Min nackspärr har flyttat på sig! Istället för att knyta ihop vänster axel och skuldra sitter den nu mitt i nacken! Precis som en riktig nackspärr ska göra. Vilket innebär att jag inte kan tävla mot lutande tornet i Pisa längre- utan känner mig lika löjligt rak och upprät som en förskräckt Basil Fawlty istället. Att jag inte kan titta åt varken höger eller vänster kommer säkert inte att ha någon betydelse i min vardag. Jag kan ta bussen vettja! Den går minst en gång i timmen (klockslaget kan dock inte JL garantera theese days) med lite flyt. =)
Dubbla painkillers till frukost. Mm. Sen in i dimman. Sen tror jag tamej f*n att jag ska träna i alla fall. För nu orkar jag inte vänta längre. Går det åt pipan kan jag ligga i soffan och äta upp hela mitt apotek resten av dagen och har jag riktig tur håller det i sig så att jag får vara hemma på måndag... Att slippa jobba på måndag gör mig gladare redan känner jag. Eller om det är dom små vita som börjat hjälpa nu kanske?
Jag tänker i alla fall åka till Erikshjälpen och se om dom har några längdskidor! By bus offcourse...
=)