Våren är på ingång! Det är såklart både underbart och fantastiskt. Men också lite, lite skrämmande. För visst innebär det att jag måste kika ut ur min trygga håla? Vintern är kanske inte min favoritårstid. Men måste ändå erkänna att den är ack så härligt annonym. För me like annonym ibland. På vintern måste man inte grilla eller umgås hysteriskt var och varannan kväll. För det är varken ljust ute eller vackert väder... Vår och sommar kan nån gång kännas lätt prestationsångestframkallande om man inte är på det humöret. Nu har jag sällan problem med den biten på sommarhalvåret, men man vet ju aldrig. I år är ju allt så nytt.
Den här vintern har varit annorlunda. Förvånande. Lärorik. Och väldigt nyttig för mig. Jag har lärt mig saker om mig själv, har gjort udda val och sprängt ljudvallen socialt. Läste igenom mina första inlägg på den här bloggen förut. Dom handlade om hur liten och ensam jag kände mig, hur rädd jag var för att jag hade valt fel och hur vilsen jag var på jorden. Det är bara ett halvår sen, men det känns som ett annat liv. Idag vet jag att mitt val var rätt. Den andra parten vet det också. Men det tog väl några månader under hösten för mig att våga släppa taget om min klippa. Han hade trots allt räddat mig.
Nåväl. Vintern har också fört med sig en massa saker. (Man spränger inte den sociala ljudvallen utan konsekvenser, jag är väldigt populääär..) Allt från dumheter och galenskaper till glädjeämnen, aha-upplevelser och förhoppningar. Men nu ska det bli vår, och Petterssonskan storstädar bort vintern! Den senaste tiden har jag ägnat åt att röja upp och göra i ordning efter mig. Som alltid sparar man på det mest obekväma till sist. Det där som man inte riktigt vet hur man ska sortera... Finskrotet lixom. Och det som blir tyngst att lyfta ut får ofta stå kvar en stund för länge.
Men nu har jag gjort mig av med rubb och stubb, sopat upp och torkat golvet skinande rent. Mitt liv är ett stort tomt rum som ekar just nu. Men snart tänker jag börja fylla det till bredden med enbart kvalité. Såsom glädje, värme, träning, vänner, kaffe, skratt, benkrok i takbjälkarna och lyckliga dagar. Och så döttrar och svärsöner föståss. Men dom är ju såklart med från början.
Kom igen våren! Just give it to me! Jag är redo.