Tänkte igår kväll innan jag skulle somna hur lyckligt lottad jag är som stortrivs med mitt liv även mån-fre under arbetstid. Jag behöver aldrig ha ångest en söndagskväll! Det är så oerhört skönt och glädjande men alltför lätt att glömma bort. Så idag påminner jag mig om att jag har haft en kopiös tur som hamnat där jag är och i princip får göra vad jag vill. Rakt igenom riktig jäkla röta på ren svenska.
För jag tror det är jätteviktigt att fylla 8-17 med något som känns rätt, bra, viktigt, utvecklande och meningsfullt. Annars skrumpnar man och förminskas. Visst finns det dagar då jag önskar att jag satt i kassan i mataffären (absolut inget fel i det, men kanske lite enformigt i längden) för att allt jag tar i blir fel. Men då är det ju bara att åka hem och dra nåt gammalt över sig, så går solen strax upp igen för en ny dag och en ny chans att göra fler rätt. Och det finns dagar då jag mest av allt undrar hur jag ska bära mig åt för att kunna vara helt ledig hela året bara för att jag har så mycket annat jag vill pyssla med - men i slutet av semestern brukar jag ju inse att jag är färdig med de dagarna också...
Så jag måste nog bara konstatera: Jag mår så himla bra med det jobb jag har att jag inte vill byta med någon alls. Det är lycka.
