I Alanya kan man:
Gå fel. Jag har lokalsinne. Ett lokalsinne som kan få den bäste orienterare att bli svart i synen. (å det har hänt) Nu snackar vi överallt utom i Värnamo. Den stan är undantaget. Går bara inte! Nytt undantag: Alanya! Hur svårt kan det va? Havet till höger. Bergen rakt fram. Tvärtom när man går hem. Nä! Det är nåt fel på logiken här! Efter kvällens tur igår (Alanya by feet) måste jag nu bara ha tag i en karta å bli sams med stan. Gaaalet långt å varmt å fel blev det när vi skulle hem. Men två envisa redde ut det till slut. Två envisa med mycket tur. Å vi var inte ens onyktra. Så kan inte skylla på det heller. Hm!
Be! Bönestund i dom höga tornen mest hele tin... Klagosånger som kan få den gladaste att börja lipa å vilja trösta han i högtalarn. Men dom kanske är glada? Va vet jag? Svårt att urskilja ett endaste ord. Bara ooooaaaaahhhhhhiiiiuuuuuooooiii. Långsamt å ledset lixom. Stackare. Tom på natten lipar dom.
Inte sova så jättebra. Norskorna i rummet intill partajar som bäst när vi går å lägger oss. När vi just lyckats somna går dom ut. (inte särskilt diskret) När vi sover som bäst kommer dom hem. Dom har grava problem med dörren. Om man lyckas somna om i den vevan är det dags för gnället igen. Sen är det dax att gå upp.
Känna sig populär. Vi fixar inte håret. Sminkar oss inte. Duschar knappt. (duschen verkar inte gjord för det...) Luktar svett, vitlök å shisch kebab. Ändå får vi inte vara ifred! Man blir knäpp! Inte ens mitt otrevligaste blir dom avskräckta av. Ge upp!!! Det är en affärsidé jag försöker sälja in. Låt oss va så ska vi både handla å äta hos er. Går dåligt.
Hitta egna peelingmetoder. Första dagens vågor slog bokstavligen omkull mig. Att ta sig ur havet var inte lika lätt som att gå i... Det var en syn när jag låg i gruset vid strandkanten å försökte komma på fötter. Med en stor klunk av sand å saltvatten forsande ur munnen. Det ramlar ff småstenar ur bortglömda kroppsdelar. :)
Sola! Å det är det vi gör. Njuter oxå.
Tjing!
- Posted using BlogPress from my iPhone