Jag ska få nytt kakel i mitt kök. Nästa vecka kommer Hantverkar-Mats och knackar bort det gamla och sätter dit nytt. Då ryker ju även den silikonsträng som han la dit helt i onödan häromdagen. Men åh så skönt att det inte var några tveksamheter om det faktum att jag skulle ha nytt.
Det lönar sig att alltid vara trevlig mot folk och inte tappa fattningen. Det är ju det jag alltid har sagt.
31 oktober 2012
Dålig hårdag i Karlstad
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag blir inte av med mitt oflyt och mitt dåliga humör. Allt jag tar i krånglar och går så trögt, så trögt. Tänk om det är Klimakteriet? Igår var jag så jävla arg hela dan att jag inte kände igen mig själv. Fan va trögt det går helt enkelt. Att bara betala in räkningarna denna månaden var ett stort projekt som tog dagar. För självklart funkar inte min adressändring som den ska. Då får man ringa runt till alla olika instanser som kan tänkas vilja fakturera lilla moi för nåt som jag knappt har hunnit använda. Till svar får man då offtast "Nej, ändra adress kan du inte bara göra såhär per telefon. Den anmälan måste komma via skatteverket." Suck. Men jag ska inte fördjupa mig i det.
Eftersom halva min neccessär blev kvar hemma har jag nu exprimenterat med helt nya och okända prylar. Detta kunde resultera i antingen succé eller fågelbo. 50% chans lixom. Självklart blev det fågelbo. Det är lixom den fasen i livet som utspelar sig just nu. Jag tror att allt mitt flyt förbrukades på att jag bad Gud om att min mamma skulle få överleva några år till. Så jag kan ju inte klaga ändå när jag tänker efter. Hon är värd allt missflyt i världen.
Om det hade varit sommar så hade jag satt mig på lilla takterassen med en kaffe och blickat ut över en solig Klarälv medans fåglarna kvittrade. Men nu är det 31 okt och det var snö ute när jag vaknade. Nu är det bara regn. Och inte en jävla fågel.
Men nu jäklar ska Karlstad få sig en match! Jag tror jag gör det på Lasse Åbergs vis:
"Om man går fort och ler, så är det ingen som ser att man är ful."
Ha en go onsdag!
Eftersom halva min neccessär blev kvar hemma har jag nu exprimenterat med helt nya och okända prylar. Detta kunde resultera i antingen succé eller fågelbo. 50% chans lixom. Självklart blev det fågelbo. Det är lixom den fasen i livet som utspelar sig just nu. Jag tror att allt mitt flyt förbrukades på att jag bad Gud om att min mamma skulle få överleva några år till. Så jag kan ju inte klaga ändå när jag tänker efter. Hon är värd allt missflyt i världen.
Om det hade varit sommar så hade jag satt mig på lilla takterassen med en kaffe och blickat ut över en solig Klarälv medans fåglarna kvittrade. Men nu är det 31 okt och det var snö ute när jag vaknade. Nu är det bara regn. Och inte en jävla fågel.
Men nu jäklar ska Karlstad få sig en match! Jag tror jag gör det på Lasse Åbergs vis:
"Om man går fort och ler, så är det ingen som ser att man är ful."
Ha en go onsdag!
30 oktober 2012
Tackbrev till Telia
Hej Telia!
Jag vill nu bara tacka er för ett fint sammarbete under de 22 år som jag varit kund hos er. När jag som 17,18-åring flyttade hemifrån startade jag med ett fastnätsabonnemang som jag sedan behållt i olika former till okt månad 2012, 22 år senare. Med tiden har jag också startat olika bredbands, tv, kombi och mobiltelefonabonnemang hos er och hos ert dotterbolag Halebop - för mig och för mina döttrar. Jag har även under 5-6 års tid av denna period jobbat som återförsäljare och sålt era företagstjänster till några av de största företagen i landet, som ratead GULD-återförsäljare till Telia. (Topp 10 åf i Sverige)
Men nu gäller mitt tack i första hand den handel jag gjort hos Er som konsument. Jag uppskattar att jag sammanlagt har köpt telefoni- och bredbandstjänster hos er för ca 275 000 SEK totalt under dessa 22 år av vår affärsrelation. (lågt räknat)
Men nu är det dags att gå vidare. Idag finns ju ert utbud även hos andra företag, fast för en bråkdel av era priser. (Ni känner till det va?) De andra företagen går även att komma i kontakt med vid behov, tex per telefon (man får då faktiskt fysiskt PRATA med en levande människa som är villig att ge den service som ingår i bråkdelspriserna) eller via mail eller chat. (utan miljarders med koder och inloggningar och mina sidor eller whatever ni kan hitta på för att det ska bli så besvärligt som möjligt så att man tillslut låter bli) De nya företagen kräks inte heller ut brev på brev med snigelposten, innehållande ca 1 mening (följt av 3 sidor av paragrafer) eller 1 ärende/brev. (till samma adress, i tre lika ex, till 3 personer i samma hushåll) Men no worries! Skogen är full av papper och det finns ju människor som jobbar med postutdelning och som också ska ha mat på bordet. Ni har min fulla förståelse och jag vet att gammal statlig kärlek rostar aldrig. (Televerket <3 Posten = SANT)
Jag har idag gjort som jag blivit tillsagd av er kundtjänst ( i ännu ett separat brev) och returnerat min 4 år gamla Thomson-router som jag fick när jag valde att binda ett abonnemang hos er i 24 månader år 2008. Efter avskrivning är den idag värd 53:- svenska riksdaler och jag kan mycket väl förstå ert intresse av att den icke skall förfaras! Den är dammig men intakt och jag hoppas att ni kan sälja den till någon annan av era lojala kunder. Alternativt hoppas jag att ni tar ur den ur pappkartongen innan ni slänger den i elektronikåtervinningen. (miljön igen ni vet...) Ni behöver alltså inte skicka mig den faktura på 1000:- som ni hotar med, om ni inte får Thomson från 2008 i retur inom 20 dagar.
Så nu tackar jag så mycket för ingenting.
Mvh
Petterssonskan
Jag vill nu bara tacka er för ett fint sammarbete under de 22 år som jag varit kund hos er. När jag som 17,18-åring flyttade hemifrån startade jag med ett fastnätsabonnemang som jag sedan behållt i olika former till okt månad 2012, 22 år senare. Med tiden har jag också startat olika bredbands, tv, kombi och mobiltelefonabonnemang hos er och hos ert dotterbolag Halebop - för mig och för mina döttrar. Jag har även under 5-6 års tid av denna period jobbat som återförsäljare och sålt era företagstjänster till några av de största företagen i landet, som ratead GULD-återförsäljare till Telia. (Topp 10 åf i Sverige)
Men nu gäller mitt tack i första hand den handel jag gjort hos Er som konsument. Jag uppskattar att jag sammanlagt har köpt telefoni- och bredbandstjänster hos er för ca 275 000 SEK totalt under dessa 22 år av vår affärsrelation. (lågt räknat)
Men nu är det dags att gå vidare. Idag finns ju ert utbud även hos andra företag, fast för en bråkdel av era priser. (Ni känner till det va?) De andra företagen går även att komma i kontakt med vid behov, tex per telefon (man får då faktiskt fysiskt PRATA med en levande människa som är villig att ge den service som ingår i bråkdelspriserna) eller via mail eller chat. (utan miljarders med koder och inloggningar och mina sidor eller whatever ni kan hitta på för att det ska bli så besvärligt som möjligt så att man tillslut låter bli) De nya företagen kräks inte heller ut brev på brev med snigelposten, innehållande ca 1 mening (följt av 3 sidor av paragrafer) eller 1 ärende/brev. (till samma adress, i tre lika ex, till 3 personer i samma hushåll) Men no worries! Skogen är full av papper och det finns ju människor som jobbar med postutdelning och som också ska ha mat på bordet. Ni har min fulla förståelse och jag vet att gammal statlig kärlek rostar aldrig. (Televerket <3 Posten = SANT)
Jag har idag gjort som jag blivit tillsagd av er kundtjänst ( i ännu ett separat brev) och returnerat min 4 år gamla Thomson-router som jag fick när jag valde att binda ett abonnemang hos er i 24 månader år 2008. Efter avskrivning är den idag värd 53:- svenska riksdaler och jag kan mycket väl förstå ert intresse av att den icke skall förfaras! Den är dammig men intakt och jag hoppas att ni kan sälja den till någon annan av era lojala kunder. Alternativt hoppas jag att ni tar ur den ur pappkartongen innan ni slänger den i elektronikåtervinningen. (miljön igen ni vet...) Ni behöver alltså inte skicka mig den faktura på 1000:- som ni hotar med, om ni inte får Thomson från 2008 i retur inom 20 dagar.
Så nu tackar jag så mycket för ingenting.
Mvh
Petterssonskan
29 oktober 2012
Dagens...
..."kan du komma in på mitt kontor lite?" Nu ska det visst börjas å bli noga med körjournaler och elände oxå. Om man snittar 310 tjänstemil i månaden så är det inte högintressant att skriva upp varenda jävla gata man besöker. Men bästa chefen har väl föståss rätt som vanligt. Och ja, ja... Jag kan väl erkänna att "Göteborg - Kristianstad med omnejd, 84,5 mil" kanske inte är årtiondets specifikation. Tydligen kan det komma en revisor och lägga skägget i brevlådan (Dejan). Men det kunde gått.
...bortkomna leverans. Har en kvittens som ingen levande kan tyda och därmed kan ingen heller hitta prylarna. Eller muppen som skrivit på och tagit emot dom heller för den delen...
...Boråsare. Låg raklång i min soffa och kollade på film när jag kom hem från jobbet. Nu ligger hon på min övervåning i min yngsta dotters säng tillsammans med min yngsta dotter och fnissar väldeliga blandat med höga toner av asgarv. För höstlov innebär besök av den minsta av di Gröne och det är hög tid att utfärda en varning på stan. Se upp alla könsmogna (och troligtvis även dom som är sådär lagom fjuniga och nästan där) ynglingar och vanligt folk. Även trafikanter uppmanas vara extra uppmärksamma kring Taapa de närmsta dagarna. Den som får sova inatt har bara tur.
...payback. Pappa Grön har en paradrätt utan dess like. Varje gång han säger att "jag kan fixa nåt käk idag, ni äter väl här?" kan man slå sig i backen på att det blir Korv Stroganoff. Kryddningen kan variera något beroende på lagervarorna men att det blir Korv Stroganoff är lika säkert som att Dolly Parton sover på rygg. Ursäkta mig, jag måste dementera: 1 gång gjorde han spagetti med köttfärssås, men bara för att huset inte hade något som var tillräckligt likt falukorv. Men det har bara hänt 1 gång. Nu är hans dotter hos mig och vad ska vi då äta till middag ikväll? Jag funderade lite lätt på det på vägen till affären, men de enda bilder jag fick i huvudet var korvbitar i orange sås. Vad gör man inte för att hon ska känna sig som hemma? Med lite tur räcker det till lunch till dom imon oxå.
...sak som man inte har gjort och därför får göra sen. Är en liten trip till Karlstad. (givetvis med nya körjournal-appen PÅ från första till sista metern) Så jag förbereder lite för den och funderar på vad ungdomarna möjligtvis kan hitta på för jävelskap under tiden? Får bra mycket fler bilder i huvudet än korvgryta när jag tänker på det... Emelis förslag att hon kunde vara barnvakt åt dom kändes inte heller helt rätt i magtrakterna när det kom. Så jag får nog helt enkelt kolla med pappsen som sover alldeles för många timmar/dygn nuförtiden?
...väder i Värmland. Är 15 cm snö och driv-is. Vilket bara är hälften av vad det ska bli imorgon när jag ska dit. Så bra att jag prickade just den dagen när jag bokade häromveckan. Men nu har jag åtminstone vinterskor på bilen. Alltid något.
Tjopp!
...bortkomna leverans. Har en kvittens som ingen levande kan tyda och därmed kan ingen heller hitta prylarna. Eller muppen som skrivit på och tagit emot dom heller för den delen...
...Boråsare. Låg raklång i min soffa och kollade på film när jag kom hem från jobbet. Nu ligger hon på min övervåning i min yngsta dotters säng tillsammans med min yngsta dotter och fnissar väldeliga blandat med höga toner av asgarv. För höstlov innebär besök av den minsta av di Gröne och det är hög tid att utfärda en varning på stan. Se upp alla könsmogna (och troligtvis även dom som är sådär lagom fjuniga och nästan där) ynglingar och vanligt folk. Även trafikanter uppmanas vara extra uppmärksamma kring Taapa de närmsta dagarna. Den som får sova inatt har bara tur.
...payback. Pappa Grön har en paradrätt utan dess like. Varje gång han säger att "jag kan fixa nåt käk idag, ni äter väl här?" kan man slå sig i backen på att det blir Korv Stroganoff. Kryddningen kan variera något beroende på lagervarorna men att det blir Korv Stroganoff är lika säkert som att Dolly Parton sover på rygg. Ursäkta mig, jag måste dementera: 1 gång gjorde han spagetti med köttfärssås, men bara för att huset inte hade något som var tillräckligt likt falukorv. Men det har bara hänt 1 gång. Nu är hans dotter hos mig och vad ska vi då äta till middag ikväll? Jag funderade lite lätt på det på vägen till affären, men de enda bilder jag fick i huvudet var korvbitar i orange sås. Vad gör man inte för att hon ska känna sig som hemma? Med lite tur räcker det till lunch till dom imon oxå.
...sak som man inte har gjort och därför får göra sen. Är en liten trip till Karlstad. (givetvis med nya körjournal-appen PÅ från första till sista metern) Så jag förbereder lite för den och funderar på vad ungdomarna möjligtvis kan hitta på för jävelskap under tiden? Får bra mycket fler bilder i huvudet än korvgryta när jag tänker på det... Emelis förslag att hon kunde vara barnvakt åt dom kändes inte heller helt rätt i magtrakterna när det kom. Så jag får nog helt enkelt kolla med pappsen som sover alldeles för många timmar/dygn nuförtiden?
...väder i Värmland. Är 15 cm snö och driv-is. Vilket bara är hälften av vad det ska bli imorgon när jag ska dit. Så bra att jag prickade just den dagen när jag bokade häromveckan. Men nu har jag åtminstone vinterskor på bilen. Alltid något.
Tjopp!
26 oktober 2012
Världens längsta kundbesök
Amen hallå!!! Hur kan en arbetsdag spåra ur så vida pass som idag? Här hade jag världens plan: Möte i Växjö kl 10, visa hur man smidigt kan lösa det jobb dom kliar sig i huvudet över och vara färdig där ca kla 11. Kör förbi Rikard och käka lunch med honom vid halvtolvdraget innan hemfärd. Landa i hemmet med spackelspaden i näven vid cirkus 13.30! Go fredag! (Jag slutar ju ändå vid 14 på fredagar.)Yeah, right.
Jag kom hem NU!!! Jag har gjort Sveriges i särklass längsta kundbesök genom tiderna. Det visade ju sig att jag introducerade världens nyhet för dom här gubbarna, så dom blev ju nästan bokstavligen eld och lågor. Hur i helvete kan dom ha missat att det här systemet finns? I 6-7 år? Är Växjö världens ände? Jag märkte ju framåt halvtolvtiden att det barkade åt helsefyr så jag fick ju helt enkelt improvisera. Slutade med att vi allihop (inkl en hungrig Rikard) hamnade uppe på Vida för matpaus runt halvett. Men tro inte att dom var nöjda med det! Nej sen kom det till en gubbe och då fick jag följa med in igen och dra alltihop för honom oxå!!! Och sen teebax till Rikard för det vi skulle prata om och sen racerfart hem. (läs snigelfart, fartkameror hele vägen...) Får jag inte sälja den här skiten tänker jag säga upp mig.
Men nu är det helg! Och vad kan man möjligtvis mer behöva än det här en fredagsem? Vaaaa?
Spackel, knoppar och lite billigt rötjut!
Jo, det föståss. Lite sällskap hade ju ingen dött av. Känner ni nån som har dött av sällskap? Det gör inte jag... Så kl 18 blir det faktiskt en bit käk på Småländska med Annelie. Så man får se lite folk och inte bli lappsjuk. Jag vet inte när jag hade en date senast? Det måste vara hundra år sen? Men vet ni vad det värsta är? Imon har jag två finfina biljetter med kanonplatser på nya Bond-filmen. Men jag har ingen att gå med så jag kan ju likagärna riva dom på en gång. Det mina damer och herrar - det är det som är singel-livets baksida. Alla har sitt lixom. Fy fasiken va surt.
Om nån vill anmäla sig frivilligt så är det bara att höra av sig.
Tjopp!
Jag kom hem NU!!! Jag har gjort Sveriges i särklass längsta kundbesök genom tiderna. Det visade ju sig att jag introducerade världens nyhet för dom här gubbarna, så dom blev ju nästan bokstavligen eld och lågor. Hur i helvete kan dom ha missat att det här systemet finns? I 6-7 år? Är Växjö världens ände? Jag märkte ju framåt halvtolvtiden att det barkade åt helsefyr så jag fick ju helt enkelt improvisera. Slutade med att vi allihop (inkl en hungrig Rikard) hamnade uppe på Vida för matpaus runt halvett. Men tro inte att dom var nöjda med det! Nej sen kom det till en gubbe och då fick jag följa med in igen och dra alltihop för honom oxå!!! Och sen teebax till Rikard för det vi skulle prata om och sen racerfart hem. (läs snigelfart, fartkameror hele vägen...) Får jag inte sälja den här skiten tänker jag säga upp mig.
Men nu är det helg! Och vad kan man möjligtvis mer behöva än det här en fredagsem? Vaaaa?
Jo, det föståss. Lite sällskap hade ju ingen dött av. Känner ni nån som har dött av sällskap? Det gör inte jag... Så kl 18 blir det faktiskt en bit käk på Småländska med Annelie. Så man får se lite folk och inte bli lappsjuk. Jag vet inte när jag hade en date senast? Det måste vara hundra år sen? Men vet ni vad det värsta är? Imon har jag två finfina biljetter med kanonplatser på nya Bond-filmen. Men jag har ingen att gå med så jag kan ju likagärna riva dom på en gång. Det mina damer och herrar - det är det som är singel-livets baksida. Alla har sitt lixom. Fy fasiken va surt.
Om nån vill anmäla sig frivilligt så är det bara att höra av sig.
Tjopp!
Fredag!
Idag ska jag inte slita ut mig. Jag ska en runda till Växjö bara och plocka upp guldkornen från förra fredagens bravader. Det är ju inte klokt vad kunder försäger sig när dom fått tillräckligt med öl i kroppen? Framåt småtimmarna kröp det ju fram att nån visste nån som höll på att projja ett hotell som skulle renoveras och som han inte visste riktigt hur han skulle lösa... Pettsson högg direkt. För jag vet precis! ;)
För övrigt måste jag nog bara konstatera att årtiondets uppfinning är: dieselvärmaren! Jag har satt min på 8,15 å kommer hitta en bil på gatan utan snö å is när jag ska iväg strax före halvnio. Ni andra kan skrapa bäst ni vill. =)
Ha en go fredag!
För övrigt måste jag nog bara konstatera att årtiondets uppfinning är: dieselvärmaren! Jag har satt min på 8,15 å kommer hitta en bil på gatan utan snö å is när jag ska iväg strax före halvnio. Ni andra kan skrapa bäst ni vill. =)
Ha en go fredag!
25 oktober 2012
Dagens...
...asgarv: Lilla mamsen var nu så pigg och bra att lasarettet inte orkade med att behålla henne längre. Man måste ju tänka på vårdpersonalens hälsa oxå... Så efter min lilla göteborgstrip på förmiddagen passade det ju ganska bra att jag gjorde ett stopp i Borås på hemvägen och checkade ut henne. Det kändes inte helt ok att skicka henne rätt ut i skogen på direkten så jag körde upp henne till syrran som bor i stan, där ska hon tillbringa första natten i frihet. (min syster har öronproppar) Vi drack kaffe innan jag åkte hem och då berättade gamtanten om sina äventyr på sjukan med djup inlevelse och oförståelse.
- Dom höll ju på å sticka mig och ta prover varannan timma så jag fick ju inte ens sova ifred! Å imorse skulle dom ta febern! Vet ni? Det gör man i örena nuför tiden!
- Eh... Jo mamma, det vet vi. Man har ju gjort det i några år...
- Jaha... Men det var ju inte bra i alla fall, dom blev ju aldrig nöjda. Först tog dom i ena örat och då var det 36 och det tyckte dom var för dåligt. Då tog dom i det andra örat istället men där var det bara 35!
- Men mamma... Du har ju så låg temp, det vet du ju. Har du ju alltid haft, sa du inte det till dom?
- Jag fick inte en syl i vädret! Då sprang en och hämtade ett duntäcke och så fick jag ligga under det en stund och det blev ju hemskanes varmt! Sen tog dom febern på mig där under i armhålan istället. Å då var det nästan 37 så då nöjde dom sig och slutade äntligen.
Vi skrattade så vi fick torka tårarna. Det är helt obeskrivligt skönt att allt är som vanligt igen. Jag är nervös för bakslag men dom säger att hon mår bättre än någonsin och att det finns alla förutsättningar i världen för att hon ska få ett antal år till! Blodväret var 147 och sockret var nere på 5,6 imorse. Vem i hela värden kan repa sig så fort? Visst, ett 10 cm långt snitt på halsen (som jag fick tvätta innan jag åkte hem) men annars är krutmormor i sitt esse.
... hemmafix: Knoppar! Nu påbörjar jag fuskrenoveringen av köket. Nya knoppar och lite färg kommer göra underverk med gamla slitna luckor. Egentligen har jag en enorm längtan efter att åka till färgaffären, köpa 10 liter färg, spackel, täckpapper, tapetklister, maskeringstejp och ett gäng rollers och penslar - och sen bara köra järnet hela helgen och inte sticka ut näsan innan hela lägenheten är nymålad och tapetserad. Men jag har lovat min kropp att inte knäcka den så jag förbjuder mig själv motvilligt. Istället har jag förhandlat med mig själv om att måla 1 rum i helgen. Eller kanske 2...
...armar: Galet som dom har stuckit henne. Hon är blå från topp till tå. Lilla, lilla mamsingen. Har jag sagt att jag är överlycklig över att hon lever?
Och så Lill-Kajs arm. Eller det som en gång var en arm men som nu är en sparris... Idag rök gipset av efter drygt 14(!) veckor och liten förstod nog ganska snart att det inte kommer gå att grabba tag i innebandyklubban och sen dra iväg på träning. Nä Kajs... Det blir 1 månad med en gummiboll först.
...tv-kväll: Kockarnas... Just nu! Heja Tompa!!! Å nu vann hann visst. YES!!
- Dom höll ju på å sticka mig och ta prover varannan timma så jag fick ju inte ens sova ifred! Å imorse skulle dom ta febern! Vet ni? Det gör man i örena nuför tiden!
- Eh... Jo mamma, det vet vi. Man har ju gjort det i några år...
- Jaha... Men det var ju inte bra i alla fall, dom blev ju aldrig nöjda. Först tog dom i ena örat och då var det 36 och det tyckte dom var för dåligt. Då tog dom i det andra örat istället men där var det bara 35!
- Men mamma... Du har ju så låg temp, det vet du ju. Har du ju alltid haft, sa du inte det till dom?
- Jag fick inte en syl i vädret! Då sprang en och hämtade ett duntäcke och så fick jag ligga under det en stund och det blev ju hemskanes varmt! Sen tog dom febern på mig där under i armhålan istället. Å då var det nästan 37 så då nöjde dom sig och slutade äntligen.
Vi skrattade så vi fick torka tårarna. Det är helt obeskrivligt skönt att allt är som vanligt igen. Jag är nervös för bakslag men dom säger att hon mår bättre än någonsin och att det finns alla förutsättningar i världen för att hon ska få ett antal år till! Blodväret var 147 och sockret var nere på 5,6 imorse. Vem i hela värden kan repa sig så fort? Visst, ett 10 cm långt snitt på halsen (som jag fick tvätta innan jag åkte hem) men annars är krutmormor i sitt esse.
... hemmafix: Knoppar! Nu påbörjar jag fuskrenoveringen av köket. Nya knoppar och lite färg kommer göra underverk med gamla slitna luckor. Egentligen har jag en enorm längtan efter att åka till färgaffären, köpa 10 liter färg, spackel, täckpapper, tapetklister, maskeringstejp och ett gäng rollers och penslar - och sen bara köra järnet hela helgen och inte sticka ut näsan innan hela lägenheten är nymålad och tapetserad. Men jag har lovat min kropp att inte knäcka den så jag förbjuder mig själv motvilligt. Istället har jag förhandlat med mig själv om att måla 1 rum i helgen. Eller kanske 2...
...armar: Galet som dom har stuckit henne. Hon är blå från topp till tå. Lilla, lilla mamsingen. Har jag sagt att jag är överlycklig över att hon lever?
Och så Lill-Kajs arm. Eller det som en gång var en arm men som nu är en sparris... Idag rök gipset av efter drygt 14(!) veckor och liten förstod nog ganska snart att det inte kommer gå att grabba tag i innebandyklubban och sen dra iväg på träning. Nä Kajs... Det blir 1 månad med en gummiboll först.
...tv-kväll: Kockarnas... Just nu! Heja Tompa!!! Å nu vann hann visst. YES!!
23 oktober 2012
Operation av halsvener, check.
Det gick bra. Läkarna är mycket nöjda med operationen, dom fick bort allt som behövde tas bort och lilla mamma ligger nu på uppvak, imorgon får vi träffa henne om natten förlöper utan komplikationer. Lilla kruttanten. Hon hade bett dom om nåt lugnande strax före operationen.
- Kan jag få nåt så jag lugnar ner mig lite? Jag är så nervös förstår ni för jag har inte legat på sjukhus sen jag fick barn sist.
- Nähä.. Och när var det då?
- Ja det är 40 år sen!
Sen hade hon utförligt berättat för dom hur jag nästan föddes i bilen vid ett av rödljusen på Kungsleden.
- Huvvet kom bara ut vettni! Kalle fick köra mot rött! Blir det nåt lugnande?
Jag är så lättad. Tårarna strömmar fortfarande i strida strömmar utför mina kinder, men nu av hopp och tacksamhet. Niagarafallet - släng dig i väggen.
Man gör konstiga saker när autopiloten är på. Jag har varit på jobbet några timmar mitt på dagen idag, jag kunde inte bara gå och vänta utan att ha nåt i händerna eller i skallen. Så jag åkte till jobbet för att få nåt att tänka på när dom hade rullat in henne på operation. Jag har ingen aning om vad jag har gjort där bara? Jo förresten, jag bokade ett möte med den firma som har vententreprenaden för 500 nya rum på G o t h i a T o w e r s i Gbg, det kan jag se i min almanacka. Autopiloten var säljkåt minsann. Sen åkte jag till ica maxi och handlade fastän jag inte behövde. När jag kom hem hittade jag 2 paket nudlar (ja, det är snart lön) i grönsaksfacket i kylskåpet! Blev väldigt osäker på om det var där dom skulle förvaras eller inte? Ja, jag hade ju lagt dom där någon av dom senaste dagarna men det kändes ändå inte riktigt rätt. Eller? Min konstiga maskin till hjärna kunde inte räkna ut vilket så dom fick ligga kvar.
När beskedet tillslut kom ramlade jag ner i soffan i en gråthög. Efter det kom jordens energi som i ett överfall. I rena farten packade jag upp den sista och allra suraste flyttlådan som hade blivit stående i köket och satte upp en lampa i taket i vardagsrummet. Sen slog autopiloten av. Den behövs inte mer just nu, switch off lixom! Då blev jag så trött så trött. Nu fortsätter vi att hålla tummarna för att hon repar sig efter operationen och att allt blodförtunnande inte gör att blodet vill ut å fara utanför kroppen. När sov jag ordentligt senast? Jag har ingen aning. Jag tänker gå och lägga mig och sova som ett litet barn. Men först ska jag lägga nudlarna i skafferiet istället. Det är ju där dom ska vara.
- Kan jag få nåt så jag lugnar ner mig lite? Jag är så nervös förstår ni för jag har inte legat på sjukhus sen jag fick barn sist.
- Nähä.. Och när var det då?
- Ja det är 40 år sen!
Sen hade hon utförligt berättat för dom hur jag nästan föddes i bilen vid ett av rödljusen på Kungsleden.
- Huvvet kom bara ut vettni! Kalle fick köra mot rött! Blir det nåt lugnande?
Jag är så lättad. Tårarna strömmar fortfarande i strida strömmar utför mina kinder, men nu av hopp och tacksamhet. Niagarafallet - släng dig i väggen.
Man gör konstiga saker när autopiloten är på. Jag har varit på jobbet några timmar mitt på dagen idag, jag kunde inte bara gå och vänta utan att ha nåt i händerna eller i skallen. Så jag åkte till jobbet för att få nåt att tänka på när dom hade rullat in henne på operation. Jag har ingen aning om vad jag har gjort där bara? Jo förresten, jag bokade ett möte med den firma som har vententreprenaden för 500 nya rum på G o t h i a T o w e r s i Gbg, det kan jag se i min almanacka. Autopiloten var säljkåt minsann. Sen åkte jag till ica maxi och handlade fastän jag inte behövde. När jag kom hem hittade jag 2 paket nudlar (ja, det är snart lön) i grönsaksfacket i kylskåpet! Blev väldigt osäker på om det var där dom skulle förvaras eller inte? Ja, jag hade ju lagt dom där någon av dom senaste dagarna men det kändes ändå inte riktigt rätt. Eller? Min konstiga maskin till hjärna kunde inte räkna ut vilket så dom fick ligga kvar.
När beskedet tillslut kom ramlade jag ner i soffan i en gråthög. Efter det kom jordens energi som i ett överfall. I rena farten packade jag upp den sista och allra suraste flyttlådan som hade blivit stående i köket och satte upp en lampa i taket i vardagsrummet. Sen slog autopiloten av. Den behövs inte mer just nu, switch off lixom! Då blev jag så trött så trött. Nu fortsätter vi att hålla tummarna för att hon repar sig efter operationen och att allt blodförtunnande inte gör att blodet vill ut å fara utanför kroppen. När sov jag ordentligt senast? Jag har ingen aning. Jag tänker gå och lägga mig och sova som ett litet barn. Men först ska jag lägga nudlarna i skafferiet istället. Det är ju där dom ska vara.
22 oktober 2012
Autopilot
Så hände det som inte fick hända. När man tittade med ultraljud på mammas kärl i halsen idag, så såg man klart och tydligt den väntande stor-stroken. Den sitter där och lurpassar på första bästa tillfälle. Tjockt, helkört och igentäppt på ena sidan. Det trodde jag aldrig.
Så nu måste hon opereras och det kvickt. Imorgon em ska det ske. Det är en svår operation och risken att det går åt pepparn är 1 på 4. Åt mina utropstecken till svar på den infon blev jag varsamt informerad om att risken för att det går åt pepparn om man INTE opererar är ännu högre. Mycket högre. Det finns alltså inget val.
Så tack å lov slapp jag att ta det beslutet. Jag har slagit på nån form av autopilot å pillar bäst jag kan med det jag kan bäst. Jag har skällt ut ett par sköterskor, förbannat landstinget å styrt å ställt både högljutt å bullrigt som den ångvält jag kan vara när jag är på det humöret. För dom inkompetenta idiotjävlarna till avdelningspersonal vet inte vad man ger en diabetiker att äta. Igår kväll när vi var där serverades det kvällsmat som påminde mycket om mellis på vilken förskola som helst. 2 sorters bröd - rostbröd eller sötlimpa att välja på. Delikatessyoughurt med kolasmak, provivas nypon eller blåbärssoppa, smör ost och te. Rena sockerbuffén å inte varken gurka eller tomat i sikte. Förlåt, juice å saft glömde jag ju. Livsviktiga drycker på ett sjukhus. JÄVLA IDIOTER! I kombo med att hon ligger still är hennes socker nu uppe i 20! Hon brukar ligga runt 5-6... På brickan från köket med lunch funkar det. Men det som avd delar ut, tex dryck till maten - är helt uppåt väggarna. Igår fick hon hallonsaft.
-Fin färg, sa mamma. Men det där kan jag inte dricka, jag är diabetiker.
Då fick hon in ett glas nyponsoppa istället. (90% socker)
Jag har lämnat min åsikt, det kan ni lita på. Å sköterskan som inte visste vilken siffra på provivapaketen hon skulle titta på fick fin extrahjälp av mig.
- Kolhydratvärdet kanske? Det är samma sak som socker pucko. Du kanske var sjuk den dagen på din lilla högskoleutbildning?
Nån längre effekt hade det dock inte. För idag fick hon 4 potatisbullar till lunch. Består dom av tror ni? Men dagens sjukvård tycker att man kan väl bara kompensera det lite genom att ta lite mer insulin?
-Det är som att säga till en pälsdjursallergiker att "du kan klappa den här stora lurviga hunden hela kvällen om du vill. Så kan du bara ta en extra allergitablett sen. Å kanske ett par ögondroppar!
Fint sagt av mig tycker jag. Personalen på strokerehab var inte lika överväldigad.
Förbannade dårar. Men nu håller vi alla tummar å tår över att hon inte ska bli 1 av 4. Kom igen nu Gud! Jag har inte hört av mig på länge, men nu har du chansen att visa din storhet! Låt detta gå vägen snälla nån som har makten! Några år till bara, några små korta jävla år så vi får göra klart allt som inte är färdigt å säga allt som inte är sagt. Snälla, snälla. Jag skiter i jobbet å har ställt in alla resor å struntar i att tårarna sprutar när folk ser. Jag fokuserar på nyponsoppa å sötlev så länge det krävs, vadsomhelst för att stå ut minut för minut på det bygget!
JAG ÄR INTE REDO!!! JAG VILL HA MIN MAMMA LITE TILL!!!
Så nu måste hon opereras och det kvickt. Imorgon em ska det ske. Det är en svår operation och risken att det går åt pepparn är 1 på 4. Åt mina utropstecken till svar på den infon blev jag varsamt informerad om att risken för att det går åt pepparn om man INTE opererar är ännu högre. Mycket högre. Det finns alltså inget val.
Så tack å lov slapp jag att ta det beslutet. Jag har slagit på nån form av autopilot å pillar bäst jag kan med det jag kan bäst. Jag har skällt ut ett par sköterskor, förbannat landstinget å styrt å ställt både högljutt å bullrigt som den ångvält jag kan vara när jag är på det humöret. För dom inkompetenta idiotjävlarna till avdelningspersonal vet inte vad man ger en diabetiker att äta. Igår kväll när vi var där serverades det kvällsmat som påminde mycket om mellis på vilken förskola som helst. 2 sorters bröd - rostbröd eller sötlimpa att välja på. Delikatessyoughurt med kolasmak, provivas nypon eller blåbärssoppa, smör ost och te. Rena sockerbuffén å inte varken gurka eller tomat i sikte. Förlåt, juice å saft glömde jag ju. Livsviktiga drycker på ett sjukhus. JÄVLA IDIOTER! I kombo med att hon ligger still är hennes socker nu uppe i 20! Hon brukar ligga runt 5-6... På brickan från köket med lunch funkar det. Men det som avd delar ut, tex dryck till maten - är helt uppåt väggarna. Igår fick hon hallonsaft.
-Fin färg, sa mamma. Men det där kan jag inte dricka, jag är diabetiker.
Då fick hon in ett glas nyponsoppa istället. (90% socker)
Jag har lämnat min åsikt, det kan ni lita på. Å sköterskan som inte visste vilken siffra på provivapaketen hon skulle titta på fick fin extrahjälp av mig.
- Kolhydratvärdet kanske? Det är samma sak som socker pucko. Du kanske var sjuk den dagen på din lilla högskoleutbildning?
Nån längre effekt hade det dock inte. För idag fick hon 4 potatisbullar till lunch. Består dom av tror ni? Men dagens sjukvård tycker att man kan väl bara kompensera det lite genom att ta lite mer insulin?
-Det är som att säga till en pälsdjursallergiker att "du kan klappa den här stora lurviga hunden hela kvällen om du vill. Så kan du bara ta en extra allergitablett sen. Å kanske ett par ögondroppar!
Fint sagt av mig tycker jag. Personalen på strokerehab var inte lika överväldigad.
Förbannade dårar. Men nu håller vi alla tummar å tår över att hon inte ska bli 1 av 4. Kom igen nu Gud! Jag har inte hört av mig på länge, men nu har du chansen att visa din storhet! Låt detta gå vägen snälla nån som har makten! Några år till bara, några små korta jävla år så vi får göra klart allt som inte är färdigt å säga allt som inte är sagt. Snälla, snälla. Jag skiter i jobbet å har ställt in alla resor å struntar i att tårarna sprutar när folk ser. Jag fokuserar på nyponsoppa å sötlev så länge det krävs, vadsomhelst för att stå ut minut för minut på det bygget!
JAG ÄR INTE REDO!!! JAG VILL HA MIN MAMMA LITE TILL!!!
21 oktober 2012
Inget varar för evigt
Det är ett hemskt uppvaknande att inse att inget varar för evigt. Inte ens mammor. Fast 40 år är ändå länge. Inte en evighet, men länge. Med tanke på att min mamma var 45 när hon fick mig, så är vi redan inne på bonusåren. Men jag är inte redo än, inte beredd. Hur blir man någonsin det? Snälla, snälla nån - bara några år till. Om jag ber snällt, det allra snällaste jag kan. Bara några år till.
Min gamla mamma fick en liten stroke igår. Hon satt och sydde när armen plötsligt slutade att lyda. Då försökte hon ställa sig upp, men det gick inte. När hon öppnade munnen för att ropa på hjälp kom det bara sludder. Jag var en väldigt oplanerad kortis hos Annelie igår kväll när min telefon ringde. Det var från mammas mobilnr och min bror i andra ändan av tråden när jag svarade. Det tog 15 sekunder innan han fått ur sig tillräckligt med fakta för att jag skulle förstå att hon levde. Min bror ringer inte från min mammas mobil en lördagskväll. Det händer bara inte. Jag hann få tusen bilder i huvudet på dom 15 sekunderna. Hon ligger på S Ä S i Borås för observation och utredning och vi har precis varit där och hälsat på, Emelie, Kajsa och jag. Strokerehabiliteringen. Jag avskydde ordet redan i hissen.
Hon mår bra nu, men hon är rädd och orolig. Ofta är en liten stroke i den åldern bara en förvarning för en stor. Säger dom i vita rockar som vet. Jag vill inte höra. Så hon får vara kvar dom närmsta dagarna ifall om att. Jag avskyr Borås L a s a r e t t, jag mår fysiskt illa av bara lukten. Det är bara sjukdom och död för mig. Pappa, Morfar, Mormor, Moster, Svägerska. En liten stund bara, sen måste jag ut och andas frisk luft. Idag klarade jag 1 timma.
Jag har fortfarande inte sett Tinker, Tailor... Inte för att det känns särskilt viktigt längre. Mor lilla mor. Vem är väl som du? Ingen i hela världen.
Min gamla mamma fick en liten stroke igår. Hon satt och sydde när armen plötsligt slutade att lyda. Då försökte hon ställa sig upp, men det gick inte. När hon öppnade munnen för att ropa på hjälp kom det bara sludder. Jag var en väldigt oplanerad kortis hos Annelie igår kväll när min telefon ringde. Det var från mammas mobilnr och min bror i andra ändan av tråden när jag svarade. Det tog 15 sekunder innan han fått ur sig tillräckligt med fakta för att jag skulle förstå att hon levde. Min bror ringer inte från min mammas mobil en lördagskväll. Det händer bara inte. Jag hann få tusen bilder i huvudet på dom 15 sekunderna. Hon ligger på S Ä S i Borås för observation och utredning och vi har precis varit där och hälsat på, Emelie, Kajsa och jag. Strokerehabiliteringen. Jag avskydde ordet redan i hissen.
Hon mår bra nu, men hon är rädd och orolig. Ofta är en liten stroke i den åldern bara en förvarning för en stor. Säger dom i vita rockar som vet. Jag vill inte höra. Så hon får vara kvar dom närmsta dagarna ifall om att. Jag avskyr Borås L a s a r e t t, jag mår fysiskt illa av bara lukten. Det är bara sjukdom och död för mig. Pappa, Morfar, Mormor, Moster, Svägerska. En liten stund bara, sen måste jag ut och andas frisk luft. Idag klarade jag 1 timma.
Jag har fortfarande inte sett Tinker, Tailor... Inte för att det känns särskilt viktigt längre. Mor lilla mor. Vem är väl som du? Ingen i hela världen.
20 oktober 2012
Antiklimax
Fasligt så trött man kan bli av lite fotboll. Eller så var det ölen som ingick. Eller antiklimax-partajet på Stars and Stripes till kl två inatt. Det är svårt att veta vilket. Men jag är helt säker på att fotbollen var riktigt, riktigt kass - från båda lagen på plan.
Rikard hade fixat värstaste logen med fläskigt med tillbehör. Middag å ett bord som aldrig var tomt på dricka. Det var riktigt nice får jag säga! Minsann om det inte blev en rejäl bunt med pluspoäng till min käre åf där, det är återigen bekräftat att det är lite stil å finess på den mannen. Vi klickar definitivt. Lägg därutöver till 9 hungriga å törstiga karlar från Y I T, som var lite lagom fredagsmosiga å laddade för vinst med efterföljande segerfest på stan. Åsså lilla jag som sponsrande leverantör och häppflicka. (Hard work but someone's gotta do it)
Och sen kom det. Årtiondets antiklimax! Det var precis tyst i logen när vi alla samlades runt bordet igen, efter 2x45 av besvikelse ute på läktaren. Förlust fanns verkligen inte på kartan, ingen hade ens övervägt alternativet. Å Rikard sa bedrövat:
- Fan Anna-Karin. Å här bjuder jag hit dig för att få visa dig vårt Öster, vår nya arena och hela kalaset den dagen det ska stå klart att vi går upp i allsvenskan. Det krävs bara 1 enda ynka poäng. Och så FÖRLORAR DOM! Det här är ju pinsamt.
Men jag (som var den enda som hade tippat förlust), krafsade glatt ihop 11 st 20-lappar och sa till gänget att glömma och gå vidare. (Det är mycket lättare att tippa med hjärnan när hjärtat inte har nån synpunkt alls) Jag undrar hur många bord i den staden som stod bokade å hur många champagne-flaskor som var förbeställda å låg på kylning - som aldrig nån gjorde anspråk på sen... Festen på Stars & Stripes var lågmäld å bitter till en början. Men sen blev det nog bara ett hederligt partaj med 90% karlar. Åhåå så jobbigt. Eller inte.
Åkte hem i förmiddags så fort jag blåst i min alkomätare å den visade att jag var körklar. (Kan vara en av världens bättre uppfinningar) Men först tog jag en riktigt höstig prommis i Växjö. Nu är det soffläge på Björngatan. Kajsa är hos en kompis, jag har lovat taxitjänster inatt. Emelie är på S p i r a och ser En midsommarnattsdröm för andra gången. Själv ska jag äntligen se Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Vet inte hur många gånger jag har försökt det senaste halvåret, men det är som förhäxat! Det är alltid nåt som stökat till det och inte vill sig, så fort jag gjort ett försök. Men idag ska det mycket till för att nåt ska komma ivägen. Underbart.
Go' kväll!
Rikard hade fixat värstaste logen med fläskigt med tillbehör. Middag å ett bord som aldrig var tomt på dricka. Det var riktigt nice får jag säga! Minsann om det inte blev en rejäl bunt med pluspoäng till min käre åf där, det är återigen bekräftat att det är lite stil å finess på den mannen. Vi klickar definitivt. Lägg därutöver till 9 hungriga å törstiga karlar från Y I T, som var lite lagom fredagsmosiga å laddade för vinst med efterföljande segerfest på stan. Åsså lilla jag som sponsrande leverantör och häppflicka. (Hard work but someone's gotta do it)Och sen kom det. Årtiondets antiklimax! Det var precis tyst i logen när vi alla samlades runt bordet igen, efter 2x45 av besvikelse ute på läktaren. Förlust fanns verkligen inte på kartan, ingen hade ens övervägt alternativet. Å Rikard sa bedrövat:
- Fan Anna-Karin. Å här bjuder jag hit dig för att få visa dig vårt Öster, vår nya arena och hela kalaset den dagen det ska stå klart att vi går upp i allsvenskan. Det krävs bara 1 enda ynka poäng. Och så FÖRLORAR DOM! Det här är ju pinsamt.
Men jag (som var den enda som hade tippat förlust), krafsade glatt ihop 11 st 20-lappar och sa till gänget att glömma och gå vidare. (Det är mycket lättare att tippa med hjärnan när hjärtat inte har nån synpunkt alls) Jag undrar hur många bord i den staden som stod bokade å hur många champagne-flaskor som var förbeställda å låg på kylning - som aldrig nån gjorde anspråk på sen... Festen på Stars & Stripes var lågmäld å bitter till en början. Men sen blev det nog bara ett hederligt partaj med 90% karlar. Åhåå så jobbigt. Eller inte.
Åkte hem i förmiddags så fort jag blåst i min alkomätare å den visade att jag var körklar. (Kan vara en av världens bättre uppfinningar) Men först tog jag en riktigt höstig prommis i Växjö. Nu är det soffläge på Björngatan. Kajsa är hos en kompis, jag har lovat taxitjänster inatt. Emelie är på S p i r a och ser En midsommarnattsdröm för andra gången. Själv ska jag äntligen se Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Vet inte hur många gånger jag har försökt det senaste halvåret, men det är som förhäxat! Det är alltid nåt som stökat till det och inte vill sig, så fort jag gjort ett försök. Men idag ska det mycket till för att nåt ska komma ivägen. Underbart. Go' kväll!
18 oktober 2012
Umgåspoäng
I ekorrhjulet ska man inte bara jobba å sköta hemmet. Nope. Man ska umgås oxå. Så idag rev jag av den punkten så effektivt jag kunde!
Började med att dra till Borås på jobb. Där fick jag även till en spontan lunch med bästaste Jenniepennie som smet ifrån sin klädaffär en stund å grabbade en sallad på ett nyöppnat hak på allégatan. Umgåspoäng, check. Konstaterande: jag har inte varit på allégatan på många, många år - men den var sig preciiis lik. Till å med den gamla kinarestaurangen Peking låg kvar. (Med samma skyltar) Lite samma känsla av detta konstaterande som med Dallas - man kan lixom missa 10 avsnitt (eller år) å sen hoppa in igen och ändå hänga med.
Väl hemma i Jönkeboda igen var det dags för kvällsfika med 2 gamla jobbarkompisar. Varav 1 av dom ganska nyss fått veta att hon har en hjärntumör... Ja, va ska man säga...? Vi fikade på Johans (15 minuter dit) i tre timmar. Feta umgåspoäng.
Det är väl en sån där kväll där jag inser att mina ilandsproblem just inte är nåt annat än ilandsproblem. Nog för att den här klumpen till tumör är av en snäll sort, men den sitter tydligen jäkligt besvärligt till. Ihopvuxen med nerver å svängar under väldigt lång tid. Å den ska ju väck på något sätt utan att nåt annat går förlorat. Som typ syn... Eller känsel. Fy fan. Operera hjärnan lixom. Å här går jag å gnäller över allt jag kan komma på som inte genast går min väg. Men just idag är jag glad för varje litet glädjeämne.
Ett sådant är tv on demand. Kan ev vara så att den uppfinningen är framtagen enbart för mig. Jag som aldrig skulle kunna leva mitt liv efter en tv-tablå. Så lite som jag sett på tv de senaste åren så hade jag nästan likaväl kunnat vara utan apparat helt å hållet. Men här öppnar sig en ny värld. När jag kom hem från fikat hade jag just missat Kockarnas... Så det har jag just sett nu. Tompa i final! Heja! Väntar spänt på att hans nya hak Sjön ska slå upp portarna.
Imon är en märklig fredag. Startar den med hemmajobb å sen ska jag vara hos min åf Rikard i Växjö kl 15. (Samma snubbe som jag gjorde Karlskrona skärgård med i början av sommaren) Vi har en kundaktivitet å har en loge på fotbollen. Hyfsad match imon, Öster-L-krona. Vinner Öster är dom klara. Det kan bli party...
Gonatt Taapa.
Började med att dra till Borås på jobb. Där fick jag även till en spontan lunch med bästaste Jenniepennie som smet ifrån sin klädaffär en stund å grabbade en sallad på ett nyöppnat hak på allégatan. Umgåspoäng, check. Konstaterande: jag har inte varit på allégatan på många, många år - men den var sig preciiis lik. Till å med den gamla kinarestaurangen Peking låg kvar. (Med samma skyltar) Lite samma känsla av detta konstaterande som med Dallas - man kan lixom missa 10 avsnitt (eller år) å sen hoppa in igen och ändå hänga med.
Väl hemma i Jönkeboda igen var det dags för kvällsfika med 2 gamla jobbarkompisar. Varav 1 av dom ganska nyss fått veta att hon har en hjärntumör... Ja, va ska man säga...? Vi fikade på Johans (15 minuter dit) i tre timmar. Feta umgåspoäng.
Det är väl en sån där kväll där jag inser att mina ilandsproblem just inte är nåt annat än ilandsproblem. Nog för att den här klumpen till tumör är av en snäll sort, men den sitter tydligen jäkligt besvärligt till. Ihopvuxen med nerver å svängar under väldigt lång tid. Å den ska ju väck på något sätt utan att nåt annat går förlorat. Som typ syn... Eller känsel. Fy fan. Operera hjärnan lixom. Å här går jag å gnäller över allt jag kan komma på som inte genast går min väg. Men just idag är jag glad för varje litet glädjeämne.
Ett sådant är tv on demand. Kan ev vara så att den uppfinningen är framtagen enbart för mig. Jag som aldrig skulle kunna leva mitt liv efter en tv-tablå. Så lite som jag sett på tv de senaste åren så hade jag nästan likaväl kunnat vara utan apparat helt å hållet. Men här öppnar sig en ny värld. När jag kom hem från fikat hade jag just missat Kockarnas... Så det har jag just sett nu. Tompa i final! Heja! Väntar spänt på att hans nya hak Sjön ska slå upp portarna.
Imon är en märklig fredag. Startar den med hemmajobb å sen ska jag vara hos min åf Rikard i Växjö kl 15. (Samma snubbe som jag gjorde Karlskrona skärgård med i början av sommaren) Vi har en kundaktivitet å har en loge på fotbollen. Hyfsad match imon, Öster-L-krona. Vinner Öster är dom klara. Det kan bli party...
Gonatt Taapa.
17 oktober 2012
Mycke snack å lite hockey
Det här lugnanersiglivet har gått riktigt bra. Ända tills idag. Plötsligt var jag tillbaka i kaos. Och det är när man sitter leendes med kund på en hockeymatch och får ett sms från sin dotter: "Hej mammi, var finns det en tändare?" - som hjärtat börjar fliddra lite smått igen. Hur är det nu med Länsförsäkringar? har jag ringt dom och flyttändrat min hemförsäkring? Nä... Flidder, flidder...
Skulle ju gå på hockey med kunder idag, hade jag helt glömt... Men jag kan improvisera! Å lilla dottern är minsann inte sämre. 5 minuter efter att jag meddelat att jag inte skulle vara hemma ikväll - hade hon organiserat en taco-afton för 6 tjejkompisar. Jag tror hon har lagat mat fler gånger i detta hem än vad jag har... När jag kom hem var hela ligan borta å hade lämnat stackars Emelie själv kvar. Studiedag imon, klart man inte kan sova hemma. Tacosgänget hade tagit en buss till nån i Bryd för en vaken natt hos nån lämplig... Lämplig = Nån som har ett hus på ca 280 m2, där det knappt märks att 7 st 15-åringar har kommit till och ska flamsa hela natten. Kanske är det tom så att husägaren inte ska gå upp kl sex imon bitti å fara iväg på jobb. Exakt så lämpligt är det inte här.
Och jag som inte vågar smaka nån alkohol när min hjärna är skruvad redan som den är, tog på mig uppgiften att vara taxi ikväll. Först HÄMTADE jag alla kunder. Och NU har jag tillslut KÖRT HEM alla kunder (å min chef) kors å tvärs runt stan. Vi hade enl andra dom allra bästa platserna i arenan idag med ett av dom bästa borden i restaurangen, där man sitter kvar hela kvällen å ser matchen från middagstallriken. Jag gillart inte! Hockey ska ses från långsidan. Å såpass nära att man kan känna kylan från isen. Åtminstone vindpustar av den. Mutter, mutter. Men det var inte jag som hade bokat. Inte vann vi på halva potten heller, trots att vi gick ihop å bildade bolag å hade sammanlagt 20 lotter. Pft! Har jag sagt att jag är trött å sur nuförtiden? Det är mitt nya jag.
Jag är slut. Gonatt ljuva texmex-doft.
Skulle ju gå på hockey med kunder idag, hade jag helt glömt... Men jag kan improvisera! Å lilla dottern är minsann inte sämre. 5 minuter efter att jag meddelat att jag inte skulle vara hemma ikväll - hade hon organiserat en taco-afton för 6 tjejkompisar. Jag tror hon har lagat mat fler gånger i detta hem än vad jag har... När jag kom hem var hela ligan borta å hade lämnat stackars Emelie själv kvar. Studiedag imon, klart man inte kan sova hemma. Tacosgänget hade tagit en buss till nån i Bryd för en vaken natt hos nån lämplig... Lämplig = Nån som har ett hus på ca 280 m2, där det knappt märks att 7 st 15-åringar har kommit till och ska flamsa hela natten. Kanske är det tom så att husägaren inte ska gå upp kl sex imon bitti å fara iväg på jobb. Exakt så lämpligt är det inte här.
Och jag som inte vågar smaka nån alkohol när min hjärna är skruvad redan som den är, tog på mig uppgiften att vara taxi ikväll. Först HÄMTADE jag alla kunder. Och NU har jag tillslut KÖRT HEM alla kunder (å min chef) kors å tvärs runt stan. Vi hade enl andra dom allra bästa platserna i arenan idag med ett av dom bästa borden i restaurangen, där man sitter kvar hela kvällen å ser matchen från middagstallriken. Jag gillart inte! Hockey ska ses från långsidan. Å såpass nära att man kan känna kylan från isen. Åtminstone vindpustar av den. Mutter, mutter. Men det var inte jag som hade bokat. Inte vann vi på halva potten heller, trots att vi gick ihop å bildade bolag å hade sammanlagt 20 lotter. Pft! Har jag sagt att jag är trött å sur nuförtiden? Det är mitt nya jag.
Jag är slut. Gonatt ljuva texmex-doft.
15 oktober 2012
Back in business
Jaha, idag kastade jag mig rakt tillbaka till vargarna. Tänkte göra en mjuk comeback i arbetslivet efter fyra dagars total avhållsamhet och pulssänkning från trumvirvel till moraklocka. Tanken var att komma ikapp genom att ostört ägna dagen åt att jobba hemifrån. Det gick sådääär... Så tillslut hamnade jag på kontoret i alla fall. Och så fort jag klivit in på mitt rum och slagit mig ner - så hade jag en två, tre medarbetare hos mig som vill ha svar på något. Det är extremt frustrerande när man bara vill få saker gjort... Någon som jag saknar beskrev sitt arbete en gång med att han "hade öppnat en dammlucka". Först sipprade det bara lite, men ganska snart forsade det lavinartat. Jag förstår vad han menade nu... Det är där jag står - och funderar över första bästa simskola.
Denna höstruggiga måndag bjuder väl inte på några extremt roliga händelser som kommer att bli milstolpar i livet. Men nåt jag kommer bli tvungen att komma ihåg är ett vad som jag var korkad nog att förlora, så nu måste jag bjuda min chef på sushi på Samurai... Ämnet var något så upphetsande som: E-legitimation! Sug på den...
För att kunna ansöka om boendeparkering i mitt nya område när man har tjänstebil - måste man på kommunens hemsida fylla i en ansökan som inkluderar ett intyg från arbetsgivaren som säger att man jobbar där... och att man får använda sin tjänstebil även privat. Man avslutar kalaset med att signera hela klabbet med sin e-legitimation! Självklart. Och när blev kommunen så hightec? Vem fan har e-leg bara hipp som happ sådär? Inte jag. I alla fall inte nåt av de 3 alternativen som gick att välja på där. Mr Boss idiotförklarade mig och gjorde ett utspel på hela kontoret att det var typiskt oss kvinnor att vara så jäkla bakom att vi inte hade nån e-leg. (min kollega Annica hade ingen heller, men de män han stack in huvudet hos hade ju såklart när han gapade ut frågan) Så fanns det två killar kvar på hela kontoret som han inte hade frågat när han sa:
- Sätter du emot en fläskig lunch på att både Jonas och Marcus oxå har e-legitmation Anna-Karin?
- Hmm... Nja... Nee... Eller jo förresten. Jag är på! Och jag vill ha sushi på Samurai när du kommer krypande för att be om ursäkt! Båda dom två kan omöjligt ha det, vi går och frågar.
Det hade dom.
Nu är båda bästa tjejorna här. En sur med gipsklump (1,5 vecka kvar bara...) Och en glad utan. Godingarna! Det får bli filmkväll med hjälp av nån av alla filmkanaler som vi har gratis i 1 vecka till... Och jag fick en förfrågan på Wordfeud idag! Vem schöen hinner spela WF nuförtin? Inte jag. Men jag ska banne mig göra ett undantag. Något ringrostig bara.
Denna höstruggiga måndag bjuder väl inte på några extremt roliga händelser som kommer att bli milstolpar i livet. Men nåt jag kommer bli tvungen att komma ihåg är ett vad som jag var korkad nog att förlora, så nu måste jag bjuda min chef på sushi på Samurai... Ämnet var något så upphetsande som: E-legitimation! Sug på den...
För att kunna ansöka om boendeparkering i mitt nya område när man har tjänstebil - måste man på kommunens hemsida fylla i en ansökan som inkluderar ett intyg från arbetsgivaren som säger att man jobbar där... och att man får använda sin tjänstebil även privat. Man avslutar kalaset med att signera hela klabbet med sin e-legitimation! Självklart. Och när blev kommunen så hightec? Vem fan har e-leg bara hipp som happ sådär? Inte jag. I alla fall inte nåt av de 3 alternativen som gick att välja på där. Mr Boss idiotförklarade mig och gjorde ett utspel på hela kontoret att det var typiskt oss kvinnor att vara så jäkla bakom att vi inte hade nån e-leg. (min kollega Annica hade ingen heller, men de män han stack in huvudet hos hade ju såklart när han gapade ut frågan) Så fanns det två killar kvar på hela kontoret som han inte hade frågat när han sa:
- Sätter du emot en fläskig lunch på att både Jonas och Marcus oxå har e-legitmation Anna-Karin?
- Hmm... Nja... Nee... Eller jo förresten. Jag är på! Och jag vill ha sushi på Samurai när du kommer krypande för att be om ursäkt! Båda dom två kan omöjligt ha det, vi går och frågar.
Det hade dom.
Nu är båda bästa tjejorna här. En sur med gipsklump (1,5 vecka kvar bara...) Och en glad utan. Godingarna! Det får bli filmkväll med hjälp av nån av alla filmkanaler som vi har gratis i 1 vecka till... Och jag fick en förfrågan på Wordfeud idag! Vem schöen hinner spela WF nuförtin? Inte jag. Men jag ska banne mig göra ett undantag. Något ringrostig bara.
14 oktober 2012
Bada bada...
Jag var väldigt nära att kasta ut badkaret i samma stund som jag flyttade in. Men så fick det vänta lite. Badrummet uppe på Emelie å Kajsas våning är långt ifrån en skönhet. Men måste säga att med några ljus, en stor kopp med Kränku's champagne-te, hett vatten med ginger tea & mint-olja (Gotland...) en bok och regnet långsamt smattrande på takfönstret - så var det inte tokigt alls. Badkaret får stanna. Åtminstone över vintern. :)
Lördagsfix
Hade en härlig lördag! Fixade å trixade i lilla lyan. Jag har nu en hall med lyx som både hatthylla, (hemmagjord by me av en liten hylla då hallen är minimal!!) krokar och spegel! Dock ingen lampa i taket, men man kan inte få allt här i världen. (Detta tar lite vitsen från spegeln om det inte är mitt på ljusan dag) Men eftersom taket enbart erbjuder en kontakt och vid sidan om den ett trassligt sladdspröt från 1923, som Pettsson inte vågar ta i - så blir det inget med det. Får helt enkelt spegla mig i mörkret å fortsätta treva efter dörren tills i nästa vecka, då Bygginvest ska komma hit å lösa lite ilandsproblem.  |
| För fåfänga döttrar...(Gotlandsfynd) |
Jag var på torget å köpte underbara kålblommor (11 min dit å sen 11 min hem) å gick sen hem för ännu mer fix å trix. Efter div svordomar, ett måttband som for åt helvete och ett litet vanligt utbrott - sitter nu min Gotlandsspegel på väggen. Den tillsammans med vinterjackan är de absoluta favoriterna av alla dom saker som jag fick med mig hem från Visby i början av veckan. Jag hade 1 timma på mig mellan sista kundbesöket och ombordkörning på båten, men har man svart bälte i shopping så har man... Ljusstaken i fönstret hann jag oxå ta under armen innan jag sprang mot bilen och hamnen.
Kajsa hade dagen innan informerat om att hon skulle sova ut! Så det var inte så värst mycket sälle jag fick av henne igår. Framåt kvart i ett kom en liten latmask med rufsigt hår ner i köket å åt frukost på frallor som en gång varit alldeles nybakta på Lindströms. (6 timmar tidigare)
Klockan 15,45 stog jag som bäst med båda händerna i en fläskfilégryta i ett kök i kaos, när exkollegan Andreas ringde.
-Vad gör du?
- Hörrudu, jag står å lagar mat.
- Sluta genast upp med det då. Så går vi på Olearys å dricker öl å ser på hockeyn!
Framförhållning är inte den mannens passion här i livet. Men han fick helt enkelt hoppa in här på vägen till Olearys och käka med mig och Kajs å vänta tills jag var klar och representatibel nog att gå på lokal. (Han bor på Gräshagen, 700 meter härifrån) Ett glas rötjut hann vi med till maten oxå. Kajsa fick vatten och sen ta hand om disken innan hon skulle iväg på sitt. :)
Så sen gick vi vidare till Olearys, (15 minuter) hann se nästan 2 hela perioder av håvematchen å fortsatte sen rakt av med Växjö som nog faktiskt har fått bli mitt andralag. Det är synd om dom! Vill ha kvar dom i elitserien... Å Andreas som har bott i Växjö och är från Linköpingstrakten(!) är ju omöjlig att göra till ren håve-it. Blir några konflikter där ibland...
Hemma tidigt (kl 21?) och i mycket bra skick. Det är ju inte klokt så vuxna vi har blivit. Klapp på axeln på oss båda. Men Andreas hade ju sin app som han följde slaviskt. Den sa till när det var dags att fylla på och när det var dags att tackla av.
Kan undra vart jag ska gå idag? Herregud vad många steg det är i detta nya liv! Tror jag måste väcka liv i Annelies gamla stegräknare som vi hade med i Alanya, det kan ge utdelning. I synnerhet ikväll för då har jag tvättstugan. 3 trappor ner, till porten intill och 1 till trappa ner. 2 minuter.
12 oktober 2012
Sträcktider
Jag har nu börjat den gedigna uppgiften att mäta upp den här stadskärnan i minuter. Dvs i steg, promenader och småspring. Inte så att jag inte har nåt att göra... men... det här är viktiga uppgifter. Ovärderliga fakta när man ska med en buss, till Systembolaget en fredagskväll - eller när maten puttrar på spisen och jag bara måste springa ner till affären för mera grädde. Vi måste ju helt enkelt veta hur lång tid det tar att gå överallt i detta nya gå-liv!
* Torget = 11 minuter
* Systembolaget = 14 minuter
* Juneporten = 15 minuter
* VIP = 1 minut
* Willys = 3 minuter
* Lindströms Konditori = 1 minut
Det är en märklig men mycket härlig känsla att upptäcka den stad där man bott i 18 år, på nytt. Varje dag hittar jag nya små butiker och ställen jag inte sett på nära håll. Fantastisk trevligt. Känslan av att bo i en stad igen. Påminner mycket om åren på Kungsholmen i Stockholm, allt inom räckhåll. Love it!
Imorgon bitti vaknar jag här min första lördagsmorgon. Tänker köpa färska frallor på Lindströms (1 minut) och sen ska jag gå på Torget (11 minuter) och strosa runt, köpa blommor och lite annat. Det blir en go lördagsmorgon i lugna-ner-sig-livet!
* Torget = 11 minuter
* Systembolaget = 14 minuter
* Juneporten = 15 minuter
* VIP = 1 minut
* Willys = 3 minuter
* Lindströms Konditori = 1 minut
Det är en märklig men mycket härlig känsla att upptäcka den stad där man bott i 18 år, på nytt. Varje dag hittar jag nya små butiker och ställen jag inte sett på nära håll. Fantastisk trevligt. Känslan av att bo i en stad igen. Påminner mycket om åren på Kungsholmen i Stockholm, allt inom räckhåll. Love it!
Imorgon bitti vaknar jag här min första lördagsmorgon. Tänker köpa färska frallor på Lindströms (1 minut) och sen ska jag gå på Torget (11 minuter) och strosa runt, köpa blommor och lite annat. Det blir en go lördagsmorgon i lugna-ner-sig-livet!
Jag har...
...numera fantastiska faciliteter som:
Internet
TV-kanaler (måååånga)
Gardin i köksfönstret
Endast 1 st ouppackad flyttlåda
Duschdraperi
Spegel
Inga fula träpersienner kvar i vardagsrumsfönstren
Lampa i halltaket på övervåningen
Flera saker som helt har försvunnit i flytten och gör mig galen.
...och lite annat smått och gott. Det går inte fort, men jag pillar lite i slowmotion då och då. Kämpar mycket och ihärdigt med att det kommer att dröja innan det i verkligheten kommer att se ut på samma sätt i detta hem - som detta hem ser ut i mitt huvud. Jag har under en månads tid målat upp den bild inom mig som är det färdiga resultatet. (jag brukar göra så när jag ser nåt med potential och det brukar bli så bra så) Det är väl antagligen en bra egenskap att kunna se något som bara är ett skal eller ett frö och samtidigt se hur det kommer att se ut i färdigt skick. Normalt sett så ger det mig bara en drivkraft att nå målet.
Men i detta fall så föds en kopiös stress! Jag bara ser hur det ska se ut och jag vill att det ska se ut så NU!!! Om jag bara spacklar och slipar och sen bara målar och sen bara slipar trappan och sen bara målar den och sen sätter en liten tapet i badrummet och sen byter knopparna på köksluckorna och sen... Lugn och fin... Andas. In... Ut... Idag har jag lovat mig själv att följa en tidsplan som jag har hittat på till synes helt utan anledning. Enbart för att inte knäcka mig. Jag inser att jag varit framme och vänt, väldigt nära det berömda kaklet denna vecka. Inte gått in i det, bara känt doften av det. Snuffsat lite lixom. Inte något jag rekomenderar, jag blev heeelt dum i huvudet. Men inatt har jag sovit gott. Som en sten ända tills Kajsa satte fötterna i golvet en våning upp vid sextiden. Den 1 december ska bilden i mitt huvud överensstämma med verkligheten. Inte förr, det räcker gott.
Idag har jag varit ute i stora världen utanför dessa väggar. Jag har gjort dom sakerna som jag brukar ungefär, alltså det vanliga. Dvs varit på återvinningstationen, slängt skräp och fyllt upp pappconteinern med mina stampade flyttkartonger, tvättat bilen och sen var jag lite tokig och gick in på Alcamo mitt i lunchrusningen och köpte mig en sallad till lunch. Fortfarande inte öppnat mailkorgen. (vill ju inte chocka mig själv socialt) Framåt eftermiddagen känns det ev som om jag kommer att bli lite lappsjuk.
Som tur är har jag Kajsisen här, hon har varit här lite till och från större delen av veckan. (nyhetens behag) I tisdags kväll när jag kom hem från Gotland möttes jag av en stark doft av tacos. (det enda som fanns kvar av dom var dock doften, men hon och kompisar hade haft mysigt) Det klart att det är mysigt att vara 15, ha kompisar i samma kvartér, kunna GÅ 100 meter till mataffären och handla själv (med pengar som morsan lagt fram) smita in på VIP på vägen tebax och köpa 1 kg smågodis för inga pengar alls - och sen ha myskväll hemma en tisdagskväll helt FF. Och det var väl lite det som var tanken från min sida - att dom ska vilja vara här... Ikväll kommer hon väl hem framåt nattkröken efter bio. Taken 2... Vi låg i varsinn soffa här igår kväll och såg på 1an. Mys.
Nähä... En lite promenad runt Friaredalen får det nog bli nu. Sen ska hallen få sig en jävla omgång! Att kunna ta sig in och ut och dessutom ha nånstans att hänga av sig jackan är underskattat.
InternetTV-kanaler (måååånga)
Gardin i köksfönstret
Endast 1 st ouppackad flyttlåda
Duschdraperi
Spegel
Inga fula träpersienner kvar i vardagsrumsfönstren
Lampa i halltaket på övervåningen
Flera saker som helt har försvunnit i flytten och gör mig galen.
...och lite annat smått och gott. Det går inte fort, men jag pillar lite i slowmotion då och då. Kämpar mycket och ihärdigt med att det kommer att dröja innan det i verkligheten kommer att se ut på samma sätt i detta hem - som detta hem ser ut i mitt huvud. Jag har under en månads tid målat upp den bild inom mig som är det färdiga resultatet. (jag brukar göra så när jag ser nåt med potential och det brukar bli så bra så) Det är väl antagligen en bra egenskap att kunna se något som bara är ett skal eller ett frö och samtidigt se hur det kommer att se ut i färdigt skick. Normalt sett så ger det mig bara en drivkraft att nå målet.
Men i detta fall så föds en kopiös stress! Jag bara ser hur det ska se ut och jag vill att det ska se ut så NU!!! Om jag bara spacklar och slipar och sen bara målar och sen bara slipar trappan och sen bara målar den och sen sätter en liten tapet i badrummet och sen byter knopparna på köksluckorna och sen... Lugn och fin... Andas. In... Ut... Idag har jag lovat mig själv att följa en tidsplan som jag har hittat på till synes helt utan anledning. Enbart för att inte knäcka mig. Jag inser att jag varit framme och vänt, väldigt nära det berömda kaklet denna vecka. Inte gått in i det, bara känt doften av det. Snuffsat lite lixom. Inte något jag rekomenderar, jag blev heeelt dum i huvudet. Men inatt har jag sovit gott. Som en sten ända tills Kajsa satte fötterna i golvet en våning upp vid sextiden. Den 1 december ska bilden i mitt huvud överensstämma med verkligheten. Inte förr, det räcker gott.
Idag har jag varit ute i stora världen utanför dessa väggar. Jag har gjort dom sakerna som jag brukar ungefär, alltså det vanliga. Dvs varit på återvinningstationen, slängt skräp och fyllt upp pappconteinern med mina stampade flyttkartonger, tvättat bilen och sen var jag lite tokig och gick in på Alcamo mitt i lunchrusningen och köpte mig en sallad till lunch. Fortfarande inte öppnat mailkorgen. (vill ju inte chocka mig själv socialt) Framåt eftermiddagen känns det ev som om jag kommer att bli lite lappsjuk.
Som tur är har jag Kajsisen här, hon har varit här lite till och från större delen av veckan. (nyhetens behag) I tisdags kväll när jag kom hem från Gotland möttes jag av en stark doft av tacos. (det enda som fanns kvar av dom var dock doften, men hon och kompisar hade haft mysigt) Det klart att det är mysigt att vara 15, ha kompisar i samma kvartér, kunna GÅ 100 meter till mataffären och handla själv (med pengar som morsan lagt fram) smita in på VIP på vägen tebax och köpa 1 kg smågodis för inga pengar alls - och sen ha myskväll hemma en tisdagskväll helt FF. Och det var väl lite det som var tanken från min sida - att dom ska vilja vara här... Ikväll kommer hon väl hem framåt nattkröken efter bio. Taken 2... Vi låg i varsinn soffa här igår kväll och såg på 1an. Mys.
Nähä... En lite promenad runt Friaredalen får det nog bli nu. Sen ska hallen få sig en jävla omgång! Att kunna ta sig in och ut och dessutom ha nånstans att hänga av sig jackan är underskattat.
11 oktober 2012
Radioskugga
Idag står det Karlstad på programmet. Igår Borås å Göteborg. Men... Jag har fått ett problem. Jag kan inte sova om nätterna och jag vaknar fruktansvärt tidigt med tankar som snurrar. Jag misstänker att det är den senaste månadens kalabalik som har satt sig för att stanna. Trots att jag nu inte har några tider att passa och borde varva ner. Det är bara att inse - det är svårt... Så fort jag hade flyttat in här så blev jag så trött så trött... Jag vill bara lägga mig ner och sova! Men det går inte, jag somnar hårt men vaknar igen efter en liten stund med panik! Så jag fortsätter som en zombie... Trött, trött, trött. (jag somnade på Gotlandsbåten i storm... sug på den...)
Det största problemet med detta är att så fort jag sätter mig ner för en sekund - så tror min kropp att det är vila, tar tillfället i akt och vill nicka till. Och samma kropp känner dessvärre ingen skillnad på soffa eller bilsäte...
Så jag har grymma problem med att hålla mig vaken när jag kör. Igår, när jag körde hem stannade jag till vid kyrkogården i Borås och tappade de sista krafterna helt. Och jag blev så knockad av det lugnet att jag hade kunnat somna ståendes vid pappas grav. Helt galet vad krafterna tog slut, har aldrig varit med om det förut. Resten av bilresan gick med öppen ruta.
Så jag vågar inte köra till Karlstad idag, jag måste lugna ner mig lite. Jag plockar komptimmar idag och imon och blir hemma, försöker varva ner och komma ikapp mig lite tills lugnet kommer tillbaka. Man ska vara rädd om sin hälsa, jag vill inte vakna en dag som en grönsak som inte kommer ur sängen.
Tänker börja denna kalla höstdag med en lång, frisk promenad och sen frukost i mitt mysiga kök. Minns inte när jag var ute och gick senast? Det är veckor sedan! En månad kanske... Jag har bett min chef om radiotystnad. Dvs hänvisad telefon och inga mail eller samtal från kontoret.
Så! Det blir ett par dagar i radioskugga.
Det största problemet med detta är att så fort jag sätter mig ner för en sekund - så tror min kropp att det är vila, tar tillfället i akt och vill nicka till. Och samma kropp känner dessvärre ingen skillnad på soffa eller bilsäte...
Så jag har grymma problem med att hålla mig vaken när jag kör. Igår, när jag körde hem stannade jag till vid kyrkogården i Borås och tappade de sista krafterna helt. Och jag blev så knockad av det lugnet att jag hade kunnat somna ståendes vid pappas grav. Helt galet vad krafterna tog slut, har aldrig varit med om det förut. Resten av bilresan gick med öppen ruta.
Så jag vågar inte köra till Karlstad idag, jag måste lugna ner mig lite. Jag plockar komptimmar idag och imon och blir hemma, försöker varva ner och komma ikapp mig lite tills lugnet kommer tillbaka. Man ska vara rädd om sin hälsa, jag vill inte vakna en dag som en grönsak som inte kommer ur sängen.
Tänker börja denna kalla höstdag med en lång, frisk promenad och sen frukost i mitt mysiga kök. Minns inte när jag var ute och gick senast? Det är veckor sedan! En månad kanske... Jag har bett min chef om radiotystnad. Dvs hänvisad telefon och inga mail eller samtal från kontoret.
Så! Det blir ett par dagar i radioskugga.
09 oktober 2012
Storm
Just lagt ut. Överlever jag detta så överlever jag allt. 3 meters vågor å kuling, 16-19 m/sek väntas...
Fy bubblan. Jag går å lägger mig under nåt bord.
Fy bubblan. Jag går å lägger mig under nåt bord.
Brev till Visby
Hej Visby
Inatt när jag skulle köra av båten och var nästan ända framme vid rampen - så undrade jag vad det var för ett brummande, dånande ljud jag hörde? I samma sekund som jag gled ut från bildäck förstod jag vad det var, för då plötsligt rann en kaskad av vatten över mitt biltak som om någon hällt ut en kubik från en container eller nåt. Det hade ingen. Det var bara moder jord som kissade kraftigt. Först utmed båtens sidor och sen ner på min bil när den kikade ut i världen igen. Jag blev väldigt förvånad.
Och du ska veta att det var inte lätt att hitta till lilla hotellet innanför murarna när det inte är tänkt att man ska köra bil där. Hur tänkte du där Visby? Vet du hur högt det låter när man släpar en väska på hjul på kullerstenarna när ALLA sover utom väskdragaren? Har du funderat över att människor kan komma hit mitt i natten (eftersom det bara går en enda båt på dygnet och den är framme 00.05) och plötsligt vill gå och lägga sig för att sova? Att det kan ösregna och människan inte vill gå på kullersten, gränd upp och gränd ner och leta med sin väska i släptåg och ösregn i håret? Har du tänkt på det? Jag tänkte lite på det inatt.
Sen undrar jag hur du tänker att man ska veta att lilla nyckeln till lilla hotellrummet ligger i en helt osynlig vit brevlåda på baksidan av en dörr på en liten innergård? Och hur man ska förstå att bokningsnumret man fått är detsamma som portkoden till innergården? Jag förstår att du visste det, men jag visste det inte! Ska man behöva vara detektiv för att få åka hit nuförtiden? Men du har tur Visby, för jag tycker det är roligt att leka detektiv, jag tänker logiskt och ser väldigt klurig ut. Hade jag haft en blyertspenna när jag stapplade runt bland valv, barrbuskar och kullerstenar inatt - så hade jag tuggat på den. Det hade sett extra finurligt och detektivigt ut. Och tänkte du på att de nästan osynliga rumsnumren på väggarna inte syns på natten när det är kolsvart och BARA JAG I HELA Visby var vaken? Det gör dom inte.
Men egentligen skriver jag till dig för att låta dig få veta att jag har förlåtit dig. Du och din ö har gett mig så fina minnen för livet att jag tänker låta dessa dagar förlöpa utan besvikelse. Men jag blir lite orolig när du gör så här mot mig. Du har ALDRIG regnat på mig förut. Varför regnar du på mig Visby? Är vi osams?
Förlåt om jag var arg på dig inatt. Jag menade inte alla dom fula orden jag sa.
Din för alltid.
Petterssonskan
Inatt när jag skulle köra av båten och var nästan ända framme vid rampen - så undrade jag vad det var för ett brummande, dånande ljud jag hörde? I samma sekund som jag gled ut från bildäck förstod jag vad det var, för då plötsligt rann en kaskad av vatten över mitt biltak som om någon hällt ut en kubik från en container eller nåt. Det hade ingen. Det var bara moder jord som kissade kraftigt. Först utmed båtens sidor och sen ner på min bil när den kikade ut i världen igen. Jag blev väldigt förvånad.
Och du ska veta att det var inte lätt att hitta till lilla hotellet innanför murarna när det inte är tänkt att man ska köra bil där. Hur tänkte du där Visby? Vet du hur högt det låter när man släpar en väska på hjul på kullerstenarna när ALLA sover utom väskdragaren? Har du funderat över att människor kan komma hit mitt i natten (eftersom det bara går en enda båt på dygnet och den är framme 00.05) och plötsligt vill gå och lägga sig för att sova? Att det kan ösregna och människan inte vill gå på kullersten, gränd upp och gränd ner och leta med sin väska i släptåg och ösregn i håret? Har du tänkt på det? Jag tänkte lite på det inatt.
Sen undrar jag hur du tänker att man ska veta att lilla nyckeln till lilla hotellrummet ligger i en helt osynlig vit brevlåda på baksidan av en dörr på en liten innergård? Och hur man ska förstå att bokningsnumret man fått är detsamma som portkoden till innergården? Jag förstår att du visste det, men jag visste det inte! Ska man behöva vara detektiv för att få åka hit nuförtiden? Men du har tur Visby, för jag tycker det är roligt att leka detektiv, jag tänker logiskt och ser väldigt klurig ut. Hade jag haft en blyertspenna när jag stapplade runt bland valv, barrbuskar och kullerstenar inatt - så hade jag tuggat på den. Det hade sett extra finurligt och detektivigt ut. Och tänkte du på att de nästan osynliga rumsnumren på väggarna inte syns på natten när det är kolsvart och BARA JAG I HELA Visby var vaken? Det gör dom inte.
Men egentligen skriver jag till dig för att låta dig få veta att jag har förlåtit dig. Du och din ö har gett mig så fina minnen för livet att jag tänker låta dessa dagar förlöpa utan besvikelse. Men jag blir lite orolig när du gör så här mot mig. Du har ALDRIG regnat på mig förut. Varför regnar du på mig Visby? Är vi osams?
Förlåt om jag var arg på dig inatt. Jag menade inte alla dom fula orden jag sa.
Din för alltid.
Petterssonskan
07 oktober 2012
Aj min kropp
Den här dagen blev det bara lite småfix. Började med tidigt, tidigt morgonkaffe just som det ljusnade ute. Min kropp kunde inte sova längre, trots att den verkligen hade behövt det... 4-5 timmar inatt blev det bara tillslut. Lämnade tillbaka släpet (bra med macken som är öppen dygnet runt) och handlade mat till Emelies stora förtjusning. Hennes egen veckohandling i fredags kväll räckte visst inte så långt... Den bestod av chips å smör - det var vad hon tyckte vi behövde när kylen var HELT tom å jag yrade runt som en huvudlös tupp runt huggkubben.
Sen har vi firat mamsingen 85 år på L i m m a r e d s V är d s h u s med varsin jättesnitzel, sen kaffe å tårta i Gsås By. Min bror är inte klok. Inte min mamma heller. Fast jag orkar inte ta det nu... Men det var bara jag som blev som jag skulle i den familjen.
Nån dag ska jag berätta om Jennie som sprang å hämtade en polis å hur jag lackade ur på en pizzabagare mitt i en pågående flytt. (Har jag sagt att det var 3 trappor utan hiss?) Men nu orkar jag omöjligt. Jag är faktiskt både glad å tacksam om jag orkar sträcka ut handen å släcka lampan.
Men... Dagens konstaterande:
Det är inte alls tokigt att bo på 3e å 4e våning. Det innebär i vårt fall att vi har trädkronorna just utanför köksfönstret. Å så här års är dom väldigt vackra. Jag åt frukost å stirrade. Å stirrade. Sämre tom blick kan man ha.
Gonatt Taapa. Imon Visby. Men båten går inte förrän kl 21. Effektivitet. Fiffigt va?
Sen har vi firat mamsingen 85 år på L i m m a r e d s V är d s h u s med varsin jättesnitzel, sen kaffe å tårta i Gsås By. Min bror är inte klok. Inte min mamma heller. Fast jag orkar inte ta det nu... Men det var bara jag som blev som jag skulle i den familjen.
Nån dag ska jag berätta om Jennie som sprang å hämtade en polis å hur jag lackade ur på en pizzabagare mitt i en pågående flytt. (Har jag sagt att det var 3 trappor utan hiss?) Men nu orkar jag omöjligt. Jag är faktiskt både glad å tacksam om jag orkar sträcka ut handen å släcka lampan.
Men... Dagens konstaterande:
Det är inte alls tokigt att bo på 3e å 4e våning. Det innebär i vårt fall att vi har trädkronorna just utanför köksfönstret. Å så här års är dom väldigt vackra. Jag åt frukost å stirrade. Å stirrade. Sämre tom blick kan man ha.
Gonatt Taapa. Imon Visby. Men båten går inte förrän kl 21. Effektivitet. Fiffigt va?
06 oktober 2012
Inne
Vi är inne, efter veckor av kalabalik är målet nått. Nu finns inga mer tider att passa, inga andra att ta hänsyn till. Nu kan jag skruva ner tempot å ta en dag i taget tills jag får iordning.
Varje del i kroppen värker. Men det märks mest när jag sätter mig en stund, så det gör jag inte... Grymma grabbar med staaaka aaamar har hjälpt mig in här på Taapa... SÅ ENORMT tacksam! Det var en mardröm men nu är allt här å det mesta tre trappor upp. En kartong till, sen är det natten. Börjar snart likna ett hem!
Varje del i kroppen värker. Men det märks mest när jag sätter mig en stund, så det gör jag inte... Grymma grabbar med staaaka aaamar har hjälpt mig in här på Taapa... SÅ ENORMT tacksam! Det var en mardröm men nu är allt här å det mesta tre trappor upp. En kartong till, sen är det natten. Börjar snart likna ett hem!
Då kör vi!
Igår var det ungefär som dom andra dagarna denna veckan. Kaos. Bara med skillnaden att jag var ledig hela dagen för att bli klar här. Jag städade så svetten rann! Gnuggade å gned, tvättade å torkade. Varför är jag så jävla noga när jag städar? Besiktningstanten öppnade ju knappt luckorna å tittade sen när hon var här.. Men det känns bra att lämna över ett hem helt utan fläckar.
Pickupen står utanför, släpet ska jag hämta på macken halvnio, J&R kommer vid 9. Kompisar till Kajsa, Annelie, Andreas å Andreas ska ansluta senare. Det kommer bli en mardröm att få ut fyra soffor, 3 fullstora sängar, 1 42tums å 2 32tums platttv's, 1 matsalsbord modell massivt xl å ett vanligt köksbord. 2 tunga byråar, 1 skåp som lika gärna kunde varit en sten i samma format å en kökssoffa... Lägg sen till hundra kartonger å ikeapåsar med textiler å ett litet källarförråd. Förresten, få UT sakerna är det lilla problemet. Det stora problemet är att få IN prylarna i nya boet - tre våningar upp utan hiss... Det blir en mardrömsflytt.
Jag hittade i alla fall en liten fläck där jag kunde ligga på laddning sista natten... Hejdå Mariebo, nu kör vi!
Pickupen står utanför, släpet ska jag hämta på macken halvnio, J&R kommer vid 9. Kompisar till Kajsa, Annelie, Andreas å Andreas ska ansluta senare. Det kommer bli en mardröm att få ut fyra soffor, 3 fullstora sängar, 1 42tums å 2 32tums platttv's, 1 matsalsbord modell massivt xl å ett vanligt köksbord. 2 tunga byråar, 1 skåp som lika gärna kunde varit en sten i samma format å en kökssoffa... Lägg sen till hundra kartonger å ikeapåsar med textiler å ett litet källarförråd. Förresten, få UT sakerna är det lilla problemet. Det stora problemet är att få IN prylarna i nya boet - tre våningar upp utan hiss... Det blir en mardrömsflytt.
Jag hittade i alla fall en liten fläck där jag kunde ligga på laddning sista natten... Hejdå Mariebo, nu kör vi!
04 oktober 2012
Paus
Gourmetmiddag intagen, 2 cheeseburgare och en kanelbulle med Emme. The spis and owen is no more. Eller the kylskåp. Eller the besticks... Köket är i det närmaste klart, dvs att det ser ut så här:
Mysigt va?
Jag kanske kommer ångra imon att jag säger det här nu - men jag känner att jag är i hyfsad fas...? Imorgon klockan 14.30 kommer HSB hit för besiktning. Då ska kök och badrum vara helt tomt på prylar och kliniskt rent. Brunnar rensade, fläktfilter ren, ugn, kyl, frys och allt annat elände i sitt livs skick. Ugn, kyl, frys - check. Resten hinner jag imon förmiddag? Man kan säga att jag nu är i fasen flyttstädning. Fast flyttstädning där hela bohaget fortfarande befinner sig i boet so to speak. Sug på den.
Sen har det såklart kört ihop sig något med logistiken. Så nu ber jag alla som har lust att anmäla sig frivilligt för 1-2 timmars bärande med början runt klockan 14 på lördag. För då behöver jag starka armar. Alternativt om man inte kan det så får man hjälpa till att bära kartonger en stund på förmiddagen. Jennie och Ricky kommer hjälpa mig från kl 9 på morgonen och tills vi är klara, Emelie och Kajsa med en arm är oxå med - men två personer till runt kl 14 hade suttit som en smäck! Hör av dig du som inte kan bärga dig...
För övrigt hittade jag ett foto idag som jag inte har sett på många år. Från julen 1974 där jag sitter i brollans knä. (ja, han lånade Abba-Bennys brallor lite då och då på den tiden) Hans ohängde vilding till son sitter brevid och öppnar paket. När jag såg den bilden kom jag att tänka på alla människor jag känner som bara kan ringa nån bror, svåger, pappa, svärfar, mamma, svägerska, syster eller annan släkting och be om hjälp med att skruva ner lampor och hatthyllor, flyttstäda och putsa fönster. Det kan inte jag, för jag har ingen sån som är frisk eller ung nog att hjälpa till. Dom där bägge på bilden ligger väl nära till, men dom har inte tid med mig. Bror är 67 men jobbar mer än halva dygnet för att driva sin firma. Brorsonen jobbar på samma firma OCH läser på högskolan OCH har ett praktikjobb på en IT-firma. Nu är han dessutom i Spanien.
Nähä. Det som jag vill ha gjort, det får jag göra själv. Bortskämda jävlar är alla andra som bara lyfter på luren och har nån som kommer sättandes. Int är jag bitter int...
(Obs, lägg märke till den 42-tums tv-apparat som står till höger i bild. Emelie trodde att det var en radio.)
Sen hittade jag även det foto som gett lillan smeknamnet "Tryffelsvin". När hon var liten kunde hon sura i två dagar om hon inte fick som hon ville. Oavsett fjäsk eller skäll. Inget hjälpte och hon är fortfarande långtjurig som en gammal get och kan låta bli att prata på flera dar om det går riktigt åt helvete. Naaaw... Lill-Tryffel... Söte.
Jag kanske kommer ångra imon att jag säger det här nu - men jag känner att jag är i hyfsad fas...? Imorgon klockan 14.30 kommer HSB hit för besiktning. Då ska kök och badrum vara helt tomt på prylar och kliniskt rent. Brunnar rensade, fläktfilter ren, ugn, kyl, frys och allt annat elände i sitt livs skick. Ugn, kyl, frys - check. Resten hinner jag imon förmiddag? Man kan säga att jag nu är i fasen flyttstädning. Fast flyttstädning där hela bohaget fortfarande befinner sig i boet so to speak. Sug på den.
Sen har det såklart kört ihop sig något med logistiken. Så nu ber jag alla som har lust att anmäla sig frivilligt för 1-2 timmars bärande med början runt klockan 14 på lördag. För då behöver jag starka armar. Alternativt om man inte kan det så får man hjälpa till att bära kartonger en stund på förmiddagen. Jennie och Ricky kommer hjälpa mig från kl 9 på morgonen och tills vi är klara, Emelie och Kajsa med en arm är oxå med - men två personer till runt kl 14 hade suttit som en smäck! Hör av dig du som inte kan bärga dig...
För övrigt hittade jag ett foto idag som jag inte har sett på många år. Från julen 1974 där jag sitter i brollans knä. (ja, han lånade Abba-Bennys brallor lite då och då på den tiden) Hans ohängde vilding till son sitter brevid och öppnar paket. När jag såg den bilden kom jag att tänka på alla människor jag känner som bara kan ringa nån bror, svåger, pappa, svärfar, mamma, svägerska, syster eller annan släkting och be om hjälp med att skruva ner lampor och hatthyllor, flyttstäda och putsa fönster. Det kan inte jag, för jag har ingen sån som är frisk eller ung nog att hjälpa till. Dom där bägge på bilden ligger väl nära till, men dom har inte tid med mig. Bror är 67 men jobbar mer än halva dygnet för att driva sin firma. Brorsonen jobbar på samma firma OCH läser på högskolan OCH har ett praktikjobb på en IT-firma. Nu är han dessutom i Spanien.
Nähä. Det som jag vill ha gjort, det får jag göra själv. Bortskämda jävlar är alla andra som bara lyfter på luren och har nån som kommer sättandes. Int är jag bitter int...
(Obs, lägg märke till den 42-tums tv-apparat som står till höger i bild. Emelie trodde att det var en radio.)
Sen hittade jag även det foto som gett lillan smeknamnet "Tryffelsvin". När hon var liten kunde hon sura i två dagar om hon inte fick som hon ville. Oavsett fjäsk eller skäll. Inget hjälpte och hon är fortfarande långtjurig som en gammal get och kan låta bli att prata på flera dar om det går riktigt åt helvete. Naaaw... Lill-Tryffel... Söte.
Nähä. Slut på paus. Det kommer bli en lång natt.
03 oktober 2012
Spara
Jag är slut. Tom, illamående sv ugnsrengöringsmedlet och har värkande ögon med blodkärl som brustit. Så nu lägger jag mig på laddning.
Kajsas rum är klart. Emmes rum är klart. Mitt rum är... Mitt rum är rummet där allt ska in...
Och måste bara dela med mig av dagens skryt. Hittade det här urklippet i en gammal låda längst in i garderoben. Från JP den 31maj 2006. Då var jag nämligen både snygg å kunde baka.
Gonatt åttahundrafyrtiotvå flyttkartonger. Nu orkar jag inte hålla uppe gluggarna en enda sekund till.
Kajsas rum är klart. Emmes rum är klart. Mitt rum är... Mitt rum är rummet där allt ska in...
Och måste bara dela med mig av dagens skryt. Hittade det här urklippet i en gammal låda längst in i garderoben. Från JP den 31maj 2006. Då var jag nämligen både snygg å kunde baka.
Gonatt åttahundrafyrtiotvå flyttkartonger. Nu orkar jag inte hålla uppe gluggarna en enda sekund till.
Status!
Status i livet för söta lilla familjen Kaos, är enl följande denna veckan:
Mamman... har ett gediget arbete kvar att tömma, städa och packa ihop ett hem. Fixa transportbilar, checka av flytthjälp och andra administrativa åkommor såsom tex adressändringar och flytt av abonnemang. Utöver detta ska det även handlas och lagas mat till den harmoniska familjen. Ev har det tummats något på det. Dvs att mamman har införskaffat råvara, men övriga medlemmar har helt enkelt fått göra det bästa dom kan av dem, på helt egen hand och med minsta möjliga risk för brand. (mycket kallskuret blir det...) Vid sidan av har mamman även ett heltidsjobb i högsäsong som resande säljare att sköta. Det går sådär, men hon försöker åtminstone se ut som hon jobbar, även om hon mest bara skrapar lite på ytan och försöker se väldigt upptagen ut. Just i detta nu krävs tex en liten tripp till Visby, som skulle kunna komma att gynna företaget en smula om man håller tungan rätt i mun. Den trippen är svår att gestalta och få att se trovärdig ut utan att åka dit på riktigt - så den får vackert vänta tills måndag.
Lilla dottern... har årets grymmaste skolvecka med fyra prov, en inlämning på ett stort arbete, gymnasiemässa, resa till Sthlm för besök hos riksdagen och en tredjedel att göra rätt för i en flytt som går på sista versen. Hon har även ett gips upp till armbågen som begränsar fysiska förutsättningar i ämnet bära och kånka, så hon klarar sig med att packa ihop sitt rum, vända hamburgare när dom ligger och ryker i pannan och hjälpa till med lite allmänt finlir med bara en hand. Men för det mesta sitter hon i skräddarställning i sin säng med datorn i knät och tycker att allt är piss.
Stora dottern... har en av livets mest lökiga perioder sen en tid tillbaka och en tid framåt. Hon är go och glad och hjälpsam, kramar sin mamma och är alltid en varm sol som bara vill att alla ska ha det bra. Skolschemat i tvåan av gymnasiet innehåller mest håltimmar och sovmorgnar, studiebesök på teatrar och mera allmän tid av det lökigaste löket... Idag börjar hon tex inte förräns halvett och får därför köra 1a-skiftet i flytteriet med det som hon minst kan åsamka oreda. (tex det egna rummet, disk och städ) Hon kommer att bli avlöst av sin mamma som går på 2a-skiftet vid lunchsnåret när hon måste gå till skolan för en lektion eller två.
Men mamman är på tå. Dock med en stark känsla av att nåt kommer gå åt helvete. För trots kaos, kalbalik och tusen saker att komma ihåg och tänka på, så har det ännu inte kommit nån riktig motgång som tex att flytthjälpen har brutit bena eller att hyresvärden har gjort nåt misstag och blåst av hela skiten, alla kollegor plötsligt blir sjuka och ledigheten inte beviljas, eller nåt annat väntat. Väntar på den... men dock fortfarande glad, pigg och vid gott mod.
Mr Boss muttrade nåt väldigt tänkvärt en tidig morgon när hon klev in på jobbet med ett stort leende och positiv inställning
- Herregud Anna-Karin, kan du inte bara vara lite trött å sur nångång å sluta upp med det där jävla flinet så här dags?
- Jo det kan jag, trust me. Men jag har sovit gott och är glad och då tänker jag att det smittar av sig lite på er andra surputtar!
- Anna-Karin, du sover aldrig.
- Jo... det gör jag... Jag sover som en liten gris å sen är jag pigg å på´t igen lixom!
Då muttrade han sitt muttrigaste mutter, nästan ohörbart:
- Just precis... Du SOVER inte... Du ligger tamej fan bara på laddning!!!
Ha! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag är nyladdad! Å nu ska jag åka hem för skiftbyte i kaosfabriken.
Tjopp.
Mamman... har ett gediget arbete kvar att tömma, städa och packa ihop ett hem. Fixa transportbilar, checka av flytthjälp och andra administrativa åkommor såsom tex adressändringar och flytt av abonnemang. Utöver detta ska det även handlas och lagas mat till den harmoniska familjen. Ev har det tummats något på det. Dvs att mamman har införskaffat råvara, men övriga medlemmar har helt enkelt fått göra det bästa dom kan av dem, på helt egen hand och med minsta möjliga risk för brand. (mycket kallskuret blir det...) Vid sidan av har mamman även ett heltidsjobb i högsäsong som resande säljare att sköta. Det går sådär, men hon försöker åtminstone se ut som hon jobbar, även om hon mest bara skrapar lite på ytan och försöker se väldigt upptagen ut. Just i detta nu krävs tex en liten tripp till Visby, som skulle kunna komma att gynna företaget en smula om man håller tungan rätt i mun. Den trippen är svår att gestalta och få att se trovärdig ut utan att åka dit på riktigt - så den får vackert vänta tills måndag.
Lilla dottern... har årets grymmaste skolvecka med fyra prov, en inlämning på ett stort arbete, gymnasiemässa, resa till Sthlm för besök hos riksdagen och en tredjedel att göra rätt för i en flytt som går på sista versen. Hon har även ett gips upp till armbågen som begränsar fysiska förutsättningar i ämnet bära och kånka, så hon klarar sig med att packa ihop sitt rum, vända hamburgare när dom ligger och ryker i pannan och hjälpa till med lite allmänt finlir med bara en hand. Men för det mesta sitter hon i skräddarställning i sin säng med datorn i knät och tycker att allt är piss.
Stora dottern... har en av livets mest lökiga perioder sen en tid tillbaka och en tid framåt. Hon är go och glad och hjälpsam, kramar sin mamma och är alltid en varm sol som bara vill att alla ska ha det bra. Skolschemat i tvåan av gymnasiet innehåller mest håltimmar och sovmorgnar, studiebesök på teatrar och mera allmän tid av det lökigaste löket... Idag börjar hon tex inte förräns halvett och får därför köra 1a-skiftet i flytteriet med det som hon minst kan åsamka oreda. (tex det egna rummet, disk och städ) Hon kommer att bli avlöst av sin mamma som går på 2a-skiftet vid lunchsnåret när hon måste gå till skolan för en lektion eller två.
Men mamman är på tå. Dock med en stark känsla av att nåt kommer gå åt helvete. För trots kaos, kalbalik och tusen saker att komma ihåg och tänka på, så har det ännu inte kommit nån riktig motgång som tex att flytthjälpen har brutit bena eller att hyresvärden har gjort nåt misstag och blåst av hela skiten, alla kollegor plötsligt blir sjuka och ledigheten inte beviljas, eller nåt annat väntat. Väntar på den... men dock fortfarande glad, pigg och vid gott mod.
Mr Boss muttrade nåt väldigt tänkvärt en tidig morgon när hon klev in på jobbet med ett stort leende och positiv inställning
- Herregud Anna-Karin, kan du inte bara vara lite trött å sur nångång å sluta upp med det där jävla flinet så här dags?
- Jo det kan jag, trust me. Men jag har sovit gott och är glad och då tänker jag att det smittar av sig lite på er andra surputtar!
- Anna-Karin, du sover aldrig.
- Jo... det gör jag... Jag sover som en liten gris å sen är jag pigg å på´t igen lixom!
Då muttrade han sitt muttrigaste mutter, nästan ohörbart:
- Just precis... Du SOVER inte... Du ligger tamej fan bara på laddning!!!
Ha! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag är nyladdad! Å nu ska jag åka hem för skiftbyte i kaosfabriken.
Tjopp.
02 oktober 2012
Fullständig KALABALIK!!!
Å nu fullständig regelrätt, tokfläskig och bindgalen KAOS!
Jag skulle gått hem kl 12. Det blev klockan 13. Sen på vägen hem skulle jag bara... Å sen bara. Typ tippen med allt som var i bilen. Äta nåt behövde jag visst mä.
Sen fick jag iaf två hela timmar i köket. The skafferi is no more. Gött. Men nu är det kaos. Imorse vaknade jag tjugo över fem. Började genast göra tidsplaner för varje skåp. Denna hjärna mår inte bra...
Å nu mina samer å herrar! Nu ska jag torka av mig svetten, måla på ett leende å åka upp till Kinnarps. Middag kl fem med kund, sen hockey. Hemma kl 22 ikväll. Hur. Tänkte. Jag. När. Jag. Bokade. Detta??? HJÄÄÄLP! Jag kommer aldrig hinna tills lördag...
Bild på kaos:
Jag skulle gått hem kl 12. Det blev klockan 13. Sen på vägen hem skulle jag bara... Å sen bara. Typ tippen med allt som var i bilen. Äta nåt behövde jag visst mä.
Sen fick jag iaf två hela timmar i köket. The skafferi is no more. Gött. Men nu är det kaos. Imorse vaknade jag tjugo över fem. Började genast göra tidsplaner för varje skåp. Denna hjärna mår inte bra...
Å nu mina samer å herrar! Nu ska jag torka av mig svetten, måla på ett leende å åka upp till Kinnarps. Middag kl fem med kund, sen hockey. Hemma kl 22 ikväll. Hur. Tänkte. Jag. När. Jag. Bokade. Detta??? HJÄÄÄLP! Jag kommer aldrig hinna tills lördag...
Bild på kaos:
01 oktober 2012
Första stadiet av kaos
5 dagar innan flytt kan man nu skönja stora fläckar av KAOS i rum, hjärna och bil. Jag har varit på jobbet idag, men lägg väl märke till att jag inte skrev att jag har jobbat. För det vet jag knappt om jag kan säga att jag har gjort...
Som ett brev på posten så bytte vi växeln på jobbet i torsdags. (säg det som inte är utbytt sen nye vdn klev innanför dörrn i januari, man får va gla att man får va kvar...) Men då var jag inte där så idag fick jag mig en liten kurs, ny mjukvara (softphone) installerad i datorn och 48 olika headset med och utan sladdar och laddare. Jupp. Försök att sälja nåt i den röran den som kan? Jag har oxå hunnit med någon form av ett väldit snabbt kundbesök i stan och samtidigt passade jag på att hoppa in i teliabutiken för att säga upp mina abonnemang. (bredband & bredbandstelefoni) Tänker nämligen byta till nåt som inte är varken hälften så dyrt eller krångligt när dom nu ändå tar 550:- bara för flytten. När det ändå bara är min lilla mamsing som fortfarande ringer på den fasta en gång i veckan. Jag ska lära henne mitt mobilnr, det blir inte lätt men det ska gå. På sikt. Va sköönt det är att få stå på "fel" sida disken i en telefonibutik och frikostigt dela med sig av sin galla. Kände att den stackars lilla Teliaflickan fick sota för allt spott och fräs som jag själv har fått i ansiktet i ämnet i fråga för ett antal år sen.
- Hej, jag vill säga upp mina abonnemang. Tänkte att det var lika bra att gå in hit eftersom det ändå inte går att komma fram på telefon om man inte har universums tålamod. För det har inte jag. Jag ville oxå prata med en riktig människa ifråga och det gick ju ändå inte.
- Eeh... Jag ringde själv 90200 i fredags och det var bara 2 minuters kö.
- Jaha du. Kul för dig. Idag var det lite mer än så kan man säga.
- Jaha... Varför vill du säga upp dina abonnemang? Är det nån särskild anledning?
- Öh... nej... Måste jag ha ett skäl?
- Nejdå. Jag bara tänkte att om du är missnöjd så kanske man kan hitta en bättre lösning om jag får hjälpa dig. Jag har många fina erbjudanden.
- Men tänk om jag ska flytta utomlands då? Eller tänk om jag ska dö? Eller flytta ihop med nån som redan har 11 abonnemang? Det har väl inte du med att göra? Jag vill bara avsluta alltihop och eftersom jag fakiskt har tagit bilen hit på arbetstid och väntat 16 minuter i kö så - ja, jag är väldigt säker på att det är det jag vill göra, annars hade jag lagt min tid på något roligare. Smart va?
- Jag tänkte bara om du var missnöjd så...
- Varför frågar du hela tiden om jag är missnöjd? Mina abonnemang har fungerat utmärkt men nu behöver jag dom inte längre.
- Nähä... nämen då så förstår jag.
- Japp. Dom finns dessutom hos era konkurenter för en bråkdel av priset. Idag kan man ju välja hur man vill.
- Så du tycker det är dyrt? Jag har ju väldigt billiga erbjudanden på mobilt bredband just nu som...
- Men hallå... Om jag hade klarat mig med ett mobilt bredband så hade jag ju bett om det. Men nu är det inte så. Hur kommer vi vidare?
- Ja, det här kan du inte göra i butiken. Ska du säga upp abonnemang måste du ringa kundtjänst. Det är den enda vägen.
-Jag måste alltså sitta i den jävla kön i alla fall? Plus den kön jag just genomlidit i denna butik???
- Ja... Men jag kan be nån ringa upp dig istället.
- Ja tack.
Så knappade hon in de uppgifter som krävdes och jag åkte till jobbet igen. När jag var nästan framme på kontoret ringde det redan en kille från Telia. Oj, det var inte dåligt. Kanske var jag lite för bitsk mot den lilla snärtan?
- Hej det här är John på Telia. Du ville ha hjälp av oss med ett bredband?
- Nej... Jag vill säga upp mitt bredband och min bredbandstelefoni.
- Jaha... Ja, då måste du prata med uppsägningsavdelningen, det kan inte jag hjäpa dig med.
- Nähä? Och var ringer du ifrån då? Vanliga allmäna avdelningen för småprat?
- Eeh.. Nej, jag jobbar på kundtjänst.
- Och?
- En sekund bara, jag kopplar dig dit du ska, en sekund bara.
- Tack...
- Hej och välkommen till Telia. Det är 79 samtal före dig. Vi tar snart emot din förfrågan.
Hos Telia är 79 samtal lika med 1 sekund. Det är det inte hos Pettsson. Pettsson satt i kö med högtalaren på mobilen SAMTIDIGT som ny mjukvara installerades i datorn, samtidigt som det skulle provas ut headset, SAMTIDIGT som det ringde kunder, SAMTIDIGT som hon skrev offerter och lämnade priser på telefon. Det tog 33 minuter innan jag kom fram. Men nu är skiten avslutad. (det var 79 samtal före på riktigt, man tror ju inte det är sant...)
Denna dag för med sig 3 positiva saker. Resten kommer jag att sortera in på den allmäna avdelningen för kaos.
1, Jag insåg i helgen att när man vanligtvis flyttar så packar man sina flyttkartonger, bär in dom på nya stället, kanske tom packar upp dom flesta och sen tar dom med sig tomma tillbaka och fyller dom på nytt. I detta fall går ju inte det.. När allt ska in på en och samma gång. Man måste alltså ha en uppsjö av kartonger för att kunna packa ner ett helt hem! Det har inte jag... Jag har heller inte lust att köpa 5 st för 129:- när jag kommer att behöva miljarders! Så jag gick en lov i verkstan på jobbet (med mitt nya flygkaptensheadset på mig. FLIGHT SK342 ready får takeoff. Captaincrew, please be seated.) Och rätt vad det var så snubblade jag rakt in i en pall med en heeel buffé av stora, ENORMA rejäla lådor som låg smidigt platta och ihopvikta. "Ta så många du vill" sa produktionschefen. Rena julafton för Pettssonskan!
2, Emelie och Kajsa kommer hit. Små barn har flinka fingrar och kommer in i trånga utrymmen. Det är inte klokt vad som ska få jobba denna veckan för sitt levebröd. (visst fan, jag måste handla...) Mina armar kommer plötsligt att bli 6 st istället för två. Rena julafton II.
3, Lilla pappsen ska ta med sig 1 av de 2 skrivbord som vi haft tills nu i tjejernas rum. Jag hade ALDRIG hunnit köra iväg det dit själv. Det andra blev hämtat igår när nån nappade på mitt bortskänkeserbjudande. Han ska oxå ta med sig en stooor låda VHS-filmer som ingen längre använder här. Till lillebror. Lillebröder är bra. Vill lillebror ha ett köksbord oxå tro? Jag har plötsligt ett för mycket...
Nähä. Kafferast slut. Rätt in i kaoset bara, ända in i kaklet. Nu kör vi.
Som ett brev på posten så bytte vi växeln på jobbet i torsdags. (säg det som inte är utbytt sen nye vdn klev innanför dörrn i januari, man får va gla att man får va kvar...) Men då var jag inte där så idag fick jag mig en liten kurs, ny mjukvara (softphone) installerad i datorn och 48 olika headset med och utan sladdar och laddare. Jupp. Försök att sälja nåt i den röran den som kan? Jag har oxå hunnit med någon form av ett väldit snabbt kundbesök i stan och samtidigt passade jag på att hoppa in i teliabutiken för att säga upp mina abonnemang. (bredband & bredbandstelefoni) Tänker nämligen byta till nåt som inte är varken hälften så dyrt eller krångligt när dom nu ändå tar 550:- bara för flytten. När det ändå bara är min lilla mamsing som fortfarande ringer på den fasta en gång i veckan. Jag ska lära henne mitt mobilnr, det blir inte lätt men det ska gå. På sikt. Va sköönt det är att få stå på "fel" sida disken i en telefonibutik och frikostigt dela med sig av sin galla. Kände att den stackars lilla Teliaflickan fick sota för allt spott och fräs som jag själv har fått i ansiktet i ämnet i fråga för ett antal år sen.
- Hej, jag vill säga upp mina abonnemang. Tänkte att det var lika bra att gå in hit eftersom det ändå inte går att komma fram på telefon om man inte har universums tålamod. För det har inte jag. Jag ville oxå prata med en riktig människa ifråga och det gick ju ändå inte.
- Eeh... Jag ringde själv 90200 i fredags och det var bara 2 minuters kö.
- Jaha du. Kul för dig. Idag var det lite mer än så kan man säga.
- Jaha... Varför vill du säga upp dina abonnemang? Är det nån särskild anledning?
- Öh... nej... Måste jag ha ett skäl?
- Nejdå. Jag bara tänkte att om du är missnöjd så kanske man kan hitta en bättre lösning om jag får hjälpa dig. Jag har många fina erbjudanden.
- Men tänk om jag ska flytta utomlands då? Eller tänk om jag ska dö? Eller flytta ihop med nån som redan har 11 abonnemang? Det har väl inte du med att göra? Jag vill bara avsluta alltihop och eftersom jag fakiskt har tagit bilen hit på arbetstid och väntat 16 minuter i kö så - ja, jag är väldigt säker på att det är det jag vill göra, annars hade jag lagt min tid på något roligare. Smart va?
- Jag tänkte bara om du var missnöjd så...
- Varför frågar du hela tiden om jag är missnöjd? Mina abonnemang har fungerat utmärkt men nu behöver jag dom inte längre.
- Nähä... nämen då så förstår jag.
- Japp. Dom finns dessutom hos era konkurenter för en bråkdel av priset. Idag kan man ju välja hur man vill.
- Så du tycker det är dyrt? Jag har ju väldigt billiga erbjudanden på mobilt bredband just nu som...
- Men hallå... Om jag hade klarat mig med ett mobilt bredband så hade jag ju bett om det. Men nu är det inte så. Hur kommer vi vidare?
- Ja, det här kan du inte göra i butiken. Ska du säga upp abonnemang måste du ringa kundtjänst. Det är den enda vägen.
-Jag måste alltså sitta i den jävla kön i alla fall? Plus den kön jag just genomlidit i denna butik???
- Ja... Men jag kan be nån ringa upp dig istället.
- Ja tack.
Så knappade hon in de uppgifter som krävdes och jag åkte till jobbet igen. När jag var nästan framme på kontoret ringde det redan en kille från Telia. Oj, det var inte dåligt. Kanske var jag lite för bitsk mot den lilla snärtan?
- Hej det här är John på Telia. Du ville ha hjälp av oss med ett bredband?
- Nej... Jag vill säga upp mitt bredband och min bredbandstelefoni.
- Jaha... Ja, då måste du prata med uppsägningsavdelningen, det kan inte jag hjäpa dig med.
- Nähä? Och var ringer du ifrån då? Vanliga allmäna avdelningen för småprat?
- Eeh.. Nej, jag jobbar på kundtjänst.
- Och?
- En sekund bara, jag kopplar dig dit du ska, en sekund bara.
- Tack...
- Hej och välkommen till Telia. Det är 79 samtal före dig. Vi tar snart emot din förfrågan.
Hos Telia är 79 samtal lika med 1 sekund. Det är det inte hos Pettsson. Pettsson satt i kö med högtalaren på mobilen SAMTIDIGT som ny mjukvara installerades i datorn, samtidigt som det skulle provas ut headset, SAMTIDIGT som det ringde kunder, SAMTIDIGT som hon skrev offerter och lämnade priser på telefon. Det tog 33 minuter innan jag kom fram. Men nu är skiten avslutad. (det var 79 samtal före på riktigt, man tror ju inte det är sant...)
Denna dag för med sig 3 positiva saker. Resten kommer jag att sortera in på den allmäna avdelningen för kaos.
1, Jag insåg i helgen att när man vanligtvis flyttar så packar man sina flyttkartonger, bär in dom på nya stället, kanske tom packar upp dom flesta och sen tar dom med sig tomma tillbaka och fyller dom på nytt. I detta fall går ju inte det.. När allt ska in på en och samma gång. Man måste alltså ha en uppsjö av kartonger för att kunna packa ner ett helt hem! Det har inte jag... Jag har heller inte lust att köpa 5 st för 129:- när jag kommer att behöva miljarders! Så jag gick en lov i verkstan på jobbet (med mitt nya flygkaptensheadset på mig. FLIGHT SK342 ready får takeoff. Captaincrew, please be seated.) Och rätt vad det var så snubblade jag rakt in i en pall med en heeel buffé av stora, ENORMA rejäla lådor som låg smidigt platta och ihopvikta. "Ta så många du vill" sa produktionschefen. Rena julafton för Pettssonskan!
2, Emelie och Kajsa kommer hit. Små barn har flinka fingrar och kommer in i trånga utrymmen. Det är inte klokt vad som ska få jobba denna veckan för sitt levebröd. (visst fan, jag måste handla...) Mina armar kommer plötsligt att bli 6 st istället för två. Rena julafton II.
3, Lilla pappsen ska ta med sig 1 av de 2 skrivbord som vi haft tills nu i tjejernas rum. Jag hade ALDRIG hunnit köra iväg det dit själv. Det andra blev hämtat igår när nån nappade på mitt bortskänkeserbjudande. Han ska oxå ta med sig en stooor låda VHS-filmer som ingen längre använder här. Till lillebror. Lillebröder är bra. Vill lillebror ha ett köksbord oxå tro? Jag har plötsligt ett för mycket...
Nähä. Kafferast slut. Rätt in i kaoset bara, ända in i kaklet. Nu kör vi.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)