(Hon hälsar också att alla raggningsknep är bra utom dom dåliga.)
I nästa anfall hände nåt som jag antar att man kan skylla på trötthet och allmäna krämpor efter 3 dagars cupspel. Den lilla ettriga stannade upp och stod mer eller mindre helt still när en motspelare kom farandes och satsade 100 %. I Kajsas lår.
Jag såg lillans ansikte förvridas i kramp och sen hennes hand komma upp i luften:
"Byyyte mamma!" Hon tog en två, tre steg mot linjen innan benet tog slut och hon segnade ner... Jag var på andra sidan linjen, fem meter från händelsen och kastade mig helt enkelt på mammors vis rakt in på planen, fångade upp henne i fallet och drog henne åt sidan. Ropade till mig en ispåse, slog den och fick lagt ett kylförband innan 1 minut ens hunnit gå.
Sjukvårdarna från Röda Korset (som var där för att hjälpa till!!!) hyllade oss för detta och sa att utan den snabba ispåsen hade rehabiliteringen tagit mycket längre tid. Det var det enda rättet Röda Korset hade i det ärendet. Ursäkta mig men nu sågar jag helt fritt här... Ni är säkert fantastiska människor, men just när detta hände oss så kändes det väldigt fel från vår sida. Den lilla skadade började ulka och höll på att börja kräkas på konstgräsplanen där hon låg och skrek i total panik och smärta. Ev skrek jag lite också. I alla fall att:
"Hon spyyyr, hämta nåt, en påse eller nåt! Någon!!!" Grönisen på RK tog mig på orden. Han lommade iväg glad i hågen. 10 minuter senare kom han nöjd tillbaka med en specialkräkpåse. Då var det ganska försent.
Och den erfarna benbrotts-tanten från samma origanisation... Jag orkar inte ens. Dessutom är jag ingen perfekt människa själv. Men jag skäller inte på någon liten stackars skadad i det läget för att hon inte kan slappna av och räta ut benet. Kaos.
Det är inget bra fotbollsår i år. Förmodligen är det meningen att hon ska ägna sig åt nåt hel annat. Vi kan bara inte komma på vad det skulle vara.
