Norrland eller Småland?
Men när jag sedan bara kom på rätt köl och 1 km norr om Bryd upptäckte att vägarna var omhändertagna, snöfria och saltade hela vägen upp till Karlstad...(jamen okej då, lite snömodd var det allt bitvis men det är ju ändå februari...) Att man smygsaltat var å varannan dag kring Jönkan i mildväder hela det senaste kvartalet men sen verkat åka till Kanarieöarna när svenska folket skrek efter saltbilen hade jag slutat fundera på redan i Mullsjö. (Shitlake på engelska)
•Då jag nåddes av det mycket märkliga och sorgliga beskedet att en av mina kunder hastigt gått bort i sömnen en dag i förra veckan. (Helt riktigt - han hade alltså inte gått hem igen) Mulat. Kastat in handduken. Kilat vidare. Gått över ån. Tagit ner skylten. Lämnat in. Avlidit lixom.
Inget att skoja om. Definitivt inte. Fatta va hemskt att åka på semester, njuta av livet, lägga sig på sitt hotellrum en kväll och sen blev det inget mer. Slut i rutan. Färdigt där. Inte åka hem å gå till jobbet mer. Inte någonting alls mer. Där var det över för gott. Det är tur att vi inte vet... Men jag fick mig en tankeställare igen, om att säga osagda ord och göra ogjorda saker. NU! Framtiden är inte garanterad.
•Då jag lagt lite tid på mig själv för första gången på länge. Promenad utmed K l a r ä l v e n, bad och skrubb på rummet och ett snabbt inhopp i en butik. Funderar fortfarande... Ser man att det är jag eller tror man att det är Pocahontas? Hmmm... Lurar tills imon. Men tror det lutar åt att det kan bli en ny F u r e t-kofta.
•Då jag bestämde mig för att tänka i nya banor och inte i gamla. Dom gamla var ändå inte bra, inte ens när dom var nya. Så nu tänker jag nytt. Igen. Det kommer gå bra ända tills jag faller i dom gamla banorna igen. Då får jag bestämma mig igen.
•Då jag tänkte väldigt mycket helt enkelt. För som alltid när jag kör en längre sträcka så slutar det alltid med att jag tänker på lilla mamma. Och idag kom jag att tänka på att hon hade bara en liten, liten bit kvar av en äggstock och kunde omöjligt bli gravid. (Det var "en chans på miljonen" och den historien har jag hört några gånger...) Men jag kunde överleva i den miljön. Häromdan såg jag en liten stund av en dokumentär om hur vi blir till (jag var nog sjuk den dan i skolan) å kanske var det därför jag nånstans där utmed V ä n e r ns norra del - kom på att det var ju JAG som var så jävla stark å envis att det blev just JAG som tog mig in och sen blev JAG! Fiffigt va? Trots att det var omöjligt och bara en chans på miljonen. Det är ju därför jag är en plåga för allmänheten, det är ju min uppgift! Och jag är ju fortfarande så envis. Det säger min chef. (B.l.a)
•Då chefen min hälsade när jag stressad mellanlandade på kontoret, med orden:
-Hej AKP, det var längesen. Va roligt att se DIG!
-Hej! Du ser oxå rolig ut!
Det gick lite fort där...
•Då jag packade bilen full med guldbiljetter för slutspurten av hockeysponsorsäsongen. Jag har 3 matcher kvar, imon ska Solsta' få sin beskärda del. Plus att jag är med på en liten mässa hos en åf.
Jag kommer inte behöva peta mig i naveln imorgon heller.
Natti natti
