Hemma i vårsolen och milda tempraturer. Och det är helg, jag är klar - vilken lycka. Och jag är hemma - på alla plan. Vilken ännu större lycka.
Hemma. Pratade länge med min gamla Husqvarnakund och numera vän Charlottan på vägen hem. Det var längesen vi hann snacka ordentligt men hon hörde det direkt. Att jag är PÅ igen, att jag har vilat mig färdigt. Och så är det. Nu har jag vilat mig i 2,5 år - nu är det dax att börja jobba igen. Jag behövde nog pausåren av en massa olika anledningar, men nu är det hög tid att vakna. Jag är så glad att jag stannade kvar och höll ut tills det blev läge, det här känns verkligen som att komma hem. High on life.
Fot. Det var en go känsla när Vättern dök upp i solen vid Brahe hus... Åkte hem och packade ur innan jag åkte ner och lämnade tebax bilen på Avis i stan. Tog tillfället i akt att hoppa över taxin och tog en prommis hem i det ljuvliga vädret istället. För nu får jag gå lite igen... En två-tre km är ok säger Jocke om jag inte får ont. Och jag hade precis två km hem... Det gör aldrig ont just när jag går nu, därför är det lätt att få en släng av hybris när jag väl är igång - så jag övar mig på att 3 km är max, jag får inte ta ett steg till. Det är svårt, men det går... Nu bultar det dock ordentligt i eländet. Det är det som är dilemmat, att det gör ont efteråt - och så fort jag känner så, så får jag inte gå en meter till säger han, fotdoktorn... Men idag hoppas jag att det är högst tillfälligt. För jag kan då inte sitta still.
Barn. Jahopp, här var ju ingen hemma i alla fall... Bara ett kvitto som jag inte kände igen på en dunjacka(!) låg och blänkte på köksbordet, när jag kom hem. Hm... Just det ja. Barn! Jag har ju barn! Herregud, var är dom tro? Hm... Stortjejen är kvar i Vemdalen några dagar till med sin pappa + familj. Så henne behöver jag nog inte oroa mig så mycket över. (nu heller) Men det där lilla trollet som antingen är jätteglatt eller jätteilskt? Var är det? Hennes konfaläger skulle ta slut idag om jag inte missminner mig... Borde innebära att jag ska hämta henne nånstans snart? Inte svarar hon på sms heller. Jag hoppas det beror på att hon är i djupa skogen. Jahopp, dags att ställa sig utanför Sofiagården då kanske? Och jag kan nästan inte vänta på att få se hennes min när jag avslöjar att jag inte ska vara hemma ikväll! Hon kommer bli så lycklig! (det är mycket roligare att ge än att få)
AW. Sen blir det aw med exkollegan och nya chefen som vill att vi ska ut å fira. Jaja... Man får ställa upp. ;)