Äntligen känner jag att det är nytt år. Det var som om något fattades när det traditionella nyårsfirandet med hela ligan i Dalsjöfors uteblev. Då hade jag ändå en jättebra nyår! Det var bara nåt som saknades lixom... Men nu har vi tagit igen det! Mys å flams på hög nivå. I vanlig ordning blev det jag, Jennie å Åsa som blev sittandes till fram på småtimmarna. Inte särskilt mycket vin denna gång, förvånansvärt lite faktiskt. Men vi hade så mycket att babbla om så vi hann helt enkelt inte sätta glaset till munnen. Ricky och Steffo tog med sig Hannes och försvann nånstans vid halvtolvdraget. Vi misstänker att det var nån eld inblandad. (det är det alltid) Och sen hade dom visst hamnat hemma hos Gröhns istället, när dom tyckte att det var kaffedags för enbart pojkar.
Vi frös som små blå när vi knatade hemåt inatt, Jennie och jag. Temat med raggsockor och pälsväst var inte fel alls, det höll natten igenom. Å det var väl där nånstans i den kolsvarta natten när vi rundat kröken vid Dalsjön, som vi nämnde det oundvikliga... För det verkar som om vi fyller 40 i år? Och vårt gamla gäng som består nästan enbart av klasskompisar och parallellklasskompisar innebär ju då med andra ord att ALLA fyller 40 i år. Varenda tant alltså. Jag är först ut i mars. Pernilla å Camilla i april. Jennie i maj. Sen rullar det bara på... Så hur ska vi göra? Ska vi ha fest? Åka utomlands? What lixom? Försöka slå ihop nåt eller låta var och en sköta sig själv?
Vi har redan stött och blött det här några gånger. Men det finns bara för många alternativ att välja på! Ett I-landsproblem utan dess like! Idag var vi tvungna att äta frukost i tre timmar för att på allvar gå igenom alternativen och bestämma oss för ett.Vi började vid 10-tiden med att det får bli en tjejhelg i Köpenhamn nångång i slutet av maj, där vi kan utgå från Helsingborg... Men mellan 11-12tiden var vi helt på det klara att vi ska ha en fest på Furet i början av juni. Från att vara inne på inhyrt partytält och ca 100 gäster där vi skulle hålla till borta vid dansbanan, kom vi ner till att vi skulle bara dra ihop de allra närmast sörjande. Börja hos mig på em med fördrink och tävlingar - för att sedan fortsätta upp till 66an och äta allesammans på deras baksida. Det var bara det att närmast sörjande blev ca 50 pers om man räknar med barn och ungdomar... Kändes lite maffigt ändå... Och vad skulle vi inte kunna göra för pengarna som det skulle kosta?
Suck va jobbigt... Så framåt 13-tiden satt vi (fortfarande i morgonrock och med kaffemuggen i hand) och genomsökte nätet efter prisvärda resor istället... Så får det bli! Jag måste bara få iordning på mitt liv först, kan ta en stund. Och min självaste födelsedag - är på en så upphetsande veckodag som på en tisdag! DÅ vill jag ju göra nåt oxå! Ta med mina tjejer nånstans och bara gömma mig och låtsas att det aldrig händer lixom... Hur många skojiga evenemang tror ni att det finns att hitta en helt vanlig sketen tisdag i mars? Attans va jobbigt det är med såna här världsomfattande allvarliga problem.
Men imorgon börjar det! Dags att se framåt på riktigt! Nu är det slut på helger och halvfart. Imorgon står vi på toppen av kullen och tar det första steget i rätt rikting - det första steget i nerförsbacken mot våren. Mot Skåne och lata dagar på Furet. Nu följer 3 veckor med huvudet på skaft. Jönköping, Borlänge, Falun, Örebro, Kristinehamn, Karlstad, Gotland Visby, Karlskrona, Växjö och Kalmar. Sen vet jag inte riktigt vad som händer. Men innan jag är hemma från mässan i Kalmar vecka 5 så räknar jag med att veta...
Nu kör vi!