Ojdå

Det blev ju ingen bra dag på jobbet idag... Trots mitt superförsök att vara positiv och glad. Blev ju bara ett kapitel till skrivet i gårdagens bok om elände. Men det här borde vara botten? Har bestämt att det är så. Nu är jag på väg upp! I alla fall när vi snackar jobb.SNYGGT JOBBAT AKP! Det var ju ändå med de orden ringande i huvudet som jag lämnade chefens kontor och åkte hem. Tänkte inte på sprit en enda gång på hemvägen. Tänkte på döttrar. Ljuvliga, älskvärda, underbara och bara mina döttrar. Älskar dom så. (inga nycklar, plånböcker eller mobiler borta just nu)

Men är fortfarande jätteintresserad av den där lilla morfinsprutan. Skulle kunna tänka mig ett par Valium också. Men imorgon! Då kommer allt vara bättre.

Voj voj. Så här trött är jag faktiskt nu. Vem ska laga middag?

PS. För känsliga läsare vill jag bara poängtera: ingen kritik, inget negativt mot min arbetsplats eller någon kollega. Det var enbart beroende på mig själv som dagen blev lite svår. /P