Stadsvandring

Det började med att jag tänkte vara på gymmet när dom öppnade idag. Och slutade i soffan med bultande ben och universums skoskav.

När solen strålar från klarblå himmel så är det lätt hänt att jag ändrar mig. Stånka runt på ett löpband kändes plötsligt inte så aktuellt längre. Så jag ändrade planen till att försöka jogga runt Rocksjön istället. Tog bilen och ställde den vid Kasérngårn. Bra utgångsläge för en Rocksjörunda!

Gick finfint! Bara lite isigt på södersidan. Men efteråt kändes det inte alls aktuellt att åka hem och va inomhus resten av dagen. Så lätt genomsvett började jag knata genom Liljeholmsparken, mot Vätterstanden, förbi Persiska Viken och sen upp på bankarna. Tänkte se om mitt favvisställe fortfarande fanns kvar. Dumma människor hotar med att det kommer att rasa. Hög risk finns att Petterssonskan kommer gå med i fallet den dag det händer. För hon gillar att ligga där på kläppen som går ut över vattnet i sin brassestol... 



Än så länge så...





Gick hela vägen utmed Vättern till långt bakom Elmia och ner mot Racketcentrum. Sen tänkte jag att det var bäst att börja knata tillbaka. Det var bra tänkt. Så jag gick neråt mot Vätterstanden igen. Över Liljeholmen och tebax till Rocksjön. Men då kom jag att tänka på några byggen jag sprungit förbi tidigare. Inte bra tänkt. Byggen som jag hade behövt att plåta... Idiottankar verkligen. Jobbprojekt som jag skulle behöva lägga upp på hemsidan på jobbet. Hm.. Och nu när jag ändå var ute så... Och solen var väldigt skön.

Vips så var jag förbi Rocksjön och borta vid Munksjön. Eller kanske inte vips... Det var nog ungefär här jag började känna att benen var slut. Och att skorna inte var lika bekväma längre... Men då var det lixom försent för återvändo. Så jag fotade årets största surdeg och ett annat projekt som jag sliter hårt med att få i land om vardagarna...

SMOT-huset

Vill ha...

Sen blev det uppenbart att det var en sjö mellan mig och bilen. Började fantisera om hur livet sett ut om jag valt gymmet istället. Varm dusch och bastu typ... Mina ben hade nu varit igång i nästan tre timmar. I en fullständig kors och tvärstur helt utan logik genom stan. Jag började se cocacolaburkar... Det var ju inte det att jag var mitt på vischan och inte kunde köpa mig nåt att dricka. Det var mer det att jag inte tagit några pengar med mig...

Äntligen hemma duschar jag i en evighet och tänker sen dö i soffan. Det är då jag minns att jag lovat Emelie en tur till A6 för lite saker hon behöver.. Jag gör dödsrycket. Med största möjliga skor som går att hitta i det Petterssonska hemmet stapplar jag runt på Citygross medans Emme är på Lindex.

Då ringer Kajsa. Hon har varit försvunnen sen i fredags kväll. Eller jag har ju vetat på ett ungefär, men ändå... "Kan du hämta mig mamma? Å, är du och handlar, kan du köpa chips till mig? När ska vi äta middag och vad blir det?" Tro´t eller ej. Men det är en kärleksdikt i örat för en ensam mamma som saknat sin dotter hela helgen, där hon hasar runt i ett par 41or med en hållning som Hemulen i Mumindalen. Här börjar dödsryck 2.

Dödsrycken är nu slut. Alla försök att ta sig ur soffan efter nu är återupplivning. Om jag är vid medvetande efter Solsidan ska mina barn få natta mig. För imorgon ska jag dessutom börja jobba klockan sju. Och själva börjar dom inte alls... Sportlov liksom. Och om dom väsnas hela natten gör det mig inte ett skvatt. Jag kommer inte höra ett ljud.

Och till alla er som bor ihop med någon som kan tänka sig att laga mat medans du åker och handlar, eller tvärtom, eller tom gör bådeoch - till er vill jag bara säga: Att det är ju ingen sport...

Äre sportlov så äre.

Hemulen