sen jag uppdatarade den här sidan - så är det för att jag tänker.

Tänker på saker som jag vill skriva om. Då tänker jag i skrift lixom. Jag skriver lixom nästan färdigt inne i huvudet först. Sen sätter jag mig ner och låter det rinna ut över tangentbordet. Vissa saker jag skriver om inne i huvudet måste jag oxå undersöka först. För att se om min teori stämmer. Det kan bli konstigt ibland. Människor som inte förstår varför jag frågar så närgångna frågor. Hade det varit för mycket begärt med ett press-leg då? Näää. Vi får se hur mycket jag vågar dela med mig av. Ibland blir det bra. Ibland blir det pannkaka.

Fast inte nu. Nu blir det fransk köttgryta. Har jag sagt att jag är fantastisk i köket? Jag har såklart provsmakat och den var så god så jag nästan svimmade. En halv flaska rött i. Grytbitar av oxfilé. God damn! Det receptet ska jag oxå dela med mig av. När jag har tänkt färdigt.

8an för schööen!

Måndag utan måndagssjuka. En helt ny upplevelse! Lilla Kajsan var hemma när jag kom hem och även om hon låg nerbäddad bland 11 ejderdunsbolster och 32 kuddar med dunkande huvudvärk och tittade på film, så var det skönt att inte vara ensam. Igår kväll klockan tio tänkte jag gå in och ryta till (läs pussa försiktigt) på det lilla livet och säga att hon skulle stänga av all teknik och somna i tid för en gångs skull. Visade sig då att liten redan sov som en julagris med all teknik lysande i ansiktet och med Ko-gänget som tecknad film på högsta volym på tvskärmen. Så jag fick släcka ner en elförsörjning som hade räckt till halva kommunen och pussas lite försiktigt så hon inte vaknade.

Imorse var jag såpass vid medvetande att jag insåg att hon nog inte hade ställt sitt alarm eftersom hon somnat ifrån alla sina lysande julgranar. Alltså borde jag som mamma ansvara och gå upp och väcka henne. Det var jobbigt, men jag gjorde ett försök. Vi två ska inte prata med varandra på morgonen (på morgonen innebär all tid fram till klockan 12) och det gör vi inte heller. Ingen av oss är det minsta intresserade av det. Vi rör oss på samma kvadratmeter i ca 1 timma varje morgon, men utan ett ljud. Emelie pratar vi inte heller med. Hon är ínte heller särskilt intresserad eftersom det skulle innebära att hon måste avbryta och titta upp från den bok som hon läser under frukosten. På toan. I sängen. När hon tar på sig skorna. Kan möjligen upplevas som udda för någon utanför denna lilla familj. Men vi är noga med att alltid säga "Hejdå" när det är dags för den första att gå. Bra dagar kan vi även få ur oss "Puss" Men då är det offtast fredag. Så ett enkelt "Hejdå" kl sju på morgonen betyder både: "Godmorgon hjärtat! Har du sovit gott?" "Ska du göra något idag och när kommer du hem?" och "Ha det så bra idag, jag älskar dig!" Det är väldigt fiffigt uträknat. (herregud, sånt där kan man ändå få reda på senare under dagen när talförmågan gjort sin entré) Ok, Ok jag erkänner! Det händer att vi skickar sms från ena sidan köksbordet till andra... "Låna din rosa tröja idag?" "Ja" Också en väldigt fiffig lösning att spara på rösten.

Då kan ni kanske förstå svårigheterna i att väcka en människa utan att använda ord. En människa som dessutom är svårt medvetslös och noll sammarbetsvillig. Knuffas kändes inte heller bra. Men det blev mest knuffar och några öööhhh.... och uuuuhhh... Inget hände. Jag tog då i med hårdhandskarna och spräckte ljudvallen. Med sprucken stämma kraxade jag fram det värsta och elakaste och längsta mening jag kunde: "Hemma-idag-sjuk-eller-vadå?" Detta fick en enorm effekt. Det lilla barnet började gråta. "Ehuuuuuuu uuuuu uuuu eeee uuuu." Det sparkades oxå. Jag lämnade rummet.

Samtalet till skolans telefonsvarare önskar jag att någon spelat in, för det var humor. Hmm... Kanske just vad en telefonsvarare gör tyvärr. Jag kan nämligen aldrig komma ihåg vilken klass ungen går i. Detta kommer jag på varje gång som pipet redan har pipit och det är försent. (jag vet ju naturligvis att hon går i 8an men a, b, c eller d eller nåt sån är total överkurs.) Så jag tänkte att det var lika bra att göra en kul grej av det och ge dom nåt att prata om i lärarrummet på fikarasterna. Fortfarande innan optimal röstcomback. Tänk Richard Wolff. "Hej, jag heter Anna-Karin och jag vill sjukanmäla min dotter Kajsa. Kajsa går i klass.... hon går i klass... i klass ööööhhh, ursäkta mig men det är inte lätt att hålla reda på allt... Hon är liten, ettrig, ljus, brunögd, kort i växten.... Och så himla många Kajsor kan det ju inte finnas? Jag kunde i alla fall inte få liv i henne imorse. 8an är det för schööen! Just det, hon är född på sommaren, det var det där året det var så varmt. 1997... Jag kommer ihåg det för vi badade i Vättern i september och då hade vi med henne i en liten bilstol på stranden. Ja... Hon är i alla fall sjuk idag. Men jag tror hon dyker upp imorgon igen. Hej hej..." Hehe... Lite ska man få för att man sparkar sin mamma på morgonen.

En annan udda sjuka som bara blir värre med åren i denna lilla familj är jag och mina koppar. Jag börjar fundera på om jag måste söka för det här? I helgen kom jag över 5 st espressokoppar med fat precis lika de 2 som jag redan köpt (på Ikea) under våren. Det syntes att de 5 var helt oanvända. Det blev ändå väldigt jobbigt för Petterssonskan med sköljmani. Varför handlar jag second hand över huvud taget??? Helt fel person för det kan jag säga! Jag har diskat dom i skållhett vatten 2 gånger i helgen. Idag var jag ändå tvungen att ta med dom till jobbet och köra dom i diskmaskinen. Efter det har jag tagit hem dom och sköljt dom två gånger. (det kan var diskmedel kvar, det är en ond cirkel) Till stundande espresso valde jag en av dom gamla kopparna. Det kändes säkrast. Imorgon ska jag ta med mig assietterna oxå.

Tjing!

1 år

Inser att det har gått 1 år sen jag skapade denna terapisida när jag var rastlös med överskottsenergi. Fått många glada hejarop sen dess, tack för dom! Det ligger oxå nära till hands att därmed inse att jag varit singel i 1 år. Det är mitt första år utan en man vid min sida sen jag var 18. Jag behövde det.

Efter 20 år av förhållanden har det varit något av en chock. Jag är verkligen kass på att vara själv. Ännu sämre än på att vara två. Men jag har lärt mig massor av saker det här året. Flera av de sakerna hade jag gott kunnat leva vidare utan att veta. Andra saker har varit nyttiga att få lära sig. Tro mig. Det finns konstiga regler som ingen har en aning om. Det finns gravt märkliga människor som först verkar helt vanliga. Det finns jätteintressanta människor som visar sig vara helt innehållslösa. Och det finns helt oväntade människor som visar sig ha världens största innehåll, som kan få hjärtat att svälla i bröstet - men som man inte kan få.

20 år och 4 män. 3 som är värda ett tack. Nu när jag ändå är igång och är lite sentimental och överpersonlig så kan jag väl likaväl bjuda på dom? Jag kommer ångra mig sen men skitsamma.

• Nr 1 gav mig Emelie och Kajsa. Det finns inget tack som är så stort att det räcker.
• Nr 2 visade mig vad ren och skär lycka är. Det finns inget tack som är så stort att det någonsin kommer att räcka här heller.
• Nr 3 plockade upp mig ur skiten där jag kunde blivit liggande och självdött - i precis rätt ögonblick. Med sitt stora hjärta fick han mig att tro på världen igen. Och honom valde jag att lämna... Världen är allt bra orättvis. Det finns förståss inget rättvist tack här heller.

Och så vill jag tacka mig själv! (eftersom det inte finns nån annan som kommer att göra det...) Tack till mig som har rett ut det här året helt på egen hand även om det verkligen har gått sådääär bra ibland. Tack själv!

Det är dags för ett nytt år i den Petterssonka tideräkningen. Just give it to me baby.

Mitt 80-tal

Tror jag haft en 80-talsnostalgitripp de senaste dagarna. Hursomhelst...

I sökandet efter 80-talsmusik så snubblade jag över dom här gamla godingarna. Hur i hela världen kan man helt glömma bort ett helt band? Dom här spelade överallt i Sverige i början av 90-talet. Och jag såg dom överallt. Borås, Stockholm, Öland. I Borgruinen på Öland den sommaren som Sverige blev 3a i fotbolls-VM tex. Samma dag som en av matcherna faktiskt. Förs Hootarna och sen matchen på nåt hak i Borgholm. Vilken kväll! Nostalgiii!!!

The Hooters – Greatest Hits

Energi!

Idag verkar min energi vara tillbaka? Detta visar sig på det gamla välkända sättet: Jag inte bara försöker göra allt på en gång. Jag gör allt på en gång. Fixar frukost, rengör kaffemaskinen, diskar, gör en latte, sorterar sopor, vädrar sängkläder, äter frukost, diskar lite till, skriver blogginlägg, gör mer kaffe, diskar för andra gången gårdagens oanvända espressokoppar från E-hjälpen (5 st inkl fat för 25:-, vilket klipp!) tar en macka till, gör en ny spellista på Spotify, torkar köksskåpen, byter handdukar i badrummet. Och så vidare.

Galet skönt att få bli sig själv igen. Funderar på vad det var som mosade mig under den gångna veckan och gjorde så att jag inte blev människa igen innan söndan? Måste var jobbet? Så det går alltså fetbort. För allt som man inte mår bra av ska man ta bort. Japp, så är det - världens enklaste och äldsta regel nr 1 i mitt liv. Jaha, I´m sorry jobbet - du ryker. Kan jag vara hemma imon och ändå få betalt på nåt sätt tro?

Asocialvågen håller däremot i sig. Ingen minsta lust att träffa folk utanför de närmast sörjande. Emme och jag har haft en go helg ihop, den andra lilla varianten flackar runt som vanligt. Ikväll funderar vi på att avrunda med en bio kanske? Emme och jag alltså, hon har nämligen inget emot att gå på bio med morsan - hon tycker tom att det är mysigt. Den andra skulle skämmas ihjäl. Kan man få två mer olika barn av samma kön?

På tal om detta så kan jag oxå här dokumentera för framtida rättegångar, familjeråd, önskelistor till tomten och ev testamenten: Natten mellan den 22 och 23e okt 2011 var första gången man på internet kunde skåda en ölburk och en nära släkting på samma bild. Inte i släktingens hand, men på samma bild. Det räcker. Jag visste att det var nåt skumt med igår. Härmed utmanar jag alla nära släktingar att försöka ta sig förbi mig med synder av detta slag! Jag har svart bälte (svart bälte extreme advanced faktiskt) i alla tänkbara ursäkter, gömställen och smygerier. Och jag är en ung mamma - innebär att mina minnen sitter färskt på näthinnan som om det var igår. Hmm... Var det igår? I alla fall: STORT LYCKA TILL! Ni kommer att få er en jävla match.

Så. Nu dammsuga. Och baka bullar! För schööeen! Måste baka bullar, ju fortare desto bättre. Inte för att jag har dåligt samvete. (det är renare än någonsin tror jag) Utan för att det är roligt!

Asocialmästerskapen

Nya Världsmästerskapen i Asocial pågår just på Mariebo. Petterssonskan låg bra till redan igår efter att ha tackat nej till både fika och aw. Idag gör hon ännu ett ryck och går upp på en 1a-plats efter att precis ha tackat nej till Ladies night som är i Jönet ikväll.

Nu gäller att bara hålla undan tills söndagen är slut, men ser inte ut att bli några problem alls. Jag är ganska säker på att vi kan få se ett oväntat guld här innan måndagen är kommen. Imponerande bra jobbat Pettsson.

Och dagens tips:
Prova att ta en tur på stan (typ Erikshjälpen) ägna resten åt dagen att lulla runt hemma, krama döttrar, ligga i soffan, läsa bok, ha ont i fot.

Det kan bli en succélördag!

Fredagsmys as it used to be

Härliga fredag. Ikväll ska vi vara hemma samtidigt - jag, Kajsan, grabben i huset brevid, Emme och ev hennes kompis Viki. När hände detta senast en fredagskväll? Kan inte ens komma på det faktiskt. Looong time no see! Grabben i huset brevid är handbollskille. Nån som vet hur mycket såna äter? Ingen erfarenhet av dessa alls i denna familj. Obruten mark, så att säga. Men kan ju knappast vara hungrigare än halva H16 elit? Dom tömde mina skåp förra fredagen när jag och Ewa lämnade dom obevakade för några timmar.

Men Petterssonskan tänker ta tillfället i akt att smäcka ihop hemmagjord pizza och en mumsig sallad till hela ligan, smutta lite på en enkel sydafrikansk Shiraz till kalaset för egen del och sen slockna som den slagna hjältinna hon är, i soffan. Ju förr desto bättre. Jag är så trött att jag nästan inte kan stava rätt.

Imorgon tänker jag vakna okristeligt tidigt, utvilad och med tipptopp-energi. Lycka måste väl ändå vara en hel helg utan några måsten och planer?

Olycka måste väl ändå vara att inte hitta sina mysbyxor?

Öh, moped...

Bara en regnig torsdagkväll, precis som många andra. Det rycker i hockeytarmen, men nope, det är bara att acceptera att det blir inte lika många tillfällen i år som det brukar. Vi har inte kvar våra platser i logen som vi haft de andra åren. Innebär att man måste jaga sittplatsbiljetter, boka, avboka, krångla. Ska ta tag i det snart, vilken dag som helst faktiskt.

Jag antar att jag får nöja mig med att laga middag till nöjda döttrar. Det är inte det sämsta. Den ena är mer nöjd än vanligt. För idag började läseriet för hennes konfirmation. Konfirmation = Moped. Det är vad hon tror i alla fall. Vi kommer att bli två om det. Minst.

Ett litet sött mopedminne:
Jag och A-L har kommit över en flaska häxblandning. Basen är Pernod. Med starka inslag av konjak och hemmagjort vin. Flaskan ligger fint fastklämd på pakethållaren på min gamla ärvda, röda Cresent Compact. Det är lördagskväll, sommar och föräldrar som är inte hemma eller möjligtvis bara upptagna med Razzel på tvn. Vi drar ner mot G-sås. A-L på sin orange Pusch Dakota och jag på Compacten. Det är en syn.

Halvägs (vid Grims-torpet) stannar vi på vår lilla ridväg som går in i skogen parallelt med landsvägen. Den vägen duger minst lika bra till att dricka sprit på som att dundra i full galopp på våra hästar på. Det visste vi inte förut, men nu när vi är 15-16 år är det uppenbart. Vi sölar i oss Pernod-basen. Ev smygröker vi varsinn blå blend oxå. Fnissar, asgarvar, blir sittandes i diket och förklarar för varandra att vi inte kan leva utan den andre. Mera fniss, bekännelser om erfarenheter av det andra könet, höga utrop och mera asgarv. Flaskan är tom, vi bränner på ner mot G-sås den korta bit som är kvar. Dock inte på landsvägen, hujeda mig. Nä, ridvägen är lika ojämn som våra balanssinnen och passar oss nu ännu bättre.

I G-sås (som är så litet att det är lätt att missa om man råkar nysa under genomfarten) finns en samlingsplats: Kiosken med tillhörande anslagstavla. Framför kiosken är en mindre plan, lagom för skolbussar och andra kommunikationer med omvärlden att stanna på. Om kvällarna hänger ungdomarna där. OCH de lite äldre som ska med nån buss ut i stora världen utanför samhället. Typ Gislaved och "Parken"... Så även denna kväll. Framför kiosken står ett 20-tal tjugoåringar och ett 10-tal ungdomar i vår egen ålder. Jag ser detta lilla mopedminne med deras ögon härifrån.

In på kioskplan kommer plötsligt från ingenstans två mopeder i en hiskelig fart. Herraväldet över dessa går förlorat samtidigt som kiosken närmar sig alldeles för fort - och två unga töser (Ann-Louise och Anna-Karin) kör ihop med varann så att tomflaska, skor, bensinlock och pissetofflor viner förbi den förvånade folksamlingen likt robotmissiler. Det är en härva av sargade kropps och mopeddelar att reda ut innan de båda är på fötterna igen. Allt till ljudet av två asgarv och ljudet av A-Ks sko som sitter fast och är totalförstörd i ett av hjulen. Om ni undrar hur det ljudet låter så låter det: flapp-flapp-flapp-flapp-flapp och sen flaap...flaap...flaap när någon äntligen ingripit och fått stopp på motorn.

Men jaa-jaa... Det gjorde ingenting. "Om vi vill åka med er till Parken? Går bussen nu om tio minuter? Men vi är ju bara 16åriga flickor och ni är ju 20åriga pojkar? Jaaaa, det klart vi vill! Att vi bara har ett par skor (pissetofflor, blå med team sportia-tryck) på två pers gööör ju inget! Vi kan turas om när vi ska dansa, det löser sig!"

Hur vi kommer in på Parken utan skor och 4-5 år för unga, är fortfarande en gåta. Vi dansar hela natten växelvis i A-Ls pissetofflor. Och vaknar upp på helt fel ställen dagen efter. Mopederna har än idag spår efter denna kväll. Jag har ett ärr på vänsterhanden. Och ett litet, litet ärr i mitt hjärta från den stora kärlek som lurade med oss till Gislaved. Jag kan ännu minnas exakt hur hans farliga ögon glittrade och hur gott han doftade. (en annan häxblandning, whiskey och Lacoste) Han kunde lurat mig till världens ände. (vilket han nästan oxå gjorde) För några veckor sen såg jag rakt in i hans busiga, klarblå ögon i en dragig ishall på landet. Det var bara att de ögonen inte satt i hans ansikte, utan i en liten flickas... Jag såg direkt att hon var hans dotter, långt innan någon viskade det till mig. Hon var en sån kopia... Det högg fortfarande till i mitt nu 25 år äldre gamla hjärta.

Och nej Kajsa, nej. Kan du tänka dig ett guldhalsband istället?

Underbara höstdag!

Idag är det så vackert. Jag älskar hösten med alla dess färger. Idag har det varit både brunt å grått å svart. Det har nu regnat i 32 timmar. Det var mörkt när jag åkte till jobbet imorse. Och nästan mörkt när jag åkte hem. Jag kan bara älska det.

Mitt liv är så fantastiskt underbart just nu. På alla fronter.

På jobbet går det oxå jättebra.

Djupa andetag. In.... Ut... Puuuh. Inhale love. Exhale hate. Eller hur fan det nu var?

OS-Guld

Dagens skryt - Utvsamtal II:

Jag trodde att utvecklingssamtalet för stora dottern för några veckor sedan var något unikt som jag minsann bara skulle få njuta av för en av mina döttrar. Idag var jag mer beredd på att få komma hem under kvällen och fundera på att ta fram ispåsen ur kylen och hålla mot pannan. Men nej.

Den lilla spellevinken är: Alltid glad, väldigt trygg, ambitiös, positiv, ansvarsfull och deltagande. Dessutom är hon den som alltid sprider positiv och go energi omkring sig i klassrummet, är snäll mot alla och tar hand om den som behöver hjälp. Hon gör mycket bra ifrån sig i alla ämnen. Tipptoppduktig i svenska, engelska, spanska, idrott och SO-ämnena(!).

Jaha... Där ser man... Inte ett ord om en kaxig klassens clown som jag fick höra då och då för några år sen... Vad som än händer med världen så är det inte min förtjänst.  Jag får nog helt enkelt sätta strålkastarn över pappan och stinan i det här fallet. "Bakom varje framgångsrik dotter står en förvånad mamma" Nytt ordspråk som jag just kom på.

Det pratades heller inte ett enda ord om varken smygrök eller skolk. (är det inte det som 8an är till för?)

Alltså bara mamma-gener i denna ungen oxå. Gud så skönt. Å extra skönt att få skryta lite om det. Men av alla lovord som kom ur frökens mun ikväll, så är det ett som betyder mer än alla andra för en separerad mamma, som tvingat sitt barn att leva varannanveckasliv sen hon var jätteliten - TRYGG! Känns ungefär lika bra som ett OS-Guld i valfri idrott för mig.

Japp!

Så är det.

Tadaa!

Ett nytt fenomen har idag slagit ner som en bomb i mitt liv. Jag måste bara dokumentera detta för framtida bruk.

Det tog en stund innan jag kom på vad det var. Närmare bestämt nästan en hel dag. Men ikväll när jag gick genom mataffären så hade jag en väldigt stark känsla av att någonting saknades. Efter allvarligt funderande kom jag fram till att jag inte hade ont i foten. Alltså: Det. Gjorde. Inte. Ont. Alls.

Jag gick och gick. Kors och tvärs mellan falukorv och tandkräm. Bort till mjölken och sen bara för att jävlas med mig själv tillbaka till hårschampot igen. Men nope. No pain at all. Inte ens av den där sträckande, skärande ilningen vid varje steg, kändes ett spår. Det kändes bara helt vanligt. Hur nu vanligt känns? Det är nu 6 månader sen känslan "vanligt" fanns i min fot. Tills idag. När jag tänker efter har den inte ens värkt på hela dagen.

Nån som tycker att jag ropar hej lite väl tidigt här? Inte då. Men det kan ju inte vara en tillfällighet att jag helt plötsligt får en sån här dag? Va? Igår var oxå väldigt bra. Nu bultar det lite men jag antar att det är mitt eget fel. (Ica Maxi är mycket större än man kan tro) Jag tror det är stötarna som börjar hjälpa??!!

Joakim - vill du gifta dig med mig? Vi kan leka stötvågsmaskin så mycket du vill!

Nu får ni ursäkta. Jag måste gråta en liten skätt av glädje.

Sjukor

Förutom den gamla vanliga tisdags-sjukan och den på senare tiden tillkomna söndags-sjukan (innebär att jag omöjligt kan somna på kvällen) - så har jag nu även fått en släng av måndags-sjukan.

Måndags-sjukan innebär precis som förra måndagen att det är föga intressant att komma hem till ett hem där jag själv måste bestämma allt, ta hand om allt och ansvara för allt som nån gjort fel. (nån kan vara jag)

Det är max antal ord jag får ur mig idag. Så jag låter en käck liten bild göra jobbet istället.

Sant. Bara väldigt svårt.

Kära cykeln min

Cykelrunda på 1,5 timma! Check! Oktober är vackert, sån härlig dag. Blå himmel, färgsprakande träd och krispigt kall och klar luft. Wonderful.

Jag mår mycket bättre än jag förtjänar idag. Men så är oxå världen just så orättvis som den ska vara. Foten känns extremt bra idag. Igår hade jag ont. Jag fattar ingenting. Farbror doktorn körde två olika maskiner på mig i fredags. Först den med hammarslag och sen en annan över hälkudden som ilade och brände istället. Lite variation på smärtan skadar inte. Jag fick även en lektion i skor. Hur en joggingsko ska vara tex. Så tvärförbjöd han mina älskade foppa som jag inte kan vara utan ett steg hemma. Jag ska istället ha joggingskor med iläggsulor när jag är inomhus. Men jag får både duscha och sova utan. Tack snälla. Nu ska jag inte dit förrän om två veckor. Under tiden väntar jag på effekten.

Himla helg

Jag tror dom vann

Ok, jag har blivit vuxen. Jag förstod det när jag vaknade imorse. Eftersom jag vaknade hemma i min egen säng och inte hos Ewa i Värnamo. Jag sa alltså nej till att åka med dit inatt trots att 3 pers tjatade och tjatade. Nähä då. Pettssonskan skulle minsann gå hem och lägga sig. Good decision.

Annars gjorde jag nog allt igår som är emot mina värderingar. Tex var jag på ishockey onykter. Min dotter var dessutom oxå på hockeyn, men stod som tur var i klacken på andra sidan och slapp att se eländena mamma och tant Ewa. Bland det värsta jag vet är folk som sitter onykta på idrottstillställningar. Vad i hela världen har man för glädje av matchen då? Har jag aldrig förstått. Igår var jag en av dom. Tvi vale. Aldrig mer. Men det kunde lixom inte hjälpas. Vilken himla eftermiddag! Och kväll... Dom här gybbarna hade dessutom ordnat en egen chaufför (från Chaparall såklart där Ewa jobbar) som körde oss kors och tvärs och hit och dit, fram och tillbaka.

Vilken himla helg.

Kan nån...

...tala om för mig hur hockeyn gick sen?

Världens konstigaste middag. Men allvarligt. Han har ett eget block med hundralappar... Som pojken med guldbyxorn?

Nog för att jag är noll intresserad av pengar, sånt är inget värt för mig. Offtast tvärtom. Men efter två jäger, två glas vitt å en konjak... Så... Lite coolt tycker jag då. Hundralappar i häfte lixom... Visste inte ens att det fanns.

Det kommer...

...bli en lång natt... Som börjar med buffé i VIP-baren ungefär nu. ;) Sen vill vi ha HV-seger!

Sen är risken stor att vi inte åker hem.

Lördagsgymnastik

Det var en lugn kväll på stan igår. Knappt en människa ute. Ändå lyckades vi springa på ett gäng kunder till mig som var ute afterworkade. Min största kund typ. Mycket trevligt!

Nu är det dags för dagens idrott. Nämligen: gå ur sängen! Eller näää... Dags att skrämma upp Kajsisen (+1 till som ligger där inne!) Sen är det fotboll, absolut sista matchen för i år. Efter det gör vi ett kast över till hockey! Ewa och jag har lyckats med nån konstig sammansvärjning och skall gå med några eh, öh... kunder... Eller nåt.

Ps. Gigantiskt stooor Sanna-Pelle-Veja-abstinens just nu. Å dom är in the neighberhood. Ska försöka få till en liten sammankomst där med, så jag får mig lite Veja-gos. Får täta rapporter med bilder. Världens största tjej!

Direkt...

...från etern! Ni ser vilket drag det är på stan...

It´s friday!

Inte än!

Idag när jag vaknade trodde jag att det var fredag! Efter lite räknande och annat logiskt tänkande förstod jag att det var torsdag. Och nu kommer det spektakulära med det: Jag blev lättad!!! Puh lixom! För jag hade aldrig i världen hunnit med att vara framme på fredan redan... Vart i hela världen tar veckorna vägen? Denna veckan är världsrekord, jag fattar det inte. Det var ju nyss måndag.

Torsdagen är min to do-dag. Dvs, allt som jag skjutit på hela veckan (för att jag har hela veckan på mig) blir att göra på torsdagen, så att jag är redo att lägga mig platt på fredagen. Så oxå denna torsdag. Locket ska läggas på brunnen, fönstrena ska spikas igen... För imon kommer världens bästa Ewa-Pewa Sockerslewa med dubbelvena. Och då kan det hända att vi inte vill hålla på med massa vuxenbröte utan kanske istället roa oss litegranna? Det är bara en fundering. SE UPP JÖNKÖPING!

Kajsa-Lisa ska tydligen dyka upp oxå. Hon ska "sova" här för på lördagsmorgonen har det äntilgen blivit dags för den uppskjutna och sista seriematchen borta mot Mariebo som nu får beträda sina gräsplaner igen... Då tyckte hon det var läge eftersom hon kan sova en hel halvtimma längre på morgonen mot om hon är i Bryd! Ja käre tider... Men jag har minsann räknat ut att det finns en finnig pojkvasker som hon hittat i ett av grannhusen här, inblandad oxå. "Du behöver inte vara hemma mammi." Don´t worry Kajs, du kommer inte se röken av varken mig eller Ewa. (för vi kommer ligga gömda under din säng och vakta, redo att smidigt kräla fram och göra timeout-tecken så fort det verkar behövas!)

Men nu får ni ursäkta. Måste dammsuga under en speciell säng.

Kajsa

Ewa & Jag <3

Vänner

Det finns inget bättre än vänner. Vänner med vilka man bara kan ta vid där man slutade sist, utan krussiduller lixom. Där ingen anklagar den andra för att vi inte har hörts av på månader eller ens skickat ett grattis-sms när nån fyllde år. En vänskap där bara det viktiga är viktigt. Det andra behöver vi inte ens slösa tid på.

3,5 timmars fika om allt och inget är en helt vanlig kväll i ett sånt sällskap. Majsan och jag har gått igenom en del ihop. Vi har varit stöttepelare åt varandra. Det är åratal sen nu, men kommer alltid vara så mycket värt. Det ger mig så otroligt mycket att få stöta och blöta vardagen med någon som jag inte behöver ägna halva tiden åt att förklara vad jag menar. Och att få lyssna på någon som känner detsamma.

Och vet ni vad? Jag är lyckligt lottad, för jag har flera sådana här vänner. När jag räknar efter kan jag komma fram till minst 3-4 stycken. Det är rikedom för mig. Tack för att ni finns.

Saker...

...som är dåliga idag:

*Vet inte om jag nämnt det nångång? Men jag har ont i en fot!!! Förbannat ont idag? Why??? Vet inte heller om jag nämnt att jag är så in i bänken trött på att det är så? I så fall säger jag det nu. Vill inte, vill inte, vill inte ha ont mer!

...som är bra idag:

*30 min massage på jobbet på arbetstid. Har vi en gång i månaden. Lyx!!! Massören har aldrig sett min nacke i så bra skick. Hon sa att mina eländen verkar ha hittat en annan väg att ta sig ut... Och pekade på missfostret som sitter fast längst ner där vänster smalben tar slut... Det kan ligga nåt i det.

*Ikväll ska jag träffa min gamla kollega (och vän) Majsan på en fika på stan. Hon kan behöva lite pepp. Det tänker jag minsann ge henne. Vad som är bäst med världens bästa Majsan är att hon alltid få mig att skratta. Det lurar alltid ett gapflabb runt hörnet när vi kommer ihop. Jag tror kvällens fika blir en win win. :)

Och dagens kloka ord:

Njaaa

Måste bara ge ännu ett ovärdeligt tips! Har jag sagt att jag älskar glögg?

Årets smak ska dra åt kaffehållet. Jag tycker att den kan dra åt helsefyr. För tre vita viner å en touch av kaffe blir i min gom mest en känsla av att blivit snuvad på både glöggen å kaffet.

Den smakar lixom varken eller. Eller jag vet inte. Måste prova mera. När den svalnat något smakar den mer kaffe märker jag nu. Men jag vill att glögg ska va jättevarm. Galet varm å röd om örona blir man oxå.

Den får två röda öron av fem möjliga i betyg. Seså, gå å köp den nu.

Peppisar!

Nä nu jäklar kör vi. Det där med att hänga läpp funkar inte. Måste byta strategi! (Strategibyte, taktikbyte och tröjbyte, som Pelle säger när han tjuvröker på min baksida.) Så, nya tag, påhittad energi å massor av arbete kommer att få den här skutan på rätt köl igen. Generös är jag också. Nedan delar jag med mig av lite olika förslag som kan pigga upp.

På jobbet:

·         Reta dina kollegor så fort du kommer åt. Säg ”Hallå smygarn” till den som väsnas och ”Har du Aftonbladet med dig?” till den som kommer försent.

·         Var äckligt glad och pigg mot den som är morgontrött och gå ut i verkstan, mumla nåt ohörbart och le stort mot någon med hörselskydd. Ge dig inte ens när han tagit av sig hörselskydden och kastar dom efter dig.

·         Tala om för rövslickarna och ja-sägarna att de är just rövslickare och ja-sägare. Spring.

·         Toppa med att byta tangenter på chefens tangentbord. Ta en kniv och peta försiktigt upp N och M – byt plats på dom och tryck till. Var väldigt upptagen i telefon när chefen trillar in på kontoret och erkänn aldrig.

·         Extra deluxe-bus för den som hinner och som har kollegor med uppslagna 1-veckas bordsalmanackor liggandes på skrivbordet: Skär försiktigt med skalpell eller annan vass kniv längs insidan på ett uppslag tex mellan ons 16e & tors 17e november. Bläddra tillbaka till aug och gör likadant där mellan ons 17e & tors 18e… Skifta månad på de utskurna bladen och tejpa in med dubbelhäftande tejp. I mitten av november när du för längesen glömt bort vad du gjort kommer du höra kollegans skrik och få dig ett gott skratt när hon reder ut sina felbokningar.

At home:

·         Eftersom du är singel så varför inte prova att leva lite som en sådan för en gångs skull?

·         Skumma igenom inkorgen efter potentiella dejter. Glöm aldrig bort din egna och bästa slogan: ”Jag vet att han inte är mannen i mitt liv – men tills jag träffar honom kan jag väl få ha lite roligt?”

·         Sluta säga nej till desamma. Och sluta för guds skull att vänta på nån som berör dig, det kommer definitivt inte att falla ner en sån från himmeln en höstig tisdag. Prova ett JA nån jävla gång. Det kan definitivt pigga upp. (nu kom jag på att jag måste berätta om min senaste fadäs i singelträsket – Sminkslukaren med puffarna)

·         Ägna kvällen åt att dejta friskt och ohämmat efter eget skrivna regler. Nämligen: Aldrig samma stolpskott två gånger, släpp aldrig in någon i ditt hem som du inte tycker om och berätta aldrig nåt av värde för nån som du inte har något utbyte av. Undvik dårar, psykopater, kåkfarare, säljare, chefer, idioter, egenföretagare, kunder, leverantörer, arbetskamrater, män med storhetsvansinne, penningkåta klåpare, wannabes med komplex, vuxna karlar som inte vågar vara ensamma och annat löst folk.

 Hm… Himla tomt det blev i min inkorg.

Orättvist

Idag är livet orättvist. Jag vill inte leva det här tradiga enveckaslivet. Det var hopplöst tomt och tråkigt att komma hem till en tom lägenhet och veta att tjejerna dragit vidare till sin pappa. Jag vill komma hem till en familj. Jag vet bara inte hur den skulle se ut. Det är väl inte så himla lätt att veta? Eller va?

Idag ville jag komma hem till en familj där jag är en av länkarna i kedjan. Jag orkar inte vara ankaret idag. Jag är för trött. Jag har för ont. Dessutom sur och arg just för att jag har ont. Varför har jag det? Är det för att jag gick 100 steg mer än vanligt igår? Orättvist är vad det är. Vill inte helt enkelt. Vill inte. Vill inte. Mörkt och regnigt är det oxå. Blä. Jag drar nåt gammalt över mig.

Imorgon är en annan dag. Tisdag. Tjoho.

Min familj

Söndagsmys

Dagens repeat:
Jag älskar min mamma. Hon är den roligaste, galnaste och piggaste tant jag känner. Helt plötsligt kan hon säga vaaad som helst som hon tycker att samtalet associerar till. Hennes filter mellan tanke och ord försvinner mer och mer för varje år som går. Herregud vad vi skrattade åt henne när hon berättade att hon skriver upp bilnumren på alla bilar hon ser parkerade, som ser skumma ut under sina skogspromenader. Den senaste bilen var en blå volvo med bokstäverna: BOV. Hur i hela världen kan man ha ett sånt regnr om man är tjuv undrade hon? Då åker man ju fast direkt!

Dagens dröm:
Jag, Kajsa och min bror ska åka ett halvår till Thailand. Han ska bara sälja sitt hus och Kajsa ska bara gå ur nian. (Emelie vill inte följa med. Tsunamirisken är för hög i Thailand och dessutom vill hon plugga i svenska skolor. Men hon har lovat att hälsa på.) Vi andra ska öppna Petterssons Bar. Jobba på nätterna och sola på dagarna. (Kajsas idé) Brorsan är helt inne på att det är en sån idiotidé som bara jag kan komma på och att den just därför kommer att bli av. Tack bror. Kan säga att mina vänner Bjerborns som just sålt sitt nybygda hus, magasinerat alla sina möbler och dragit till Thailand över vintern inspirerat mig något... Man kan, det går! Till våren kommer dom hem - byter lixom bara Thailand mot en enkel stuga på Furet på rätt sida året. =)

Dagens nostaligi:
Hockeyladan stog kvar. Men nån hade bytt de traditionsenliga träbänkarna mot röda plaststolar. Shame on you! Men det funkade ändå. I mitten av andra perioden var huvudvärken borta. Det är nåt med luften. Men hockey suger, på två sätt. Lillan himlade mest med ögonen och knackade på mobilen med noll täckning. Storan somnade 13 minuter in i första perioden. Jag fick skicka henne att köpa godis i paus för att hon skulle ha en chans att hålla sig vaken. Själv kunde jag inte sluta titta på alla människor som jag känner igen sen ungdomens dagar. Varför ser alla mina gamla tjejkompisar ut som sina mammor gjorde då? Och grabbarna som sina pappor? Mycket märklig upptäckt. Själv ser jag ut som då.

Dagens aha:
På en liten ort med 139 postlådor står tiden still. Där gör alla likadant som de alltid har gjort. Man tom SITTER på samma platser som då! Själv frågade jag gamla kompisen Sofie som stod i entren: "Jaha, var sitter man nu för tiden då? ;) " Svaret var att vi sitter där borta där vi alltid satt förr... Alltså: Nittorparna å Ljungsarpsborna sitter snett bort till vänster över hemmautvisningsbåset. Tranemoborna sitter snett över bortautvisningsbåset. Grimsåsarna är lite utspridda och de hårdaste och största förbundskaptenerna står i trappan brevid hemmabåset. Jag har alltid suttit med Nittorparna trots att jag bodde i Grimsås. (vilken rebell jag är) Herregud. Allt var likadant. Folket var domsamma och jag har aldrig i hela mitt liv varit så glad över att jag har flyttat därifrån. Längtade till Jönet hela vägen hem. Gud vad skönt det är att bo i en stad. Jag kommer aldrig någonsin att vilja bo på landet igen.

Stora offersöndagen

Idag hålls det kurs i det Petterssonska hemmet. 2 tonåringar får lära sig vad att "offra sig för sin mamma" betyder. Idag ska jag nämligen tvinga dom att genomlida 3 perioder div 2-hockey i en dragig lada på landet. För det är så fiffigt att NIKs seriepremiär, tillika gratismatch och 1kronas-match sammanfaller perfekt tidsmässigt med lilla mammans födelsedagsmiddag ute i skogen.

Den äldsta som är noll intresserad av all idrott - är det minsta problemet. Hon har nämligen världens största hjärta och ser väldigt ljust på livet. "Kan man ta med sig en bok mamma?" Det kan man mitt barn, det kan man.

Det yngsta trollet är väääldigt intresserad av hockey. Om den utspelar sig i Kinnarps och det står ett H och ett V på spelarna och de spelar i serien H16 elit. Eller the real stuff funkar oxå. Det här laget som är helt random kan hon inte för sitt liv förstå varför vi måste titta på. Eller att NÅGON överhuvud taget vill titta på dom. Hon kommer missa sin innebandyträning och tjura hela dan - men det är det värt. För mig.

Själv ska jag först offra mig och vara trevlig mot ALLA runt ett helt matbord i ett par timmar. Tro mig. Det är VM i att offra sig för sin mamma.

Så. Mot skogen och fördjupningskursen!

Överraskning

En kopp sprit verkade vara en bra idé igår. Samma idé känns inte lika bra idag. Aj, mitt huvud.

Det blev Harrys. Fotboll. En skvätt vin. En skvätt till. Och igen. En bit pizza. Sen cykeln hem. Varför äter jag nattamat när jag vet att jag kommer må så jävla dåligt dagen efter om jag har gjort det? Vaknade illamåendes med någon som hade dött i min mun. Vem kan det vara? Dottern sov när jag kom hem. Bra dotter. Mamman med sitt stora vinflin i hela ansiktet. Ingen bra combo. Så det var tur.

Idag behöver jag en överraskning. Bara en liten, liten jävla glad överraskning av vilket slag som helst. Jag antar att det inte kommer att hända. Det man vill ha gjort får man göra själv. För det säger min mamma.

Jag kan även tänka mig många, långa och kalla timmar i Nittorps ishall. Det var det första jag tänkte på när jag vaknade imorse. Hade varit görgött idag. Lär nog inte hända heller.

Men nu tänker jag i alla fall cykla och köpa mig ett Kinder-ägg.

Nyhamrad

Så. Då har vi börjat. Den här killen visste vad han snackade om. Och vad han gjorde. Tänk att man känner det på en minut.

Tänk dig att du har en jätteöm fläck nånstans på kroppen. Den är så öm så att du kan inte ens trycka med fingret på den utan att hoppa högt. (mitt under hälen i mitt fall) Tänk dig sen att någon tar en hammare och slår flera tusen slag i minuten på den fläcken.... I tio minuter. Check.

För det har jag gjort idag.
JB: Så... Stötvågorna känns som smattrande hammarslag. Så nu ska jag hamra lite på dig. Är du beredd?
AKP: Japp!
(Eller, hur f-n blir man beredd för det?) Nyhamrad kan jag nu minnas att dom första 15 sekunderna tänkte jag att det var ett skämt. Det här kommer ju inte funka i mer än några sekunder till innan jag svimmar? Men då är det så fiffigt med kroppen att den lixom blir bedövad av smärtan, så sen fixade jag dom där minutrarna i alla fall.
JB: Jaa du Anna-Karin... Jag kan säga att du har hälsporre och jag förstår att den gör jävligt ont. Men nu har jag slagit sönder den. 
AKP: Tack!
JB: Men jag kan oxå säga att hälsporren är ditt minsta problem.
AKP: Tack!
JB: För du har trampat sönder din hälkudde. Det är lite värre... Det är därför du inte kan stödja på hälen. Det är därför du sparkar mig när jag petar på din häl. Det är därför det känns som om du går på krossat glas.
AKP: Tack!
JB: Den går att få ordning på. Men det kommer att ta tid. Det kommer att göra ont. Och det största jobbet måste du göra själv.
AKP: Tack!
JB: Du får inte under NÅGRA som helst omständigheter GÅ. Och när du måste gå lite så får du ALDRIG gå utan skor. Varken inne eller ute. Bara mjuka joggingskor, bara rätt sulor och ALDRIG barfota. Ok?
AKP: Tack... Japp, det är lugnt. Jag går naken från sängen rakt in i duschen på morgonen med foppatofflorna på. (det är en syn...) Det har jag gjort i månader.
JB: Bra! Och du får bara låta foten vara otejpad när du sover eller duschar.
AKP: Tack!
JB: Nu ska jag lära dig en annan tejpning än den du hittills gjort.
AKP: Tack!
JB: Och du ska hålla hjärtat igång! Men tänk inte ens tanken att gå en promenad. Cykla! Spinning, rodd, simning! Whatever som håller igång hjärta och blodcirkulationen. Det är bra om du inte lägger på dig fler kilon nu...
AKP: Jag avskyr att cykla. Vad tror du om en kopp sprit?
JB: Haha... Inte samma effekt du... Nästa fredag ska jag köra en annan stötvågsmaskin. Den är lite mildare. Jag tippar på att du behöver komma hit 5-6 gånger.
AKP: Tack!
JB: Det blir 680:- för idag.
AKP: Tack!

Jag kommer bli utfattig. Men jag kommer att kunna gå. Nån gång. Skulle kunna ringa till kära lilla Landstinget och säga: VAD VAR DET JAG SAAAA MOTHERFUCKERS? (jag föreslog hälkuddeteorin för dom när jag började min resa i somras en gång.) Men jag tror jag skiter i dom idioterna. Man ska inte lägga energi på sånt folk när det ändå aldrig kommer att löna sig. Men det är ju spännande att veta att det man fått intryckt i skallen i månader inte stämde. Alltså att sporren INTE är problemet. Vad får man veta nästa gång man går till en doktor som vet vad han gör? Herregu va spännande. Jag kanske inte är kvinna ens? Här har jag gått och trott det i hela mitt liv och så är jag kanske man? Vad fan vet jag? Här haglar det ju nyheter.

Hur tröstar man sig efter en sån här eftermiddag tro? Jo... Med vänner. Och med Hasse på sängkanten. Jag menar Hasse på SJÖkanten!!! Där är det aw och liveband. Jag kan cykla dit. I joggingskor. "Hälsporren är ditt MINSTA problem" slutar inte eka i huvudet. Jag hör dom orden om och om igen. Men tack som fan. Nu känns det ju mycket bättre. Och DÄR gick korken ur fredagsvinet.

Imorgon är en annan dag.

Dagens blandning

Dagens nobelpris...
Jag gillar den gubben, han är lite skön med sina haiku.
"Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig."

Väldigt enkelt. Det gillar jag mycket. Men njaaa... Tänk om man fick sitta med lite i lilla akademin och få höra hur dom kommer fram till ett beslut. Att få vara lika påläst, att få förstå deras tänk eller att själv vara så inne i det så att man tänker likadant. Coolt tycker jag... För själv skulle jag aldrig komma på tanken att han var värd det priset. Att just han är den som är mest värd det i hela världen år 2011. Hmm... Förmodligen jag som inte förstår världen. Inget nytt. Men ändå.

Dagens limerick...
"Det var en flicka från Gränna
som kunde sitt stjärthål spänna
så att hon uti detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna."

Hörru Englund! Va ä det för fel på Hasse Alfredsson? Hmm...

Dagens födelsedag:
Lilla mamsingen 84 år idag! Hipp hipp Hurra hurra hurra hurra! På söndag ställer hon till med brakmiddag. Det är bara att komma och sätta sig till uppdukat bord. Vad i hela världen ska jag köpa till henne? En torped?

Dagens dödsdag:
Grundaren av äppelprylarna. Och JA. Han HAR förändrat mitt liv. (delvis en gammal arbetsskada) Jag är torsk på hans tunna, blanka teknik. Enkelhet, enkelhet, enkelhet. Och på hans favoritcitat: "Jag åker dit pucken är på väg, inte där den har varit." Så himla lätt det låter. Han lär oxå ha sagt att vetskapen om att döden är nära har varit hans bästa verktyg till framgång under många år. Jag köper det. Rätt av. Dessutom är han ännu ett bevis på att pengar inte kan köpa allt. Han dog med 8 biljoner(!) på banken. Dock efter ett antal stordåd. Tack!

Dagens aha:
Jag mår bra igen. När jag kom hem från jobbet var jag full av energi att sätta händerna i vad som helst. Det blev grytorna. Ordentlig middag till folket. Dottern sken som en sol när hon såg det. Jag vet inte när det kändes så sist? Många månader sen är det. Varför just idag? Jag vet inte. Kanske för att jag ser ljuset i väster? (som min gamla chef så fint sa en gång)

Dagens sms:
"Hej Anna-Karin"
Välkommen till naprapat Joakim Bergkvist, imorgon kl 13.30 (2011-10-07)"

Men tack så mycket! Tack, tack, tack! =))) Jag försöker att inte tänka på morgondagens upptäcksfärd i elchocksbranschen. För jag försöker att aldrig ha några förväntningar på nånting jag gör. Då blir allt som lyckas bara en glad bonus. Men... Tyvärr har jag lite lätta förväntningar här efter 6 veckors hopp och väntan. Så nu ger jag järnet och intalar mig att det kommer gå åt helvete.

Wish me luck.

Fridens liljor och kärlek till folket!

(Dottern har varit i Ullared idag... Jag vet en som bli glad på sön. Bra Kajs!<3)

Dagens tips!

Ha det inte för snurrigt på jobbet. Ta det lugnt. Andas.

Annars kan det bli svårt att hålla reda på såpass enkla saker som 2 nycklar, 3 personer, 1 utvecklingssamtal. Faktum är att det kan bli rena utmaningen att få saker att hända i rätt ordning.

************************

Ok. Den här dagen är körd. Nyss hemkommen efter nyckeljagande på stan ger jag upp och lägger mig i soffan med en bok istället. Bra saker att ta med sig från idag:

* Mycket bra utvsamtal på Per Brahe-gymnasiet. Dottern är över medel i alla ämnen och har ingen frånvaro. Mycket bra. Bara mamma-gener i den ungen. Eller inte. Men iaf - mycket bra unge.

* När nyckeln gick iväg med samma dotter kom jag på det försent. Men jag vände ett utbrott till ett par timmars kaffedrickande och catching up hos Andreas + flickvän istället. Tack snälla Dreas. Mycket bra.

* Döttrarna är med sina vänner. Dom har alltså vänner. Det är mycket bra.

* Nu bok. Mycket bra bok.

Mossgrön tisdag

Tisdag är veckans mest meningslösa dag. Den är inte nystart. Den är inte nära helg. Den är inte ens mitten. Och varje tisdag tänker jag att "idag ska jag lyxa till det lite, så det blir en helt ok tisdag." Det blir det inte. Tisdagar är inte ens värda ett blogginlägg. Så det här är det sista tisdagstugget.

06.00: Astrött
07.00: Trafikstockning i Torparondellen (taaaparondellen) Helt utan anledning.
07.20: Kaffebryggaren på jobbet är möglig inuti och jag glömmer hela tiden bort att köpa en ny. (automaten funkar för den som bara vill ha lite brunt vatten)
07.30: Första samtalet är en småirriterad kund som står på ett bygge med sina mannar och undrar var grejorna är som dom ska montera idag?
07.35: Andra samtalet går till den som skulle kört ut prylarna men istället ställt av dom på terminalen i Jkpg och sen söpit bort dom.
07.50: Tredje samtalet går internt till kollegan som asgarvar bakom väggen. Jag förklarar att jag var tvungen att säga dom fula orden för att bli tagen på allvar.
08.50: Dagens höjdpunkt! Jennie ringer och säger att hon klippt mitt skånska gräs i helgen. <3 Och att jag ännu inte haft inbrott. (som 6 andra stugor haft)
10.30: Det visar sig oxå att jag idag förändrat stadsbilden för Jkpg för ett tag framöver. From på torsdag skulle den nämligen innehålla en STOR (vi snackar nu stor som en mindre sommarstuga) takhuv i färgen mossgrön på ett av stadens högsta tak. Inhyrd lyftkran på vederbörande bygge skulle lyft upp den på plats då. Men... Mossgrön kulör RAL 6007 is not in da house. Iaf inte före fredag. (akp som massuppfittat ett litet mail i förra veckan) Så tji takhuv på nästa flygfoto.
11.00: Bryt ihop eller bit ihop?
12.00: Kunden vill ha en bra förklaring.
12.01: Ljuger på frihand ihop en bra förklaring. (dvs, jag ringer upp kunden och tar på mig allt och lägger till att jag är en idiot.) Avslutar genom att muta med hockey. Lördagsmatch. Hela paketet. Inkl mig själv i spetsunderkläder.
12.22: Plånboken är kvar hemma. Gratislunch någon?
15.10: Fraktbolaget från 07.35 behagar ringa tillbaka. Det var nog dock sista gången.
15.30:  Surfpaus. Googlar med sökorden: "Lämna Sverige för Thailand över vintern"
15.45: Lilla dottern är utelåst. Mitt fel. Jag har hennes nyckel. Hon gråter i trappuppgången. Det ekar i telefonen.
15.55: AKP has left the building

Nån som vill anställa mig? Jag är väääldigt duktig och kompetent. Det är bara alla andra som är idioter. Ödmjuk och insiktsfull är jag oxå.

Nu blir det inga fler tisdagsinlägg. I alla fall inte innan nästa tisdag.

Oktobers 1a måndag

Igår tänkte jag (en äkta hösthatare - el rättare sagt - en som ogillar allt som inte är vår el sommar) att jag gillar oktober! Jag är chockad. Det måste vara åldern.

För oktober kan vara ganska vacker. Och inte behöver man springa omkring å grilla hysteriskt hos folk å vinna vm i socialt liv heller. Det är rätt skönt att få krypa in i sin lilla håla igen. Förlåt. Men jo.

Oktobers första måndag det här året är dock långt ifrån vacker än så länge. Somnade runt halvtvå inatt så imorse blev jag osams med snoozeknappen. Dvs att jag ignorerade den å favoriserade istället "stäng av". Jag minns även att jag tänkte: "Det är lugnt, jag kommer vakna när Kajsa plattar håret." Plattången låter, klapp.... klapp... klapp... varje gång håret tar slut. (jag vaknar även när en knappnål faller, vaktinstinkt supermega de luxe...)

Kajsa upplevde ett liknande scenario fast tvärtom, på sin kudde. "Jag kommer vakna när mamma går upp..."

Så den första måndagen i okt år 2011 kunde man klockan 07,25 se en liten grå Toyota jaga Bankerydsbussen genom Jönköping. Nånstans mellan Statoil och Kortebo fanns utrymme att preja den å dottern kunde kliva ombord. Mor å dotter sa vid det tillfället dagens första vältaliga och hela mening till varann, nämligen: Älskar dig. Hejdå.

Förutom den lilla fadäsen körde jag mina 450kronors specialsulor för länge i ugnen när jag borstade tänderna (nån som känner nån som har storlek 23?) Kom försent till mitt jobb. Min ena sko är för liten. (gårdagens långprommis på 500m) Kan inte sluta tänka på tapetjäveln som jag är osams med. Löven som satt på trädet utanför jobbfönstret i fredags ligger nu på marken. Kaffet är blaskigt och jag kan ff inte prata. Nu är lunchen dessutom slut.

Men idag kommer äntligen Emelie hem från Berlin. Då blir det ordning på torpet igen. Hon brukar diska å laga mat å sånt vuxenstuff. Skönt.Undra om hon kan tapetsera oxå?

Comeback

Min comeback i det verkliga bloggeriet sker såklart modernt och mobilt direkt från da Woods. För här blir jag sittande en stund. Bokstavligen.

Efter en helg av enbart stillasittande är det lätt att få lite hybris i fotfrågan. Detta enl en tillförlitlig undersökning. Tyckte nämligen att det kändes jäääkligt bra idag och tänkte minsann att nu ska här provgås! Sagt och gjort.

Så nu sitter jag ca 500 meter hemifrån, ovanför största dammen i Vattenparken och funderar på hur jag ska ta mig hem? Nu känns det mer jäääkligt dåligt. (500 m är alltså taket) Men det gör inget. Det är 500 meter bättre än på 3 månader. :) Och snart är det fredag, då ska det bli andra bullar. ;)

Alt 1. Ring lilla dottern å be henne leta reda på bilnyckeln, strunta i att hon bara är 14 och be henne göra en tidig övningskörning helt på egen hand åt det här hållet. (learning by doing)

Alt 2. Ring å fjäska hejdlöst för samma dotter som sitter å pluggar å be henne GÅ hit med mina kryckor! Ok, ok, inte min smartaste idé men kunde vara värt ett försök. (man ber inte en tonåring GÅ 500 meter ostraffat)

Alt 3. Simma över dammen, bestig berget på tå och rulla ner på andra sidan bland löv och mossa, rakt ner i lilla hyreshuset. Å vips så är jag hemma.

Måste fundera en stund. ;)

Guldet har gått upp!

Kommer le hela kvällen åt lilla mamma, 84 år - som ringde.

Mamma: HEJDETÄRBARAMAMMAJAGRINGERBARAFÖRATTSÄGAATTJAGÄRSÅGLADFÖRJAGHARVARITHOSDOKTORNOCHHANSAATTJAGMÅDDEJÄTTEBRA!
A-K: Hej lilla mamma... Nu gick det så fort, kan du ta det en gång till?
Mamma: Jo, jag sa att jag ringer bara för att säga att jag var i Borås på diabeteskontroll igår och jag mådde så bra, så bra. Dom har aldrig sett nån så gammal som haft diabetes i så många år som har så fina värden! Dom sa att jag är piggare än alla andra och att det är världsrekord. Så jag är så mallig.
A-K: Men lilla mamma, det vet vi ju redan. Det finns ju ingen som sköter sig så bra som du... Du äter ju enligt din gamla lista som du fick artonhundrafrost. Det är ju likadant varje år på den där kollen.
Mamma: Nä, det gör jag inte alls! JAG HAR FUSKAT! I förra veckan på symötet åt jag en glass!!
A-K: Hujeda mig. Då får du springa ett varv med gräsklipparn. Vad vägde du nu? 47,5?
Mamma: Jag väger 49! Jag har gått upp!
A-K: Men lilla du... Det är alldeles för dåligt för dina 164 cm. 55 kg hade du behövt att ha på dom där benknotorna...
Mamma: Är du galen!? Över 50 vill jag inte väga. Då passar inte mina kläder!
A-K: Då får du köpa nya...
Mamma: JA! Det har jag gjort! En jumper och två byxor och en klänning! Jag har fått pengar! Du kan oxå få! Jag vill ge till dig!
A-K: Men lilla, lilla du... Jag vill inte ha dina pengar från din skraltiga pension. Vaddå fått pengar? För vaddå?
Mamma: Jag har sålt mitt guld!!!
A-K: VA? Du har gjort vaddå?
Mamma: Ja du förstår, guldet har ju gått upp så hemskt. Det läste jag i tidningen. Så jag tänkte att jag har ju massa guldsmycken jag kan sälja. Du vet det där gamla fula armbandet med berlocker som jag inte har använt på 30 år? Jag tog med mig det när jag åkte till Borås igår. För där finns en firma som köper sånt! Dom är heeemskt trevliga.
AK: Va? Firma? Vaddå för firma? Har du varit där själv?
Mamma: Jaa då! Efter doktorn var jag så himla glad för att jag var så frisk så då gick jag in där. Jag hade lite bråttom för jag skulle ju med bussen. Å då stog det en gammal gubbe där före mig som hade en guldklocka. Och han skulle få 4000:- för den men han kunde ju inte bestämma sig. Så tillslut sa jag till honom att om han aldrig kunde bestämma sig så kanske jag kunde gå före för jag skulle med en buss om tio minuter?! Och det fick jag. Han gick hem för att fundera. Herregud, det var väl inget att fundera på? Jag höll på att svimma när dom sa att jag kunde få 5600:- för det där gamla berlockarmbandet och ett par örhängen och lite annat småkraffs. Jag slog till direkt! Och sen hann jag med bussen precis!
AK: Men mamma... Är du säker på att det där armbandet inte hade ett antikvärde...? Å var har du fått det ifrån förresten?
Mamma: Nä, inte då! Det var ju bara så mycket berlocker vettu. Strykjärn och nallar och gud och hans moster. Jag har väl fått det av nån gammal friare för längesen? Och mormors gamla örhängen. Dom gick oxå åt.
AK: Mormors örhängen.... Är du säker på det här mamma...? Ville du verkligen...
Mamma: Jaa då! Dom där gamla fula örhängena. Dom vill jag inte ha... Och det är farligt att ha guld hemma nu oxå. Man kan få inbrott, det kan komma tjuvar vettu. Nu när guldet har gått upp så förskräckligt!  Sånt ska man inte ha hemma!
AK: Du är klok du lilla mor... Men arvegods och sånt kanske du kunde lagt i ett bankfack då eller nåt?
Mamma: Bankfack? Finns det längre? Nu är ju allt med banken på det där med internet. Och det har jag inte. Jag fick 5600:- förstår du!
AK: Jo du sa det... Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Men några pengar vill jag inte ha. Jag får väl gå och sälja lite gamla förlovningsringar då... Jag kan bli rik. =)
Mamma: Hahaha! Ja, gör det! Det har du ju många!
AK: Tack mamma... Jag har två. B1 och B2s... Varav den ena ligger på botten av Sveriges djupaste sjö. (B2s) Så den lär jag inte få många kronor för.
Mamma: Haha! Jasså har du schlängt den? Men han va hemskt finer den pajken...
AK: Mamma....
Mamma: Och så var jag hos Nettan igår oxå! Hjälpte henne att tvätta. Det var två andra människor där med. Dom skulle laga en sån där hjälpmedelsstol som hon har med hjul på. Ett hjul har lossnat. Stolen är 15 år! Men det är så hemskt svårt att få nya såna hjälpmedel förstår du. Sjukvården har dragit in på allt!
AK: Jo tack, jag vet...
Mamma: Dom sa att man måste va så dålig så att man sitter i rullstol för att få tillstånd för att få en ny sån där hjälpmedelsstol på hjul... Och Nettan kan ju gå. Men vet du vad jag sa till dom då?
AK: Nä?
Mamma: Jo, jag sa till dom att om man sitter i rullstol då sitter man ju i DEN! Då behöööver man ju inte en sån här! Dom sa att jag hade rätt i det.
AK: Haha. Du är ju galen. Man kanske vill ha lite att byta med?
Mamma: Nähä! Nu kommer Rune! Han ska skjutsa mig till dansen! Jag måste gå. Ha det nu så bra mammas lella gulla, så hörs vi en annan dag.
AK: Mmm... Hälsa farbror Rune och dansa försiktigt lilla mamma.

Ibland undrar jag vem som är 84 och vem som är 39.