Varje gång det sker en incident som gör att jag vill skänka bort något av mina barn (oftast den yngre varianten) till någon bättre behövande - så kokar det i mig en liten stund innan jag kommer ihåg min taktik... För det är ju så himla onödigt att vända upp å ner på världen för skitsaker. DÅ tänker jag på den här:
Det är mitt allra bästa knep att inte balla ur i onödan. Sen är det sällan några problem att lugna ner sig. Alla mår bra. Alla lever. Nu säger vi förlåt till varandra och sen är det bra igen. Om du inte har läst den boken - så gör det! Jag läste den på en klippa i Bohuslän sommaren 2008. Folk på dom klipporna undrade varför jag låg och lipade i min bikini.... Den handlar om Malin som förlorade 2 av sina 3 barn, sin man och sin bästa vännina i tsunamin. Hon fick "övningsåka" hem från sjukhuset nån dag i veckan en liten stund för att bara lära sig att gå in i huset, titta in i köket och se på alla köksstolarna runt matbordet. Hon föreläser oxå, gå och lyssna om du har möjligheten!
Som sagt. Tjugo över åtta eller tjugo över nio... Skit samma. Alla lever. Alla dagar behöver inte gå till historien som världens bästa.