Så var det i alla fall. Örebro, Karlstad, Borlänge och Visby. Varje dag hoppades hon på att öppna dörren till ett nytt hotellrum och upptäcka att där fanns ett hederligt gammalt sunkigt badkar! Ty hon hade inte badat i badkar sedan radhustiden i det kalla 2008. Men ack. Inga hotell håller längre med faciliteter såsom sunkbad.
Inte förrän hon nådde den vackra och underskattade staden Karlskrona och det alldeles nybyggda, jätteflådiga hotellet mitt i hamnen kunde just badkar checkas av på listan. Detta var emellertid enbart för att reta Petterssonskan som hon heter. För kl elva (då hon nådde hotellet) på kvällen när hon skulle gå upp 5.30 dagen efter, var det just inte mycket tid att fläka sig i badet på!!!
Så tji bad, fortsatta köldskador. Men vid incheckning på östra Sveriges sunkigaste hotell i Kalmar bad hon till slut på bara knän om en liten kopp att få knöckla ner sin lekamen i. Å se på fan. Det gick vägen. (dom där badkarsrummen finns ff kvar där nånstans, dom är bara för nergångna för att få hyras ut. Men be om ett så ska du få se på 80-tal!)
Så nu ligger hon, genomvarm med en baccardi breezer i kroppen, djupt under skummet, med snöovädret utanför fönstret å inväntar att exkollegan (unge herr Rosander) ska trilla in på hotellet från sitt håll. Sen ska det dras in till Kalmar med honom och övriga utställare å drickas bärs å ätas hamburgare på nån sportbar. Bara karlar åsså Pettsson. =) Dä blir fint dä!
Life is good.
