Har du tänkt på en sak? Det finns människor som man springer på överallt. Människor som man inte känner alltså, men som man ändå ser överallt. Tillslut har man sett dom tillräckligt många gånger för att lägga märke till dom. Sen ser man dom ännu oftare, bara för att man lagt dom på minnet. Man har helt enkelt samma rörelsemönster. Man handlar kanske på samma ställe, vid samma tillfälle. Åker bil genom stan vid samma tillfällen och ser varann vid rödljusen. Har sina barn på samma konfa-läger. Tänker köpa te på K a h ls på a-sex vid samma tillfälle. Går på krogen samtidigt, till samma ställe. Jag har några såna människor här i stan.
Jag kan inte sluta tänka att det finns ett syfte med dom människorna. För uppenbarligen så har vi saker gemensamt, eftersom vi hela tiden gör samma val - vid samma tillfällen. Frågan är vad syftet är? Men jag tror att det är människor man ska vara rädd om, människor man ska lära känna - för jag tänker att man borde gilla varandra.
Jag har 3 sådana människor, som jag ser överallt. 2 av dom 3 har jag lärt känna. För tillslut har man sprungit på varandra så många gånger att man börjar prata. Och sen leder det ena till det andra. Och det dröjer ju aldrig särskilt länge tills man ses igen. Och JA! Jag kan bara intyga att det är människor som jag har kommit att tycka mycket om och inte vill vara utan.
Den första är en kille i 25årsåldern. Han har bland annat en flyttfirma och hjälpte mig att flytta hit, där jag bor nu. Efter det började jag se honom överallt. Han går på trottoaren när jag kommer i bilen. Han handlar när jag handlar. Han är på stan när jag är på stan. Han är och klipper sig när jag är och klipper mig - hos samma frissa. Honom känner jag inte. Inte än.
Den andra är en man i 45års-åldern. Han höll en föreläsning i försäljning som jag var på en gång för några år sen. Jag tänkte redan då att jag så väl kände igen honom. Efter det såg jag honom överallt. Tillslut började jag prata med honom en kväll i en bar. Vi började hålla kontakten och blev vänner. Jag tycker så jättemycket om honom. Mer levnadsglad människa har jag nog aldrig mött.
Den tredje är en kvinna i 25års-åldern. Hon driver ett eget hotell. Jag har verkligen sprungit på henne på hundra ställen. Om jag är ute och går, mitt ute i djupa skogen på en grusväg med gräsrand och det helt otippat kommer en bil - så kan jag lova dig att det är hon som sitter i den. Vi skrattade tills tårarna rann på oss båda den gången. Det är ju verkligen inte klokt. Nu blir vi sittandes och pratar och skojar så fort vi ses. Vi har så himla roligt ihop. Hon har oxå blivit en kompis med åren.
Så nu är frågan? Vad ska jag göra med dom här människorna? Jag har alltid bara tänkt att vi ses hela tiden för att "det ska vara så, för att det är meningen, vi ska finnas i varandras liv" Men till vad? Tänk om vi ska vara ett team? Tänk om vi ska utföra något ihop? Eller vad? En flyttgubbe, en kokerska/hotellägarinna, en vd och en säljare. Vad kan vi åstadkomma? Tänk om vi är oslagbara tillsammans? Ibland funderar jag över att presentera dom för varandra.
Men framför allt tror jag att man ska vara rädd om människor man ser. För jag tror att man har ett band till varandra. Att man hör ihop.