Å herregud vilken kväll det blev. Från världens mest softaste lördag där jag å Emelie sprang in å ut i solen å läste böcker - till ett plötsligt beslut att Annelie och jag skulle gå ut å äta. Från boksoffan till S p i r as terass på mindre än en timma. Det var helt klart stora bokläsardagen å Emme å jag var överlyckliga för att det var soligt och fint, så vi hade en bra ursäkt att bara få sitta ute och läsa. Idag har det varit ösregn på förmiddan. Det är är en precis lika bra ursäkt för att få läsa det med... Men i alla fall! Jag passade på att nyttja förmiddagens ösregn till att ta mig en välbehövlig promenad ner till S p i r a för att hämta bilen som visst fick stå kvar där igår... Parkering betald till 10.20 idag. Hur tänkte jag där tro? Så det var bara att knata. Blöt inpå bara skinnet har fått ett ansikte. En dränkt katt hade sett snustorr ut i jämförelse med mig. Men nu är bilen hemma. Utan böter.
Det var en sån där härligt spontan kväll som inte alls var meningen. Och som blir sådär rolig bara för att den var helt oplanerad och helt förutsättningslös utan några som helst förväntningar. En sån där kväll när ALLA bara dyker upp och man blir så himla glad. Ibland kan man gå ut och inte träffa en enda människa man känner. Och ibland träffar man mer eller mindre ALLA man känner. Igår var en sån kväll. Och det som skulle blivit en bit mat å ett glas vin på Terassen innan vi gick vidare till Småländska för en kaffedrink och sen hem - blev ett sånt jätteparty på Terassen där vi blev sittandes hela natten. Folk kom och gick i vår soffgrupp just ovanför trappen vid "strandpromenaden" som vi paxat sen kl 18 på kvällen när vi i stort sett var först på plats och kunde välja och vraka bland sofforna.
Myllymäkis pizza med fikon och parma smakar inte kattskit.
Micke dök plötsligt upp! Loog time no see. Så himla kul. Å Stina trillade in framåt kvällen (till höger i bild) något bakis men redo för nya tag.
Ojdå... Om dom kunde duka av lite då och då kanske? Ser ju ut som om det var blött här... Jag förstår inte hur det kunde bli så här...?
I min telefon har jag idag hittat en massa märkliga bilder på unge herr Myllymäki, kocken himself. Jag kan bara inte komma ihåg att jag har tagit dom? Annelie måste ha lånat min kamera.
Vi var verkligen först på plats. Här hänger Annelie i baren med sig själv. Haha...
Och så fick jag ett sms med årets komplimang efter att ännu en gästspelande människa varit förbi en liten stund. Tusen tack för det, som alltid gjorde du min dag. "Som vanligt lika glad och vacker. Må så gott i sommar." Glad? Tänker folk på mig som glad? Jag blev så himla glad för det! För om det är något jag vill att folk ska tycka att jag är så är det just glad! Jag är ju glad. Livet ska vara glatt. Det ska levas och upplevas med glädje, det finns inte en minut att förlora. Vem vet hur mycket tid som finns till vårt förfogande? Vem vågar chansa på att det kommer finnas möjlighet att göra saker SEN? SEN ska jag byta jobb. SEN ska jag skaffa barn. SEN ska jag ut och resa.
Vem vågar chansa på att SEN kommer finnas? Inte jag.