Jobba, jobba, jobba. Vem trodde att det skulle bli mer tid över för att vi blev fler? Det blev det ju inte förstås, inte än i alla fall, eftersom det såklart kommer ta en stund att få alla självgående. Ännu en märklig dag med ett ännu märkligare kundbesök. Här skulle det förhandlas jävlar anama! Vi gick nu tillbaka till år 1947 där vi satt med kupade händer runt våra lägsta siffror på pappret och sen i tur och ordning gick fram och skrev dom på en tavla tills vi kunde mötas nånstans på mitten, ingen av oss tyckte att vi hade gjort en riktigt bra affär men dock tillslut blev vi "överens" och tog i hand på mer eller mindre alla de stora projekt som ska upp i Jkpg det närmsta halvåret. Paketaffär... Jovars... Men sicken jäkla förhandling. Man slutar ju aldrig att förvånas över folks totala brist på försynthet.
Sen gled jag och nya kollegan Henrik vidare för att införskaffa lite förnödenheter som datorväska och dyl hos gamla kollegor från kontorsvarubranschen där vi båda jobbat en gång i tiden. Där träffade vi Mia och CIA och lite andra gamla dorabianer och självklart genast kaos och gamla minnen. Henrik och jag jobbade nog bara ett halvår "ihop" på D o r a b på 90-talet innan han slutade. Men jag minns honom inte mer än till namnet så därför känns han väl ny trots att vi varit anställda på samma arbetsplats en gång tidigare. Det kommer hur som helst att bli kanon när han kommit in i vent-branschen, han har jobbat med försäljning hela sitt liv och är grymt duktig! Han kanske tom kan få ordning på mig...? Det var i alla fall min förhoppning (Och min chefs...) när vi anställde honom för några veckor sen.
Idag slutade det med att vi klev ut från gamla jobbarkompisar på K o n t o r s s p e c i a l med VARSIN datorväska, konferensmapp och RESVÄSKA på hjul i handbagagestorlek... Jäkla Cia, vi blev LURADE. Hm... Imon blir det ett hårt jobb att övertyga mr Boss att JAG minsann OXÅ behövde allt det där... Suck.
Sen for jag direkt upp till H-kvarna och Sanda för föräldramöte på Kajsas nya gymnasie. Lill-Kajs som pluggar ekonomi hamnade givetvis i klassen med hockey elit-grabbarna. Dom pöjkarna har efternamn som Ö r n s k o g, A h l, D a h l é n och Y o u n a n och deras fäder (och några lite mindre kända mödrar) var såklart på föräldramöte med lilla mig ikväll. Jag förvånades över vad elitidrott i många år gör med en kropp. Inga namn men en utav dom kunde ju inte gå ordentligt (men det börjar på AH och slutar på L) Kära barn sicka knän, så slut. Det är ju tur att latmasken i mig har räddat mig från idrotten. Helkväll på Sanda, check.
Sen var jag bara tvungen att rensa min skalle lite, så jag gick(!) ett varv runt Munkan. (Fot-Jocke säger att jag kan börja gå lite piano nu när det känns ok. Det gör det inte men cykla i mörker kändes på nåt sätt ännu mindre ok) Direkt efter det tog jag alla mina barns prylar för att köra över till pappa Björn. Tog iofs en stund innan jag hittade fotbollsskor och benskydd, men alla ställen är ju bra utom dom dåliga.
Tv'n hann jag inte ens få på idag... Godnatt fotbollsskor och benskydd under bar himmel, i fönstersmygen på takfönstret.
Ps. Försöker komma ihåg hur jag tänkte när jag var 16 år. Går dåligt.