Man inser att det varit en riktig rotblöta, när man dagen efter plötsligt minns att man glatt och mycket oväntat vinglat runt, skrattande och högljudd i en trädgård på Bymarken i jakt på en nyckel miss i nassen.
Minsta dottern var ev inte lika skrattande och glad när hon i samma stadsdel öppnade sin svärmor å svärfars dörr iförd endast täcke kl halvtvå på natten för att låna ut sin hemnyckel till sin mor plus bihang som var utelåsta - men dock ändå lika glada och flamsiga. Ev något högljudda oxå... Men jag tror bara det hördes på den västra sidan av Vättern när jag försiktigt sa FÖÖÖRLÅÅÅT upprepade gånger i tamburen medans mitt sällskap plötsligt fick för sig att inte vänta kvar i taxin längre - utan på en grävlings vis (iklädd svart samvetskavaj) fara runt tjoandes i trädgården bakom mig... Vilken upplevelse för mitt barn och hennes Kalle (i morgonrock..) Det är tur det inte blir så här särskilt ofta... MEN vilken rolig kväll vi hade. Många skratt när vi gått igenom den... Men nu är jag skyldig det lilla barnet skjuts resten av livet bara hon viftar med fingret. Det får det vara värt.
Så gårdagens tema var återhämtning. Det var oxå en dag att tänka lite extra på de som inte finns med oss längre. Det är verkligen sjukt hur mycket det går att sakna någon som är borta. Åååh som jag hade velat ha henne här lite just nu, mer än nånsin. Men hon vilar tryggt intill sin kärlek och jag unnar henne det. ❤️
Nya stenen med bådas namn är på plats sen ett litet tag tillbaka. Jag kan nästan inte sluta titta på den. Dels för att det är både pappas och mammas namn tillsammans - och dels för att jag ser min mammas namn på en gravsten. Det är så förbannat overkligt!!! Hur hände det lixom? Känns så himla konstigt att jag nästan ännu inte kan ta in det. För mig sitter hon ju på kökssoffan på A n n e b e r g i Gsås och handarbetar. När jag kliver in genom köksdörren tittar hon upp över glasögonen, ler brett och säger glatt:
"-Jasså, kommer DU?! Jag skulle precis äta lite."
Hon skulle alltid precis äta lite. (diabetesen som hon skötte till punkt och pricka) Men hon sitter inte där mer. Hon ligger i jorden under den här stenen. Hur ska jag nånsin kunna förstå det?
Liljekonvaljen var deras blomma. I brudbuketten och sedan på varje mors dag plockade han den till henne. När han blev sjuk och visste att han skulle försvinna lärde han mig att fortsätta göra det. Det är ett av få minnen jag har av min far, hur han tog med mig och visade mig sina konvaljställen. Så deras blomma fick vara med högst upp till vänster på deras sten. Jag tror dom tycker om att vi tog med den.
Jaha! Dagens tema är slipmus, kvistlack och vit målarfärg. För nu ska det där eländiga impulsköpet till skåp få sig en pärla och bli det som jag tänkte att det skulle bli när jag såg det första gången. Mmm... Vi får väl se hur bra det blir, men med lite tur kan det bli riktigt bra.
Veckan som kommer innehåller flera fina saker på bokstaven V. Såsom:
Vardag
Visby
Varberg
Det kan minsann bli jättebra!
Tjopp!