(Har jag sagt att jag älskar att vakna tidigt i Kallekrona, dra bort gardinerna och se detta?)
Jag höll (med viss ansträngning) så att jag kunde utföra mitt jobb med bravur (såklart) men vid tvåtiden tog jag slut. Då hade jag bara en uppgift kvar och det var att köra hem från Helsingborg till mina små oskyldiga döttrar.
Jag har aldrig varit så nära att somna. Jag blev rädd och iI Ljungby stannade jag och köpte en kaffe och en påse godis i hopp om att koffein och socker skulle hjälpa mig sista biten hem. Det funkade! Var hemma vid fem, klev ur skorna, släppte väskan i hallen, kramade Emelie och gick sen raka vägen fram till min säng och stupade. Kortvarig lycka dock, för 18.30 hade jag lovat hämta Kajsa efter fotbollsträning i Bryd.
Det stod en flicka i fotbollskläder och grät vid idrottsplatsens parkering. När hon klev in i bilen sa hon "SÄNK" och syftade på stereovolymen som höll mig vid liv. Efter lite lirkande visade det sig att hon råkat befinna sig vid fel plats vid fel tid (surprise) igen. Nämligen stod hon två meter bort (i fel riktning) just som lagets tyngsta högerfot (Emma) dyngade iväg bollen, i ett av sina skott för kung och fosterland... varvid Kajsa helt sonika fick bollen i sitt lilla hufvud, stöp, fick hjälp in i omklädningsrummet och kräktes en skvätt. Behöver jag säga att det var två minuter kvar av träningen och alltså väldigt nära att hon kunde genomför ett pass utan frakturer? Hon mådde dock hyfsat ok på kvällen om man bortser från huvudvärk och vimmelkant. Så jag återvände till sängen å beslutade mig för att satsa på morgondagen. Sov 9(!) timmar utan att ens vända mig om en enda gång.
Jag som sett fram emot en fredag på kontoret, hade tidigare under torsdagen kämpat mot tårarna när chefen ringde mig:
"-Du måste följa med till Gbg imon, vi ska skriva avtal. Kort varsel men vi måste åka." Jaha... Där gick fredan åt pepparn. Och det lilla barnet ville inte gå ur sängen, ty det lilla hufvudet var en sprängande klump. Så vad fan gör man? Nu blev mamma Pettsson rädd och orolig. Jag ägnade två timmar på kontoret med att mota alla medarbetarna i min dörr (ni anar inte hur många frågor det finns på jorden, som man kan samla på sig på 4 dar) ringa sjukvårdsupplysning och vårdcentral, dunka mitt egna hufvud i skrivbordet och sen börja jaga fatt i pappan. För nu behövde lilla hufvudknoppen undersökas.
Tack å lov var han hemma och tog med henne till sjukan, samtidigt som jag satte mig i passagerarsätet med en 45 sidor fet lunta avtal, som jag inte läst ett ord av. Kajsa hade förstås hjärnskakning och mötet i Gbg tog förstås 3 timmar. (Vi var givetvis tvungna att dela upp varje paragraf i molekyler) Köpte ett halvt kilo räkor (det måste man) och somnade i bilen innan vi rullat ur stan.
Fördelen med hjärnskakning och en zombie till moder är att man kan få till ett fredagsmys med samtliga familjemedlemmar närvarande. Det hände senast 1997 och jag njöt av västkusträkor, aioli, vitlöksbröd (inga vampyrer har synts till inatt..) å varma mackor. Märklig meny men gladde alla. Sen somnade jag två gånger i soffan innan gökuret slagit 21. Krälade över till sängen och sov 9(!) timmar utan en rörelse. (Repris)
Liten ska hålla sig i schack minst en vecka. (Hon gör heller inget anspråk på nåt annat) Huvudvärk förväntas hålla i sig 2-3 veckor... Stackars min lilla älskling. ❤ Själv ska jag bygga mässmonter på E l m i a, med start om 24 minuter. För nästa vecka är mässan med stort M, då blir det körigt på riktigt. Innan dess är det bara 3421 trådar som ska knytas ihop. Det börjar jag med nu. Gott om tid.
Tjopp!
#nästahelgskajagtahelg