Men kan inte sluta tänka på hur smidigt det är ordnat för mig. Vilken tur jag har! Kan krypa ner i sängen med mina nya vita bommullshandskar om kvällarna utan att det blir eeh, ööh, konstigt... "Hej lilla gubben. Vill du att mamma ska klappa lite på dig med sina sammetssträva fingervantar?" Nu behöver jag ju inte oroa mig för det. Ett problem mindre! =)
Singellivet är fantastiskt smidigt. Eller i alla fall smidigt. Fantastiskt vet jag inte.