Det var tomt att komma hem idag. Jobbigt. Det är mycket lättare att åka bort... Känns inte hälften så tomt. Men ikväll kommer mina flickebarn! Nu ska dom vara här lääänge! Så jag får helt enkelt hålla mig på dagslånga avstånd. Då är det mys att vara hemma.
Idag har varit en sån där jobbig dag för eftertanke. När jag vänder och vrider och undrar alldeles för mycket. Varför jag gör det jag gör? Vilken mening det har? Och vad det ska leda till? Varför tänker jag på sånt... Det blir ju bara jobbigt. Tänk inte så mycket Pettsson, bara gööör. Men det blev bara väldigt uppenbart när jag kom på mig själv att stå mitt i en åker i Östergötland och fota Arla som har våra 10 huvar i en prydlig rad på taket! Efter att jag hade fått syn på dom från E4an - 1 KM DÄRIFRÅN!!! (glasögon is da shit) Dessutom tyckte jag om det. Herregud... Det går utför med mänskligheten, i alla fall tantgenerationen.
Kan undra vad jag ska bjuda den yngre generationen på för att dom ska förstå hur mycket lilla mamsingen älskar dom? Hm.. Pannkaka? Börjar bli uttjatat? Negerbollar? Mm... Kanske. Vad blir dom annars glada över tro... Sprit? Förmodligen. Men se det kommer då aldrig hända här. Jag har tom med låst in mitt barskåp i källarförrådet.(bara jag har nyckel dit) Så slipper man rita streck på flaskor eller upptäcka en dag att drinken bara är vatten. Inte för att mina små oskyldiga någonsin skulle... Men man har ju hört talas om kompisar och sånt som... Det får bli pannkaka. Det gillar små barn.