Final

Hur är det ens möjligt att det är fredag imon när det alldeles nyss var måndag morgon? De här dagarna har bara försvunnit och jobbat är nåt vi gjort bara lite sådär i förbifarten. Liten lunchmässa mellan elva och halvtvå är bara en liten bagatell lixom. Idag var det nån i gänget som sa att det är tur att de här turnéerna bara är en vecka och inte två, för redan efter ett par dagar så har ju samtliga ballat ur. 

Igår var det lixom som upplagt för partaj. Vi bestämde att vi skulle käka på hotellet (gratisbuffé) jag körde en timmas löpning på gymet och hamnade på efterkälken. Jensa och jag igen (standard när vi checkat in) men körde inte lika länge, så han gick i förväg. 

Det var sol och 22 grader, självklart spontangick hela ligan till B i s h o ps. och trillade ner på uteserveringen i solen - när jag fortfarande stod på löpbandet. Nån var iaf vänlig å ringde mig för att säga att jag skulle komma dit istället. Jag skulle ju bara duscha... Sen ringde Coach... Han satt i bilen på väg nånstans och var pratglad så vida pass. När man får dom minutrarna med honom så säger man inte nej. Där gick ytterligare 40 minuter! 

Gym utan luft kan vara det värsta som finns. Svetten bokstavligen stänkte när jag sprang! Jag eftersvettades i en timma...

Så när jag tillslut nådde puben kan jag säga att formen var redan god på mina vänner. Det kändes i hela luften att det skulle bli kalas. Herregud vilket sjöslag det blev... Hela Schellefte var ute å njöt öl i finvädret. Mårten trollade, Peter sjöng, Hans klädde ut sig, 25-årige Jocke raggade upp en 43-åring - och sen kom partytricken. Det var cigaretter långt upp genom näsan ända in i hjärnan och i alla möjliga kroppshål. Jag vet inte om jag någonsin skrattat så. Dom var som galna kalvar på grönbete. 

Jag var näst intill chockad, för ja - visst brukar vi käka och dricka en öl eller ibland två (faktiskt på riktigt så stannar det alltid där) sen brukar vi va i säng vid elva. Men igår! Vi stängde för schöen stället! Det var en klen liga som käkade frulle imorse. En av medlemmarna försökte äta frukost tre gånger. Sen gav han upp å gick upp på rummet å la sig. Göta Petter... 

För det är ju ikväll som är sista kvällen med gänget! Ever! Fy Fabian, jag börjar nästan lipa när jag tänker på det. För det här är min toksista mässrunda. Hur ska livet gå vidare utan dom här människorna? Jag är emooot! Vi bor så utspritt så många vet jag att jag inte kommer springa på igen. Eller iaf inte på länge, länge. Hur ska vi kunna ladda om för ikväll? För finalen? Jag tror det blir lugnt. Det känns helt omöjligt att slå gårdagen. 

Men vi börjar med middag å sen hockey på hotellet. Fyyy så deppigt.