Hejdå alla goa gubbar

Måste ju bara sumera min roligaste arbetsvecka någonsin. Oj, oj. Kommer leva på den så länge, så länge! Fem dagar med så många, långa skratt att käkarna är ömma. Norrland är ju den absolut roligaste rundan, för då är alla med hela tiden, ingen kan åka hem å slagga och det blir liksom som en nöjesresa när man är på resande fot i ett annorlunda landskap en hel vecka. Så vilken final! På gott och ont, för såklart ännu svårare att kliva av tåget då. 

Sista kvällen var det svårt att återuppliva många i gänget, efter onsdagens spontana sjöslag. (inte för mig, jag kom nog aldrig riktigt ikapp övriga och dessutom är jag ju en evighetsmaskin) Och vi var överens om att utnämna onsdagen till den stora avskedsfesten. Men inte kunde vi bara gå och sova efter hockeyn! Nope. Vi var ett järngäng på 5-6 st som gjorde Umeå tillslut. Bodde på lite olika hotell men fick ändå ihop denna skara på en barrunda som slutade först vid kl 02...

Det var lika jäkla ljust i Ume. Här är när vi knatar hem över bron miss i nassen. Typ halvtvå. 

Boda och Jensa. J som är den ena av de två bröderna Dupont, som alltid är glada, galna och gör mig på så gott humör. Men den andre brodern var inte med denna rundan. (Vilket gjorde att man aldrig behövde fundera över vem som var vem...) Vi hängde ihop hela veckan, det är ju bara så att vissa klickar man 100% med och så blir det så med automatik. 

Kan säga att efter 5 dagar som ensam kvinna med 15 grabbar/gubbar/män - är jag så egoboostad som man möjligen kan bli. Madre Mia som dom jobbat i skift med att smickra mig. Dom påstår att det klär mig att jag tappat 19 pannor. Nån sa tom att han först inte såg att det var jag, och undrade vem den snygga bruden var! Haha.. Give it to me baby! Sista kvällen hade vi ett långt samtal där jag försökte förklara för dom hur svårt det kan vara att vara ensam höna i en tuppgård på 15 och ändå gå och lägga sig ensam om kvällarna. För det hade jag inte behövt om jag inte varit principfast... Det finns alltid lycksökare som vill ha lite kortvarigt mys, dom är inte svåra att urskilja. (men det är inte min grej, jag är skapligt rädd för att bli utnyttjad...)  

Men tänk dig själv - singeltjej, ömhetstörstande, som inte önskar sig nåt hellre än att få ligga sked (eller gaffel...) bland 15 smickrande, uppvaktande en hel vecka... Jag borde tamejfan få en fläskig guldmedalj i återhållsamhet och självbehärskning. Jag sa till dom:

"- Tänk om du var ensam man bland 15 smickrande tjejer en hel vecka. Hade du somnat ensam om kvällarna då???"

Det blev väldigt tyst. Sen sa en av dom:

"- Du har rätt. Fy fan va jobbigt. Och det är inte vilken tjej som helst som hade fixat den här jargongen... Men du löser det, för du har så mycket skinn på näsan, så vi tänker aldrig på det!"

Är det en komplimang eller inte? Funderar fortfarande på den. 

Så jag höll mig till dom säkra korten, som jag vet var jag har. (Som Hasse och Jensa och Mårten) Vi har haft så roligt, helt overkligt att det är slut på detta! Men Hasse träffar jag ju, vi ska ju till O p p i g å r d s i augusti! 

Kan inte ladda upp filmer här dessvärre, annars har jag kameran full med galen humor. Här är V e n t n y t t m a n n e n...

Varje dag när vi plockade ihop så pikade jag honom för hur roligt det såg ut när han vek sin bordsduk i tio minuter. Tillslut gjorde han en mantel av den och sprang omkring som Stålmannen. 46 år, helt tokgalen, jag fattar inte vad han får allt ifrån ens. Tror aldrig jag träffat nån som är roligare. 

Tro det eller ej, men på flygplatsen hade alla fått tillbaka krafterna och det var många som plötsligt blev flygrädda när vi satt och väntade ett par timmar. 

Sen var det kramkalas i en halvtimma när vi skulle skiljas åt då första flighten gick. (SAS, vi flög lite olika)  Tårarna trillade på Pettson när dom sa att det kommer bli så tomt utan mig. Guuud som jag saknar dom redan. 

Men vet du vad jag kom på? Jag har ju fortfarande tillgång till den här turnéns schema... Kanske kommer jag av en händelse befinna mig i samma stad, samma dag nån gång framöver. ;)

Fiffigt va?