06 mars 2011

Röda hallonsnören!

Tvingade min mamma att läsa Emma Tvärtemot för mig när jag var liten. Om och om igen. Det var min favvis. Kanske är det därför jag blev som jag blev? Eller gillade jag den för att jag var född sån? Hur vet man vad som gjorde vad? Jag vet inte. Och det är kanske inte alltid det att jag är tvärtemot. Jag måste bara få säga nej först!

För om jag säger nej först så kan jag i lugn och ro komma fram till vad jag egentligen tycker utan att nån granskar mig när jag funderar. Jobbigt... Jag vet. Men jag är väl trög helt enkelt och behöver allt från en kvart till flera år för att komma fram till vad jag tycker.
"-Vill du ha glass?"
"- Nej!....eeh, jomen jag kan ta lite nu..."
"-Vill du följa med oss ut och gå?"
"-Nej! .... eller kanske... Nu eller?"
"- Men gumman, ska du inte köpa den vita stugan med taket öppet upp till nock?"
"-Nej!.... jag vet inte... Men jooo....det ska jag nooog..."
"-Älskar du mig?"
"-Nej! Eller...jag vet inte... Låt mig va..."

Men när jag hörde My heart is refusing me första gången, så sa jag faktiskt Njaaa... Tom nästan erkände att jag gillade den. Och det är inte dåligt för att vara jag! Och nu har det gått några veckor så nu säger jag JAAA!

Så besviken jag blev igår när den åkte ur! Enl mig hade den nog haft en chans i Tyskland i vår. Nu väger ju inte min åsikt särskilt tungt, men här kan jag ju få säga vad jag vill utan att nån säger emot! =)  Jag antar att vi ska göra bort oss ordentligt och skicka fröken Hyperaktiv istället? Grrr. Inte min favorit. Att låten är patetiskt dålig spelar den lilla rollen i sammanhanget. Jag hör ändå ingen skillnad mot de hon deltagit med förut. Hon är trea på min topptrelista över folk jag inte klarar av att se!
1, Cyndee Peters
2, Jerry Williams
3, Linda Bengtsing

Så. Nu kan jag bli halshuggen närsomhelst. Kom tillbaka röda hallonsnören!!!

Denna goa söndag går den på repeat hos Petterssonskan. Den passar mig lika patetiskt som fröken Överskottsenergi passar ihop med sina låtar. Idag har jag kommit fram till hur jag ska leva mitt liv. :) Igen! Busenkelt. Bara sådär. Tror att det började klarna redan vid frukostbordet hos Ewa igår morse. Helt klart ska jag fortsätta vara kräsen. Det har gett mig de mest otippade leveranserna. Och lite värme i hjärtat... Alltså finns det hopp om livet även för mig. Jag KAN alltså känna nåt om jag bara hamnar rätt! Jag har lärt mig saker om mig själv igen. Me like. Så.... Inga dumheter nu. Det ger inget. Ska fortsätta dejta fröken Gemark om kvällarna istället. ;)