Stressgrodor

Reflekterar och fnissar en stund i soffan över hur tokigt hjärnan beter sig när den stressat sönder. Kan inte låta bli att garva åt hur man reagerar. Det blir nån slags sparlåga antagligen, för att lixom kunna fortsätta framåt alls. Kvalitén är därmed inte så hög. Mycket intressant hur hjärnan själv agerar. 

Det är inte bara jag som tappat kontrollen. Utan även flera av mina kollegor och min chef. Det sker givetvis inte obemärkt även om vi gör allt vi kan för att dölja det. I mitt egna fall har jag upptäckt att jag inte längre kan lyssna ordentligt på folk. När någon alldeles för sävlig människa (det är ALLA människor just nu som inte har samma kaos som jag själv) rabblar en ström av fakta i ansiktet på mig så har jag helt enkelt inte tid att lyssna på allt - utan jag sållar det som jag tycker är något av värde, samtidigt som jag gör nåt annat. Inte sällan går jag med långa kliv över verkstadsgolvet för att inspektera det som byggs till mässan, medans nån springer ett halvt hack efter och ropar information efter mig. Ibland slutar det med att nån står frågande och väntar på ett svar från mig och jag tittar oskyldigt upp, åter på denna planet. 

- Så vad säger du? Hur ska vi göra?

- Va? 

Då är det svårt att dölja. 

Det är bara jag som ännu erkänt att jag slutat lyssna/bara lyssnar på hälften. Men jag tror att det finns fler. De andra visar dock ett annat kraftigt symptom på sin tankspriddhet - nämligen att de inte kan prata ordentligt. Det blir meningar som ingen normal kan förstå, felsägningar och mycket märkliga ordval och samtal. På ett möte i måndags lät det tex så här:

Annica: - Det är i dagsläget 75 anmälda till V e n t n y t t. 

Chefen: - V e n t n y t t?

Annica: - Jag menar eeh... ooh... MÄSSAN menar jag! 

Chefen: -Vaddå anmälda?

Annica: NI FÖRSTÅR JU INTE VAD JAG SÄGER! JAG MENAR JU VIP-KVÄLLEN!

Jag: -Jag hajade, han bara märker ord. Fortsätt.  

För det är just det märkliga - eller kanske bara en bra kombo med att man slutat lyssna? För jag förstår precis vad alla menar, trots att dom pratar om nåt till synes helt annat. Men för en utomstående torde kanske dock följande fraser te sig märkliga:

"- Men hejsan, är du här, så trevligt. Jag hörde att du hade förolyckats i en mc-olycka." (eeh... spöken på kontoret är inget konstigt) 

Eller:

"-Ja, det blev fel. Men nu har jag skickat en orderbekännelse." (här bekräftar vi inget, vi bekänner minsann...) 

Eller:

"Jag skrattade tills jag tappade rösten och fes." (BLEV HES!) 

Eller:

"Hej AK! Fick du tag i din bilnyckel när jag lånat din bil?"

"-Hej Henrik. Jag ringde dig för 3 timmar sen för att fråga vem du lämnat den till... Vad snabb du är på att ringa tillbaka!"

"-Jamen, jag vet. Men jag hade min nyckel i golfbagen."

"-Aha, jag förstår..."

(TELEFONEN hade han i bagen, men jag reagerade inte...)

Eller...

"-Du behöver inte ha honom till bordet AK"

"-Tack"

"-Jag har placerat honom mittemot dig istället"

"-Tack"

"-Diagonalt.."

"-Tack"

"-På andra sidan...tvärs över restaurangen, långt bort"

"-Tack."

(Undrar om det verkligen märktes att jag inte lyssnade?)

Ja, kära barn. Fler floskler lär det bli. Men nu tror jag att jag ska ta mig en sån där niotimmars igen. Det verkar vara nåt som man lyckas med i den här stressfasen. Gillar mycket! Mycket mer än den där vanliga fasen där det inte går att sova mer än max fem. 

Godnatt konstiga hjärna.