Vi gjorde våra resor tillsammans, som kund och leverantör till en annan gemensam kund... Hm... För den som inte hängde med där kan jag tipsa om att inte fördjupa sig mer än så. Det går lixom inte att reda ut. Men så var det. Och nånstans på vägen mellan Jönköping och Stockholm orkade vi väl helt enkelt inte bara prata jobb längre. Där fann vi plötsligt många gemensamma nämnare. Och började bygga en långvarig relation som min chef så förnöjt konstaterade.
Och där kunde det ju ha stannat. Men nu var vi två väldigt likasinnade som börjat babbla. Det hände att vi fnissade och asgarvade också. Ofta. Sen blev min kund bjuden på ett event av en annan av sina leverantörer. Det var en bokad visning av en ny Bondfilm om jag inte missminner mig. Sen mingel, föreläsning och partaj på söder i Sthlm. Min kund valde att ta med sig mig som sin +1. Och sen kunde vi ju jobba lite i Sthlm dagen efter när vi ändå var där. Visade sig vara en riktigt bra idé.
För jag tror att det var någonstans där i hissarna på Hilton Slussen på Söder som vi blommade ut. Vi åkte mycket hiss den där eftermiddan. Efter att vi först tvingat ut hotellpersonalen på en liten biltur med oss genom stan... Och den kvällen blev ganska sen. Och inte nog med det. Eventet var ju arrangerat av en tredje part. Och vi var ju tvugna att bli vän med den parten också. Så härvan fortsatte. They call it networking.
Ni kan ju tänka er vilka märkliga företagskonstelationer som följde de närmsta åren. Mycket nöje som skulle förenas med nytta. Och ibland var det så rörigt att vi började våra samtal med: " Nu är du min vän, lyssna nu..." och sen efter en stund: "Och nu måste jag vara din kund lite! För nu krånglar telefonaset, du måste hjälpa mig genast..." Men mycke skoj har vi haft. =)
Det är nu jag snart kommer till saken för den som forfarande är kvar...
Min kund som nu inte är min kund mer, utan bara min vän - har ett motto. Det finns i hela henne. Men för den som med säkerhet vill höra orden uttalas högt skall spetsa öronen runt 2-3tiden på natten under nåt galej. Gärna mitt i veckan. Gärna med många glas vin och många strama direkörer runtomkring. För då kan du få höra: "Jaja, ida´är ida´och imorrn är imorrn!"
Och det är inte så himla dumt när man tänker på´t... Faktum är att det levernet passar mig ypperligt. Om man bara måste ta hand om själva nuet så är livet mycket enklare och lyckligare. Om något är jobbigt blir det mycket lättare. Och om något är roligt så blir det ju ännu roligare om man inte behöver tänka på morgondagen. Lev inte en månad eller en vecka i taget. Lev i dygn och timmar om du törs. Det är dagens tips! (Imorron har jag ett annat.)
Jag lovar att det funkar.
Sen släpade jag med henne till Skåne också. För att hon skulle få mannen i sitt liv. Men det är en helt annan historia. <3
/Miss U