This is not my first time in Gavle. Jag har varit här en gång för 17 år sen, 1994... Då på forntiden bodde vi (jag och barnens pappa) i Stockholm. Och tänk att jag minns vår Gävletripp i detalj med mitt hästaminne. För det var en sån där helg som bara dök upp mellan jobb, OS, VM och lite vanlig allmän idrott som han jobbade med och vi bara sa att vi måste göra nåt. Vi lät disken stå, stängde och låste den lilla lägenheten på Kungsholmen och satte oss på tåget till Gävle - för att komma bort en stund och göra nåt ihop. OCH hälsa på Bjölles dåvarande kollega på SR som påpassligt nog bodde här. (Nu jobbar han inte kvar på radion mer utan på svt och är utrikeskorre i USA, jag tänker på Gävle varje gång jag ser honom i rutan. Stefan Åsberg...)
Från Gävle 1994 har jag 2 starka minnen:
1, O´learys. Det var vinter och kallt, jag hade grön dunjacka och tjock brun halsduk. (jag vet, jag har en skada som gör att jag minns helt meningslösa detaljer) Måste varit den sista i november... För bocken höll på att sättas upp. Han släpade mig genom halva stan (Björn, inte bocken) för vi skulle absolut äta middag på O´learys på fredagskvällen. O´learys fanns på den tiden bara i tre städer, Sthlm, Gävle och Båstad(!). Vi var deras största fans och missade aldrig ett pitstop hos någon av dessa. I Gävle åt vi deras specialite: gratinerad löksoppa och givetvis den enda lagliga fördrink som denna sportsbar har patent på - Bloody Mary med en hel färsk selleri ståendes i det höga glaset. (Sveriges bästa BM om du frågar herr Geijer.) Det irriterar mig järnet att ingen av dessa legender finns med på O´learys meny längre! Men i varje stad måste jag förstås kolla. Kan undra om stället finns kvar här? Ett par timmars jobb nu men sen måste jag ut och leta efter det. (och kolla menyn)
2, Middag hos Åsbergs. På lördagskvällen var vi bjudna till lilla familjen Åsberg. Deras lille ettåring satt med vid middagsbordet och hamrade och spillde, gurglade och charmade oss. Stefan blinkade menande åt oss och vi föll pladask. Vår första dotter Emelie kom den 17 augusti året efter... Hur jag än räknar på mina fingrar så får jag det till exakt eh... ehm... 9 månader. Host.
Men för övrigt känner jag igen mig förvånansvärt lite. Minns stan som ganska liten. Men den är ju riktigt STOR! Var här i hyfsad tid (vägarna börjar bli allt bättre) och hann gå en runda i dagsljus/skymning. Men nu hinner jag inte med det här mer... Kan undra om det gör sig med ett glas vin till offerthögen?
