Efter diverse avbokningar och lite missflyt i Örebro åkte vi hemåt. Det blev bra ändå tillslut men var helt lagom att runda av. Och nu kan jag bara konstatera att borta är jättekul men hemma är göörgöött! Men jag antar att det är lika bra att jag vänjer mig.
Hursomhelst snurrar det duktigt i Pettssons lilla skalle nu. Att hela tiden träffa nya människor, sortera in dom i rätt fack, försöka förstå vilka dom är och vad det är dom vill ha, komma ihåg vad dom säger, komma ihåg vad jag själv har sagt och dessutom samtidigt se ut som om jag har stenkoll på läget - det är bannemej inte så himla enkelt ska du veta... Men det är väldigt, väldigt roligt. Och en helt annan sak i verkligheten än på telefon. För man får inte hela bilden genom luren.
Och det är det som är sälj för mig! Får ibland frågan hur himla roligt det kan vara att sälja spjäll? Ventbranschen lixom? Och det är ju föståss inte så sexigt. Men det är lite skit samma vad det är som ska lämnas över i slutändan. För mig är själva nöjet att möta en ny människa, lista ut vem han är och sen lyckas bemöta honom på det sätt han vill bli bemött - så han köper mina grejor... DET är sälj för mig! Det är utmaningen och en seger varje gång jag lyckas. Och jag blir aldrig färdig - jag lär mig nya saker varje dag. Och om ni visste hur många märkliga och intressanta människor det finns i en helt vanlig svensk småstad.
Men nu tror jag på att använda den här kvällen till nåt vettigt. Kan bara inte bestämma mig för vad? Inga barn att ta hänsyn till och inga direkta måsten... Hm... Som jag ser det finns det två vägar:
* Stäng av alla ljud, ligg i soffan och spela wordfeud och läs en bok. (dock inte samtidigt) Alltså - ta en paus, vila hjärnan och bara tänk inte på nånting alls.
* Hitta på nåt bus.
Jag får se hur jag gör.