Cykel sket sig, för jag tyckte inte det var värt pengarna. Men faktiskt så verkar kuren att ligga på en solsäng hela dagarna och käka vattenmelon - ha en mycket positiv effekt på eländet. Först idag kände jag hur det sträckte lite när jag klev upp. Men då har jag faktiskt gått ganska mycket både morgnar och kvällar de senaste dagarna. Håller en tumme.
Något har hänt med våra magar. Vi är inte på något sätt dåliga, men vi känner noll hunger. (Det är lycka för en fetknopp) Vi äter således nåt litet då och då, för att vi behöver det och inte ska må dåligt. Men det blir mest melon och grönsaker. Å ett å annat kg fetaost. Och hivar i oss ett par liter vatten om dan. (jäklar vad jag tjatar på ungdomen om det) Så har det varit ända sen vi satt på Landvetter.
Kanske är vi inte lika snälla mot skinnet. Igår på Nissi lyckades jag bränna upp allt som finns. (Det är mycket skinn på en tant) Men värsta pärlan fick axlarna. Solen står verkligen mitt upp på himlen och vi har fullt sjå att lista ut hur den går. Därav stackars axel. Framsidan av låren fick sig oxå en törn, så idag ska jag sola... eh... idag ska jag sola smalbenen? Eller möjligtvis lillfingret? Det ser rätt ok ut.
Det får bli skuggan med en ljudbok. Har jag sagt att det kan vara världens bästa uppfinning? Man behöver ju inte ens hålla upp armarna för att läsa.
