Men väldigt tyst. Och tomt. Förstår inte hur det kan vara sån skillnad. Vi levde ju inte på varandra precis. Kanske är det bara det här gamla hyreshusets fel?
Sen mina grannar flyttade blev det tyst. Ibland undrar jag om det verkligen bor någon där uppe? Skillnaden mellan åtskilliga par med stampande fötter, barnaskrik (läs vrål) och gapskrikande vuxnas gräl och de här tysta indianernas mockasiner -är enorm. Har lust att gå upp och krama indianderna för varje gång jag får äta frukost utan att behöva fundera över om jag behöver ringa polisen. Men kanske skulle de se detta som märkligt? Jag försöker i alla fall le så brett jag kan och hälsa översvallande varje gång vi möts. Kanhända uppfattar dom mig som kontaktsökande istället. Deras korta hej bekräftar nog detta...
Men tyst är det. Så tyst att köksklockan på väggen ger mig huvudvärk. Minns inte att det varit så här tyst någonsin i detta boende. Men så är jag också som enammast denna helg. Önskar att ordet självvalt hade satt plåster på mina sår. Kan upplysa om att så är inte fallet.
Hursomhelst är det asenkelt. Skitsmidigt. Och billigt. Gjorde trerätters till mig själv i fredags! Efter träning (3e dagen på raken utan nåd) och på gränsen till avsvimning slog jag till med:
Förätt: Leverpastejsmacka med gurka.
Varmrätt: Leverpastejsmacka med gurka.
Dessert: Earl Grey-te med mjölk och honug.
Mums! För att maximera min effektivitet slurpade jag i mig allt på en gång. Det ska ju ändå blandas i magen. Sen somnade jag i soffan. Hann inte ens tända stearinljuset på bordet. Jag kommer bli rik.