Som en av få kvinnor när denna mansdominerade bransch (byggbranschen) ställde till med sin 4 dagar långa, vartannat årliga firmafest - så har jag nu fått mitt ego så smekt att det kommer räcka under åratal framöver. Herregud så snygg jag är. Trevlig. Vacker. Fantastisk. Sexig. Underbar. Helt makalös. Jamen kära nån, det är så att jag undrar om jag nånsin kan jobba i en annan bransch och leva utan allt detta. Efter fem år och 3 N o r d b y g g så insåg jag i år att jag känner rätt mycket folk i denna värld. Det var på tok omöjligt att ta sig effektivt igenom de tre mässhallarna. Jag kom inte många meter utan att vi sprang på nästa som ville hälsa och kramas och komma med skamliga förslag. Det fanns också hallar där jag inte vågade röra mig knappt alls, för helt ärligt så har det kanske blivit nåt enstaka krumsprång på de här åren som jag inte var så sugen på att springa på... Som tex norrlänningen med mina glasögon. Undvek den hallen helt kan jag säga, så den gåtan är och förblir olöst. Jag hade Henrik vid min sida varje meter under torsdagen då vi var därute heldag. En sann gentleman som ansvarsfullt sett efter och räddat mig x antal gånger den här veckan.
Spökvandring i g:a stan.. Fullt sjå att hålla reda på vilka som var spöken å vilka som var kunder.
Men idag har jag i alla fall fått mitt straff, när jag tillslut och mycket motvilligt, släpade fram vågen och ställde mig fjäderlätt däruppå. +0,8 och jag är ändå väldigt tacksam. För det mesta lär vara vätska och det kommer rinna av när jag börjar äta och dricka normalt igen. Men efter Whiskeyprovning på fastande mage, fläskiga ostar, oxfilé, gräddsåser, potatisgratäng, vin, tjocka fläskiga ÖL i stora, stora glas, smörstekta hälleflundror och ett par, tre pannacottor på ren grädde och lite lingonvecka på det - är jag som sagt tacksam och tycker att +0,8 är ett smärre under efter det stora tabberaset i Tjockhult. Det kunde varit mycket, mycket värre.
Så nu ska jag ge mig ut! Hade tänkt åka till skåne idag men jag skiter i det. Jag känner knappt igen mina barn längre och dom undrar väl vem jag är som plötsligt damp in igår kväll och ville dela bostad med dom. Jag har en mycket märklig frukost i magen bestående av 2 kokta ägg och en smoothie gjord på naturell youghurt, äpple och citron(!) och dessutom en kaffe. (det var visst ingen som hade handlat när jag var borta) Men den frullen duger bra som underlag för dagens första motionspass. För nu ser jag mållinjen där borta, det finns inga ursäkter kvar att inte nå den i tid. Jag är ostoppbar och okrossbar och tänker inte halka ur mitt hälsosamma leverne bara för att den här veckan kom och skar sönder mitt liv.
Nu kör vi järnet igen!
Ps. Finlandssvenskar är faktiskt inte så tokiga ändå. När dom pratar så låter det faktiskt nästan som norrländska. Grrrr. Herregud, nu går jag igång på Finland också. Det här kan bli jobbigt.