Ibland bara gör jag saker. Om och om igen. Mer och mer. Tills de blir en vana. Tills de blir något annat än vad som var meningen från början. Så tillslut kommer jag inte ens ihåg hur jag först tänkte att de skulle vara. Den här sidan är ett lysande exempel.
Jag har fått så många glada tillrop! Jag får så mycket cred och skratt och kramar för det jag skriver. Och för det är jag lika glad som jag är förfärad! För jag delar ju med mig själv av ganska mycket. Och det kanske inte är så genomtänkt...
Och det är konstigt för mig att inte veta vilka ni alla är som läser skräpet... För det vet jag ju inte. Jag vet bara att den senaste månaden har det varit 2169 besök här. 72,3/dag. Sidvisningar alltså. Så det är ju inte 72,3 personer.
Jag kan också se vilka inlägg som är mest besökta. "En fling minsann" leder överlägset. "29 år och 2 dagar" är god tvåa. (inte bara sista månaden då, utan under hela tiden)
Vad kan jag dra för slutsats av detta?
Jo... Om jag hackar ner dom här 72,3/dag i molekyler så förstår jag ju att det i praktiken kanske innebär ungefär hälften så många fysiska besökare. Eftersom några/flera kanske kikar in mer än en gång om dagen. Så säg att det kanske är 35-40 pers. Om jag räknar och tänker noga efter vet jag ungefär vilka 15-20 personer är av dessa. Men vilka är resten? Min andra slutsats är att majoriteten av besökarna är nyfikna på om jag har en fling eller inte... Samt i andra hand mina tragedier i livet.. Hm...
Jag märker också att ju mer personlig jag är... desto mer går statistiken i topp... Alltså är det smasket som är mest intressant. Och jag får hålla i mig själv för att inte vräka ut hela mitt liv i text. För det finns så mycket smaskig soppa att dela med sig av så det hade kunnat bli hur bra och roligt som helst. Men jag håller i fingrarna.
Så snälla ni. Jag hoppas ni ser det som jag. Det kan vi väl bestämma? Att om man går in här och läser innehållet i min skalle, så är det som att gå till affären och köpa en tidning som man vill läsa av någon anledning. (fast gratis) Om man tycker att p-tidningar är vulgärt skräp så köper man följdaktligen inte en sådan och läser den. Och om man tycker att mina tankar är lite för saftiga ibland - så behöver man ju inte... Fiffigt va? Så. Då har vi bestämt det.
Det mest personliga jag får ur mig idag är att tröttsjukan verkar avta. Istället har yrsla kommit till byn. Men hur mycket jag än sovit så är det som att det ändå inte hjälpt. Fast idag känner jag mig mycket piggare. (läs lite piggare) Kanske är det för att jag just pratade med älskade Ewa. Det var som att suga på en energipolkagris. Vi bestämde att vi ska knyta ihop våra ben med varann under en filt i hennes soffa, äta skräp och zappa på tvn imorgon kväll. Det känns som den bästa planen någonsin just nu.
Men stor Kram till alla 72,3 eller 35-40 eller 15! För att ni väljer den här blaskan i kiosken. Oavsett kvalité.