Idag tror jag att solen skiner för den fine lille killen i mina hemtrakter. Det gör så ont i hjärtat, men vår himmel fick en ny liten ängel igår. Jag tänker på hans familj och försöker förstå orden "aldrig mer". Det går inte. Mina tårar rinner för orättvisan. Jag kan inte ens förstå deras sorg, bara glänta på den när jag tänker på mina egna hjärtan - om det hade varit nån av dom... Jag undrar helt ärligt: Hur klarar man det?
All min respekt finns för denna familj, för den styrka som krävs att ta sig igenom det ofattbara. Jag kan inte sluta tänka på dom. För mig och de mina är det bara en ny vanlig lördag. För någon annan är det en lördag där livet har stannat. "Montera ner himlen, häll ut haven - de behövs ej mer..." Men nej, världen fortsätter - jorden snurrar vidare. Även om det inte behövs.
Sov gott lille kämpe, du berörde så många.
Hela texten från fonden finns här: http://www.barncancerfonden.se/10828
Hjälp forskarna att kunna hjälpa...