...hela ligan har måndagsångest denna kväll. Tre tårögda flickor (inte helt jämngamla) har kramat varann godnatt och protesterat högljudt över stundande måndag. Stortrollet snörpte med munnen och vägrade släcka lampan och Lilltrollet fick jag stoppa om till ljudet av skrattblandad gråt.
Kan det vara så enkelt som att vi har underbara helger? När dom tar slut blir kontrasten för stor...Dock har vi inte slitit ut varandra denna helg. Syskonen har knappt sett varandra alls. Men jag fick åtminstonde träffa dom en dag var. =)
Jag minns helger då vi alla tre satt tysta och hoppades att det snart skulle bli måndag. I en annan tid i ett annat liv. En tid när vardagarna var mycket enklare än helgerna. Det ska vi aldrig vara med om igen.
Tack måndagsångest. Du bevisar så mycket.