Sista besöket precis gjort hos fot-Jocke... Nu kan han inte göra mer för mig. Nu är det upp till mig att sköta mig å lära mig leva med min begränsning så länge det krävs. Det var med stor tacksamhet jag tackade å sa hejdå. "Tack för alla timmar av smärta, jag hoppas att jag aldrig mer behöver se dig!" :))
Men en sån här fredag kryper det i kroppen på mig av att få åka söderut. Årsmöte imon - så hade tänkt åka ner över dagen... Men efter att ha pratat en snabbis med skånefolket tog det ca en minut att bestämma sig.
Jag skiter i allt å åker på en gång. För jag behöver det.